Bakgrund: Hälsa är individuellt och sjuksköterskan behöver förstå vad hälsa är för varje individ för att kunna utforma en god hälsofrämjande omvårdnad. Hälsa innebär inte enbart frånvaro utav sjukdom, begreppet består av fler dimensioner som både fysisk och psykisk hälsa liksom andlig/spirituell hälsa. Dessa dimensioner behöver förstås när omvårdnaden utformas. Begreppet hälsofrämjande omvårdnad kan innebära både promotion och prevention. Promotion syftar till att stärka individers förmåga att själva göra hälsosamma val. Preventionsarbetet riktar sig till att, med hjälp av riktlinjer, hjälpa redan sjuka eller förhindra utveckling av sjukdomen. Inom preventionsarbetet använder sig sjuksköterskor, i Sverige, av Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. De riktar in sig på fyra riskfaktorer för ohälsa, tobaksbruk, alkoholkonsumtion, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Som sjuksköterska ingår det i professionen att arbeta hälsofrämjande det vill säga med både promotion och prevention. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om att arbeta med hälsofrämjande omvårdnad. Metod: Empirisk kvalitativ intervjustudie. Sex sjuksköterskor från en mottagning på ett sjukhus i sydöstra Sverige intervjuades. Analys inspirerad av Graneheim och Lundman. Resultat: Fyra kategorier framkom, att arbeta personcentrerat, att arbeta med uppföljning, att arbeta informativt samt att arbeta preventivt. Slutsats: Begreppet hälsofrämjande omvårdnad är komplext. På frågan om hälsofrämjande arbete svarade sjuksköterskorna att de arbetade med prevention. Det kan bero på kontexten men också att begreppet behövs tydliggöras för att sjuksköterskorna ska kunna förstå hälsofrämjande omvårdnad och utforma omvårdnadsarbetet därefter.

Bakgrund: Efter en hjärtinfarkt rekommenderas patienter att genomgå livsstilsförändringar för att minska risken för en andra hjärtinfarkt. Livsstilsförändringar definieras som att utföra en förändring i sin nuvarande livsstil. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa patientens upplevelse av livsstilsförändringar efter en hjärtinfarkt. Metod: Denna studie utformas som en litteraturöversikt, 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i kommande resultat med kvalitativ, kvantitativ samt mixad ansats. Resultat: Att påbörja och upprätthålla livsstilsförändringar efter en hjärtinfarkt upplevdes varierande mellan olika patienter. Motivation, kunskap och stöd var viktiga komponenter för förändringsprocessen. Vissa patienter upplevde det svårt att upprätthålla livsstilsförändringarna och kunde då återfalla till gamla vanor eller välja att inte utföra förändringarna. Genom hälsofrämjande omvårdnadsarbete samt rehabiliteringsprogram upplevde patienterna en starkare tro på att de själv och kunde hantera återhämtningsprocessen. Diskussion: KASAM ligger till grund för att skapa goda hälsoförhållanden och förbättrad livsstil. Hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet har en betydande roll för att uppnå en god hälsa och hantera livet efter en hjärtinfarkt. Att begripa varför man drabbats av sjukdomen, att hitta en mening till att utföra förändringar samt att hantera sjukdomen med de resurser som finns tillgängliga. Meningsfullhet ses som den mest avgörande komponenten då meningsfullheten är en förutsättning till att uppnå en hållbar begriplighet och hanterbarhet. Slutsats: Trots att patienter upplevde att motivation, kunskap och stöd var grunden för att lyckas upprätthålla livsstilsförändringar fanns det brister som gjorde att patienterna ansåg att dessa komponenter inte blev tillräckligt belysta vilket resulterade i att livsstilsförändringar inte upprätthölls. / <p>Examinationsdatum: Mars 2021</p>

