Aim The aim with this essay was to find out what the personal in the primary care of Värmdö have for attitude to work with physical activity in prevention and treatment of diseases, how they work with the method today and how they think about working with the method in the future. Following questions were in focus of the study: How are they working in the primary care of Värmdö today with physical activity in prevention and treatment of diseases? What is the attitude to work with physical activity in prevention and treatment of diseases? And how do they want to work with physical activity in prevention and treatment of diseases in the future? Method The study includes all doctors, nurses and physiotherapists in Gustavsberg and Djurö primary care in Värmdö. To get answers on the question of issue was a questionnaire handed out. 82 % answered, which means that 45 of totally 55 employed in both primary care units answered the questinnaire. Results 44 of 45 asked reported that they give verbal advice about physical activity to their patients today. 10 doctors and nurses answered that they sometimes complete the verbal advice with a written prescription on physical activity. 42 of 45 were very positive adjusted to work with physical activity in prevention of diseases. 40 of 45 were very positive adjusted to work with physical activity as a treatment of diseases. Discussion The study showed that almost all asked were positive adjusted to work with physical activity in prevention and treatment of diseases and that almost all are given verbal advice about physical activity today. It is however few that gives prescription on physical activity. The results indicate a lack of structure in both primary care units about how you should work with the moments that is included in a prescription on physical activity. It was few that saw any obstacle to work with physical activity on prescription and almost all was positive to work with physical activity on prescription including those methods that could lead to a more structure work with physical activity in this primary care units. / Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att ta reda på vad personalen på vårdcentralerna i Värmdö har för inställning till att arbeta med fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, hur de arbetar med metoden idag samt hur de kan tänka sig arbeta med den i framtiden. Frågeställningarna var: Hur arbetar man på vårdcentralerna i Värmdö med fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling idag? Vad har man för inställning till att arbeta med fysisk aktivitet i sjukdomspreventivt syfte och som sjukdomsbehandling? Hur vill man arbeta med fysisk aktivitet som prevention och behandling i framtiden? Metod Studien innefattade samtliga läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter på Gustavsberg och Djurö vårdcentral i Värmdö. För att få svar på studiens frågeställningar utformades ett enkätformulär. Svarsfrekvensen uppgick till 82 % vilket innebär att 45 av totalt 55 anställda personer på de båda vårdcentralerna har svarat på enkäten. Resultat 44 av 45 tillfrågade uppgav att de idag ger muntliga rekommendationer om fysisk aktivitet som sjukdomsprevention eller sjukdomsbehandling till sina patienter. 10 läkare och sjuksköterskor uppgav att de ibland kompletterar den muntliga rekommendationen med ett recept på fysisk aktivitet. 42 av 45 tillfrågade var mycket positivt inställda till att arbeta med fysisk aktivitet i sjukdomspreventivt syfte. 40 av 45 tillfrågade var mycket positivt inställda till att arbeta med fysisk aktivitet som sjukdomsbehandling. Diskussion Studien visade att i stort sett alla tillfrågade var positivt inställda till att arbeta med fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling och att de flesta idag ger muntliga rekommendationer om fysisk aktivitet. Det är dock få som kompletterar den muntliga rekommendationen med en skriftlig ordination. Resultaten indikerar att det saknas en tydlig struktur på vårdcentralen för hur man ska arbeta med de moment som en ordination av fysisk aktivitet på recept innefattar. Det var få som såg hinder för att arbeta med ordination av fysisk aktivitet i primärvården och de allra flesta var positivt inställda till att arbeta med de metoder som skulle kunna leda till ett mer strukturerat arbete kring skriftliga ordinationer av fysisk aktivitet.

