SAMMANFATTNINGInledningSyftet med examensaretet var att studera hur stor andel av eleverna i årskurs sex till nio som behärskar den grundläggande matematiken i addition och subtraktion. Jämförelser mellan könen, årskurserna och inom addition respektive subtraktion görs i undersökningen.Kunskapsbakgrund och teoretiskt perspektivEnligt Vygotskij så lär sig barn/elever och utvecklas när de får samtala och göra relevanta aktiviteter tillsammans med andra. Det finns många olika anledningar till att elever har räknesvårigheter såsom t.ex. bristfällig undervisning eller stimulans eller inte haft en fullständig skolgång, men det kan även bero på oförmåga att hantera tal och kvantiteter. Eleven som får ge uttryck för sina egna tankar, lyssna på andras tankar och komma på nya lösningsförslag genom samtalen i små¬grupper eller helklass kan leda till att eleven finner andra lösningsförslag, som kanske är bättre än sitt eget. Undervisningen bör vara en variation av lärobok, samtal och konkret material. Läraren ansvarar för vilka tankar som är mer eller mindre värdefulla, så att mindre lämpliga strategier byts ut eller förändras.MetodStudien består av en kvantitativ undersökning genomförd med samtliga elever på en 6-9 skola. Undersökningsmaterialet bestod av fyra olika diagnoser som i sin tur bestod av additions- och subtraktionsuppgifter inom talområdet 1-99. Resultat och AnalysUndersökningen visar på att elever inte utvecklar den grundläggande matematiken efter skolår sex. Kunskaper som är viktig för eleverna att behärska för att kunna lösa svårare matematik med flyt. Undersökningen visar på att det är liten skillnad på kunskapen mellan könen. Undersökningen visar på en tydlig stagnation i elevernas kunskap då det är färre och färre elever som kan liknande uppgifter i högre talområde. Många av eleverna får problem med att lösa uppgifter då de måste generallisera den kunskapen de har i de lägre talområdena. Analysen av undersökningen visar att ett stort antal elever inte ser sambandet mellan addition och subtraktion då det är betydligt fler elever som behärskar additionen men inte subtraktionen.DiskussionJag ville ändå göra en jämförelse mellan årskurserna fast att det är olika elever jag jämför, då jag anser att de flesta av eleverna sex till nio har förmågan att lära sig denna del av matematiken om de får undervisning om den. Jag är medveten om att denna typ av test bara undersöker en viss del av kunskaper inom matematiken. Jag anser att validiteten i arbetet är hög då det gäller att se om det finns någon skillnad i elevernas matematikkunskap i talområdet 1-10 och då de måste generalisera. Jag anser att reliabiliteten är hög för att undersöka om eleverna kan specifika små delområden inom matematiken. Jag anser att det är viktigt att elevers grundläggande kunskaper följs upp bättre genom hela grundskolan så det inte finns elever på högstadiet som inte behärskar de mest grundläggande i matematiken. Matematiklärare och speciallärare i matematik måste på ett bättre sätt samt under en längre period undervisa eleverna i om hur de kan tänka för att kunna lösa dessa matematikuppgifter.

Syftet med uppsatsen är att se hur elever värderar matematikkunskaperna som fås i undervisningen i gymnasieskolan och om eleverna kan dra nytta av kunskaperna i relation till vardagen, kommande studier och yrkesroll. Med hjälp av gruppintervjuer kom jag fram till att eleverna värderar matematikkunskaperna högt, framförallt kunskaper i den ”grundläggande matematiken” som innebär addition, subtraktion, multiplikation och division. Matematikkunskapen värderas högt och ses i relation till vardagen, kommande studier och yrkesroll. Elevernas positiva attityd till ämnet finns och eleverna beskriver att lärarens motivation till vad och varför de skall lära sig en viss kunskap, ses som betydelsefull. Undervisningssituationen där den ”tysta räkningen” dominerar värderar eleverna högt. En elev beskriver matematiken som det viktigaste ämnet och ser kunskapen som en viktigt del i relation till andra ämnen.

No description available.

Syftet med fallstudien var att ta reda på hur sju pedagoger synliggör, stimulerar och skapar en miljö för matematisk stimulering och utveckling. Undersökningen gjordes med både observationer och intervjuer. Det som jag observerade och intervjuade var hur pedagogerna synliggör matematiken i barnens vardag, då i bland annat samlingen och i leken. Även miljön observerades, och pedagogerna blev även intervjuade om deras syn på miljöns betydelse för matematisk stimulering. Resultatet visades att pedagogerna är med och stimulerar matematik under hela dagen på förskolan. Det visades även att samspel, motivation och lek har betydelse för barns lärande i matematik. Pedagogerna ansåg att matematik sker spontant i barnens vardag, då det är pedagogernas uppgift att göra barnen medvetna om matematik genom att synliggöra den och stimulera den på olika sätt i praktiska och i lekfulla situationer. Reggio Emilias pedagogiska filosofi togs upp studien, med utgångspunkt att se barn som kompetenta. I alla förskolor användes dokumentation på olika sätt för att synliggöra barns lärande och en hjälp för fortsatt arbete. I förskolans vardag används olika former av matematik, så som rumsuppfattning, tal och räkning, samt sortering. I studien framkom det även att miljön har stor betydelse för matematisk stimulering i förskolan, dvs. laborativt material så som knappar, spel, naturmaterial och mätredskap är betydelsefullt. Skogen visade sig i studien vara en väsentlig miljö för barns matematikutveckling där många matematiska begrepp synliggörs.