Bakgrund: Ridterapi är en typ av fysioterapeutisk rehabiliteringsmetod som bland annat används för individer med neurologiska sjukdomar samt motoriska funktionsnedsättningar. Forskning antyder att ridterapi har en positiv effekt på gångförmågan hos individer som har drabbats av stroke. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga ridterapins effekter på gångförmågan hos personer som har drabbats av stroke. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och AMED för att hitta studier som undersökt effekten av ridterapi på gångförmågan hos individer som har drabbats av stroke. Sökningen resulterade i 21 träffar varav 6 studier inkluderades och kvalitetsgranskning av dessa genomfördes utifrån SBU:s anpassade granskningsmallar. Resultat: Artiklarna som inkluderades var av kvantitativ design där tre studier var utformade enligt formen för randomiserad kontrollerad studie, två enligt icke-randomiserad kontrollerad studie samt en kvasi-experimentell studie utan kontrollgrupp. Den sammanställda kvaliteten på de inkluderade studierna var låg. Utvärdering av effekten genomfördes utifrån olika utfallsmått vilka granskar och bedömer gångförmågan. Interventionen tillämpades antingen på häst eller på simulator där positiva effekter sågs på de båda interventionerna, både signifikanta och icke-signifikanta. Konklusion: Resultatet tyder på att ridterapi kan ha en god effekt på gångförmågan hos personer som har drabbats av stroke. Däremot är utbudet av och kvaliteten på genomförda studier bristande och det blir därmed svårt att dra några säkra slutsatser. Ytterligare forskning av högre kvalitet är därmed nödvändig för att på ett säkert sätt kunna utvärdera effekten av ridterapi.

Bakgrund: Vikten av fysisk aktivitet är ett faktum, trots detta rör sig barn och ungdomar allt mindre. Skolan är den främsta arenan att nå alla barn. Skolsköterskan är den enda inom skolan som träffar alla elever och är den på skolan som ansvarar för att främja fysisk och psykisk hälsa hos elever. Syfte: Syftet med studien är att beskriva skolsköterskors syn på faktorer som är viktiga för elevhälsoarbetet. Metod: Sex skolsköterskor som arbetar inom elevhälsan inkluderades i studien. Semistrukturerade intervjuer genomfördes individuellt via videosamtal eller telefon. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fem huvudkategorier; Skapa förutsättningar att klara skolan, Samverkan mellan olika parter, Behov av varierande kompetenser, Behov av mer resurser och tid samt Olika aktörers ansvarstagande. Resultatet uppdelades i 13 subkategorier. Konklusion: Viktiga faktorer i elevhälsoarbetet var att alla elever ges förutsättningar att främja och förebygga ohälsa vilket ger en utgångspunkt för inlärning. Andra faktorer var förståelse för och samarbete med andra yrkeskategorier. Fysioterapeutisk kompetens efterfrågades. Skolsköterskornas höga arbetsbelastning, känsla av otillräcklighet, tidsbrist samt ekonomiska hinder var viktiga faktorer. Även ett ökat ansvar från vuxna samt att beakta aktuell lagstiftning var väsentligt.

Bakgrund: Hjärnskakning är en vanlig form av traumatisk hjärnskada som kan ge varierande symtom. Idrottsrelaterad hjärnskakning kan kliniskt fastställas av vårdpersonal bland annat med hjälp av Sport Concussion Assessment Tool (SCAT5). Riktlinjer kring rehabilitering utgår ofta från hjärntrappan vilket innebär en successiv återgång till idrott och skola. Syfte: Syftet var att utforska och beskriva unga personers upplevelser och erfarenheter av rehabilitering efter en idrottsrelaterad hjärnskakning samt hjärnskakningens eventuella påverkan på vardagslivet hos den drabbade. Metod: Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med deltagare i åldrarna 17– 24 år, med erfarenhet av rehabilitering efter en idrottsrelaterad hjärnskakning under de senaste tre åren. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier med tre underkategorier vardera. Följderna av hjärnskakningen varierade i omfattning och det framkom skilda perspektiv avseende rehabilitering samt hur bemötande, information och kommunikation från vårdpersonal upplevdes. I intervjuerna lyftes stöd och olika strategier för att hantera vardagen. Konklusion: Idrottsrelaterad hjärnskakning påverkar individens liv i varierande omfattning utifrån ett biopsykosocialt perspektiv. Resultatet visade att rehabiliteringen bör vara individanpassad och att stöd är centralt för att främja individens trygghet och delaktighet. Fysioterapeutens kompetens är betydelsefull i denna process och kan ibland behöva kompletteras av multiprofessionella team.