Bakgrund Diabetes är en folksjukdom som ökar i befolkningen, och sjukdomen kan leda till fotsår vilket är en komplikation som kan medföra problem för både personen med diabetes och för omgivningen. Egenvård är effektivt i förebyggandet av fotsår, och det är viktigt att sjukvårdens fokus ligger mer på förebyggandet av sår än på behandling av redan uppkomna sår. Sjuksköterskans roll är att få patienten delaktig i sin egenvård och på så sätt främja egenvårdsförmågan. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patientens egenvårdsförmåga för att förebygga uppkomsten av diabetiska fotsår. Metod En litteraturöversikt har genomförts och databassökningen skedde i CINAHL och PubMed. Sjutton artiklar inkluderades i vårt resultat. En integrerad innehållsanalys utfördes för att sammanställa resultatet. Resultat Resultatet visade på tre kategorier som är viktiga för sjuksköterskan att ta hänsyn till. Sjuksköterskans kunskap och kompetens, tar upp aspekter som sjuksköterskan måste vara medveten om för att kunna främja egenvårdsförmågan. Patientens kunskap och kompetens, belyser hur patienten ska kunna tillgodogöra sig kunskap för att kunna utföra egenvård. Stöd, tar upp hur sjuksköterskan på olika sätt kan stödja patienten. Slutsats Sjuksköterskan behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar patientens egenvårdsförmåga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda patienten så att denne kan utföra egenvård på ett effektivt sätt som går i linje med de riktlinjer som finns. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat, och i mötet med patienten bedömer vilka resurser och hinder som finns hos varje individ, kan egenvårdsförmågan främjas. Dessutom måste sjuksköterskan vara medveten om hur patienten kan stödjas av sin familj samt genom samverkan med teamet.

SAMMANFATTNING Bakgrund Ett kärnbegrepp inom omvårdnad är hälsa. En hälsosam livsstil innebär att vara fysiskt aktiv och äta hälsosamt. Ohälsosamma levnadsvanor och fysisk inaktivitet i kombination med högt energiintag kan leda till metabolt syndrom som är ett samlingsnamn för hypertoni, diabetes typ II, bukfetma och blodfettrubbning. Sjuksköterskan har ett hälsofrämjande ansvar som sträcker sig från att identifiera till att bedöma hälsorisker hos den enskilde individen. Socialstyrelsen menar att hälso- och sjukvårdspersonal saknar kunskap om fysisk aktivitet, kost och interventioner som ökar hälsan hos individen. Syfte Att beskriva interventioner med kost och fysisk aktivitet och hur de bör förmedlas samt dess eventuella hälsofrämjande effekter hos individer med och med risk för metabolt syndrom. Metod En litteraturstudie utfördes och databassökningar genomfördes i CINAHL Complete, PubMed och Svemed+. Kvalitetsgranskning av 15 utvalda vetenskapliga artiklar utfördes enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar varav 10 var randomiserade kontrollerade studier. Resultat Interventioner med fysisk aktivitet och kost har resulterat i hälsofrämjande effekter. De fysiologiska effekterna som kunde ses var minskad kroppsvikt, midjemått och BMI samt förbättrat blodtryck. Psykosociala effekter kunde även ses. Några av dessa var minskade depressionssymtom, självupplevd hälsa förbättrades, ökat intag av hälsosam kost, ökad nivå av fysisk aktivitet samt förbättrade relationer med andra individer. Sjuksköterskans kunskaper och stöd framhävs som betydelsefulla samt att interventioner ska anpassas för den enskilde individen. Slutsats Hälsofrämjande effekter kan ses hos individer med metabolt syndrom efter interventioner med kost och fysisk aktivitet.

