I Sverige är det förbjudet att både anordna och främja deltagande i hasardspel om inte tillstånd har meddelats. Genom att kontrollera spelverksamheten, eftersträvas en sund och säker spelmarknad utan privata vinstintressen, där de bakomliggande skyddsintressena (att skydda konsumenter, att förhindra brott, att motverka sociala och ekonomiska skadeverkningar samt att styra överskottet) ska tillgodoses. I Sverige är det endast Svenska Spel och ATG som har tillstånd att tillhandahålla hasardspel över internet, men trots det både tillhandahåller och främjar spelleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater hasardspel över internet på den svenska marknaden, vilket aktualiserar frågan huruvida EU-rätten ger något stöd för sådant gränsöverskridande hasardspel. Hasardspel faller in under bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster förutsatt att spelleverantören är etablerad i en annan medlemsstat än mottagaren av tjänsten. Denna frihet kan begränsas på grund av tvingande skäl av allmänintresse såsom exempelvis konsumentskydd, uteslutande av privata vinstintressen och förhindrande av brott. Med anledning av de kulturella och moraliska skiljaktigheter som föreligger mellan medlemsstaterna, har EU-domstolen tillerkänt de nationella myndigheterna ett stort utrymme att själva avgöra vad som krävs för att skydda medborgarna. Oavsett vilket ändamål som eftersträvas, får inskränkningarna däremot varken vara diskriminerande på grund av nationalitet, eller gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. Vidare måste regleringarna även tillgodose behovet av att uppnå det eftersträvade målet på ett sammanhängande och systematiskt sätt. I uppsatsen har jag kommit fram till att varken den svenska spelregleringen eller EU-rätten ger något stöd för sådan gränsöverskridande verksamhet. Trots det figurerar spelleverantörer utan tillstånd på den svenska marknaden, vilket möjliggörs bland annat på grund av bristande påföljdsbestämmelser i den svenska regleringen. Eftersom EU-domstolen konsekvent har framhållit att de nationella regleringarna måste vara proportionerliga och tillgodose behovet av att uppnå det eftersträvade målet på ett sammanhängande och systematiskt sätt oavsett hur de är utformade, har jag i analysen även genomfört en sådan granskning. Slutsatsen av arbetet är att den svenska regleringen inte tillgodoser behovet av att uppnå ändamålet på ett sammanhängande och systematiskt sätt. Snarare än att gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet, verkar regleringen inte gå tillräckligt långt för att uppnå det bakomliggande ändamålet och tillgodose därmed inte heller de bakomliggande skyddsintressena.

I denna uppsats har undersökts debatten kring tiggeri. Syftet med studien är att se hur de åtta riksdagspartierna arbetar med sakfrågan samt att generera mer kunskap och förståelse kring fenomenet tiggeri. I uppsatsen undersöks hur diskursen förhåller sig inom svenska staten och inom tidigare forskning. Studien använder sig av Reidar Larssons Politikska ideologier i vår tid som teroretiskt ramverk för socialismen, liberalismen och konservatismen. Forskningsdesignen som är används är beskrivande idéanalys och metoden kvalitativ analys samt kvalitativ textanalys. Materialet är hämtat från riksdagen och från partiernas hemsidor. I studiens resultat konstateras att det skiljer sig i debatten, och meningsskiljaktigheter finns, vilket framkommer av argument för ståndpunkterna mellan den traditionella socialistiska och borgerliga sidan i riksdagen. Detta syns genom vilka personer som för retoriken i debatten. Debatten har pågått i över ett sekel och intensifierats på senare tid av tiggare hitresta genom fri rörlighet. Debatten går mer åt att det handlar om problematiken i samhället. Uppsatsen kompletterar luckorna i tidigare forskning men i övrigt överensstämmer resultaten till delar med tidigare forskning om tiggeri och riksdagen. Studien utgår således ett bidrag till att stärka och skapa en grund för vidare forskning inom ämnet.

No description available.

Inom EU leder skyddet av nationella immateriella rättigheter ofta till konflikter med ett av Unionens och Romfördragets grundläggande syften; principen om varors fria rörelse. Parallellimport av läkemedel på den gemensamma marknaden ställer konflikten mellan immaterialrätten, konkurrensrätten och principen om fria varurörelser på sin spets. Den fria rörligheten för läkemedel går genom EG-domstolens rättspraxis i bräschen för utvecklingen av en enhetlig marknad. I denna uppsats analyserar författaren Jon Håkansson parallellhandeln med läkemedel, i synnerhet problematiken med varumärkesintrång vid ompaketering, ommärkning och anbringande av nytt varumärke. EG-domstolens omfattande rättspraxis fram till och med de senaste avgörandena på området klargörs och balansen mellan de motstridiga intressena analyseras; på ena sidan finns viljan att uppnå så fri rörlighet för varor som möjligt och på den andra intresset av att bevara rättigheter enligt nationell immaterialrätt.