Bakgrund: Axelskador är den vanligaste skadetypen inom träningsformen CrossFit. Evidensen för skadeprevention inom CrossFit är bristande och det finns inga skadepreventiva program inom sporten. Enligt författarnas kännedom saknas studier som utforskar CrossFit-atleters upplevelser och erfarenheter kring skadeförebyggande strategier inom sporten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva CrossFit-atleters tankar och erfarenheter av axelskador och axelbesvär samt strategier för prevention av axelskador och axelbesvär inom CrossFit. Metod: I november och december 2021 intervjuades nio CrossFit-atleter med axelskada och/eller axelbesvär som uppkommit i samband med CrossFit utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Rekryteringen gjordes på CrossFit-relaterade Facebook-grupper. Det insamlade intervjumaterialet analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultat: Utifrån intervjuerna delades materialet in i huvudkategorierna ”Orsaker till axelskador/ axelbesvär”, ”Följder av axelskador/axelbesvär”, ”Atletens skadepreventiva strategier” samt ”Organisation på boxen” med tillhörande underkategorier. Informanterna uttryckte ett behov av ökat skadepreventivt arbete och ansåg att övningar ovan huvudhöjd var en vanlig bidragande orsak till axelskador och axelbesvär. Konklusion: Orsakerna till axelskador och axelbesvär inom CrossFit är multifaktoriella och påverkar atleterna biopsykosocialt. Det finns ett behov av ökat skadepreventivt arbete inom CrossFit, däremot upplevde atleterna skadeförebyggande program som tråkigt, vilket kan påverka följsamheten negativt. Fysioterapeuter kan spela stor roll i atleters rehabilitering och utformning av skadepreventiva program.

Sammanfattning  Bakgrund: Neurologisk rehabilitering innefattar ofta livslånga kontinuerliga insatser. För att få ett önskvärt resultat av rehabilitering krävs en god följsamhet från patienten. Forskning har visat att god följsamhet kräver att patienten får information om sin behandling samt känner sig delaktig. Det saknas dock forskning om vilken information och vilken typ av informationsform patienten efterfrågar inom neurologisk rehabilitering.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens perspektiv på behovet av information vid rehabilitering av neurologiska funktionsnedsättningar, och vad de upplever betydelsefullt för att uppnå följsamhet och delaktighet. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor (Januari 2022). Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Inklusive pilotintervju genomfördes 10 intervjuer med patienter som deltagit i neurologisk rehabilitering. Resultat: Analys av materialet resulterade i 4 kategorier, Erhållen information, Önskad information, Delaktighet, Fysioterapeuten bemötande och Kommunikation. Varje kategori kompletterades även med underrubriker.  Konklusion:  I resultatet framkom det att patienter har behov av en mångsidig information både avseende informationens innehåll och förmedling. Det framkom även att fysioterapeutens bemötande och en god kommunikation var viktiga faktorer för informationsförmedlingen och därmed betydelsefullt för att uppnå delaktighet och följsamhet.

