The Swedish language contains contrasts of tonal word accents, realized by change in the F0 contour. Contrasts of word accents require at least two syllables with stress on the first syllable of the word or a stressed syllable followed by a non-stressed. The purpose of the present study was to examine how five-year-old children living in Östergötland with typical language development produce and discriminate tonal word accents. In addition, it was investigated how these abilities affect each other and comparisons were made to a similar study on children living in Skåne. For elicitation of tonal word accents a set of pictures with contrastive tonal word accents was used. The children were recorded and their answers were evaluated by visual classification of their F0-curves. In a perceptual analysis of the children’s productions, 11 linguistically naive listeners evaluated 44 randomized words from the recordings. For the evaluation of the children’s perceptual ability a recording of the words was made. The words were presented randomly and the children were asked to point at the picture, which in their opinion, matched the word from the recording. The results show that the children have difficulties producing tonal word accents. The acoustic analysis for words with accent 1 agrees more with the model than words with accent 2, while the naive listeners more easily perceived words with accent 2. In accordance with the naive listeners, the children also perceived words with accent 2 more easily. / Det svenska språket innehåller prosodiska drag som realiseras genom betoning eller tonhöjdsförändring av ord eller delar av ord. Ett sådant drag är ordaccenter, som kan utgöra lexikala kontraster. Utvecklingen av prosodi och ordaccenter startar tidigt, redan vid födseln och utvecklas sedan tillsammans med övrig språkutveckling. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur femåriga östgötska barn med typisk språkutveckling producerar och diskriminerar ordaccentkontraster. Studien har även undersökt om dessa förmågor skiljer sig från varandra. Jämförelser har gjorts med en liknande studie på skånska femåringar. Barnens produktion testades med hjälp av fem ordpar med ordaccentkontraster, som spelades in och bedömdes genom okulär besiktning av F0-kurvor. Perceptuell bedömning av produktionen utfördes av 11 naiva lyssnare på 44 slumpvis utvalda ord. I undersökningen av barnens perceptuella förmåga att diskriminera mellan ordaccenterna fick de lyssna på en förinspelning av ordparen. Orden presenterades i slumpvis ordning och barnen pekade på den bild som bäst passade ihop med ordet de hörde. Studien visar att östgötska barn i likhet med skånska barn har svårt att i överensstämmelse med en vuxen modell producera ordaccenter. Jämförelse med modellen visar högre överensstämmelse med accent 1 än med accent 2, medan den naiva lyssnarbedömningen visar att accent 2 var lättare att uppfatta. Östgötska femåringar har även svårt att uppfatta ordaccenter. Studien visar dock att barnen har lättare att uppfatta ord med accentkontraster än att själva producera dem.

Tal- och språkutvecklingen är beroende av kunskapen om vad som är språkligt relevant i en talström. Detta innebär förmågan att skilja mellan såväl fonem och segment som ord. Vid undersökning av språkförmågan hos ett barn är det viktigt att bedöma både språkperception och språkproduktion. Behovet av ökad kunskap om fonemdiskrimination hos barn i åldern tre till fem år samt behovet av ett småbarnsanpassat, auditivt diskriminationstest motiverar föreliggande studie. Syftet med studien var att undersöka tre- till femåringars förmåga till fonemdiskrimination av minimala par, utifrån de vanligaste paradigmatiska fonologiska förenklingsprocesserna hos barn. Totalt deltog 34 barn i åldrarna 3;2 – 4;10 år. Femtiofem minimala par presenterades för barnen, som ombads peka på benämnt målord. Resultaten indikerar att förmågan till fonemdiskrimination i den undersökta åldersgruppen är svag, då samtliga barn erhöll låga medelvärden för antal rätta svar. Högst medelvärde för antal rätta svar erhölls hos samtliga barn vid testning av distinktionen /s/ - /t/. Skillnaden i medelvärde för distinktionen /s/ - /t/ och övriga distinktioners medelvärden var statistiskt signifikant. De äldre barnen i stickprovet erhöll högre medelvärden inom samtliga fonemdistinktioner, men en signifikant skillnad mellan åldersgrupperna förekom endast för fonemdistinktionen /f/ - /p/. Resultaten diskuteras utifrån ordkunskap, ordpreferenser, fonemposition och bildmaterialets utformning. Studien har bidragit till ökad kunskap kring tre till femåringars förmåga att diskriminera mellan minimala par. En vidareutveckling av testmaterialet kan ge goda förutsättningar för fortsatt användande. Nyckelord: Fonologisk utveckling, fonemdiskrimination, minimala par.

