<p>According to Swedish tax legislation, investment funds are taxed differently depending on if the are Swedish or foreign. The difference between the investment funds lies within the taxation of received dividends and the opportunity to shift the liability of tax of received dividends on to the funds shareholders. This measure is only available to Swedish funds. The question in this thesis is whether this difference is discriminatory against foreign investors and therefore constitutes a forbidden restriction against the free movement of capital stated in article 63 EUF Treaty.</p><p>The European Court of Justice (ECJ) has given several preliminary rulings on this type of legislation and its compatibility with the principle of free movement of capital. It is not compatible with the free movement according to the court. The reason is that the consequence of the legislation is less attractive for foreign investment funds because the taxation on received dividends, which leads to less dividends to shareholders. This national measure is therefore a forbidden restriction against the free movement of capital. The Swedish legislation has not been under such ruling from the ECJ, but it can be tested based on ECJ other rulings on the matter. The Swedish legislation has been tested in the domestic county administrative court, (Länsrätten i Dalarnas Län), who concluded that the legislation was discriminatory. They based their reasoning on ECJ case law.</p><p>However it has been stated within the treaty and from ECJ case law, that measures which has the result of a restriction can be justified as long the national rule is not discriminatory. The national rule on received dividends is discriminatory as it hinders investment funds to invest capital were they like and prevents Swedish companies from obtaining foreign capital.</p><p>Based on ECJ reasoning on the matter of tax upon received dividends for foreign investment funds and the aim of free movement of capital the Swedish legislation constitute a restriction against the free movement of capital. This restriction is discriminatory. On those grounds the legislation is no longer compatible with EU-law and a change in the legislation of taxation on received dividends is necessary in order to obtain the requirements EU has on the member states.</p>

Denna studie bygger på en kritisk hermeneutisk kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats. Genom att applicera Nancy Frasers rättviseteori som behandlar frågan om hur rättvisa ska kunna uppnås i en globaliserad värld har EU:s rörlighetsdirektiv, likabehandlingsprincip, svensk lag samt rapporter om EU-medborgares situation i Sverige analyserats för att undersöka EU-medborgares möjlighet till jämlikt deltagande i en svensk kontext. Resultatet visar att det görs en distinktion mellan aktiva och icke-aktiva EU-medborgare och för att räknas som rättvisesubjekt för att omfattas av de rättigheter som manifesteras i rörlighetsdirektivet och svensk lag krävs en ekonomiskt resursstark EU- medborgare. Vidare visar resultatet hur icke-aktiva EU-medborgare ofta hamnar utanför det svenska samhället och deras vistelse här är villkorad på det sätt att de exempelvis krävs inneha tillräckliga egna ekonomiska resurser eller rimlig chans till arbete för att omfattas av det svenska välfärdssystemet. Detta gör att icke-aktiva EU-medborgare ofta hamnar i en situation där de utestängs från viktiga sociala arenor i samhället till följd av att de saknar arbete, bostad och ekonomiska resurser samt möjligheten att hävda sina rättigheter och få dessa tillgodosedda. Konsekvensen av detta blir att de hindras från möjligheten till jämlikt deltagande i det samhälle de befinner sig i. Resultatet visar också att avsaknaden av både kunskap och tillgång till resurser försvårar det sociala arbetets genomförande när det kommer till gruppen utsatta EU-medborgare.

