Syftet med denna studie har varit att komparativt undersöka hur de två största tidningarna i Frankrike och USA rapporterat kring konflikterna i Mali 2013 och Afghanistan 2001. Uppsatsens behandlar vilka likheter och skillnader som går att utläsa i rapporteringen mellan de båda konflikterna, vilka faktorer som påverkar rapporteringarnas vinkel, samt på vilket sätt vinkel rapporteras. Studien har genomförts med både kvalitativa och kvantitativa metoder. Sammanlagt har 207 artiklar kodats utifrån tolv variabler och utvalda artiklar har undersökts med hjälp av kvalitativ textanalys. Undersökningen visar att rapporteringen av de aktuella konflikterna skiljer sig när tidningen har egna reportrar på plats. Då det finns en utlandskorrespondent i det krigsdrabbade området tenderade rapporteringen fokusera på humana och civila aspekter. När tidningarna inte hade en utsänd reporter var i stället militären den primära källan och fokus låg då på militär överlägsenhet. Uppsatsens teoretiska ram är baserad på Galtungs teori kring krigs- och fredsjournalistik. Hvitfelt & Mattsons bok Bilden av ett krig har varit en inspirationskälla för uppsatsens kvantitativa undersökning och analysen av denna. Studien har undersökt hypotesen att krigsrapportering borde ha förändrats och närmat sig fredsjournalistik över tid, dels på grund av ökad användning av sociala medier och dels på grund av ökad forskning om förutsättningar för fredlig lösning av konflikter. Studien visar att det skett begränsade förändringar av krigsrapporteringen i tidningarna under de år som undersökts. Likheterna mellan rapporteringen i de båda konflikterna var fler än olikheterna, detta trots en större användning av till exempel sociala medier.

Denna studie har undersökt hur Israel- Palestina konflikten kartlagts i de två dagstidningarna Dagens Nyheter (Sverige) och The New York Times (USA). Frågan som besvarats är hur rapporteringen i artiklarna under två utvalda månader (juni-juli 2014) sett ut, utifrån teorier om krigs- och fredsjournalistik, mediernas roll som opinionsbildare, narrativitet och förenkling av konflikter. Materialet består av totalt 158 artiklar, 62 från Dagens Nyheter och 76 från The New York Times. Undersökningen har gjorts genom en kvantitativ innehållsanalys som har lagt grunden för en jämförelse mellan de två tidningarna för att urskilja likheter och skillnader i rapporteringen. Resultaten av vår studie leder oss till slutsatsen att de två tidningarna rapporterar på ett liknande sätt. Israel nämns överlägset flest gånger i båda tidningar. De inkluderar oftare historiska aspekter än framtida, vilket gör att deras rapportering inte fullständigt håller måtten för att kallas fredsjournalistik. The New York Times publicerar mer frekvent omfattande och långa reportage, medan majoriteten av Dagens Nyheters artiklar är korta och koncisa.

Problemformulering: Mediediskurs kring ett specifikt ämne kan ha stor inverkan på ett samhälle. Hur media gestaltar händelser, länder, politiska personer och frågor kan enligt gestaltningsteorin och dagordningsteorin påverka vad mediekonsumenter tänker och tycker om dessa. Kriget i Ukraina är en mycket omskriven händelse som legat till grund för säkerhetspolitiska val i Sverige, och med anledning av det är det högstaktuellt att genomföra en studie om hur kriget omskrivits i stora svenska medier. Metod och material: En kvalitativ diskursanalys av 28 publiceringar i Aftonbladet och Dagens Nyheter om kriget i Ukraina. Huvudresultat: Diskursen i de analyserade artiklarna karaktäriserades till stor del av skildringar av krigshändelser, och stor representation av olika elitaktörer. Civilaaktörer och deras situation förekom också, men hamnade sett till det sammantagna resultatet i andra hand. I undersökningen gick det även att se återkommande inspel av svenska experter som spekulerade kring olika potentiella utvecklingar i kriget. Aftonbladet använde sig av mer dramatiserande språk än vad Dagens Nyheter gjorde. En annan synlig skillnad mellan de båda tidningarna var att Aftonbladet hade ett större fokus på hur händelseförloppet påverkade civilbefolkningen, i synnerhet under krigets första vecka. I övrigt var det mycket som var likt mellan de båda tidningarna. När det kom till skillnader mellan de olika tidsperioderna var det också förhållandevis likt. Både Aftonbladet och Dagens Nyheter skiftade emellertid i vad som var det huvudsakliga temat i rapporteringen. Genomgående användes krigsjournalistik i de artiklar som analyserades i studien.