Bakgrund Diabetes orsakar ofta flera olika komplikationer däribland fotsår. Orsaken till uppkomsten är huvudsakligen neuropati och/eller perifer kärlsjukdom. Diabetesfotsår är den generellt vanligaste orsaken till att patienter med diabetes blir inlagda på sjukhus. Såren kan leda till infektioner, gangrän, amputation och även död. Det dagliga livet med diabetes och eventuella sår är en påfrestning för många, något ångestrelaterat som skapar ett lidande för personen. Där är sjuksköterskans professionella ansvar att uppmuntra till egenvård, informera och stötta patienten. Syfte Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med diabetiska fotsår. Metod Metoden som valdes var en litteraturöversikt som inkluderar 17 vetenskapliga artiklar. Databassökningar gjordes i CINAHL och PubMed men även manuell sökning genomfördes. Resultatet baseras på 17 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Resultat. Resultatet visade på de olika erfarenheter personer har av att leva med diabetiska fotsår och utgjordes av tre teman. Dessa teman var upplevelse av smärta, den upplevda psykiska hälsa och de sociala livets påverkan. Majoriteten av personer med diabetiska fotsår lider av någon form av smärta, fysiskt eller psykiskt. Även det sociala livet påverkades vilket ibland leder till att personerna isolerar sig. Slutsats Personer med diabetiska fotsår upplever olika känslor kring sitt tillstånd. Några av dessa känslor är oro, ångest, rädsla för amputation, smärta från foten och begränsningar i det dagliga livet. Detta leder till att dessa personer skattar sin psykiska och sociala hälsa lägre än de utan sår. Sjuksköterskan kan genom smärtskattning, frågor om psykisk och social hälsa göra vården mer personcentrerad och därmed vägleda patienten i sin egenvård och arbeta hälsofrämjande.

Bakgrund: Allt fler barn i Sverige och världen lever med övervikt eller fetma och det har blivit ett globalt problem. Skolsköterskor har en nyckelroll i det hälsofrämjande arbetet med överviktiga barn eftersom de möter alla barn i skolan och erfarenheterna av det hälsofrämjande arbetet hos skolsköterskor varierar. Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskans erfarenhet av hälsofrämjande arbete med barn och ungdomar med övervikt eller fetma. Metod: En integrativ litteraturöversikt utfördes med induktiv design. Databassökningar gjordes i CINAHL, PubMed, och Psycinfo och resulterade i tio inkluderade artiklar som sedan analyserades, kvalitetsgranskades och sammanställdes. Resultat: Huvudfynden var att det fanns hinder och begränsningar men även möjligheter i det hälsofrämjande arbetet med överviktiga barn. Samarbete mellan skolsköterskan, skola, elever och föräldrar var något som framkom som viktigt i det hälsofrämjande arbete med överviktiga barn. Diskussion: Upplevelser av det hälsofrämjande arbetet med överviktiga barn var en arbetsuppgift som både var svår på grund av enskilda skolsköterskors känslor kring ämnet och hög arbetsbelastning men även på grund av bristande stöd av övrig personal inom skolan. Kollegor var av stor betydelse för att utföra detta hälsofrämjande arbete med överviktiga barn för att det var lättare när de hade kollegornas stöd. Samarbete med elevernas föräldrar var en viktig faktor för att arbetet och förändringarna skulle vara genomförbara. Slutsats: Det finns förändringsarbeten som behöver göras för att skolsköterskor globalt ska få de förutsättningar de behöver för att arbeta hälsofrämjande med överviktiga barn, men även att förstärka de positiva delarna skolsköterskor uttryckt för att göra arbetet mer genomförbart. / <p>2023-05-31</p>

Bakgrund: Hypertoni är ett folkhälsoproblem och utgör en stor riskfaktor för utveckling av hjärt-kärlsjukdom. Basen för omvårdnaden utgörs av livsstilsförändringar. Distriktssköterskors centrala roll innefattar att i jämlik, ömsesidig kommunikation ge råd, motivera och stödja till förändring av levnadsvanor samt främja patientdelaktighet och autonomi. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att stödja patienter med hypertoni till livsstilsförändringar. Metod: Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Åtta distriktssköterskor med ansvar för patienter med hypertoni intervjuades. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde tre kategorier; Initierar samarbete, Bekräftar individen och Anpassar omvårdnad för patienten, med sex underkategorier. Konklusion: Distriktssköterskorna upplevde sin roll central, viktig och ansvarsfull när det handlade om att ge råd och undervisning. De upplevde sig även vara en viktig länk mellan patient och andra aktörer. De ansåg att lyhördhet för patientens livssammanhang och en samtalsstrategi i kommunikationen vid livsstilsrådgivning var viktigt för främjandet av patientdelaktighet och autonomi. Att individuellt motivera till livsstilsförändring beskrevs som en svårighet och distriktssköterskorna uttryckte en frustration över att det var bristande tid för uppföljning. / Background: Hypertension is a public health problem and a major risk factor for developing cardiovascular disease. The basis for the nursing care is lifestyle changes. District nurses´ role includes to advise, motivate and support life style changes, as well as to promote patient participation and autonomy, through an equal and mutual communication. Aim: The aim of the study was to illuminate experiences of district nurses supporting patients with hypertension to make lifestyle changes. Method: The data were analyzed by qualitative content analysis with an inductive approach. Eight district nurses responsible for hypertensive patients were interviewed. Results: Three categories emerged from the data analysis: Initiates cooperation; Confirms the individual and Adapts nursing for the patient, with six subcategories. Conclusion: The district nurses perceived their role as central, important, and responsible when providing advice and instruction. They also considered themselves as an important link between the patient and other actors. Responsiveness of the patient's life context, as well as using a communication strategy when giving counseling on lifestyle changes were considered important to promote patient participation and autonomy. To motivate lifestyle changes individually was described as a difficulty and district nurses expressed frustration with the lack of time for follow-up.