I samhället kommer vi ofta i kontakt med tvåspråkighet, så även på logopedmottagningar runt om i landet. Det kan vara svårt att genomföra språkbedömningar på barn med flera modersmål eller annat modersmål än svenska. Syftet med uppsatsen var att översätta benämningstestet "Ordracet" till arabiska och sedan använda det för att testa aktivt ordförråd. Passivt ordförråd testades med Peabody Picture Vocabulary Test III. Fonologiskt och semantiskt ordflöde testades med ordflödestestet FAS. Frågeställningarna var: Hur skiljer sig de två ordförråden hos simultant tvåspråkiga barn från ordförrådet hos enspråkiga barn? Hur skiljer sig det svenska ordförrådet från det arabiska ordförrådet inom gruppen tvåspråkiga barn? Hur ser sambandet mellan fonologiskt och semantiskt ordflöde och ordförråd ut? De tvåspråkiga barnen hade lägre resultat på arabiska än vad de enspråkiga barnen hade på svenska, både vad gäller förståelse och produktion. På svenska presterade de tvåspråkiga barnen praktiskt taget lika högt som de enspråkiga, de var alltså bättre på svenska än på arabiska. Det fanns en stor skillnad mellan grupperna på delen fonologi svenska, där de tvåspråkiga barnen fick signifikant högre resultat än de enspråkiga barnen.

Mind-mindedness refers to the mother’s ability to treat her child as an individual with a mental life of his or her own. In the present study, the purpose is to investigate the relationship between the amount of mind-related comments the mother produces when the child is 9 months of age and the child’s development in language and communication at the age of 15 months. The hypothesis is that the amount of mind-related comments the mother produces has a positive affect on the child’s language abilities as well as his or her ability to initiate joint attention. The number of mind-related comments were identified according to the guidelines of Meins and Fernyhough (2006). Language development were measured with the parent questionaire SECDI, Swedish early communication development inventory (Eriksson & Berglund, 1999). The child’s communicative abilities were measured with ESCS, Early social communication skills (Mundy et al. 2003). A positive correlation between the amount of mind-related comments by the mother and the use of communicative gestures by the child, were observed. No further significant relationships were found in support of the hypothesis in the present study. The results are discussed in relation to earlier research concerning mind-mindedness and communicative development. / Mind-mindedness refererar till moderns förmåga att se sitt barn som en individ med ett eget känsloliv som styr hans eller hennes agerande. I föreliggande studie är syftet att undersöka sambandet mellan moderns användning av mentaliseringsyttranden i samspel med barnet vid 9 månader och barnets språkliga och kommunikativa utveckling då barnet är 15 månader. Hypotesen är att antalet mentaliseringsyttranden modern använder positivt påverkar barnets språkliga förmåga samt barnets förmåga att initiera delad uppmärksamhet. Antalet mentaliseringsyttranden hos mamman kodades enligt de kriterier som Meins och Fernyhough (2006) arbetat fram. Barnets språkliga förmåga mättes genom ett föräldrarskattningsformulär, SECDI (Swedish Early Communicative Development Inventories) (Eriksson & Berglund, 1999). Barnets kommunikativa förmåga skattades med formuläret Early social communication scales (Mundy et al. 2003). Ett signifikant positivt samband förelåg mellan antalet mentaliseringsyttranden hos modern och barnets användande av kommunikativa gester. I övrigt framkom inga signifikanta samband till stöd för föreliggande studies hypoteser. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning med mind-mindedness och kommunikativ utveckling.

<p>Functional Magnetic Resonance Imaging, fMRI, can be used for analyzing brain activity in subjects performing language tasks. The purpose of this study was to develop aphasia-friendly information adjusted to aphasic subjects participating in fMRI studies. The objectives were to investigate if adjusted information was important for the ability to perform language tasks and if the information could be used for different types of aphasia.</p><p>Sixteen aphasic subjects participated in the study, six of these underwent fMRI. The participants varied in grade and type of aphasia. They had Swedish as their native language and were aged between 26 and 89, mean 57. Information was developed in three versions. The participants performed word generation and sentence completion language tasks.</p><p>Results showed that all the participants produced significantly more words (p < 0.05), and completed significantly more sentences (p < 0.001) in the final version. The fMRI results showed high intersession variability, therefore intra- or intersubject comparisons were difficult to make.</p><p>It was found that increased amount of time to solve the task and removal of the control task together with aphasia-friendly, concrete information improved performance. This applies to all participants, irrespective of aphasia type.</p>