Arbetet berör konflikten mellan rättigheten att vidta kollektiva stridsåtgärder och EU-rättens regler om friheten att tillhandahålla tjänster. EU-domstolen har i Lavaldomen underkänt Sveriges implementering av utstationeringsdirektivet, som innehåller bestämmelser om minimikrav som en medlemsstat måste garantera utstationerade arbetstagare. Domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet har kritiserats och menats leda till social dumpning, då domstolen bestämmer att de garanterade villkoren inte bara utgör minimikrav utan även maximikrav. En stridsåtgärd får således inte vidtas i syfte att åstadkomma kollektivavtalsförhandlingar för villkor som är mer förmånliga än de som garanteras enligt direktivet. I analysen konstateras först att EU-domstolen har underordnat arbetsrätten utan något ordentligt lagstöd för detta och att avvägningen därför tycks vara motiverad av rättspolitiska skäl snarare än juridiska. Detta, enligt mig, olyckliga rättsläget kvarstår än idag trots Lissabonfördragets ikraftträdande. Förändringarna för arbetsrätten i fördraget är små och Monti-II-förordningen tycks bekräfta min uppfattning att dessa inte innebär någon reell förändring av rättsläget. Förordningen, som anger att områdena ska samspela med varandra, framstår som uddlös och är enligt mig närmast en kodifiering av Lavaldomen. Kompetensen att göra avvägningar mellan områdena kommer även fortsättningsvis att hamna hos EU-domstolen. Enligt mig bör förordningen revideras och tydligt deklarera att rättigheten till kollektiva stridsåtgärder måste förbli oinskränkt även gentemot friheten att tillhandahålla tjänster. Åtminstone skulle förordningen kunna fastställa tydliga riktlinjer för hur avvägningar mellan områdena ska ske, vilket minskar domstolens handlingsutrymme. / This paper concerns the conflict between the right to collective action and the Unions provisions on the freedom to provide services. The EU Court has, in the Laval judgment, rejected Sweden's implementation of the posting of workers directive, which provides for minimum requirements that a member state must guarantee posted workers. The Court's interpretation of the Posting of Workers Directive has been criticized and been said to lead to social dumping since the court rules that the guaranteed conditions not only are minimum but also maximum requirements. Any collective action must therefore not be taken in order to achieve collective bargaining for terms more favorable than those guaranteed by the directive. In the analysis it is first noted that the EU Court has subordinated the labor law without any solid legal support for this and that the ruling thus seems to be justified by politics rather than juridical. This, in my opinion, unfortunate legal situation persists today despite the Lisbon Treaty's effect. The changes concerning labour law in the treaty are small and the Monti-II-regulation seems to confirm my opinion that these do not provide any real change to the legal situation. The latter, which states that the areas should respect each other, seems pointless and resemble, in my opinion, closely a codification of the Laval judgment. The EU Court will still have the competence to set the balance between these areas. In my opinion, the regulation should be revised and clearly declare that the right to take collective action must remain unrestricted, even against the freedom to provide services. At least should the regulation establish clear guidelines for how the balance between these two shall be handled, thereby reducing the Court's discretion.

According to Swedish tax legislation, investment funds are taxed differently depending on if the are Swedish or foreign. The difference between the investment funds lies within the taxation of received dividends and the opportunity to shift the liability of tax of received dividends on to the funds shareholders. This measure is only available to Swedish funds. The question in this thesis is whether this difference is discriminatory against foreign investors and therefore constitutes a forbidden restriction against the free movement of capital stated in article 63 EUF Treaty. The European Court of Justice (ECJ) has given several preliminary rulings on this type of legislation and its compatibility with the principle of free movement of capital. It is not compatible with the free movement according to the court. The reason is that the consequence of the legislation is less attractive for foreign investment funds because the taxation on received dividends, which leads to less dividends to shareholders. This national measure is therefore a forbidden restriction against the free movement of capital. The Swedish legislation has not been under such ruling from the ECJ, but it can be tested based on ECJ other rulings on the matter. The Swedish legislation has been tested in the domestic county administrative court, (Länsrätten i Dalarnas Län), who concluded that the legislation was discriminatory. They based their reasoning on ECJ case law. However it has been stated within the treaty and from ECJ case law, that measures which has the result of a restriction can be justified as long the national rule is not discriminatory. The national rule on received dividends is discriminatory as it hinders investment funds to invest capital were they like and prevents Swedish companies from obtaining foreign capital. Based on ECJ reasoning on the matter of tax upon received dividends for foreign investment funds and the aim of free movement of capital the Swedish legislation constitute a restriction against the free movement of capital. This restriction is discriminatory. On those grounds the legislation is no longer compatible with EU-law and a change in the legislation of taxation on received dividends is necessary in order to obtain the requirements EU has on the member states.

The European Union consist of core principles and rights expressed in the Treaties of the European Union and by the Court of Justice of the European Union in its interpretations of Union law. Core principles such as the freedom to provide services and the right to take industrial actions are both expressed in Union law. When conflict arises between fundamental freedoms and fundamental rights it is within the jurisdiction of the Court of Justice of the European Union to decide which of these are considered more important than the other. The question is how to balance economic freedom with social rights. In most cases economic freedoms, such as the free movement of services, are considered superior to social rights such as the right to strike and take industrial action.