Medlemskapet i EU har fått effekter på den direkta beskattningens område då internrättsliga skatteregler måste utformas i enlighet med EUF-fördraget. Icke-bosatta som tillfälligt arbetar i Sverige beskattas enligt en definitiv källskatt i SINK eller A-SINK. Beskattning sker på bruttoinkomsten, kostnadsavdrag medges inte. Vidare medges inte heller avdrag som är kopplade till den skattskyldiges personliga förhållanden. Mot bakgrund av EUDs praxis fastställdes SINK och A-SINK vara oförenliga med de fria rörligheterna i fördraget. Oförenligheten bestod i den diskriminering som uppstod då en icke-bosatt beskattades hårdare än en bosatt person i motsvarande situation. Genom att i SINK och A-SINK införa en möjlighet för den icke-bosatta att bli undantagen beskattning enligt respektive lag för att istället bli beskattad enligt IL, var lagstiftarens uppfattning att den fastställda diskrimineringen neutraliserades. I mars 2010 meddelade EUD dom i C-440/08 Gielen. I målet fastställdes att en valmöjlighet inte neutraliserar en diskriminering. Den intressanta frågan är huruvida SINK och A-SINK, mot bakgrund av Gielen, anses utgöra diskriminering av icke bosatta, då kostnadsavdrag och personliga avdrag inte medges. Mer generellt kan frågan ställas om möjligheten att välja behandling innebär att icke-bosatta inte längre diskrimineras.   Enligt författaren utgör SINK och A-SINK en diskriminering av icke-bosatta då valmöjligheten inte är tillräcklig för att åtgärda den oförenlighet som tidigare fastställdes. Författaren anser att lagstiftaren, i detta avseende, har missuppfattat principen om likabehandling med följden att SINK och A-SINK står inför en ytterligare EU-anpassning. Möjligen har den definitiva källskatten i SINK och A-SINK spelat ut sin rätt.

No description available.

<p>Inom EU leder skyddet av nationella immateriella rättigheter ofta till konflikter med ett av Unionens och Romfördragets grundläggande syften; principen om varors fria rörelse. Parallellimport av läkemedel på den gemensamma marknaden ställer konflikten mellan immaterialrätten, konkurrensrätten och principen om fria varurörelser på sin spets. Den fria rörligheten för läkemedel går genom EG-domstolens rättspraxis i bräschen för utvecklingen av en enhetlig marknad. I denna uppsats analyserar författaren Jon Håkansson parallellhandeln med läkemedel, i synnerhet problematiken med varumärkesintrång vid ompaketering, ommärkning och anbringande av nytt varumärke. EG-domstolens omfattande rättspraxis fram till och med de senaste avgörandena på området klargörs och balansen mellan de motstridiga intressena analyseras; på ena sidan finns viljan att uppnå så fri rörlighet för varor som möjligt och på den andra intresset av att bevara rättigheter enligt nationell immaterialrätt.</p>

The purpose of the paper is to contribute to the scientific research field by explaining whether, and if so on what grounds, the Swedish targeted interest deduction limitation legislation can be tested in the European Court of Justice against the free movement of capital. In addition, the study examines whether there can be considered a mutual priority regarding the free movement of capital and the freedom of establishment. The study conducted in the paper is based on the Swedish law, the preparatory work and doctrine, which is combined with case law. Initially, the meaning of the targeted interest deduction limitation rules is presented as well as the theoretical scope of the legislation in relation to its scope in practice. The targeted interest deduction limitation rules are specific provisions addressing the deductibility of interest incurred by certain companies as a result of intra-group financing. The theoretical scope differs from the practical scope due to the vague conceptual definitions in both the legislative text and the preparatory works. Furthermore, it is analysed which determines when the free movement of capital and the freedom of establishment should be applied, based on the EU case law. The study indicates that the controlling interest must be given a significant weight when considering the purpose of the national legislation, but it is difficult to interpret exactly when such an interest occurs in practice. Lastly, it is studied whether it might be possible to review the targeted interest deduction limitation rules against the free movement of capital, and if so, on which grounds. The study shows that there are possibilities to review the targeted interest deduction limitation rules against the free movement of capital. There are incentives that indicate that such a review is possible if both Swedish and EU law practice is interpreted in a fairly narrow way. / Syftet med uppsatsen är att bidra till det vetenskapliga forskningsfältet genom att redogöra för huruvida, och i så fall på vilka grunder, de svenska riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna kan prövas gentemot den grundläggande EU-rättsliga fördragsfriheten beträffande fri rörlighet för kapitalrörelser. Därutöver undersöks om det kan anses föreligga en inbördes prioritet beträffande den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten. Den utredning som genomförs i uppsatsen tar avstamp i lagtext, förarbeten och doktrin, vilket kombineras med rättspraxis. Inledningsvis presenteras innebörden av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna och hur lagreglernas teoretiska tillämpningsområde förhåller sig till dess tillämpningsområde i realiteten. De riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna utgörs av särskilda bestämmelser vilka behandlar vissa företags avdragsmöjligheter beträffande räntor uppkomna till följd av, inom en intressegemenskap, intern finansiering. Det teoretiska tillämpningsområdet skiljer sig från tillämpningsområdet i realiteten till följd av vaga begreppsdefinitioner i såväl lagtext som i förarbeten. Vidare analyseras vad det är som avgör när fördragsfriheten den fria rörligheten för kapital respektive etableringsfriheten skall tillämpas, vilket tar avstamp i EU-rättslig praxis. Av utredningen framgår att det bestämmande inflytandet skall tillerkännas stor vikt vid beaktandet av de nationella lagreglernas ändamål, exakt när ett sådant inflytande föreligger är dock svårt att tyda i praxis. Avslutningsvis undersöks om det bör vara möjligt att göra en prövning av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna gentemot den fria rörligheten för kapital, och i så fall på vilka grunder. Studien visar att det finns möjligheter att för att pröva de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna gentemot fördragsfriheten om fria kapitalrörelser. Det finns incitament som tyder på att en sådan prövning är möjlig under förutsättning att såväl svensk som EU-rättslig praxis tolkas på ett tämligen snävt sätt.