Denna uppsats redovisar en kvalitativ textanalys av nyhetsrapporteringen om kemattacken utanför Syriens huvudstad Damaskus i tre engelskspråkiga tidningar i USA, Ryssland och Libanon. Studien jämför nyhetsrapportering i The New York Times (USA), The Moscow Times (Ryssland) och The Daily Star Lebanon (Libanon). Underlaget för studien är material publicerat under tre perioder och består sammantaget av 35 artiklar.. Den första perioden utspelar sig de första två dagarna efter kemattacken i Damaskus förorter. Andra perioden utspelar sig dagen före och efter att Syriens regim pekas ut som ansvarig av USA:s utrikesminister. Den tredje perioden utspelar sig dagen före och efter att Syriens regim får en diplomatisk möjlighet att förhindra ett amerikanskt anfall genom att överlämna alla sina kemvapen. Uppsatsens teoretiska ramverk bygger på tidigare forskning om journalistisk narrativitet, krigs- och fredsjournalistik och hur källor hanteras i krigsrapportering. Genom att svara på åtta delfrågor besvaras studiens fråga om hur kemattacken i Damaskus förorter rapporterades i de tre tidningarna. Källor och citat i artiklarna är avgörande för helheten. Övergripande har New York Times fokus på president Obama, hans administration, dess uttalanden och relationer. När president Obama under sista perioden vänder sig till amerikanska kongressen och ber om stöd för ingripa i Syrien flyttas fokus i rapporteringen till ett än mer nationellt perspektiv. Daily Star har ett växlande perspektiv. Artiklarna följer internationell politik och hur den mobiliseras. Tidningen speglar också lidandet i Syrien samt konsekvenserna i det egna landet. Moscow Times håller sig till ett ryskt politiskt perspektiv i samtliga artiklar. Det är främst det egna landets toppolitiker som kommer till tals.

Abstract Denna uppsats handlar om hur community radiostationerna Mega FM och Radio Wa i norra Uganda arbetar med fredsjournalistik. Syftet med uppsatsen är att öka förståelsen för relationen mellan community radio och fredsjournalistik. Det är inte bara relevant för journalistikvetenskapen, utan även för alla som är intresserade av utveckling och freds- och säkerhetsfrågor i konfliktområden.    Hur ser det fredsjournalistiska arbetet ut i praktiken på community radiostationerna Mega FM och Radio Wa?   Vilka förutsättningar är nödvändiga, enligt Mega FM och Radio Wa, för att skapa ett generellt freds- och försoningsrelaterat radioprogram?   Vilka svårigheter finns för att lyckas genomföra ett fredsjournalistiskt arbete, enligt Mega FM och Radio Wa?   Frågeställningarna har besvarats genom kvalitativa informantintervjuer med radiojournalister i Gulu och Lira, och observationer. Det teoretiska ramverket inkluderar fredsforskning, utvecklingskommunikation, deltagande kommunikation, teorier om community radio och fredsjournalistik. Tyngdpunkt ligger på de senare. Teorin har operationaliserats genom att dela in de fredsjournalistiska kriterierna på en minimi- till maximiskala.   Uppsatsen visar att Mega FM och Radio Wa är community radiostationer som arbetar fredsjournalistiskt, men inte på en maximinivå eftersom de inte fullt ut adresserar alla konflikter, eller tar en proaktiv roll som medlare utan använder sig av en tredje part. Framför allt utgör avsaknaden av pressfrihet och tidsbrist de främsta hindren för ett proaktiv fredsjournalistiskt arbete, samt att informanterna betonar att en allt för aktiv roll strider mot objektivitetsidealet, något även kritiker mot fredsjournalistiken har lyft fram.