Vid EU:s toppmöte i Lissabon i mars år 2000 enades de aktuella medlemsländerna om att unionen år 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Den fria rörligheten framhålls av många ekonomer och samhällsdebattörer som en viktig faktor för regionens ökade tillväxt och utveckling. I denna studie behandlas Lissabonstrategins inverkan på unga vuxna, i detta fall gymnasiestuderande, på den europeiska utbildnings- och arbetsmarknaden. Studiens empiriska undersökning utreder vilka geografiska horisonter tio gymnasiestuderande på två svenska utlandsskolor i Spanien har gällande sin framtida studie- och yrkessituation. Dessa redan ”internationaliserade” elever kan antas vara idealiska medborgare i en region som uppmuntrar fri rörlighet och ökade gemensamma lösningar över nationsgränserna. Enligt Högskoleverket föreligger ett behov av en ökad internationalisering av såväl studie- och yrkesvägledarutbildningen som dessa yrkesverksamma. Studien avser därför även att genom kvalitativa intervjuer med två studie- och yrkesvägledare på ovanstående skolor undersöka hur studie- och yrkesvägledningen fungerar på nämnda skolor relaterat till Lissabonstrategins intentioner och mål för unga vuxna. Mitt empiriska resultat visar, i enlighet med kritik i OECD:s utvärdering av den europeiska karriärvägledningspolitiken, att vägledningen på de två svenska utlandsskolorna erbjöd relativt liten information om eget företagande som en eftergymnasial yrkesmöjlighet. Såväl studerande som vägledare i min empiriska undersökning visar uppskattning över de handlingsprogram, exempelvis Bolognaprocessen, vars syften är att underlätta en ökad arbetskrafts- och studeranderörlighet inom den europeiska unionen. Flera intervjuade gymnasiestuderande såg en potentiellt fortsatt migrerande framtid rörande studie- och yrkesalternativ. Om denna slutsats kan härröras från ett sedan länge internationellt intresse hos de studerande eller ett aktivt uppmuntrande av ekonomisk migration av de intervjuade studie- och yrkesvägledarna är dock svårt att avgöra. En klar slutsats kan dock dras i att de svenska utlandsskolorna i högre grad kan prioritera skolans studie- och yrkesvägledning, vilket även uppmuntras genom såväl Lissabonstrategins handlingsprogram som av OECD. / Mobility is, according to many economists and debaters, an important factor in increasing economic growth and development. This study examines the Lisbon Strategy and its impact on young adults on the European educational and employment arena. The empirical study is based on qualitative research that investigates which geographic intentions ten students of secondary education at two Swedish schools in Spain have concerning where to achieve future education and employment. The study is also based on qualitative interviews with two student and career counsellors at the schools mentioned and the relation between their work and the intentions of the Lisbon Strategy. Many of the informants in the study planned a potential migrating future of studying and searching for employment. If this interest is based on the individual’s solely interest of economic migration or on encouragement of doing so by the student and career counsellors is not concluded. However the empiric result confirms the criticism of OECD's evaluation of the European career guidance policies that shows a shortage of prioritizing student and career counselling among educational institutions across Europe.

<p>Den fria rörligheten för personer är en av de fyra grundläggande friheterna inom Europeiska unionen. Artikel 39 EG föreskriver att rätten till fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen. Denna rätt innebär att medborgare i en medlemsstat har rätt att förflytta sig fritt inom de andra medlemsstaternas territorium och att uppehålla sig där för att söka arbete samt rätt att anta faktiska erbjudanden om anställning. Den nämnda artikeln föreskriver även att fri rörlighet för arbetstagare skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.</p><p>Den fria rörligheten är dock inte absolut utan den begränsas på olika sätt. Redan i fördragstexten finns det förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Dessutom finns det undantag utanför fördraget, så kallade tvingande hänsyn i allmänintresset, som EG-domstolen har uttalat sig om och i vissa fall även godtagit. Denna uppsats utreder omfattningen av diskrimineringsförbudet respektive undantaget i artikel 39 EG. En analys sker av EG-domstolens praxis avseende vilka nationella regler som står i strid med artikel 39 EG. Huvudsyftet är att klargöra var gränsen går mellan nationella regler som är förbjudna och sådana regler som anses tillåtna. Uppsatsen utreder även frågan om vilka rättfärdigandegrunder, utöver de uttryckliga undantagen i fördraget, domstolen har använt sig av för att begränsa arbetstagares rätt till fri rörlighet.</p>