<p>Cochleaimplantat (CI) har använts i cirka 25 år för att återskapa hörsel hos barn och vuxna med medfödd eller förvärvad hörselskada/dövhet. Det finns fortfarande ett stort behov av kunskap om barn med CI och deras anhöriga. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av förväntningar, förändringar samt livskvalitet hos vårdnadshavare till barn med CI sedan barnets CI-operation. Studien riktade sig till vårdnadshavare som hade barn med CI och var knutna till föräldraföreningen Barnplantorna vilket var 245 familjer. Antal inkomna enkäter var 153 stycken varav tre uteslöts. Undersökningsmaterialet utgjordes av en enkät vilken konstruerades avförfattarna. Studiens upplägg var både kvalitativ och kvantitativ. Resultaten visade att många domäner/aspekter inom livskvalitet förbättrades efter barnets operation. Vårdnadshavarna upplevde sig i genomsnitt gladare, tryggare, mindre oroliga, kände mindre sorg och isolering från sin omgivning, kunde delta i fler aktiviteter samt upplevde en förbättrad kommunikation. Bakgrundsfaktorer som påverkade livskvaliteten var främst kommunikationsform men även till viss del antal CI, ålder vid upptäckt av hörselskada samt ålder vid första CI. Majoriteten vårdnadshavare upplevde att deras förväntningar inför CI-operationen infriats. Slutsatser som drogs var att livskvaliteten hade förbättrats inom flera områden efter barnets CI-operation.Kommunikationsform var den faktor som hade störst betydelse för vårdnadshavarna på så vis att de vårdnadshavare vars barn kommunicerade med tal upplevde fler positiva aspekter av livskvalitet. Vårdnadshavarnas förväntningar på CI hade till stor del infriats och överträffats. CI innebar för en majoritet av vårdnadshavarna positiva förändringar inom områden som tillexempel kommunikation och socialt liv.</p>

Vid afasi påverkas förmågan att samtala och interagera med andra människor i varierande grad. Omgivningen kan utgöra en stor skillnad för hur personen med afasi lyckas interagera med hjälp av olika slags stöd, t ex med skrivet material som förstärkning till samtalsinnehållet. Aura Kagan har inom ramen för samtalsmodellen SCA (Supported Conversation for Adults with Aphasia) utformat ett bedömningsmaterial för konversationsförmåga hos personer med afasi och deras konversationspartners. Detta bedömningsmaterial har i den här studien använts som utgångspunkt för utformningen av ett svenskt bedömningsmaterial för konversationsförmåga som är ämnat att användas vid vårdinrättningar som rehabiliterar personer med afasi. Sex logopeder använde det framtagna materialet för att bedöma konversationsförmågan dels hos tio personer med varierande karaktär och svårighetsgrad av afasi, dels hos deras konversationspartners. Samtalen videoinspelades. Ytterligare två logopeder använde samma bedömningsmaterial för att bedöma konversationsförmågan i de inspelade samtalen. Bedömningsmaterialet hade hög interbedömarreliabilitet (Intraclass correlation coefficients = 0,69-0,87, p ≤ 0,02) och mycket hög intern reliabilitet (Cronbachs α = 0,93-0,95). Medverkande logopeder intervjuades om bedömningsmaterialets användarvänlighet. I den kvalitativa analysen av intervjuerna framkom förslag på förbättringar, t ex reducering av delfrågor och anpassning av skattningsskalor. I en anpassad form skulle det framtagna materialet kunna ha stor klinisk betydelse och öka förekomsten av funktionella afasibedömningar av konversationsförmåga i Sverige.

