Denna studie hade som mål att undersöka, med hjälp av 111 slumpmässigt utvalda svenska gymnasieelever genom användandet av en enkät och individuella intervjuer, huruvida det kan tänkas existera gemensamma tankegångar angående allmänna och/eller pedagogiska könsskillnader mellan för- och/eller grundskolelärare. Om så är fallet, skulle dessa potentiella könsskillnader kunna påverka elevers studiemotivation och/eller studieresultat negativt? Tidigare forskning hävdar det. Gymnasieelever både i och utan behov av särskilt stöd blev tillfrågade i enkäten men endast elever i behov av särskilt stöd intervjuades. Anledningen till detta var för att se om den höga majoriteten av kvinnliga specialpedagoger och speciallärare i Sverige, vilket är 93% (Göransson, Lindqvist, Klang, Magnusson & Nilholm, 2015), möjligtvis skulle kunna påverka elevernas studiemotivation och/eller studieresultat negativt, och då framförallt pojkar. Enligt socialt konstruerade normer och värderingar gällande kön och genus lär vi oss redan i barndomen att män och kvinnor är annorlunda på olika sätt och vis (Butler, 1990). Denna studie strävade efter att ta reda på huruvida dagens ungdomar och snart arbetsföra vuxna delade några av dessa stereotypiska synsätt på kön och genus genom att låta dem se tillbaka på sina egna, tidigare lärare på för- och/eller grundskolenivå. Resultatet visar att ett fåtal gymnasieelever skulle kunna ha stereotypiska tankar gällande könsskillnader på sina tidigare och nuvarande lärare men den stora majoriteten av gymnasieeleverna menar att de inte dömer en lärare baserat på dess kön utan hävdar istället att de avgörande faktorerna är lärarnas personlighet och pedagogiska lämplighet.

Denna uppsats inrymmer en kvalitativ forskningsmetod som utreder, genom en socialsemiotisk stillbildsanalys av montaget i filmen Marie Antoinette (2006), hur montaget förhåller sig till varufeminism i ett postfeministiskt sammanhang, med perspektiv inom genusperformativitet. Uppsatsens syfte är att undersöka vad produkterna i montaget speglar, samt vilken slags kvinnlig identitet de skapar, där uppsatsen argumenterar för hur montaget performativt upprätthåller en flickig identitet. Studien gör också hänvisningar till källor som resonerar för att filmens genre, samt föremålen i montaget (med färger och texturer), aktivt vänder sig till en kvinnlig målgrupp. I analysen beskrivs det utvalda materialet först på en denotativ nivå, där bildernas innehåll sedan sorteras inom tre valda kategorier. Därefter tolkas innehållet utifrån presenterade teorier. Resultatet visar att det förekommer varufierad feminism i montaget, men resultatet är däremot motsägelsefullt eftersom det finns en diskrepans mellan det genusperformativa perspektivet och det postfeministiska perspektivet.

Följande studie syftar till att kvalitativt undersöka reklamfilmer av varumärket Gillette Venus, genom en multimodal kritisk diskursanalys. Det valda materialet analyseras på två nivåer: denotation och konnotation. Syftet med studien är att diskursivt analysera hur kvinnors kroppsbehåring konstrueras diskursivt, samt om diskurserna har utvecklats med tiden. Avsikten med studien är att bidra med kunskap om hur kvinnors kroppsbehåring konstrueras i reklamfilmer och att belysa den bakomliggande ideologin bakom skildringen. Studien kommer att undersöka fyra reklamfilmer av Gillette Venus: "Gillette Venus Disposable Razor" (2005), "Venus Embrace" (2010), "#UseYourAnd" (2015) och "My Skin. My Way. Stories: Ofey” (2021). För att uppnå syftet med studien, använder analysen sig av det teoretiska ramverket av genusperformativitet, könsnormer och genus i reklam. Resultaten av studien visar att sättet som Gillette Venus konstruerar kvinnors kroppsbehåring har förändrats delvis till följd av förändringen från tredje vågen av feminism till fjärde vågen av feminism i början av 2010-talet. Utöver detta drar studien slutsatsen att Gillette Venus fortsätter att skildra en traditionell syn på kvinnors kroppshår, genom att de inte visar det eller nämner det i sina respektive reklamfilmer. Den skildrade kontextualiseringen av varför kvinnor bör raka sig förändras dock. Därför är den primära slutsatsen av studien att kvinnors kroppshår fortsätter att porträtteras i Gillette Venus reklamfilmer som något kvinnor måste bli av med, även om resonemanget varför förändras med tiden. / The following study aims to qualitatively examine commercials by the brand Gillette Venus, through a multimodal critical discourse analysis. The chosen material is analysed on two levels: denotation and connotation. The purpose of the study is to discursively analyse how women's body hair is discursively constructed and if the discourses have evolved over time. The intention of the study is to contribute with knowledge regarding how women’s body hair is portrayed in commercials and highlight the underlying ideology behind the portrayal. The study will examine four commercials by Gillette Venus: “Gillette Venus Disposable Razor” (2005), “Venus Embrace” (2010), “#UseYourAnd” (2015) and “My Skin. My Way. Stories: Ofey” (2021). In order to achieve the purpose of the study, the analysis uses the theoretical framework of gender performativity, gender norms and gender in advertising. The results of the study show that the way in which Gillette Venus constructs women's body hair has changed partly, as a result of the change from third wave feminism to the fourth wave of feminism in the early 2010s. Furthermore, the study also concludes that Gillette Venus continues to portray a traditional view on women's body hair, in that they do not show it nor mention it in their respective commercials. However, the portrayed contextualisation as to why women should shave does change. Thus, the prominent conclusion of the study is that women’s body hair continues to be portrayed in Gillette Venus commercials as something women must get rid of, although the reasoning behind it does change with time.