Denna studies syfte är att undersöka hur public service-kanalen SVT och den kommersiella TV-kanalen TV4 har valt att rapportera om kriget i Ukraina under våren 2022 och även att se om och eventuellt hur de två kanalernas rapportering skiljer sig åt eller liknar varandra. Forskningsfrågorna som har undersökts är 1. hur har tv-kanalerna SVT och TV4 valt att rapportera om kriget i Ukraina? och 2. på vilka sätt skiljer sig kanalerna åt respektive liknar varandra i rapporteringen?. Studiens resultat har byggts på en kvantitativ innehållsanalys av nyhetssändningarna Morgonstudion, Aktuellt, Rapport kl: 18.00 och Rapport kl: 22.30 hos SVT samt Nyhetsmorgon, Nyheterna kl: 19.00 och Nyheterna kl: 22.00 hos TV4 under den avgränsade tidsperioden 2022-03-03 till 2022-03-09, som innefattar den andra veckan från det att kriget först bröt ut. Detta innebär att totalt 47 sändningar med 491 inslag om kriget har analyserats. För att kunna forma en förståelse för materialet användes följande teorier: gestaltningsteorin, kris– och konfliktjournalistik, fredsjournalistik, nyhetsvärdering och nyhetsmedielogik. I resultatet framkommer det att kanalernas nyhetsvärderingen samt innehåll under den avgränsade perioden var väldigt liknande. Ingenting i SVT eller TV4s innehåll om kriget, inom den avgränsade perioden, gör några större avvikelser från den andra kanalens innehåll. En stor del av rapporteringen hos båda kanalerna har fokuserat på konsekvenserna för de ukrainska civila invånarna och ingen av kanalerna har i stora drag lutat åt något annat än neutralitet i sin rapportering. Analysen har dock visat att i kanalernas morgonsändningar har den kommersiella kanalen TV4 haft en större tendens att beblanda nyheter om kriget med andra nyheter. SVT:s morgonprogram har istället fortsatt lägga ett stort fokus på kriget.

The purpose of this essay is to examine how peace journalism was expressed in Swedish newspapers´ reporting on the war in Georgia 2008. We did this by analyzing whether the reporting was elite- or people-orientated depending on how suffering was expressed and how the war players were described. The method we used was Critical Discourse Analysis (CDA). It was applied on news articles from four Swedish newspapers that covered three different happenings in the war in Georgia. We found out that the reporting was mainly elite-orientated, both when it comes to how suffering was expressed, as well as how the war players were described. The newspapers tended to focus on only one party’s suffering and one party as evil-doer, which is elite-orientated reporting and also an indication of war journalism rather than peace journalism.

Abstract Title: The war in Afghanistan – a necessary evil? (Kriget i Afghanistan – ett nödvändigt ont? En kritisk diskursanalys av New York Times ställningstagande till och framing av kriget i Afghanistan) Number of pages: 41 (41 including enclosures) Authors: Jenny Häggmark, Madeleine Jansson Tutor: Christian Christensen Course: Media and Communication Studies C Period: Fall term 2011 University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University Purpose/aim: Our main goal with this paper is to examine and describe how The New York Times have framed the war in Afghanistan in their editorials, and how their position on the war is reflected in the editorials. We are also interested in finding out if their position on the war has changed during the ten years of war. Are the New York Times editorials characterized by peace or war journalism? Material/Method: To fulfill our aim with this paper we are going to use a qualitative method of content analyzes, the critical discourse analysis, when we analyze the editorials selected. The material consists of 40 editorials from The New York Times from four different years – 2001, 2004, 2007 and 2011 – ten from each year. We will analyze these editorials using Johan Galtung’s theory of peace and war journalism, along with the theory of framing, using Robert M. Entman’s definition as a base. Main results: Our main results are that The New York Times has changed their position on the war in Afghanistan since it started in 2001. The first two years that we have analyzed, 2001 and 2004, The New York Times were positive towards the war. However, their position on the war has been negative or neutral in the studied editorials from 2007 and 2011. Our results show that The New York Times framed the war in six salient frames – position, peace, war, nation building/democracy in Afghanistan, “us and them”, and criticism against the Bush administration. The editorials from 2001 are characterized as war journalism while the majority of the editorials from the following years are characterized as peace journalism. Key words: War in Afghanistan, framing, peace journalism, war journalism, New York Times, editorials.