Stress är ett växande problem i dagens samhälle.                                                        Människor som har en hög stressnivå kan få stressrelaterade symtom som t.ex. depression, kroniska smärttillstånd och sömnstörningar. Det ingår i distriktssköterskors arbete att hjälpa människor att genomföra olika typer av livsstils-förändringar, där en förändring är att minska stressnivån. Behovet av komplementära behandlingar till den traditionella medicinska behandlingen ökar. Yoga kan användas som komplement till annan behandling. Syftet med studien var att beskriva yogans effekt på stress-relaterade symtom utifrån ett psykologiskt, fysiskt och psykosocialt perspektiv. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Detta resulterade i 16 artiklar. Litteraturstudiens resultat delades in i tre olika huvudkategorier: Psykologiska effekter, fysiska effekter och psykosociala effekter. Dessa kategorier är förenade med det holistiska synsättet där både kropp och själ ska ses som en helhet. Resultatet visade att yoga har effekt på stressrelaterade symtom. De psykologiska effekterna av yoga innefattar depression, ångest, medvetenhet och självkänsla. De fysiska effekterna av yoga innefattar ryggsmärta, huvudvärk, kortisolnivåer och adrenalinnivåer. De psykosociala effekterna av yoga innefattar upplevd stress, sömnstörningar, humörsvängningar, ilska, trötthet och spänningar samt upplevd livskvalitet. Ytterligare forskning krävs för att få större evidens för yogans effekter på stressrelaterade symtom. / Stress is a growing problem in today's society. People who have a high level of stress may have stress-related symptoms such as depression, chronic pain disorders and sleep disorders. It is part of district nurses work to help people to undertake various types of lifestyle changes , where a change is to reduce the stress level . The need for complementary treatments to traditional medical treatment is increasing. Yoga can be used as a complement to other treatment. The aim of the study was to describe yoga's effect on stress - related symptoms from a psychological , physical and psychosocial perspective . The method used was a systematic literature review . This resulted in 16 articles . Literature results of the study were divided into three main categories : Psychological effects , physical effects and psychosocial effects . These categories are associated with the holistic approach where both body and soul to be seen as a whole. The results showed that yoga has an effect on stress-related symptoms. The psychological effects of yoga include depression , anxiety , awareness and self-esteem. The physical effects of yoga include back pain, headaches, cortisol levels and adrenaline levels. The psychosocial effects of yoga include perceived stress , sleep disturbances , mood swings, anger , fatigue and tension , and perceived quality of life. Further research is needed to get more evidence for yoga's effects on stress-related symptoms.

