No description available.

Uppsatsen undersöker målkonflikter som finns kopplat till havsplanering, samt hur dessa kan lösas. Målkonflikten som uppsatsen fokuserar på är den mellan förnybar energi och skydd av marin miljö i samband med etablering av vindkraft till havs. Uppsatsen gör en fallstudie av den planerade havsbaserade vindkraftsparken vid Kriegers Flak, Öresund. Uppsatsen utgår från den formella planeringsprocessen och studerar här hur den processen verkar för att finna lösningar på målkonflikten. Metoden är en blandning av juridisk metod och kvalitativ innehållsanalys av plandokument, vilket bidrar till en tvärvetenskaplig uppsats. Resultaten visar att målkonflikten mellan Natura 2000-skydd och havsbaserad vindkraft är möjlig att lösa med hjälp av tydliga villkor i tillståndsgivningen. Resultaten visar även på komplexiteten kring målkonflikter och att havsplanerna kan bidra till en mer rättssäker tillståndsprocess för havsbaserad vindkraft. Slutsatserna visar att för att tillståndsprocessen kring havsbaserad vindkraft ska bli mer förutsägbar, måste den kommunala tillstyrkan ändras.

Havsplanering sker på både nationell och kommunal nivå och båda planeringsnivåer strävar mot målet hållbar utveckling. Kommuner och stat planerar samma havsområde varför det är önskvärt att planeringen stämmer överens. Uppsatsens syfte är att därför att undersöka hur hållbarhet konstrueras på de två planeringsnivåerna och om det finns förutsättningar för överensstämmelse.    Genom en fallstudie studeras fallen Kristianstads kommuns havsområde och Norra Bohusläns kommuners havsområde. Dessa kommuners havsområden omfattas av såväl kommunala som nationella havsplaner. De nationella planerna har tagits fram av den statliga myndigheten Havs- och vattenmyndigheten. Dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer genomförs för att ta reda på hur hållbarhet konstrueras.    Resultatet är att hållbarhet innebär att havet måste bevaras, men också användas. Hållbarhet innebär att använda havets resurser men att göra det försiktigt och att bevara naturen. På den nationella nivån syns ett något större fokus på bevarande. Detta utgör den största skillnaden i synsätt på de två planeringsnivåerna. Gällande de kunskapssyner som ligger bakom så är den nationella nivån influerad av såväl planparadigmet som miljöparadigmet. Det går inte att avgöra vilket paradigm som dominerar. På den kommunala nivån dominerar planparadigmet. Avvägningar mellan olika intressen är mycket centralt på båda nivåer och konstruktionerna av hållbarhet är likartade på de två nivåerna. Det finns förutsättningar för överensstämmelse.

Havsplanering som sammanhållen statlig fysisk planering finns i svensk lagstiftning sedan 2014. Införandet har skapat ett förhållande där ett område i territorialhavet planeras av både stat och kommun. Ingen av planerna står över den andra i formell mening. Samtidigt bygger systemet på antaganden som skapar förutsättningar för vilken kunskap som blir legitim i planeringen. Denna studie har haft som avsikt att undersöka hur havsplaneringen konstrueras i praktiken genom samhällsstyrning och kunskapssyn med särskilt fokus på förhållandet mellan stat och kommun. Den teoretiska utgångspunkten till studien tas i samhällsstyrning genom begreppen ”government” och ”governance” samt för kunskapssynerna genom tre idealmodeller: rationell, kommunikativ och pragmatisk kunskapssyn. Metoder som används är dokumentstudier, intervjuer och observationer. Databehandlingen sker med kvalitativ innehållsanalys utifrån en tematisk kodningsmall som skapats i processen. Analysen utgår från ett analytiskt ramverk uppbyggt kring tre frågor om styrning och tre frågor om kunskapssyn. Vem ansvarar för vad? Vem fattar det slutliga beslutet? Hur ska processen gå till? Hur skapas kunskapen? Var skapas kunskapen? Varför skaps kunskapen? Studien är uppdelad i två delar, en tvärsnittsstudie och en fallstudie. Tvärsnittsstudien behandlar remissvar till den statliga offentliga utredningen ”Planering på djupet” samt promemorian ”Hushållning med havsområden”. Fallstudien består av intervjuer med planeringsaktiva från både stat och kommun i havsplaneringen i Blekinge. Intervjuerna är kompletterade med observationer från samrådsmöten och dokument tillhörande processen. Studien bekräftar att en rationell kunskapssyn är starkt förankrad i havsplaneringen. Samtidigt visas också att förhållandet är flytande och har förändrats i sökandet efter planeringens struktur. De rationella dragen var starkast i utredningsskedets tidiga del för att allt mer utmanas med kommunikativa kunskaper till de senare delarna. I fallstudien visas att när havsplaneringen ska implementeras i praktiken blir bilden mer komplex. Den rationella kunskapssynens dominans syns i en stark betoning på naturvetenskapliga data och kalkyler i planeringens underlagsmaterial. Framförallt visas detta i den statliga planeringen. I den kommunala planeringen visas en kommunikativ kunskapssyn genom inkludering av olika typer av lokal kunskap och stor vikt vid deltagandeprocesser. Kommunerna visar också drag av en pragmatisk kunskapssyn i den vikt som läggs vid planeringens innehåll och praktiska effekt framför val av processmetod. Studien har visat att under utredningsskedet diskuterades kommunens roll utifrån två linjer. En linje med naturvårdens företrädare krävde mer statlig kontroll av kommunerna. Den andra linjen värnade det kommunala planmonopolet företrädd av den kommunala sektorn. Diskussionen om gränserna för den kommunala självstyrelsen är därför fortfarande aktuell. I implementeringsskedet är kommunen och statens planer på en likvärdig nivå hierarkiskt. Otydligheten om vilken plan som ska vara styrande gör att aktörerna i sitt agerande skapar hierarkiska strukturer att förhålla sig till. I de konflikter som uppstår finns en förväntan om domstolsprövning. Vilken kunskapssyn som ska gälla och vilken kunskap som blir legitim kommer därför inte att avgöras i planeringsprocessen utan i sista hand avgöras av jurister.