Syftet med studien var att genomföra och undersöka effekten av ett Fysiskt, Mentalt och Socialt friskvårdskoncept på patienter i primärvården i Botkyrka kommun. Konceptet bestod av hälsoundersökning med enkäter, motiverande samtal och fysiologiska tester, före och efter en sju veckors period, med ledarledd fysisk aktivitet förskrivet på recept (FaR) och teoretiska pass om hälsa. Metod: Sammanlagt 12 patienter från två vårdcentraler i Botkyrka kommun erhöll varsitt FaR-recept. Alla recept var identiskt formulerade. Undersöknings- och kontrollgrupp utgjordes av sex personer vardera. För undersökningsgruppen användes ”FMS Personalprofil” innefattandes enkätundersökningar om livsstilsvanor och KASAM (känsla av sammanhang), fysiologiska tester och motiverande samtal. Kontrollgruppens individer, som skulle bedriva fysisk aktivitet i egen regi, svarade på utvalda livsstilsfrågor och en reducerad grupp genomförde fysiologiska tester. För undersökningsgruppen bedrevs gemensam gruppträning två dagar i veckan under en sju veckors period. Även ett eget träningspass skulle bedrivas per vecka som skulle registreras i en träningsdagbok. Utöver träningen hölls fem teoripass vilka behandlade motion, kost, hjärta och puls, stress och återhämtning samt beteendeförändring. Under projekttiden fick deltagarna även besöka en naprapat för behandling och rådgivning. Resultat: Efter studien upplevde fyra av sex personer i undersökningsgruppen en bättre hälsa och samtliga hade ökat sin fysiska aktivitetsnivå. Försökspersonernas KASAM-värde var i stort sett oförändrat efter projektet. Alla deltagare, undantaget en, förbättrades i benstyrketestet, där den mest markanta styrkeökningen noterades generellt för gruppen. De mest framträdande förbättringarna vid rörlighetstesterna sågs i rygg och höftled. Samtliga deltagare förbättrade sitt balanstest. Ingen nämnvärd förändring av undersökningsgruppens kondition före och efter träningsperioden noterades. En majoritet av kontrollgruppens individer visade under projekttiden en oförändrad eller försämrad upplevd hälsa. Inte heller sågs under projekttiden några generella förändringar av de fysiologiska testerna för kontrollgruppen som helhet som endast i detta avseende var reducerad. Slutsats: Våra resultat visar på att enbart ett recept med fysisk aktivitet inte leder till några nämnvärda förbättringar av livsstilsvanor eller fysiologiska test. Efter genomfört friskvårdskoncept syntes, trots den relativt korta perioden, förbättringar inom livsstilsvanor såsom fysisk aktivitetsnivå, upplevd hälsa samt kostvanor. Även vissa fysiologiska förbättringar kunde ses inom framförallt rörlighet, styrka och balans. Det hade varit önskvärt att undersöka om fler betydelsefulla hälsoförbättringar kunde ha uppnåtts om konceptet fått fortskrida över en längre period. / Aim: To implement and evaluate the effectiveness of a Physical, Mental and Social healthcare concept on primary care patients in the municipality of Botkyrka. This included a medical examination with questionnaires, motivational interviewing and a physical examination before and after a seven week period with physical activity on prescription led by an instructor and theoretical sessions about health. Method: All together twelve patients from two health centres in municipality Botkyrka received physical activity on prescription. All the prescriptions were identically formulated. Both the intervention group and control group consisted of six patients each. For the intervention group a “FMS Personal profile” was used which comprised of questionnaires based on behavioural habits and KASAM, a physical examination and motivational interviewing. The control group, which had to carry out the physical activity on its own, answered predetermined questions about their behavioural habits and a reduced group carried out physical examination. Physical activity in a group was carried out for the intervention group twice a week during a seven week period. Another training session was to take place weekly single-handed and was to be recorded in a journal. As well as physical activity, five theoretical sessions were held which consisted of exercise, nutrition, heart and pulse, stress and recuperation and behavioural changing. During the project the participants were also able to visit a dr. of naparapathy for treatment and consultation. Results: After the project, four out of six participants in the intervention group experienced a better health and all had increased their level of physical activity. The participants’ level of KASAM was overall unchanged after the project. All the subjects except for one increased their leg strength which was the most appreciable strength gain noted generally for the intervention group. The most significant improvement within the movability tests was seen in the back and hip-joint tests. All participants improved their balance. No significant change was seen on the cardiac output test within the intervention group after the training period. The majority of the participants in the control group showed an unchanged or a deteriorated evaluated health during the time of the project. Neither was any considerable change to be seen generally on the physical examination within the reduced control group. Conclusions: Our results show that one single prescription with physical activity does not lead to any improvements worth mentioning within behavioural habits or physical status. After participating in the healthcare concept, in spite of the relatively short period, improvements were to be seen within behaviour habits such as level of physical activity, experienced health and nutrition habits. Also some physical status improvements were to be seen with regard to movability, strength and balance. We should have liked our research to continue further on to find out if more important health gains could have been achieved over a longer period of time.