Bakgrund: Depression är ett samhällsproblem i som ofta leder till samsjuklighet med fysisk eller psykisk sjukdom. Det främsta symtomet på depression är nedstämdhet, men det förekommer även fysiska symtom som smärta, muskelspänningar, svårigheter att andas och att kroppen känns främmande. Dessa symtom kan fysioterapeuter hjälpa till med genom att arbeta med basal kroppskännedom. Fysioterapeuter kan även använda sig av fysisk aktivitet som kan minska symtomen hos patienterna. Det finns få studier som beskriver fysioterapeutens perspektiv av att arbeta med patienter som har depression. Syfte: Syftet med studien var att utforska fysioterapeuters erfarenhet av att behandla patienter med depression inom öppenvårdspsykiatrin. Metod: Kvalitativ design med fenomenologisk ansats. Data samlades in genom tre semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter som arbetade inom öppenvårdspsykiatrin. Intervjuerna bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och tolv underkategorier. Kategorier som bildades var “komplexa diagnoser”, “varierande arbetsuppgifter”, “fysioterapeutiska interventioner” och “utmaningar”. Konklusion: Samtliga deltagare träffade patienter med en komplex symtombild där depression inte var den huvudsakliga diagnosen. De arbetade främst utifrån basal kroppskännedom, med kroppen som verktyg för att hjälpa patienterna att förstå och hantera kroppsliga besvär, för att patienterna skulle få en ny syn på kroppen. Motivation till fysisk aktivitet var även viktigt. Arbetet krävde en hög kompetensnivå hos fysioterapeuterna och en utmaning var att vara kreativ och individanpassa behandlingarna. Det behövs fler studier om fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta inom psykiatrin både för att bekräfta det som denna studie beskrivit och för att få en djupare bild av deras erfarenheter.

Bakgrund: Patientdelaktighet är ett koncept som används för att skapa patientcentrerad vård. Vid patientdelaktig rehabilitering ger fysioterapeuten patienten möjlighet att delta och engagera sig i sin egen rehabilitering genom att informeras om olika behandlingar och dess möjliga konsekvenser. Patienten får då chansen att göra val efter sina egna preferenser och villkor. Enligt self determination theory är det en persons egna val som gör människan tillfredsställd samt att det gör beteendeförändringar mer hållbara och långsiktiga. Reumatisk sjukdom är kronisk, därav bör rehabiliteringen eftersträva en beteendeförändring. Syfte: Att beskriva upplevelserna av ett aktivt patientdeltagande vid besök hos fysioterapeut för personer med reumatisk sjukdom. Metod: En kvalitativ intervjustudie, med deskriptiv design. Deltagare till studien rekryterades med ett ändamålsmässigt bekvämlighetsurval. Sex deltagare i studien intervjuades och hade en medelålder på 77 år. Intervjuerna analyserades med en induktiv ansats. Resultat:  Studien resulterade i 4 huvudkategorier: ”Att göra egna val”, ”Att ta del av information”, ”Att ha gemensamma diskussioner” och ”Att inte bestämma självständigt” med totalt 12 tillhörande underkategorier. Slutsats:  I studien visade det sig att respondenterna upplever aktivt patientdelatagande då respondenterna blev involverade i behandlingen genom att bli informerade och få göra egna val. Nyckelord: fysioterapi, kvalitativ forskning, patientcentrerad vård, personlig autonomi, reumatism.

