No description available.

No description available.

Diabetes är en sjukdom som i många fall kan leda till olika senkomplikationer, en av dem är fotsår. Att leva med diabetiska fotsår kan inverka på livskvaliteten, därför är det viktigt att få kunskap om vad som påverkar livskvaliteten för att kunna ge bättre omvårdnad och öka välbefinnandet. Syftet var att belysa vad som påverkar livskvaliteten hos personer med diabetiska fotsår. Datainsamlingen resulterade i 12 artiklar som besvarade studiens syfte. Granskning av artiklarna genomfördes och data kategoriserades. Fem kategorier framkom som visade att rädsla, smärta, immobilitet, kunskap och stöd påverkade livskvaliteten hos personer med diabetiska fotsår. Det fanns en rädsla för fördröjd sårläkning, utveckling av nya sår och att i framtiden eventuellt behöva amputera. Smärta från diabetiska fotsår upplevdes som frustrerande och var en av orsakerna till immobilitet vilket i sin tur skapade social isolering. Kunskap var betydelsefullt för att kunna förebygga uppkomsten av nya fotsår och för att de drabbade skulle kunna söka vård tidigare. För att kunna hantera vardagen var det därför viktigt att få stöd från olika personer i omgivningen. Sjuksköterskan kan förbättra omvårdnaden och skapa förutsättningar för bättre livskvalitet genom att se människan bakom fotsåret. / Diabetes is a disease which in many cases leads to various complications, one of them is foot ulcers. Living with diabetic foot ulcers can affect the quality of life, therefore it is important to gain knowledge about what affects the quality of life in order to provide better care and improve well-being. The aim was to highlight aspects that affects the quality of life in people with diabetic foot ulcers. The data collection resulted in 12 articles who responded to the purpose of the study. The examination of the articles was conducted and data was categorized. Five categories emerged which showed that fear, pain, immobility, knowledge and support affected the quality of life among people with diabetic foot ulcers. There was a fear of delayed wound healing, development of new wounds, and for the risk of amputation in the future. Pain from diabetic foot ulcers was perceived as frustrating and was one of the causes of immobility, which in turn created the social isolation. This knowledge was important in order to prevent the occurrence of new foot ulcers so that those affected could seek treatment earlier. In order to manage everyday life, it was therefore important to receive support from different people in the surrounding. The nurse can improve the care and create better quality of life by seeing the person behind the foot ulcer.

<p><strong>Bakgrunden </strong>visade att<strong> </strong>omvårdnaden av svårläkta ben- och fotsår omfattade en stor del av sjuksköterskornas arbetsuppgifter inom kommunal hemsjukvård. Allt fler vårdtagare med omfattande hälsoproblem och kroniska åkommor finns idag där patientundervisningen blir central i omvårdnaden . <strong>Syftet </strong>med studien<strong> </strong>var att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av omvårdnad och undervisning av vårdtagare med svårläkta ben- och fotsår.<strong> Metoden </strong>var en hermeneutisk kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer med tematiska frågor och innehållsanalys. <strong>Urvalet</strong> var strategiskt och omfattade femton sjuksköterskor i sju olika kommuner inom kommunal hemsjukvård i Region Skåne. <strong>I resultatet </strong>identifierades sju teman och underliggande subteman av sjuksköterskornas erfarenheter. De sju temana var Kunskapsområden för omvårdnad/undervisning, Relationella förutsättningar för omvårdnad/undervisning, Genomförande av omvårdnad/undervisning, Utbildning av närstående, Utbildning av personal, Organisatoriska villkor för omvårdnad/undervisning samt Förbättringsförslag. <strong>Slutsats:</strong> Sjuksköterskornas erfarenheter av omvårdnad och undervisning av vårdtagare med svårläkta ben- och fotsår var att den grundas i tillit, omsorg, respekt, delaktighet och samarbete som kräver både tid, rum och goda organisatoriska villkor. Sjuksköterskornas erfarenheter av patientundervisning kan tolkas som uttryck för deliberativ pedagogik och leder till att vårdtagarna kan uppleva en känsla av sammanhang (KASAM) i sin situation.</p> / <p><strong>The background</strong>: Caring about hard to heal leg- and foot ulcers comprise a considerable part of the trained nurse work in the homecare. Today we have a growing part of patients with complex in health problems and chronic diseases which makes patient education an essential part of the caring process. <strong>The aim </strong>of this study was to elucidate the trained nurse’s experiences of caring and education of patients with slow-healing leg- and foot ulcers. <strong>The method</strong> was hermeneutic qualitative with half structured interviews with thematic questions and content analysis. The sample was strategical and includes fifteen trained nurses in homecare, from seven districts in South Sweden. <strong>The result </strong>showed seven themes and underlying subthemes. The seven themes was knowledge about caring/education, relational presumption for caring/education, accomplishment of caring/education, education of closely, education of personal, organizational condition for caring/education and improvements. <strong>The conclusion </strong>of the study<strong> </strong>is that the trained nurses experiences of caring and education of patients with slow-healing leg- and foot ulcers is a foundation in reliance, care, respect, participation and collaboration, that needs time, space and organizational conditions. The trained nurse’s experiences of patient education can bee seen as deliberative pedagogic and a possible feeling of the sense of coherence (SOC) for the patients in their situation.</p>