<p> </p><p>Cochleaimplantat (CI) är ett hörseltekniskt hjälpmedel som under de senaste 20 åren givit personer med grav hörselnedsättning/dövhet möjligheten att uppfatta ljud och utveckla talkommunikation. De språk- och talfärdigheter som personer med CI tillägnar sig uppvisar dock stora individuella variationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor efter ett års tid hos barn med CI. De förmågor som undersöktes var fonologiska färdigheter, kapaciteten i tre arbetsminneskomponenter, den mekaniska delen av läsning, läsförståelse samt receptivt lexikon. Åtta barn med CI i åldrarna 7;8-13;4 år deltog i studien. För att undersöka huruvida skillnaderna i resultaten mellan år 2007 och år 2008 var signifikanta hos barnen med CI användes beroende t-test. Resultaten visade att utvecklingstrenden för barnen med CI var tydligast inom sensorisk-perceptuell förmåga samt tillfällig fonologisk lagring, visuo-spatialt arbetsminne, komplext arbetsminne, tillfällig fonologisk lagring beträffande antal konsonanter korrekt samt den mekaniska delen av läsning. Slutsatserna i föreliggande studie är att en genomgående utvecklingstrend finns hos alla barn med CI och att barnen är en heterogen grupp beträffande utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. En nyanserad bild av varje individs förmågor krävs för att till exempel kunna planera undervisning och stödjande insatser. En rättvis bild av ett barns språkliga och kognitiva förmågor är endast möjlig om flera delförmågor inom varje språklig och kognitiv aspekt testas.</p><p> </p>

<p>While reading in deaf children has been the object of a number of studies, the reading abilitiesof children with mild and moderate hearing impairment and their relation to cognitiveprocessing have not received very much attention. Predictive factors of reading ability inhearing children are well known, with phonological and working memory abilities beingnecessary prerequisites for reading development. Existing studies suggest, however, thatcertain hearing-impaired children achieve a reading level comparable to that of hearingchildren in spite of impaired phonological abilities. In the present study, reading abilities anda range of cognitive processing abilities were measured in a group of hearing-impairedchildren and compared with hearing controls in equivalent school grades. Comparisons weremade at group and school-grade level, and the cognitive profile of hearing-impaired childrenat level with controls (those being within one standard deviation) was discussed. The resultssuggest that phonological abilities are important for the hearing-impaired children, but to alesser extent than for normally hearing children. The results also point towards workingmemoryabilities (particularly correct recall of phonemes in nonword repetition) as beingimportant for the possibility to compensate for impaired phonological abilities.</p> / <p>Emedan döva barns läsande har varit föremål för ett antal studier, har läsförmågan hos barnmed mild och måttlig hörselnedsättning och dennas relation till underliggande kognitiva förmågor inte fått mycket uppmärksamhet. Predicerande faktorer för läsförmågan hos hörande barn är väl kända och fonologisk förmåga och arbetsminneskapacitet utgör oumbärliga förutsättningar för läsutvecklingen. Befintliga studier antyder dock att vissa barn med mildoch måttlig hörselnedsättning uppnår en läsförmåga i nivå med hörande barns, trots nedsatt fonologisk förmåga. I föreliggande studie undersöktes läsförmågan och en rad kognitivaförmågor hos en grupp barn med mild och måttlig hörselnedsättning. Jämförelser gjordes medhörande kontroller på gruppnivå och per årskurs, och den kognitiva profilen hos de barn medhörselnedsättning som låg i nivå med kontrollerna (de som låg inom en standardavvikelse) diskuterades. Resultaten antyder att fonologiska förmågor var viktiga för läsning i sambandmed hörselnedsättning, men i mindre utsträckning än för normalhörande barn. Resultaten antyder också att arbetsminneskapacitet (framförallt korrekt fonemåtergivning vidnonordsrepetition) har betydelse för möjligheten att kompensera en nedsatt fonologiskförmåga.</p>

<p>I föreliggande studie undersöktes interaktionen mellan en person med afasi och hennes närstående. Syftet var att identifiera möjliga resurser som används av personen med afasi för att optimera delaktigheten i samtal, dels som aktiv lyssnare men också i situationer där missförstånd uppstår, samt se hur prosodi används som resurs i interaktionen. Datamaterialet som studerades var en två timmar lång videoinspelning i hemmet hos personen med afasi, där samtal med hennes man samt väninna förekom. Materialet analyserades enligt Conversation Analysis för att identifiera mönster i samtalen. Tre olika mönster identifierades och analyserades; återkopplingar för att visa aktivt lyssnarskap, och repetitioner som en begäran om bekräftelse av förståelse, samt begäran om förtydligande då något är otydligt eller felaktigt i föregående yttrande. Resultaten visade på kommunikativa resurser hos personen med afasi gällande att vara en aktiv lyssnare som stödjer talaren genom återkopplingssignaler, samt som en aktiv deltagare i samtalet genom att initiera reparationer för att samkonstruera förståelse.</p>