Retro lockar och nostalgi skapas av existentiella och/eller estetiska skäl med omfattande och varierande betydelser för olika aktörer. Människors minnen och sinnen kan knytas an till folkparken Tyrolens dansbana och musikverksamhet. Dansbanan och musiken fungerar som minnesbärare, de är exempel på hur materiellt och immateriellt kulturarv samverkar och genererar upplevelser av nostalgi. Att samla och dokumentera kulturarv är avgörande för nostalgins och retrons betydelser för människor, ett exempel är den mobila museivagnen "Tyrolen på hjul". Samtida individuella och kollektiva berättelser om det nära förflutna liksom begreppen nostalgi och retro kan användas inom arkeologin för att förstå vad det innebär att vara människa.

<p>Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.</p><p>Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.</p><p>Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.</p>

Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt. Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen. Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.

I Sverige växer intresset för att odla sina egna grönsaker, men få bostadsområden erbjuder möjlighet till odling och det är högt tryck på befintliga kolonilotter. Det är därför nödvändigt att ge plats åt nya former av odling i den urbana miljön. En sådan utveckling går i linje med den omställning mot hållbar stadsutveckling som städerna står inför. Kommunen behöver ge praktiska exempel på hållbara lösningar och en väg att gå är att låta medborgarna odla i det offentliga rummet.Uppsatsen avser att ta fram en förstudie till ett projekt som ska bidra till en förbättrad hållbar stadsutveckling. Projektet som föreslås är att parkkontoret i Lunds kommun tillsammans med odlingsintresserade invånare anlägger en stadsdelsträdgård på den stora gröningen i Folkparken. En stadsdelsträdgård är en självorganiserad trädgård som brukas gemensamt av invånarna med minimal involvering av kommunen. Idealt sett initieras stadsdelsträdgården helt underifrån, men det betyder inte att en kommun som vill få igång ett engagemang inte kan hjälpa till att skapa förutsättningar och bygga en grund.Internationellt finns Stadsdelsträdgårdens motsvarighet i community gardens. Forskning på community gardens tyder på att fördelarna är många. Engagemanget leder till en ökad gemenskap mellan invånarna, stärker områdeskänslan, ökad tryggheten, förbättrad hälsa, ökad fysisk aktivitet och en ökad förståelse för naturen. Dessutom har man sett att fastighetsvärdena ökar runt en community garden.Folkparken anlades i slutet på 1800-talet av och för arbetarna. På 90-talet riskerade parken att försvinna till förmån för bostadsbebyggelse, men räddades kvar tack vare folkets protester. Parkbyggnaden står idag oanvänd och en utredning om dess framtida användning pågår. Parken behöver en ny identitet och funktion som säkrar dess fortsatta existens.En stadsdelsträdgård skapar en ny form av mötesplats i Folkparken, samtidigt som det är ett viktigt steg i riktningen mot en hållbar stadsutveckling. / In Sweden today it is there is a growing interest in cultivating your own vegetables, but few neighborhoods offer an opportunity for gardening and demand exceeds the availability of allotments. It is therefore necessary to make way for new forms of gardening in the urban environment. Such a development is in line with the shift towards sustainable urban development faced by cities today. The municipality needs to provide practical examples of sustainable solutions and one way to go is to let the citizens cultivate in the public domain. This paper intends to develop a feasibility study for a project that will contribute to improved sustainability. The suggested project is that the park office in Lund together with inhabitants, construct a Stadsdelsträdgård on the large lawn in Folkparken. A Stadsdelsträdgård is a self-organized garden held in common by the residents with minimal involvement by the municipality. Ideally, a Stadsdelsträdgård is initiated entirely from below, but that does not mean that a municipality that wants to launch a commitment cannot help to create conditions and build a foundation. The international correspondence to a Stadsdelsträdgård is a community garden. Research on community gardens suggests that the benefits are many. Community gardening leads to improved relationships among people, increased community pride, security, physical activity and health plus it gives a better understanding of nature and its cycles. Finally, it has been found that property values are enhanced around community gardens. Folkparken was established in the late 1800s by the working class. In the 90s the park was threatened to disappear in favor of housing developments, but was saved thanks to the public outcry. The park building is currently unused, and an investigation as to its future use is in progress. The park needs a new identity and function that will ensure its continued existence. A Stadsdelsträdgård would create a new form of meeting place in Folkparken and at the same time as it is an important step in the direction to a sustainable urban development.