Bakgrund Diabetiska fotsår är sår nedanför malleolen, som beror på störningar i den arteriella cirkulationen i benet eller perifer neuropati och/eller perifer cirkulationsstörning som komplikation vid diabetes mellitus. Mellan 12 och 25 procent av alla personer med diabetes får någon gång i livet diabetiska fotsår. De flesta av dessa sår finns på tårna och cirka hälften på fotsulan. Sjuksköterskans roll är att stötta, vårda, informera och utbilda patienter. Både lidande och sänkt livskvalitet påträffas hos personer med kroniska sjukdomar och svårläkta sår samt diabetiska fotsår. Syfte Studiens syfte var att beskriva hur personer med diabetes erfar att leva med diabetiska fotsår. Metod Denna allmänna litteraturöversikt utgjordes av 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningarna har gjorts i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och sammanställdes i en bedömningsmall. Resultat Diabetiska fotsår påverkade livet för de drabbade ur många aspekter. Resultatet sammanställdes i tre teman. Dessa teman var ”Erfarenheter av smärta”, ” Förändringar på livskvalitet och dagligt liv” samt ”Konsekvenser för psykisk hälsa”. Slutsats Personer med diabetiska fotsår upplever bland annat smärta, ångest, depression och begränsningar i vardagslivet på grund av fotsåren, vilket leder till försämrad livskvalitet. Genom att sjuksköterskan är medveten om detta kan vårdupplevelsen för personerna med diabetiska fotsår förbättras.

Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som uppskattas att ca 19 % av all jordens befolkning över 65 år har. Typ 2 diabetes brukar oftast upptäckas vid en komplikation såsom fotsår. Fotsår kan förebyggas tidigt och sjuksköterskan kan ha en stor betydelse i denna process. Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården går snabbt och därför är det av betydelse att se över de senaste årens forskning om hur sjuksköterskan bäst kan bidra till att förebygga diabetsfotsår. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan förebygga diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Sökningarna utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Nio artiklar sorterades ut till resultatet. Analysen genomfördes enligt Fribergs (2017) definition.  Resultat: Studien resulterade i tre kategorier, att informera och utbilda, att screena fördiabetesfotsår och att samarbeta mellan professioner. Slutsats: Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och utbilda patienterna om diabetes för att förebygga komplikationer av diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes. Tidig upptäckt av neuropati och perifer artärsjukdom med hjälp av screeningsverktyg kan vara essentiell för att förebygga diabetesfotsår. Det är av betydelse att sjuksköterskan har ett gott samarbete med multidisciplinära team för att förebygga diabetesfotsår hos patienter med typ 2 diabetes.

Bakgrund Diabetes är en folksjukdom som ökar i befolkningen, och sjukdomen kan leda till fotsår vilket är en komplikation som kan medföra problem för både personen med diabetes och för omgivningen. Egenvård är effektivt i förebyggandet av fotsår, och det är viktigt att sjukvårdens fokus ligger mer på förebyggandet av sår än på behandling av redan uppkomna sår. Sjuksköterskans roll är att få patienten delaktig i sin egenvård och på så sätt främja egenvårdsförmågan. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patientens egenvårdsförmåga för att förebygga uppkomsten av diabetiska fotsår. Metod En litteraturöversikt har genomförts och databassökningen skedde i CINAHL och PubMed. Sjutton artiklar inkluderades i vårt resultat. En integrerad innehållsanalys utfördes för att sammanställa resultatet. Resultat Resultatet visade på tre kategorier som är viktiga för sjuksköterskan att ta hänsyn till. Sjuksköterskans kunskap och kompetens, tar upp aspekter som sjuksköterskan måste vara medveten om för att kunna främja egenvårdsförmågan. Patientens kunskap och kompetens, belyser hur patienten ska kunna tillgodogöra sig kunskap för att kunna utföra egenvård. Stöd, tar upp hur sjuksköterskan på olika sätt kan stödja patienten. Slutsats Sjuksköterskan behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar patientens egenvårdsförmåga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda patienten så att denne kan utföra egenvård på ett effektivt sätt som går i linje med de riktlinjer som finns. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat, och i mötet med patienten bedömer vilka resurser och hinder som finns hos varje individ, kan egenvårdsförmågan främjas. Dessutom måste sjuksköterskan vara medveten om hur patienten kan stödjas av sin familj samt genom samverkan med teamet.