<p>Det föreligger oundvikligen spänningar mellan intresset av att skydda miljön och intresset av varors fria rörlighet på den inre marknaden. Då harmoniserande gemenskapslagstiftning saknas bedöms vanligen frågan huruvida nationella miljöskyddsåtgärder skall tillåtas eller ej efter de restriktioner sådana åtgärder eventuellt kan medföra för den fria varurörligheten. Nationella handelshindrande miljöskyddsåtgärder kan under vissa förutsättningar medges undantag enligt artikel 30 EG- fördraget och/eller Cassis-doktrinen. Då harmoniserande gemenskapsbestämmelser saknas är nationella miljöskyddsåtgärder förenliga med Cassis-doktrinen förutsatt att åtgärderna är tillämpiga utan åtskillnad, proportionella, vilket innebär att det inte får finnas någonalternativ åtgärd genom vilken man på ett lika effektivt sätt kan uppnå samma miljömål, men som inte begränsar den fria varurörligheten i samma utsträckning, och nödvändiga. Miljöåtgärder som inte tillämpas utan åtskillnad kan endast berättigas av intresset av att skydda människors och djurs hälsa och liv samt bevarandet av växtarter, enligt artikel 30 EG-fördraget.</p>

Det föreligger oundvikligen spänningar mellan intresset av att skydda miljön och intresset av varors fria rörlighet på den inre marknaden. Då harmoniserande gemenskapslagstiftning saknas bedöms vanligen frågan huruvida nationella miljöskyddsåtgärder skall tillåtas eller ej efter de restriktioner sådana åtgärder eventuellt kan medföra för den fria varurörligheten. Nationella handelshindrande miljöskyddsåtgärder kan under vissa förutsättningar medges undantag enligt artikel 30 EG- fördraget och/eller Cassis-doktrinen. Då harmoniserande gemenskapsbestämmelser saknas är nationella miljöskyddsåtgärder förenliga med Cassis-doktrinen förutsatt att åtgärderna är tillämpiga utan åtskillnad, proportionella, vilket innebär att det inte får finnas någonalternativ åtgärd genom vilken man på ett lika effektivt sätt kan uppnå samma miljömål, men som inte begränsar den fria varurörligheten i samma utsträckning, och nödvändiga. Miljöåtgärder som inte tillämpas utan åtskillnad kan endast berättigas av intresset av att skydda människors och djurs hälsa och liv samt bevarandet av växtarter, enligt artikel 30 EG-fördraget.

Den fria rörligheten för personer är en av de fyra grundläggande friheterna inom Europeiska unionen. Artikel 39 EG föreskriver att rätten till fri rörlighet för arbetstagare skall säkerställas inom gemenskapen. Denna rätt innebär att medborgare i en medlemsstat har rätt att förflytta sig fritt inom de andra medlemsstaternas territorium och att uppehålla sig där för att söka arbete samt rätt att anta faktiska erbjudanden om anställning. Den nämnda artikeln föreskriver även att fri rörlighet för arbetstagare skall innebära att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. Den fria rörligheten är dock inte absolut utan den begränsas på olika sätt. Redan i fördragstexten finns det förbehåll för de begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Dessutom finns det undantag utanför fördraget, så kallade tvingande hänsyn i allmänintresset, som EG-domstolen har uttalat sig om och i vissa fall även godtagit. Denna uppsats utreder omfattningen av diskrimineringsförbudet respektive undantaget i artikel 39 EG. En analys sker av EG-domstolens praxis avseende vilka nationella regler som står i strid med artikel 39 EG. Huvudsyftet är att klargöra var gränsen går mellan nationella regler som är förbjudna och sådana regler som anses tillåtna. Uppsatsen utreder även frågan om vilka rättfärdigandegrunder, utöver de uttryckliga undantagen i fördraget, domstolen har använt sig av för att begränsa arbetstagares rätt till fri rörlighet.