Patients with heart failure have a high mortality and often readmits to hospital care, due to a lack of compliance in the treatment plan. Patient education on self-care provided by nurses is important in improving patient and clinical outcomes.The aim of this study was to describe effects of nurse led interventions of patient education for elderly patients with heart failure. Literature study based on nine quantitative scientific articles. The results shows that different nurse led interventions of patient education with patients with heart failure had positive effects on self-care management, quality of life, health related quality of life and hospital care. E-mail reminder to community nurses and telephone education shows to be the most effective patient education interventions. Socialstyrelsen claims that a Swedish patient with heart failure offers good education from heart failure clinics. Our question is if there is a need for further augmented education? It would be of interest to study which method of patient education that have the best effect on self-care management for younger patients with heart failure.

Syfte: Att beskriva de upplevelser av vården som närstående till barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd har haft.Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. Data samlades in från databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Resultatet baserades på 14 artiklar.Resultat: Närståendes generella upplevelse av vården var till en stor del negativ.Diagnosprocessen upplevdes ta för lång tid samt vara för svår. Närstående upplevde också att tillgängligheten av information inte var tillräcklig och att vårdpersonalen inte besatt tillräckligt med kunskap. De upplevde även att det var svårt att få tillgång till hjälp och stöd samt att många kände ett utanförskap utan tillräcklig förståelse för deras livssituation och sorg.Närstående fick en mer positiv upplevelse av vården när diagnosen sattes tidigt och när de upplevde en personlig kontakt med vårdförmedlaren. Vårdpersonal som upplevdes som insatt och kompetent bidrog också till en positiv upplevelseSlutsats: Resultatet av denna litteraturstudie påvisar att det finns brister inom hälso- och sjukvården speciellt bland vårdpersonal som saknar specialistutbildning som till exempel allmänsjuksköterskan. Dessa brister visade sig vara okunskap kring AST och hur detta påverkar närstående samt informationsförmedling till närstående.Svårigheten att få en diagnos då vårdpersonal upplevdes att inte ta närståendes farhågor på allvar var även en brist.En grundläggande utbildning kring AST för allmänsjuksköterskor och läkare skulle sannolikt öka kvaliteten på omvårdnaden för denna grupp.

Historiskt sett har det frekvent förekommit olika former av diskriminering utav homosexuella såsom kriminalisering och sjukdomsstämpel. Forskning har visat att homosexuella individer får otillfredsställande hälsoinformation och sämre vård. Syftet med litteraturstudien var att belysa om sjukvårdspersonal har ett diskriminerande förhållningssätt  gentemot homosexuella individer och hur detta i så fall tar sig till uttryck. Resultatet visar på att diskriminering av homosexuella män och kvinnor förekommer inom hälso- och sjukvården men kommer till uttryck på olika sätt. Ett diskriminerande förhållningssätt, såsom till exempel ignorans och nedvärderande kommentarer, attityder och handlingar är några exempel på hur vårdmöten kan se ut vilket kan leda till att homosexuella individer upplever känslor av ensamhet och utanförskap. Även närstående till homosexuella patienter uttryckte negativa upplevelser då de blivit exkluderade ur vårdsituationer.  Sjuksköterskeutbildningen bör lägga större fokus på bemötande och förhållningssätt gentemot individer med annan sexuell läggning än heterosexuell. På vårdinrättningar bör ledningsgruppen och cheferna verka för en trygg miljö utan diskriminering. / Historically, there have been several forms of discrimination against homosexuals as criminalization and disorder labeling. Research has shown that homosexual individuals receive inadequate health care and health information. The purpose of the literature survey was to try to find out if the health professionals have a discriminatory attitude towards homosexual individuals and if so how this is expressed. Discrimination in healthcare takes place in different ways against both homosexual men and homosexual women, and manifests itself in different ways. Discriminatory approaches, attitudes and actions are some examples of how health care encounters may appear which may lead to those homosexual individuals experiencing feelings of loneliness and alienation. Also relatives to homosexual patients expressed negative experiences when they had been excluded from care situations. Nursing education should put more focus on response and attitudes towards individuals with other sexual orientation than heterosexual. The directorate in health care settings should operate for a safe environment without discrimination.

