High school teachers have a crucial role in shaping the next generation by educating and guiding adolescents on their way into adulthood. During the COVID-19 pandemic, which entailed a sudden shift to digital teaching, the work of high school teachers was affected.  Aim: The aim of this study is to investigate how the psychosocial work environment and professional identity of high school teachers have been affected by the transition to digital teaching during the pandemic and moreover what valuable lessons they carry into future work. Theoretical concepts: The theoretical concepts that the study is based on are boundaryless work, professional identity, and the demand-control-support model from a work environment perspective. Method: This qualitative study is based on an inductive approach using semi-structured interviews. The empirical material has been compiled from ten different interviews with high school teachers that have been transcribed and processed with a thematic analysis. Results: The results show that the transition to digital teaching has had a direct impact on the psychosocial health and professional identity of high school teachers. The factors behind this are a lack of social contact between students and teachers, increased workload, and a decreased sense of control over work. Conclusion: The most notable conclusion that can be drawn from the study is that the need for social interaction between high school teachers and students is essential. The fact that school is a social place is evident, and there is no doubt that teaching in physical classrooms cannot be compared to distance teaching. / Gymnasielärare har en avgörande roll i att forma nästa generation genom att utbilda och vägleda ungdomar på väg in i vuxenlivet. Under covid-19 pandemin som innebar en plötslig omställning till digital undervisning blev gymnasielärares arbete påverkat.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur gymnasielärares psykosociala arbetsmiljö och professionella identitet har påverkats av övergången till digital undervisning under pandeminsamt vilka lärdomar de bär med sig in i framtidens arbete. Teoretiska begrepp: De teoretiska begrepp som studien utgår ifrån är gränslöst arbete, professionell identitet och krav- kontrollstödmodellen ur ett arbetsmiljöperspektiv. Metod: Denna kvalitativa studie utgår ifrån en induktiv ansats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet har sammanställts utifrån tio olika intervjuer med gymnasielärare som sedan transkriberats och bearbetats med en tematisk analys. Resultat: Resultatet visar att omställningen till den digitala undervisningen har haft en direkt inverkan på gymnasielärares psykosociala hälsa och professionella identitet. Faktorerna bakom detta är utebliven social kontakt mellan elever och lärare, ökad arbetsbelastning och en minskad kontroll över arbetet. Slutsats: Den mest utmärkande slutsatsen i undersökningen som kan dras är att behovet av social interaktion mellan gymnasielärare och elever är essentiellt. Skolan är en social plats och att undervisningen i de fysiska klassrummen inte går att jämföra med distansundervisning råder det ingen tvekan om.

Bakgrund: Organisatoriska rutiner utgör ett fundament för organisationers arbetssätt. För organisationers överlevnad krävs en adekvat anpassningsförmåga när omvärlden förändras, som exempelvis vid en samhällsomvälvande kris. Individer har en avgörande roll i denna omställning. Tidigare forskning redogör för hur individer påverkar organisatoriska rutiner, men det omvända förhållandet lyser med sin frånvaro. Dessutom saknas forskning på hur organisationer återgår till en vardag utan kris och vad som då sker med organisatoriska rutiner. Dessa förhållanden är betydelsefulla att studera, för att utökaorganisationers förståelse för hur de kan bidra med rätt stöd till individer inom organisationer, under och efter en extern kris.  Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka organisatoriska rutiners roll för gymnasielärare i svenska gymnasieskolor under och efter en extern kris. Metod: Studien har genomförts med utgångspunkt i en kvalitativ forskningsstrategi baserad på ett konstruktionistiskt perspektiv. Empirin har insamlats med hjälp av nio stycken semistrukturerade intervjuer i en små-N-studie. Intervjupersonerna har valts utifrån ett mål- och kriteriestyrt urval. Dataanalysen har utförts genom tematisk analys.  Slutsats: Organisatoriska rutiner spelar en avgörande roll för gymnasielärare i tider av kris. De är en källa till stabilitet internt och möjliggör för organisationsöverskridande samarbete externt. Därutöver utgör organisatoriska rutiner ett verktyg i arbetet att uppnå ett tillfredsställande resultat i tider av kris, samtidigt som de sparar gymnasieläraremerarbete i jämförelse med om de inte existerat. Organisatoriska rutiner spelar även en betydelsefull roll för hur gymnasielärare uppfattar sin yrkesroll, varpå de utgör en drivkraft för fortbildning. Vid återgång till vardag utan kris förblir organisatoriska rutiner intakta, med undantag för justeringar i sekvenser som visat sig fungera bättre i den kontexten.  Nyckelord: Organisatoriska rutiner, Kris, Covid-19 pandemin, Gymnasielärare, Svenska gymnasieskolor, Distansundervisning / Background: Organizational routines constitute a foundation for the way organizations operate. The survival of organizations requires adequate adaptability when the world around them changes, as in the case of a societal crisis. Individuals play a crucial role in this transition. Previous research addresses how individuals influence organizational routines, however, the reverse relationship is lacking. Furthermore, there is a gap in research regarding how organizations recover from crisis and what effect this has on organizational routines. Such relationships are important to study, in order to expand organizations' understanding of how they can provide the appropriate support to individuals within organizations, during and after an external crisis. Purpose: The purpose of this paper is to investigate the role of organizational routines for upper secondary school teachers in Swedish upper secondary schools during and after an external crisis. Methodology: The study was conducted using a qualitative research strategy based on a constructionist perspective. The empirical data was collected using nine semi-structured interviews in a small-N study. The interviewees were selected on the basis of a purposive and criterion-driven sampling. Data analysis was carried out through thematic analysis. Conclusion: Organizational routines are essential for upper secondary school teachers in times of crisis. They are a source of stability internally and enable cross-organizational cooperation externally. Organizational routines are a tool for achieving satisfactory results in times of crisis, while saving upper secondary school teachers' workload in comparison to not having them. Organizational routines play an important role regarding how uppersecondary school teachers perceive their professional role, thus providing an incentive for further learning. When returning to everyday life without a crisis, organizational routines remain intact, except for adjustments in sequences that function better in the current context. Keywords: Organizational routines, Crisis, Covid-19 pandemic, Upper secondary school teachers, Swedish upper secondary schools, Distance education