The objective of the study is to identify and evaluate possibilities for aligning a small company’s strategy with the needs of a market consisting of NGOs. By doing so enabling further development of products and services to achieve a high fit to the market needs.

<p>Denna uppsats är en studie av de dokument som Regeringen och Sida skrivit om det humanitära biståndet, hur Regeringen och Sida ser på humanitärt bistånd, vad de anser att det humanitära biståndet är etc. Det finns även en jämförelse mellan Regeringens och Sidas syn på det humanitära biståndet och den syn på humanitär bistånd som framträder i dokument om det humanitära biståndet i samband med Tsunamikatastrofen.</p><p>Analysen belyser de diskurser som framträder i samtliga dokument i kombination med teorier om bistånd och makt. Tyngdpunkten i analysen hamnar på hur Regeringen och Sida ser på det humanitära biståndet; om det är långsiktigt eller kortsiktigt, hur det ser på biståndsmottagarna och vilka som får del av det humanitära biståndet</p>

Denna uppsats är en studie av de dokument som Regeringen och Sida skrivit om det humanitära biståndet, hur Regeringen och Sida ser på humanitärt bistånd, vad de anser att det humanitära biståndet är etc. Det finns även en jämförelse mellan Regeringens och Sidas syn på det humanitära biståndet och den syn på humanitär bistånd som framträder i dokument om det humanitära biståndet i samband med Tsunamikatastrofen. Analysen belyser de diskurser som framträder i samtliga dokument i kombination med teorier om bistånd och makt. Tyngdpunkten i analysen hamnar på hur Regeringen och Sida ser på det humanitära biståndet; om det är långsiktigt eller kortsiktigt, hur det ser på biståndsmottagarna och vilka som får del av det humanitära biståndet

Denna magisteruppsats bekräftar Mark Duffields teori om att liberala länder från västvärlden använder humanitärt bistånd som ett biopolitiskt verktyg. Detta gör de i syfte att kapsla in och kontrollera överflödsbefolkningar i den underutvecklade världen så att de inte kan utgöra ett hot mot den egna säkerheten. Uppsatsen är en teoribekräftande fallstudie som med analysdiskurs som metod undersöker Sidas egna strategirapporter på tio afrikanska länder, vilka är mottagare av det svenska biståndet. Studiens teoretiska ramverk bygger på nio begreppsdefinitioner, vilka även ligger till grund för Duffields egen forskning på det studerade fenomenet. Tillsammans med diskursanalysen bildar detta teoretiska ramverk ett kraftfullt analysinstrument som har fungerat väl i analysen av Sidas strategirapporter, vilka utgör studiens empiriska urval. Förutom att bekräfta Duffields teori, synliggörs även diskrepansen mellan Sidas implementeringar av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet; och biståndsberoende befolkningarnas ovilja att adoptera värderingar som dikteras av andra än dem själva och som positionerar dem som subjekt åt västvärldens uppfostrande förmyndarskap. / This one-year master’s thesis is a theory-confirming case-study on strategy reports from the Swedish humanitarian aid organization Sida. Its aim is to test Professor Mark Duffield’s theory, which suggests that humanitarian aid is a biopolitical instrument that is used by Western liberal nations in order to contain and control populations in the under-developed world. The theoretical framework is built on Duffield’s nine theoretical statements that are also used as analysis instruments in this study. The method that is used is discourse analysis and it has worked well together with the theoretical tools that are used for the analysis. The main finding is that Sida in its practice is acting as the biopolitical instrument in such way that Duffield suggests. His theorizations are hence considered to be confirmed. My analysis shows that there are gaps between Sida’s strategy plans that are conducted in order to democratize the peoples of the under-developed countries, and the under-developed people’s own will to be represented as subjects to the Western World’s dominance and educative trusteeships.Keywords: Biopolitics, development, discourse, humanitarian aid, liberalism, security

Förekomsten av partier med en högerpopulistisk ideologi har ökat i EU-länder sedan sent 1900-tal. Utifrån denna förändring har resonemang kring möjliga effekter av uppgången blivit mer aktuella än någonsin. Ökningen av högerpopilism i Europa väcker frågor om hur det påverkar några av världens största humanitära biståndsgivare. Humanitärt bistånd ges för akut stöd i en kris. Syftet med den här uppsatsen är att bidra till kunskap om hur högerpopulism påverkar EU-länders vilja att ge humanitärt bistånd. Frågeställningen som besvaras i uppsatsen lyder: Vilken påverkan hade högerpopulism på mängd humanitärt bistånd från EU-länder 2000-2022? Uppsatsens hypotes vilar på Cas Muddes teori om exkluderande högerpiopulistiska partier. Studien genomförs med hjälp av kvantitativ multivariat regressionsanalys med fixerad effekt och nyttjar 621 observatioiner. Uppsatsens resultat tyder på att det finns ett statistiskt signifikant negativt samband mellan den beroende variabeln humanitärt biståndsgivande och den oberoende variabeln högerpopulism. Alltså, att om ett EU-land har en högre andel högerpopulism i det nationella parlamentet kommer de tendera att ge mindre humanitärt bistånd. Ytterligare tyder resultatet på att det finns variationer i effekten mellan olika geografiska områden inom EU. Uppsatsens resultat bidrar till möjligheter att resonera kring den framtida utvecklingen i EU området inom givande av humanitärt bistånd.