Den offentliga svenska hälso- och sjukvården som är styrt av landstinget har under historiens gång stött på ett antal finansiella problem, vilket har bidragit till behovet av nya styrmedel. Bland annat har balanserat styrkort som styrmedel uppmärksammats alltmer då den är ett styrmedel som tar fasta på finansiella såväl som icke-finansiella perspektiv. Det primära syftet med denna studie är att utforska hur balanserat styrkort anpassas inom offentliga hälso- och sjukvårdsorganisationer. Metoden i denna studie är en kvalitativ fallstudieundersökning på ett offentligt svenskt sjukhus. Den huvudsakliga teorin som presenteras är: processen kring balanserat styrkort samtanpassningen av styrkortet inom hälso- och sjukvården utifrån tre valdaaspekter. Resultaten visar att det existerar styrkort på alla nivåerna i organisationen men att det finns obligatoriska styrkortsvariabler som påverkar anpassningen av styrkorten. Studien visar även att balanserat styrkort modifieras ständigt efter verksamhets behov samt att olika intressenter påverkat anpassningen. Slutligen indikerar studien att det även sker en kontinuerlig utvärdering och informationsutbyte inom organisationen vilket underlättat anpassningen av styrkortet. Slutsatser som kunnat dras från denna studie är att kommunikation utgör en framgångsfaktor för anpassningsprocessen i en verksamhet som involverar många intressenter. En ytterligare slutsats är att balanserat styrkort är ett flexibelt styrverktyg som är nödvändig för anpassningen av styrkortet till sjukvårdskontexten. Dessutom uppvisar studiens resultat att det finansiella perspektivet utmärker sig trots att den undersökta organisationen är ett offentligt sjukhus som inte har ett uttalat vinstsyfte i grunden.

Sjukvården i Sverige möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. Patienterna kan ha språk, kultur och religion som skiljer sig från vårdgivarens. Detta kan skapa svårigheter för vårdgivaren i det tvärkulturella vårdmötet. Forskning som berör den svenska audionomens perspektiv på det tvärkulturella vårdmötet är sällsynt. Därav denna studie. Syftet är att ur svenska audionomens perspektiv beskriva vårdmötet med vuxna patienten med invandrarbakgrund vid landstingens audionomtätaste audionommottagningar. En kvantitativ metod i form av postenkäter användes för att undersöka en större grupp verksamma audionomer. Resultaten bekräftade att audionomerna möter allt fler patienter med invandrarbakgrund. De erfor att språkskillnader hade mest inverkan på vårdmötet jämfört med kultur- och religionsskillnader. Majoriteten har neutral attityd gentemot det tvärkulturella vårdmötet. Ett fåtal upplevde att vårdmötet var stressigt och tidskrävande i förhållande till vårdmötet med patienter med svensk bakgrund. Majoriteten av audionomerna kände dock inte behovet av mer information/utbildning i tvärkulturell omvårdnad och tolkanvändning. Tillgängligheten till kompetensutveckling ansågs också vara begränsad. Vårdmötena med patienter med invandrarbakgrund fördelades mestadels lika mellan mottagningarnas audionomer. Tolkanvändning ansågs vara ett viktigt verktyg för att hantera det tvärkulturella vårdmötet. Slutsatser: Audionomerna verkade inte uppleva riktigt de svårigheter som tidigare forskning och litteratur uppvisat. En mindre andel av audionomerna bekräftade dock den tidigare forskningen. / Examensarbete inom ramen för Audionomutbildningen vid Örebro Universitet.