Bakgrund: Den 30 januari 2020 deklarerade WHO att spridningen av det nya coronaviruset var en internationell hälsofara. Pandemin påverkade vårdens rutiner och kapacitet. Kvalitativa studier från andra länder har visat på hög påfrestning både psykiskt och fysiskt för vårdpersonal, dock har inte fysioterapeuters upplevelse och betydelse för vården uppmärksammats i forskningen i samma utsträckning som annan vårdpersonal. Syfte: Syftet med studien var att ta del av svenska fysioterapeuters upplevelse av att arbeta med Covid-19 patienter på en intensivvårdsavdelning. Metod: Rekrytering av deltagare gjordes genom utskick av förfrågan till olika sjukhus i Sverige. Sex legitimerade fysioterapeuter som hade arbetat med covid-19 patienter på IVA under pandemin inkluderades och deltog i en semi-strukturerad intervjustudie. Intervjuerna transkriberades ordagrant och den transkriberade texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter bearbetning av insamlat material utformades fyra huvudkategorier; Fysioterapeutens roll, Covids påverkan på patienter och vården, Arbetsplatsens förutsättningar och Personlig påverkan. Konklusion: Informanterna upplevde en hög arbetsbelastning, tuff arbetsmiljö och bevittnade mycket lidande, men upplevde även ett gott samarbete, tacksamhet och att deras roll var uppskattad.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke är en vanlig dödsorsak i Sverige. En stroke kan resultera i biologiska,psykologiska och sociala konsekvenser för individen. Rehabilitering efter stroke syftar till attåtervinna och bibehålla funktioner. Fysioterapeuter behöver ha hänsyn till delarna av denbio-psyko-sociala modellen vid rehabilitering. Coping är ett begrepp som används för attbeskriva hur en individ hanterar krav i stressfulla situationer. Copingstrategier vid strokevarierar mellan individer och hur det påverkar rehabilitering är outforskat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av hur patienterscopingstrategier påverkar rehabiliteringen efter stroke. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sex fysioterapeuter som rekryterats genombekvämlighetsurval. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och data analyserades medinnehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier med 16 underkategorier. “Lära nytt ochframåtanda gynnsamt”, “Uppgivenhet, nostalgi och överambition hämmar”,“Avståndstagande hämmar”, “Att vända sig till socialt stöd har två sidor”, “arbetsliv- ochträningserfarenhet har betydelse”, “Mental och psykologisk kapacitet en förutsättning föranpassning”. Slutsats: Studien har bidragit till en förståelse om hur emotionsfokuserad- ochproblemfokuserad coping kan påverka strokerehabilitering positivt och negativt enligtfysioterapeuter. Resultatet visar även hur rehabilitering kan påverkas av samtliga delar avden biopsykosociala modellen och vikten av att ta hänsyn till dessa underrehabiliteringsprocessen. Nyckelord: Beteendemedicin, Biopsykosocialt perspektiv, Cerebrovaskulär sjukdom,Fysioterapi, Psykologisk anpassning. / ABSTRACT Background: Stroke is a common cause of death in Sweden. Stroke can result in biological,psychological, and social consequences for the individual. Rehabilitation after a stroke aimsat recovering and maintaining functions. Physiotherapists should consider the elements ofthe bio-psycho-social model in rehabilitation. Coping is a term used to describe how anindividual handles demands in stressful situations. Coping strategies that stroke patients usevary between individuals and how it affects rehabilitation is unexplored. Aim: The aim of the study is to describe physiotherapists' experiences of how patients'coping strategies affect rehabilitation after stroke.Method: A qualitative interview study with six physiotherapists who were recruited througha choice of convenience. Semi-structured interviews have been applied and data have beenanalyzed with content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in six categories with 16 subcategories. "Learning new things andforward-thinking favorable", "Resignation, nostalgia and over-ambition inhibit", "Distancinginhibits", "Turning to social support has two sides", "Working life and training experiencematters", "Mental and psychological capacity a prerequisite for adaptation". Conclusion: The study has contributed to an understanding of how emotion- and problem-focused coping can affect stroke rehabilitation positively and negatively according tophysiotherapists. The results also show how rehabilitation can be affected by all elements in thebiopsychosocial model and the importance of taking these into account in rehabilitation. Key words: Behavioral medicine, Biopsychosocial perspective, Cerebrovascular disease,Physiotherapy, Psychological adaptation.

Bakgrund: Spasticitet är ett vanligt symptom bland personer med Cerebral Pares och kan ge konsekvenser som påverkar individen negativt, exempelvis smärta, obehag och funktionshindrande deformiteter. I dagsläget finns begränsad evidens för stötvågsbehandling i syfte att förändra spasticitet hos personer med Cerebral Pares.  Syfte: Syftet var att sammanställa och kritiskt granska det vetenskapliga underlaget för stötvågsbehandling i syfte att förändra spasticitet hos individer med Cerebral Pares samt att fastställa det nuvarande evidensläget.  Metod: En systematisk sökning genomfördes i databaserna PubMed, Scopus, Cochrane Library, AMED, CINAHL och Web of Science. De nio studier som uppfyllde uppsatta kriterium inkluderades och granskades med SBU:s granskningsmall för randomiserade kontrollerade studier. För att bedöma den sammanvägda evidensstyrkan användes GRADE. Resultat: Samtliga nio inkluderade artiklar rapporterade att stötvågsbehandling minskar spasticitet signifikant jämfört med baslinje hos personer med Cerebral Pares. Evidensstyrkan för det vetenskapliga underlaget bedöms ha mycket låg tillförlitlighet för stötvågsbehandlingens effekt på spasticitet hos individer med Cerebral Pares. Konklusion: Denna systematiska kritiska litteraturstudie konkluderar att det finns otillräcklig evidens för att stötvågsbehandling minskar spasticitet hos individer med Cerebral Pares trots att samtliga inkluderade artiklar visade en signifikant minskning av spasticitet.