Denna uppsats belyser problemet med användandet av begreppen EU-medborgare och EU-migrant, samt vad det är som avgör huruvida man skall bli betraktad som antingen det ena eller andra. Det råder fri rörlighet för alla EU-medborgare mellan medlemsstaterna, det skapar problem när grupper som rent juridiskt inte klassificeras som medborgare, och i stället klassificeras som migrant. Skillnaden mellan att vara EU-medborgare och EU-migrant är bland annat att det skiljer sig i åtnjutandet av det sociala skyddsnätet. Romer används som ett exempel genom hela uppsatsen då de har en historia som inte påminner om någon annan, samt för att det är ett aktuellt ämne i dagens EU. Genom en komparativ studie mellan två välfärdsstater, samt en diskursanalys där Benhabibs teori ”the rights of others” appliceras diskuteras huruvida alla inom EU kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna. Benhabibs teori tydliggör nationalstaters rädsla gentemot det främmande och bekräftar att det sker en kränkning av de mänskliga rättigheterna när människor saknar medborgarskap. Slutsatsen av denna studie är att orsaken till att romska grupper ofta faller utanför det skyddsnät som finns är på grund av avsaknaden av subjektivitet. Nationalstater ser ofta romska grupper som icke-hanterbara och det smittar av sig på civilsamhället och den generella attityden gentemot romer är negativ. / This thesis highlights the problem with the use of the concepts “EU-citizen” and “EU-immigrant”, as well as what determines whether someone should be considered one or the other. Since freedom of movement is granted EU-citizens between member states, problems arise when groups that technically do not qualify as citizens, but are classified as migrants, utilize the freedom of mobility. The difference between being classified as an EU-citizen vs an EU-immigrant is the differences in the ability to enjoy the social safety net provided by the state. The Roma people will be used as an example throughout the thesis, as the history of the group is unique, and it is currently a topic of discussion in the EU.Through a comparative study of welfare states, along with a discourse analysis utilizing Benhabib’s theory of ”the rights of others”, a discussion will examine whether everyone in the EU have the opportunity to enjoy human rights.Benhabib’s theory clarifies the nation state’s fears of that considered foreign and confirms the violations of human rights that occur when people lack citizenship.The conclusion of the study is that the reason Roma groups often fall outside the social safety net is because the lack of subjectivity of states. Nation states often view Roma groups as non-manageable, the perception rubs off on civil society and generates generally negative attitudes towards the Roma.

The aim of this paper is to investigate if it is compatible with the free movement of capital (Article 63 TFEU) to levy a withholding tax on Swedish-sourced dividends paid to non-EU investment funds with legal personality (in the paper referred to as investment companies). This question is of relevance since several Swedish intermediaries do not pay any income tax on dividends, either due to a formal tax exemption or to de facto practice. As such, it is clear from CJEU case law that non-EU investment companies should also be exempt from withholding tax on dividends, provided that they are in an objectively comparable situation with any of these Swedish entities and that no justification ground is applicable.   The conclusion of the thesis is that there are indications of that the current Swedish lower court practice, which is to deny comparability between non-EU investment companies and Swedish tax-exempt investment funds with reference to that the foreign entities have a different legal form, is contrary to EU law. Alternatively, it is possible to find discriminatory treatment when comparing the dividend tax treatment of a non-EU investment company with the dividend tax treatment of a Swedish fiscal investment enterprise (investmentföretag). For this reason, it is welcome that leave to appeal was recently granted by the Supreme Administrative Court of Sweden in one of the lower court cases dealing with this issue.