Problem: Kommunikation med patienter är en viktig del i hälso- och sjukvårdsarbete. Därför var det av intresse att studera döva personers erfarenheter av bemötande och kommunikation inom hälso- och sjukvård. Syfte: Att beskriva vuxna döva personers erfarenheter av bemötande och kommunikation inom hälso- och sjukvård. Metod: Litteraturstudie där 14 artiklar granskades och analyserades. Resultat och konklusion: Döva personer kunde uppleva rädsla och oro samt mötas av respektlöshet, bristande kunskap och fördomar hos hälso- och sjukvårdspersonal. De upplevde att kommunikationen kunde vara bristfällig samt att hälso- och sjukvårdspersonal kunde ha bristande kunskap om kommunikation med döva personer. Mellan döva personer och hälso- och sjukvårdspersonal användes olika kommunikationssätt. Det kunde vara att skriva på lappar, läsa av läppar, använda sig av professionell tolk eller närstående som tolk. Under vissa förutsättningar kunde dessa kommunikationssätt upplevas otillräckliga. Kommunikation kunde underlättas om hälso- och sjukvårdspersonal kommunicerade med teckenspråk, kroppsspråk eller med hjälp av en professionell tolk. Implikation: Mer forskning behövs om döva personers erfarenheter av bemötande och kommunikation inom hälso- och sjukvård, samt om hur sjuksköterskan kan förbättra kommunikation med döva personer.

<p>Detta arbete handlar om att kartlägga åtkomstkontrollen inom olika delar av dagens hälso- och sjukvård, nämligen primär-, sluten- samt hemvården. Arbetet handlar även om att undersöka om det finns alternativa lösningar på nuvarande problem när det gäller åtkomstkontroll inom hälso- och sjukvården.</p><p>Hälso- och sjukvården drivs av olika huvudmän och det kan finnas skillnader när det gäller hantering av åtkomsten till informationen mellan dessa delar.</p><p>Det är viktigt att ha hög datasäkerhet inom hälso- och sjukvården. En del av datasäkerheten är åtkomstkontroll.</p><p>Resultatet av undersökningen som har gjorts inom olika delar av hälso- och sjukvården visar att, generellt sätt, både systemansvariga och användare är nöjda med hur dagens åtkomstkontroll ser ut. Ett problem som har framkommit i intervjuer är hantering av loggar. Loggarna kontrolleras manuellt. Utifrån litteraturstudie konstaterades att det finns olika verktyg som kan kontrollera loggar automatiskt. Litteraturstudien visar att även andra organisationer, både inom hälso- och sjukvården, men även utanför, hanterar loggar på ett manuellt sätt. Det finns dock organisationer som har effektiviserat kontrollen av loggar och hanterar denna automatiskt.</p>

SAMMANFATTNING Bakgrund Multiresistenta bakterier har visat sig vara ett växande globalt problem. Betalaktamas med utvidgat spektrum kan orsaka svårbehandlade infektioner och prevalensen av betalaktamas med utvidgat spektrum har ökat kraftigt i Sverige. I sjukhusmiljöer har bristande vårdhygien, hög beläggningsgrad och personalbrist visat sig vara riskfaktorer för smittspridning. Förebyggande av smittspridning ingår i sjuksköterskans kompetensområde. Förbättring och utveckling bör alltid eftersträvas inom hälso- och sjukvård. Syfte Syftet var att undersöka hur sjuksköterskor upplever att på vårdavdelningar utföra omvårdnadshandlingar som omfattar individer med betalaktamas med utvidgat spektrum. Metod En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer utfördes med sex sjuksköterskor och analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna som deltog i föreliggande studie lade vikt vid att följa riktlinjer och hygienrutiner. Samtliga sjuksköterskor i studien ansåg att de inte var rädda för att bli smittade, och upplevde att bemötandet gentemot patienten var oberoende av om de hade diagnosen betalaktamas med utvidgat spektrum eller inte. Däremot framkom en tendens till att minimera kontakttillfällena av olika skäl. Bristande områden som sjuksköterskor upplevde fanns var tidsresurser, platstillgång, personaltillgång, och informationsåtkomst. Slutsats Sjuksköterskorna i denna studie lade vikt vid att utförandet av omvårdnadshandlingar var i enighet med riktlinjer, samt uppmärksammade hygienrutinerna. Sjuksköterskorna hyste delade åsikter kring riktlinjernas funktion, tydlighet och tillgänglighet. Känsla av säkerhet och osäkerhet baserades på deras kunskaper. De ansåg att deras bemötande av patienten inte påverkades av om patienten var bärare av betalaktamas med utvidgat spektrum, dock framkom en tendens att minimera kontakterna med dessa patienter. Tid-, plats- och personalbrist påverkade deras upplevelse av hur de utförde omvårdnadshandlingar.