Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka fel elever i år 5 gör i matematik och vilka matematiksvårigheter de befinner sig i när de kommer till vår skola i år 6. För att ta reda på det gjorde jag en kvalitativ innehållsanalys av 37 Nationella prov för år 5 som eleverna genomfört på vårterminen innan de slutar. Studiens litteraturgenomgång definierar begreppet matematikkunskap, tydliggör begreppet matematiksvårigheter och lyfter fram teorier om bedömning och kartläggning av matematiksvårigheter. Resultatet visar att elever befinner sig i svårigheter både utifrån det matematiska innehållet så som talförståelse och geometri och de mer processinriktade kompetenserna som begreppsförståelse, procedurkompetens och strategisk kompetens. Jag har även försökt belysa det som vissa författare betecknar som grundläggande matematikkunskaper. Detta innefattar bland annat förståelsen av tal och resultatet visar att elever gör fel vid beräkning av subtraktions- och divisionsuppgifter. Andra fel som jag sett är relaterade till geometriska begrepp och enheter. Problemuppgifter som innehåller text och kräver uträkning i flera steg vållar stora problem för dessa elever. Utifrån resultatet och litteraturgenomgången visar jag även på svårigheter elever befaras vara i som inte blir synliga i ett skriftligt prov.

Syftet med studien var att undersöka hur matematik kan synliggöras i vardagen och hur förskollärare arbetar med matematikundervisning i förskolan. Kvalitativ metod valdes för intervjuer med åtta förskollärare i fyra olika förskolor. Vi genomförde en tematisk analys av resultatet och analyserade sedan resultat utifrån Bishops sex kulturhistoriska matematiska aktiviteter och sociokulturella teoretiska perspektiv. Resultatet visade att förskollärarna arbetar dagligen med matematikundervisning och matematiska begrepp genom att räkna, mäta, lokalisera, leka, designa och förklara. Slutsatsen som kan dras utifrån denna studie är att matematik i förskolan är viktig för att stärka barns lärande i matematik. Förskollärare behöver ta hänsyn till aktiviteter för att barnen ska få grundläggande matematiska färdigheter.

Från samhällets sida betraktas matematiken vara ett viktigt basämne, som ges stort utrymme och uppmärksamhet i undervisningen. Den uppfattningen delas av de flesta vuxna, föräldrar och lärare. Forskning rörande hur matematikämnet uppfattas och värderas har huvudsakligen gjorts bland vuxna, men sällan har detta efterfrågats ur elevperspektiv. Syftet med denna studie är därför att belysa elevernas egna uppfattningar om ämnet med fokus på vad de uppfattar som viktigt att lära sig. Totalt 25 elever har deltagit i studien. De går i årskurs 4 och 5 på samma skola med samma lärare. Studien visar att eleverna ser förmågan att kunna använda flera olika metoder för uträkning som det viktigaste att kunna. Däremot är kommunikationsförmågan - att kunna prata matematik - inget de uppfattar som viktigt. Deras värderingar av olika förmågor är jämförbar med vuxnas uppfattning i allmänhet, men däremot motsatt läroplanens, som betonar förmågan att kommunicera matematik som det viktigaste och mest grundläggande för fortsatt matematiskt lärande.

SAMMANFATTNINGInledningSyftet med examensaretet var att studera hur stor andel av eleverna i årskurs sex till nio som behärskar den grundläggande matematiken i addition och subtraktion. Jämförelser mellan könen, årskurserna och inom addition respektive subtraktion görs i undersökningen.Kunskapsbakgrund och teoretiskt perspektivEnligt Vygotskij så lär sig barn/elever och utvecklas när de får samtala och göra relevanta aktiviteter tillsammans med andra. Det finns många olika anledningar till att elever har räknesvårigheter såsom t.ex. bristfällig undervisning eller stimulans eller inte haft en fullständig skolgång, men det kan även bero på oförmåga att hantera tal och kvantiteter. Eleven som får ge uttryck för sina egna tankar, lyssna på andras tankar och komma på nya lösningsförslag genom samtalen i små¬grupper eller helklass kan leda till att eleven finner andra lösningsförslag, som kanske är bättre än sitt eget. Undervisningen bör vara en variation av lärobok, samtal och konkret material. Läraren ansvarar för vilka tankar som är mer eller mindre värdefulla, så att mindre lämpliga strategier byts ut eller förändras.MetodStudien består av en kvantitativ undersökning genomförd med samtliga elever på en 6-9 skola. Undersökningsmaterialet bestod av fyra olika diagnoser som i sin tur bestod av additions- och subtraktionsuppgifter inom talområdet 1-99. Resultat och AnalysUndersökningen visar på att elever inte utvecklar den grundläggande matematiken efter skolår sex. Kunskaper som är viktig för eleverna att behärska för att kunna lösa svårare matematik med flyt. Undersökningen visar på att det är liten skillnad på kunskapen mellan könen. Undersökningen visar på en tydlig stagnation i elevernas kunskap då det är färre och färre elever som kan liknande uppgifter i högre talområde. Många av eleverna får problem med att lösa uppgifter då de måste generallisera den kunskapen de har i de lägre talområdena. Analysen av undersökningen visar att ett stort antal elever inte ser sambandet mellan addition och subtraktion då det är betydligt fler elever som behärskar additionen men inte subtraktionen.DiskussionJag ville ändå göra en jämförelse mellan årskurserna fast att det är olika elever jag jämför, då jag anser att de flesta av eleverna sex till nio har förmågan att lära sig denna del av matematiken om de får undervisning om den. Jag är medveten om att denna typ av test bara undersöker en viss del av kunskaper inom matematiken. Jag anser att validiteten i arbetet är hög då det gäller att se om det finns någon skillnad i elevernas matematikkunskap i talområdet 1-10 och då de måste generalisera. Jag anser att reliabiliteten är hög för att undersöka om eleverna kan specifika små delområden inom matematiken. Jag anser att det är viktigt att elevers grundläggande kunskaper följs upp bättre genom hela grundskolan så det inte finns elever på högstadiet som inte behärskar de mest grundläggande i matematiken. Matematiklärare och speciallärare i matematik måste på ett bättre sätt samt under en längre period undervisa eleverna i om hur de kan tänka för att kunna lösa dessa matematikuppgifter.