Bakgrund Diabetes orsakar ofta flera olika komplikationer däribland fotsår. Orsaken till uppkomsten är huvudsakligen neuropati och/eller perifer kärlsjukdom. Diabetesfotsår är den generellt vanligaste orsaken till att patienter med diabetes blir inlagda på sjukhus. Såren kan leda till infektioner, gangrän, amputation och även död. Det dagliga livet med diabetes och eventuella sår är en påfrestning för många, något ångestrelaterat som skapar ett lidande för personen. Där är sjuksköterskans professionella ansvar att uppmuntra till egenvård, informera och stötta patienten. Syfte Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med diabetiska fotsår. Metod Metoden som valdes var en litteraturöversikt som inkluderar 17 vetenskapliga artiklar. Databassökningar gjordes i CINAHL och PubMed men även manuell sökning genomfördes. Resultatet baseras på 17 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Resultat. Resultatet visade på de olika erfarenheter personer har av att leva med diabetiska fotsår och utgjordes av tre teman. Dessa teman var upplevelse av smärta, den upplevda psykiska hälsa och de sociala livets påverkan. Majoriteten av personer med diabetiska fotsår lider av någon form av smärta, fysiskt eller psykiskt. Även det sociala livet påverkades vilket ibland leder till att personerna isolerar sig. Slutsats Personer med diabetiska fotsår upplever olika känslor kring sitt tillstånd. Några av dessa känslor är oro, ångest, rädsla för amputation, smärta från foten och begränsningar i det dagliga livet. Detta leder till att dessa personer skattar sin psykiska och sociala hälsa lägre än de utan sår. Sjuksköterskan kan genom smärtskattning, frågor om psykisk och social hälsa göra vården mer personcentrerad och därmed vägleda patienten i sin egenvård och arbeta hälsofrämjande.

Neuropati och angiopati är de främsta orsakerna till att fotkomplikationer uppstår hos diabetiker och flertalet fotsår som uppkommer leder till amputation. I S:t Vincentdeklarationen som tagits fram av världshälsoorganisationen finns ett mål att antalet amputationer som orsakas av diabetesfot ska halveras. Att praktisera en god behandlingsregim kan förhindra progression av sår och därmed en minskad risk för amputation. Denna litteraturöversikt syftar till att utreda vilka icke konventionella behandlingsmetoder och preventionsåtgärder som finns för sår på diabetesfot. Resultatets elva artiklar behandlar dessa områden och visar på olika metoder som kan vidtas, såsom NpHSS, Tretinoin, Citoprot- P®, elektrisk stimulering, larvterapi, vacuum kompression, hyperbariskt syre, tryckavlastande förband, C- peptid, temperaturmätning och PFC- strumpa. De metoder som gav intressanta resultat och som åsamkade patienterna minst obehag var studierna om temperaturmätning och PFC- strumpa. / Neuropathy and angiopathy are the two main causes that footulcer occurs in patients with diabetes, the majority of the ulcers lead to amputation. The S:t Vincentdeclaration, announced by World Health Organization, states that the amputations caused by diabetic foot shall be reduced by half. To practice a good treatment regimen can prevent progression of the ulcer and thus reduce the risk of amputation. This literature review means to examine the non conventional methods of treatment and prevention that are available for ulcers on diabetic foot. The eleven articles processed in the result of this study show different methods that can be used, such as NpHSS, Tretinoin therapy, Citoprot- P®, biphasic electrical stimulation, maggot therapy, vacuum- compression therapy, hyperbaric oxygen treatment, pressure- relieving dressing, C- Peptide, temperature monitoring and multilayered hosiery. The studies that showed the most interesting results where those regarding temperature monitoring and multilayered hosiery.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en vanlig form av diabetes. Sjukdomen debuterar ofta efter 40 års ålder. Sjukdomen ger komplikationer i flera organ och organsystem. Vanliga senkomplikationer vid diabetes typ 2 är neuropati och diabetessår. Neuropati drabbar alla typer av nerver men det är framförallt ben och fötter som är utsatta. Fotsår anses vara de mest förebyggbara komplikationerna av diabetes. Diabetesfotsår har negativ påverkan på livskvalitet och kan leda till amputationer. Fotsår är ett komplext och livslångt problem för patienter med diabetes. Syfte: Att beskriva vuxna personer upplevelser av att leva med fotsår relaterade till typ 2 diabetes. Metod: Studien genomfördes genom allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Studien baserades på åtta vetenskapliga artiklar och analyserades utifrån Fribergs metod. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier och fem underkategorier utifrån analysen av vetenskapliga artiklar. Huvudkategorier och underkategorier som identifierades beskriver vuxna personers upplevelser av att leva med fotsår relaterade till diabetes typ 2. Huvudkategorier var att uppleva fysiska besvär, emotionella upplevelser, att uppleva ekonomisk påverkan och att uppleva social påverkan. Huvudkategori att uppleva fysiska besvär består av tre underkategorier: upplevelse av smärta, upplevelse av minskad självständighet och upplevelse av förlust av rörlighet. Huvudkategori att uppleva negativ påverkan på känslolivet omfattar två underkategori: att uppleva negativa känslor och att uppleva oro för framtiden. Slutsats: Personers upplevelser visar att fotsår relaterade till diabetes typ 2 är ett utbrett och komplicerat hälsoproblem. Fotsår har stor inverkan på de psykologiska, fysiska och sociala aspekterna i livet. Sjuksköterskans omvårdnadsarbete kring personer med fotsår ska omfatta ett helhetsperspektiv på patientens situation inkluderade bland annat aktivitet och rörlighet, smärta, psykosociala och kulturella faktorer.