Municipalities today are facing several major challenges in the near future, which has led to that questions about how municipalities should handle these challenges are more frequently raised. Inter-communal cooperation has been highlighted as the given answer to these problems and challenges, but as the phenomenon is becoming more common the impact inter-communal cooperation have on matters such as democracy are increasingly raised. As a result of the increasing participation in inter-communal cooperation local democracy is facing a number of problems of legitimacy because of the uncertainty regarding accountability and communal inhabitants rights to influence. It is in this problem area the present essay is based. The aim of the study is to gain an understanding of how local government- and association of local authorities representatives view inter-communal cooperation and democracy, which in concrete terms means both examining what motives to inter-communal cooperation are highlighted by the representatives, and whether democratic values are discussed in relation to inter-communal cooperation and if so, in what ways? The study is conducted as a qualitative case study of an association of local authorities. The method used is semi-structured interviews that are carried out with representatives of the association of local authorities in question and one of its member-municipalities. As a complement to the interview study a smaller document study is also conducted. The results of the study show that the forces that are highlighted by the local government- and association of local authorities representatives are mainly linked to aspects such as efficiency and economy. Furthermore, democratic aspects, even though they often occurs in discussions about cooperation, are almost exclusively about the municipalities own opportunity to influence and rarely on the democratic values accountability and representativeness. The conclusions that can be drawn from the study is that local government- and association of local authorities representatives does not view inter-communal cooperation as problematic from a democratic perspective; in some cases they are not even aware that the problem exists.

No description available.

Till följd av en ökad globalisering av samhället blir problemen som fysisk planering förväntas hantera allt mer komplexa. Inte sällan sträcker de sig över kommungränserna. Detta har lett till att mellankommunala samarbeten blivit allt vanligare. Mellankommunala samarbeten kan ske i många olika former, men gemensamt för dem är att de sker mellan de formella styrnivåerna. Detta innebär att de inte självklart tillskrivs den legitimitet som till exempel kommunal planering har till följd av att den sker enligt beslutade lagar och regler. Detta arbete syftar till att undersöka hur de som deltar i ett mellankommunalt samarbete ser på och förstår legitimitet, både kopplat till samarbetet och påverkan på den kommunala förvaltningen. Undersökningen fokuserar på hur kommunens deltagande i ett mellankommunalt samarbete påverkar medborgarnas möjligheter att delta i demokratin och hur förutsättningarna för demokrati i den kommunala fysiska planeringen samt förvaltningen i stort påverkas. Undersökningen har initierats ur reflektioner kring hur deltagandet i mellankommunala samarbeten påverkar kommunens förutsättningar för fysisk planering och konsekvenserna för legitimitet och demokrati. Mellankommunala samarbeten framhävs ofta som positiva för den fysiska planeringen med fokus på ökad prestationsförmåga och effektivitet samt möjligheterna att hantera komplexa utmaningar. Hur samarbetet eventuellt påverkar legitimiteten för det som planeras och demokratiska värden som medborgarnas möjligheter till deltagande och insyn står inte lika ofta i centrum. Denna undersökning har genomförts som en fallstudie där fallet utgjorts av MalmöLundregionen. Empirin har samlats in genom intervjuer med planerare och politiker aktiva i MalmöLundregionen och genom dokumentstudier av styrdokument för samarbetet. De teoretiska utgångspunkterna består av demokrati, legitimitet, kommunikation och governance. Det analytiska ramverket och analysen utgår båda från legitimitetsbegreppen som etableras i de teoretiska utgångspunkterna.  Slutsatserna visar på att samarbetet inte nödvändigtvis behöver påverka förutsättningar för demokrati inom fysisk planering på kommunal nivå negativt, så länge planerare och politiker lyssnar på medborgarnas eventuella invändningar mot de mellankommunala besluten. Legitimiteten för den verksamhet som bedrivs i MalmöLundregionen är dock bristande inom vissa aspekter. Medborgarna har inte möjlighet att delta och svårt att få insyn i processer och beslut inom samarbetet. Det sker inte tillräcklig kommunikation från politiker och kommunen till medborgarna om motiven till att delta i samarbetet och vilka frågor som drivs. Det mellankommunala samarbetet präglas av ett representativt demokratiideal samtidigt som den kommunala planeringen även har starka inslag av andra demokratimodeller.