Bakgrund: Matematik är fortfarande enligt forskning ett ämne med hög status, men trots detta är det få elever som har förståelse för varför matematik är ett viktigt ämne i skolan, menar Malmer (2002). Eleverna relaterar sällan till att det är ett verktyg för att klara av sin vardag (Malmer,2002). Likaså menar Björklund (2009) att vi inte är uppmärksamma på att matematik till större del omringar vår vardag. Språket är nyckeln till att förstå och kunna arbeta med matematik (Bernstein, 2000; Boaler, 1998 och Wistedt och Martinsson, 1996).Syfte: Syftet i sin helhet handlar om att belysa hur elever resonerar kring sina kunskaper och lärande i ämnet matematik. Studien undersökte, förutom syftet, hur elever kopplar sina kunskaper till vardagssituationer och språkets betydelse för erövrande av matematik.Metod: Vi har gjort en kvalitativ undersökning som har ett kvantitativt underlag. För att ta reda på vilka matematiska förkunskaper eleverna har sedan innan, utfördes en räknesaga (kvantitativt metod). Räknesagan blev grunden för våra intervjuer (kvalitativ metod). Utifrån detta gjordes dessutom observationer, med inslag av fältanteckningar under räknesagans gång.Resultat: Studien visar att eleverna i år tre som deltog i undersökningen hade färre kunskaper i matematik än vad de lokala målen i kommunerna för årskurs två ställt för en elev. Språkkunskaperna visade sig vara en stor påverkandefaktor för elevers förståelse av matematiska problem och möjlighet till att utrycka tankar och funderingar kring sina problemlösningar samt matematiska erfarenheter. Den mångkulturella miljön de lever i är faktor för detta. Likaså visade resultat att elever hade svårigheter med att koppla de kunskaper de erövrad i skolan med liknande händelser i deras vardag. Förståelsen för att de använder sig av matematik utanför skolan var liten. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med uppsatsen är att se hur elever värderar matematikkunskaperna som fås i undervisningen i gymnasieskolan och om eleverna kan dra nytta av kunskaperna i relation till vardagen, kommande studier och yrkesroll. Med hjälp av gruppintervjuer kom jag fram till att eleverna värderar matematikkunskaperna högt, framförallt kunskaper i den ”grundläggande matematiken” som innebär addition, subtraktion, multiplikation och division. Matematikkunskapen värderas högt och ses i relation till vardagen, kommande studier och yrkesroll. Elevernas positiva attityd till ämnet finns och eleverna beskriver att lärarens motivation till vad och varför de skall lära sig en viss kunskap, ses som betydelsefull. Undervisningssituationen där den ”tysta räkningen” dominerar värderar eleverna högt. En elev beskriver matematiken som det viktigaste ämnet och ser kunskapen som en viktigt del i relation till andra ämnen.

En gymnasielärare ska testa elevernas olika matematiska förmågor och för att eleverna ska kunna visa de olika förmågorna måste matematikuppgifterna vara utformade på ett sådant sätt så att eleverna får möjlighet till att visa de olika förmågorna. Därför är matematikuppgifter önskvärda som kan testa flera olika förmågor samtidigt och därför baseras den här uppsatsen på en matematikuppgift som uppfyller detta villkor. Skolverkets matematiska förmågor ställs också mot ett ramverk av MCRF (Mathematical Competency Research Framework) i en diskussion. Uppgiften som uppsatsen baseras på handlar om att ta reda på om 𝑓 𝑥 = % &'() har ett största värde då 𝑥 ≥ 0 och uppgiften tilldelades en klass som läste kursen matematik 4 på gymnasiet. Eleverna fick arbeta med uppgiften två och två utan några hjälpmedel utöver penna och papper, där två av grupperna blev ljudinspelade under tiden de arbetade med uppgiften. Samtliga gruppers lösningar samlades sedan in och analyserades för att se hur eleverna grep sig an den öppna matematikuppgiften men också för att se vilka matematikkunskaper de visade. Resultatet från undersökningen visade att eleverna grep sig an uppgiften genom att antingen använda en analytisk eller grafisk metod. Det visade sig också att det fanns svårigheter i att derivera den sammansatta funktionen och att se att funktionen inte var definierad för alla värden på x. Lösningarna visade även på att eleverna behöver bli påminda om en del räkneregler och att en del av de matematiska kompetenserna var svåra att visa i de skriftliga lösningarna.

No description available.