No description available.

Although growing scientific evidence has highlighted beneficial effects of religion and spirituality on mental health and psychosocial well-being, the integration of religious and spiritual needs with mental health and psychosocial support in humanitarian contexts has been identified as a gap. Accordingly, this can be linked to a lack of official related guidelines of how to address these concepts in the humanitarian sector. This issue becomes particularly relevant in contexts where religion and spirituality play a crucial role. This study explores this problem in the context of Indonesia which due to commonly occurring natural disaster is targeted by humanitarian responses, while also being a religious and spiritual country. The purpose of this study therefore responds to this background by discovering the integration of religion and spirituality in mental health and psychosocial support provided by humanitarian organisations in Indonesia and formulating recommendations on the same. This was operationalised through a qualitative approach, and more specifically an embedded single-case study design. Further, the material consists of information retrieved through interviews and documents, from humanitarian organisations selected through snowball sampling. Analysed with the support of the ADAPT model, an adapted version, the IASC MHPSS Guideline, and the additional Faith-Sensitive Guideline, this study concludes that humanitarian organisations operating in Indonesia, either mainstreamed or not, work with mental health and psychosocial support, and thereby also include approaches which consider religion and spirituality. However, while well aware of the contextual needs, in particular the latter is not formally integrated. Accordingly, this study suggests organisational capacity building on the integration of religion and spirituality in MHPSS, based on existing guidelines and institutional knowledge and capacity, in order to ensure and improve proper humanitarian responses.

Syftet med uppsatsen är att svara på om det finns några särkilda avvägningar som aktualiseras när de folkrättsliga frågorna om humanitärt tillträde i den humanitära rätten hanteras. Uppsatsen diskuterar även säkerhetsrådets mandat gällande humanitärt tillträde vid väpnad konflikt.

Afghanistan has been in armed conflict for over 30 years. The many wars have severely affected the environment negatively. Sweden has between 2010-2015 been allocating 4,7 billion SEK in foreign aid to Afghanistan. This is a qualitative study with the purpose to critically analyse how this foreign aid has contributed to a sustainable environmental development in Afghanistan. To be able to answer this question a review of projects documents and Sida assessment was conducted. This was then supplemented by interviews with 14 people who in different ways had been working with these issues. In the analysis theories connecting to environment, poverty and conflict have been used. Sida is supporting two types of foreign aid in Afghanistan; humanitarian aid and development aid. The study found that the Sida’s humanitarian work in Afghanistan has a clear focus on environmental issues, whereas the development aid overall where lacking a focus on environmental issues. The larger focus within the humanitarian aid was explained by that environmental consideration is a part of the Sida’s strategy for the humanitarian aid in Afghanistan and humanitarian aid’s natural connection to environment, in for instance natural disasters. The lack of environmental focus within the development aid was found to have three explanations; the strategy did not have an environmental focus, the staff lacked the necessary environmental knowledge and environmental issues was not believed to be prioritized in Afghanistan. It was however believed to be possible to have more focus on the environment in Sida’s work in Afghanistan. The study shows that environmental issues are not believed to be a necessary component for creating a sustainable development or peace in Afghanistan. The study is arguing that one way to create more focus on environmental issues within the development aid would be to work closer with the humanitarian aid. The thesis was finally presenting an alternative way to look at environment and sustainable development; to focus on the environmental problems of the current generation and by doing so preserving the nature for the future generations.

By research and interpretation of official documents published by the Swedish Ministery for Foreign Affairs and the Swedish International Development Cooperation Agency (Sida), this thesis aims to understand and shine a light on the symbols that shape the Swedish public aid culture and how these symbols function in a narrative of what Swedish aid to the Democratic Republic of Congo is and is not. The theoretic framework leans on both the symbolic/interpretative anthropology of Edward Bruner, Clifford Geertz and Sherry Ortner; Omar Lizardo's more contemporary writing on the power of symbols; and Jerome Bruner's psychological perspective on symbols. The conclusion is that Swedish public aid appears to use a set of symbols and a narrative anchored in arbitrary parts of Sweden's and Congo's mutual history to conjure up the image of a dark and dangerous Congo in contrast to the knowledgable and good Sweden.