Studien belyser mellankommunal samverkan och dess planerings- och beslutsprocesser. Avtalssamverkan är ingen ny företeelse i Sverige, men är intressant att studera då kommuners utmaningar sträcker sig över större geografiska områden och befintliga gränser överskrids i allt fler frågor. Det finns därför ett uttalat behov av mellankommunal samverkan och nya innovativa samverkansformer. De nya tillvägagångsätten för planering, som på olika sätt frångår den traditionella beslutskedjan, ställer samtidigt höga krav på kommunerna och den representativa demokratin då exempelvis möjligheten till ansvarsutkrävande försvåras. Syftet med studien är därför att kritisk granska demokratiska strukturer i mellankommunal samverkan avseende representativitet, ansvarsutkrävande och legitimitet – för att svara på övergripande frågor gällande hur och av vem mellankommunala frågor konstrueras. Intressanta frågeställningar är hur demokratin påverkas av förändringen, hur planeringsprocessen är konstruerad ur ett demokratiperspektiv samt hur avvägningen av intressen hanteras. Uppsatsen är utformad som en fallstudie och det studerade fallet är det mellankommunala samarbetet Familjen Helsingborg med tillhörande kommuner. Metoder för datainsamling har varit dokumentstudier, semistrukturerade intervjuer med politiker, tjänstepersoner och kommundirektörer samt en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet. De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit teorier om makt, governance och governance network. Studiens analys visar på att det finns olika perspektiv på mellankommunal samverkan. I relation till det fall som studeras framstår en representativitet som baseras på frivillighet vara väsentligt – en frivillighet som medför att delaktiga aktörer istället styrs av engagemang, intresse och resurser när olika nätverkskonstellationer bildas. Vidare visar studien på ett formaliserat samarbete, där ett tydligt uttalat ansvarsutkrävande finns i de dokument som studerats – något som talar för Familjen Helsingborgs legitimitet. Studien visar också på Helsingborgs stad som, framförallt med bakgrund i dess organisatoriska resurser, har en större roll i samarbetet – vilket medför en ofrånkomlig asymmetri. Aktörens resurser innebär att de kan ta ansvar för fler frågor än de mindre kommunerna, något som kan skapa maktstrukturer. De mindre aktörerna uttalar också en uppskattning över att den större aktören axlar ansvaret som ledande i samarbetet. Det som talar för demokrati och jämlik påverkan är att Helsingborg, trots sin storlek, har lika många röster som de övriga. Förekomsten av denna ledande aktör har visat sig kräva en ödmjukhet, hos såväl mindre som större aktörer för att skapa sammanhållningskraft och tillit – något som är väsentligt för en demokratisk process. Vidare har analysen visat att planeringsprocessen bygger på att helheten går före enskilda kommuners intressen samt en beslutsprocess som är konstruerad av konsensusskapande där ett givande och tagande sker i förhandlingar. För att mellankommunal samverkan ska uppnå en demokratisk process krävs ett tydligt ansvarsutkrävande, en representativitet som bygger på frivillighet och ett konsensusskapande där det agonistiska samtalet synliggörs.

My research problem is that there are different ways to organize a chief guardians office at the same time as the Deputy Inquiry (2021:36) gives suggestions on making one type of organization form mandatory. The chief guardians are not uniform and the muncipalities can organize their chief guardians office in different ways. At the same time, the Deputy Inquiry (2021:36) have given a proposals to restrict municipal self government in order to ensure increased quality and legal certainty in the exercise of authority through a certain type of organization.The purpose of my thesis is to shed light on muncicipalities choice of organizational form for their chief guardians office and officials perceptions of its advantages and disadvantages of the same. The thesis theoretical framework is partly organizations as instruments, partly the values of democray, rule of law and efficiency. I use a qualitative reserach design where my material consists of interviews and public documents. My conclusion is that there are different reasons/purposes for the chosen forms of organization. The purposes are not identical with each other. The purposes also differs between whether the chief guardians office is conducted in-house or through collaboration.My thesis shows that the pros and cons of the different types of form of organization differs.Regardless of whether the organization is in collaboration or under its own auspeices, the bord of chief guardian or chief guardian can contribute to organizational structures that can have different advantages and disadvantages. Chief guardians that are organized via intermunicipal collboration can easily recruit personel, has judicial competence and has more personel. They also contribute to increased uniformity over a larger geographic area. But they can also have negative effects such as can be derived from structure. An unexpected but interesting finding that emerged during my work is to be ”made visible”. In my analysis Iargue that democracy maybe is the value that underlies efficieny and rule of law.There are perceptions about a most appropriate way to organize the chief guardians office of. My conclusion is that the joint committe is perceived to be the most appropriate form of organization.

Swedish local governments participate in different forms of intermunicipal cooperation in particular policy fields to achieve benefits of scale. This is often thought to improve efficiency and/or facilitate recruitment of experts and other competent personnel, aspects which are considered deficient in many municipalities as a consequence of demographical changes. Intermunicipal cooperation has become a widely used measure to face these challenges.However, there is little empirical evidence supporting that benefits of scale are realized – and the many forms of cooperation municipalities participate in is considered to affect local governments’ democratic anchorage negatively due to the principal-agent problem that arises. In this essay the effects of intermunicipal cooperation have been studied in an explorative way, with both quantitative and qualitative methods. Firstly, the effects on efficiency and need of additional personnel are examined with descriptive statistics from local government environmental inspection (food safety). Secondly, interviews have been conducted with local politicians and local government head officials exploring how the democratic deficit arising from intermunicipal cooperation is perceived from a transaction cost perspective. The interviewees represent a total of four municipalities (medium or small sized), two of which engage in a joint committee in local government environmental authority (which includes food control), the other two engage in a joint administration in the same policy field.The findings from the descriptive statistical analysis does not give solid evidence of improved efficiency or improved organizational competencies. However, the interviewees percieve these aspects as improved by intermunicipal cooperation. The findings from the qualitative approach is that the democratic deficit is perceived as problematic by the local politicians, but that several circumstances influence how problematic it really is. If the municipality needs cooperation to function, and the cooperation delivers satisfactory service, the principal-agent problem is more likely to be tolerated by the principal i.e. the citizens. Other factors seem to matter as well, factors such as: which policy field the cooperation is conducted, if the service is kept in the municipality’s vicinity, and if there is trust between the cooperating municipalities.