Migrän är en återkommande, anfallsvis huvudvärk som räknas till en av de 20 mest handikappande sjukdomarna i världen. Det är sjuksköterskans ansvar att främja hälsan hos patienter med migrän genom att upplysa om sjukdomen och informera om vilka icke-farmakologiska metoder som kan verka mot migrän. Syftet med studien var att beskriva icke-farmakologiska metoder vid migränanfall hos vuxna. Litteraturstudiens resultat baserades på 13 vetenskapliga artiklar som genererade tre olika teman: akupunktur, kunskap kring utlösande faktorer samt livsstilsförändringar. Resultatet visade att akupunktur, kunskap och utbildning kring utlösande faktorer samt livsstilsförändringar är bra behandlingsalternativ i det hälsofrämjande arbetet vid migrän, då metoderna visade på signifikant minskning av migränanfall. För att bevisa om metoderna är tillförlitliga behövs ytterligare forskning angående icke-farmakologiska metoder vid migrän. Utformning av riktlinjer gällande migrän och adekvata behandlingsmetoder ute i vårdverksamheten vore betydelsefullt. Utökad utbildning om migrän i sjuksköterskeutbildningarna är av stor vikt. / Migraine is a recurrent headache that occurs in periods of sudden attacks and is regarded as one of the 20 most disabling disorders in the world. It is the responsibility of the nurse to promote the health of patients with migraine by educating about migraine and by providing vital information about non-pharmacological methods that has beneficial effects on migraine. The aim of this literature study was to describe non-pharmacological methods on adult migraine patients. The result of this literature study was based on 13 scientific articles that generated three themes: acupuncture, knowledge about trigger factors and lifestyle changes. The result showed that acupuncture, knowledge about migraine triggers and lifestyle changes are favourable alternative treatments in migraine health promotion as they demonstrated significant reduction of migraine attacks. To attest its validity further research regarding the use of non-pharmacological methods on migraine is necessary. Specific guidelines regarding migraine and adequate available treatment methods in healthcare settings would be of great importance. We encourage additional education on migraine and nonpharmacological, preventive methods to be integrated in nursing schools.

Bakgrund: Idag lever personer med Downs syndrom längre än vad de tidigare har gjort. De tenderar att ha ett stillasittande liv vilket genererar olika komplikationer och följdsjukdomar. Fysisk aktivitet förebygger och behandlar folksjukdomar hos den generella populationen. För att främja hälsa ska sjuksköterskan utföra hälsofrämjande omvårdnad. Syfte: Syftet var att belysa betydelsen av hälsofrämjande fysisk aktivitet hos personer med Downs syndrom. Metod: Studien är utformad som en allmän litteraturstudie. Resultat: Datamaterialet analyserades och tre huvudteman framkom: Hälsofrämjande fysisk aktivitet ger positiva fysiska effekter, Hälsofrämjande fysisk aktivitet ger ökat välbefinnande samt Hälsofrämjande fysisk aktivitet främjar socialt samspel. Fysisk aktivitet förebygger många av de sjukdomar som personer med Downs syndrom riskerar att drabbas av. Fysisk aktivitet förbättrade hälsan hos personer med Downs syndrom. Resultaten som kunde läsas ur litteraturen var minskat kroppsfett, lägre blodtryck, ökad muskelstyrka samt bättre rörlighet och balans. Fysisk aktivitet genererade dessutom ett ökat socialt samspel vilket gav ökad glädje och ökat välbefinnande. Konklusion: Fysisk aktivitet var hälsofrämjande för personer med Downs syndrom. Vid regelbunden fysisk aktivitet skapades bättre förutsättningar för ett hälsosamt liv. / Background: People with Down ́s Syndrome live longer today than they have done previously. But they tend to have a sedentary life which causes different complications and secondary diseases. Physical activity prevents and treats national diseases in the general population. To promote health, nurses should give health- promoting care. Purpose: The aim was to illustrate the importance of health-promoting physical activity in persons with Down’s Syndrome. Method: The study is constructed as a general literature study. Results: The data was analysed and three main themes emerged: Health-promoting physical activity produces positive physical effects, Health-promoting physical activity produces improved well-being and Health- promoting physical activity encourages social interactions. Physical activity preventsmany of the diseases that people with Down’s Syndrome are at risk of contracting. Physical activity improved the health of persons with Down’s Syndrome. Conclusion: Physical activity promoted better health for persons with Down’sSyndrome. Regular physical activity improved the prerequisites needed for increased quality of life.