Historic buildings, buildings built before 1945, represent a third of the total building stock in Sweden. While implementing energy efficiency measures (EEMs) on historic buildings it is important to consider heritage values. This thesis aims to investigate impacts on primary energy use and CO2 emissions while using life cycle cost (LCC) optimization on historic buildings in three studied cases: reference case with no implemented EEMs (case 1), lowest possible LCC (case 2) and a decrease by 50% in energy use (case 3). As a case study 920 historic buildings divided into twelve typical buildings (6 wood buildings, 1w-6w, and 6 stone buildings, 1s-6s) in the downtown area of Visby, Sweden, are used. Within the scope of the thesis, how to achieve the most profitable EEMs and how the profitability of energy renovation varies between the typical buildings in the studied cases will be analyzed also. An interdisciplinary method is applied in the thesis that considers both heritage values and energy savings. However, the keystone of the thesis is the use of the program Optimal Energy Retrofit Advisory-Mixed Integer Linear Programming (OPERA-MILP), which is a part of the interdisciplinary method. With the use of OPERA-MILP, the cost-optimal energy renovation strategy is obtained for a building. The program takes into account all energy-related investment costs, as well as the investment and operation costs for the heating system, during a set time period. The results show unique packages of EEMs for each of the twelve typical buildings with a potential to lower the total LCC by between 4-11% in the building stock and simultaneously decrease the energy use by more than 50%. The thesis also shows a possible decrease in primary energy use from 24%-57%. The CO2 emissions vary significantly depending on what assumptions are made related to electricity production and biomass use; the results show increases up to 224% in CO2 emissions but also decreases up to 85%. All typical buildings are economically viable to energy renovate. The LCC savings are between 1.4-11.8 SEK with a life cycle set to 50 years for every annually saved kWh, except for case 3 where cost is incurred for every annually saved kWh, 10.0-17.2 SEK, for a number of the typical buildings. / Historiska byggnader, byggnader uppförda före 1945, utgör en tredjedel av det totala byggnadsbeståndet i Sverige. Historiska byggnader har ofta kulturhistoriska värden som måste beaktas vid energieffektiviseringar. Detta examensarbete syftar till att undersöka påverkan på primärenergianvändning och CO2-utsläpp genom optimering av livscykelkostnaderna (LCC) för historiska byggnader. Som fallstudie används 920 historiska byggnader i Visbys innerstad, indelade i tolv olika typbyggnader (6 träbyggnader, 1w-6w, och 6 stenbyggnader, 1s-6s). Tre fall undersöks: referensfall utan implementerade energieffektiviseringsåtgärder (fall 1), lägsta möjliga LCC (fall 2) och en minskning av energianvändningen med 50 % (fall 3). Inom examensarbetets kommer även de mest lönsamma energieffektiviseringsåtgärderna tas fram. Examensarbetet kommer också att visa hur lönsamheten för energirenovering varierar mellan de olika typbyggnaderna. Vid utförandet av examensarbetet tillämpas en tvärvetenskaplig metod som beaktar både kulturhistoriska värden och energibesparing. Tyngdpunkten ligger dock på användningen av programmet Optimal Energy Retrofit Advisory-Mixed Integer Linear Programming (OPERA-MILP), som är en del av den tvärvetenskapliga metoden. Med användningen av OPERA-MILP erhålls den kostnadsoptimala energieffektiviseringsstrategin för en byggnad. Programmet beaktar alla energirelaterade investeringskostnader, samt investering- och driftkostnader för värmetillförselsystem, under en bestämd tidsperiod. Resultaten visar unika energieffektiviseringspaket för de olika typbyggnaderna med en potential att sänka totala LCC för byggnadsbeståndet med 4-11 % och samtidigt minska energianvändningen med mer än 50 %. Examensarbetet visar också en möjlig minskning i primärenergianvändning med 24-57 %. CO2-utsläppen varierar mycket beroende på vilka antaganden görs relaterat till elektricitetsproduktion och användning av biomassa; resultaten visar ökningar upp till 224 % i CO2-utsläpp men också minskningar ned till 85 %. Samtliga typbyggnader är ekonomiskt lönsamma att energirenovera med LCC-besparingar på 1,4-11,8 SEK med en livscykel satt till 50 år för varje årligen sparad kWh, förutom i fall 3 då kostnader uppstår för varje årligen sparad kWh med 10,0-17,2 SEK, för ett antal av typbyggnaderna. / Potential and Policies for Energy Efficiency in Swedish Buildings Built Before 1945 (Stage II) - Energy Systems Analysis

This study explores the emergence of changing values associated with heritage in postapartheid South Africa, expressed as a shift from tangible to intangible heritage values. Central to the study is an understanding of the evolutionary construction of changing values in a rooted heritage community within the urban historic environment of Bo-Kaap, the oldest residential suburb of Cape Town. Exploring changing values in Bo-Kaap, where tangible and intangible heritage intersect in the contemporary moment, showcases how heritage ably and fluidly adapts and transforms as an ever-shifting cultural process, and forges new, or altered, modes of identity construction. Bo-Kaap, as the case study, is a significant historic urban environment of Cape Town's central city with a vibrant community having cultural rootedness in place, in slave ancestral heritage, and existing living heritage deserving of protection. It is examined against a backdrop of the localised political, governance and civic agency milieu. The study follows the narrative of Bo-Kaap from its origins as a residential quarter of the early Cape colonial settlement, through the mid twentieth century when Bo-Kaap became largely fashioned and formed into an ethnically defined 'Malay' quarter, conforming to essentialised notions of race and ethnicity dominant in nationalist ideology, through the apartheid regime and the penetrating effects of Group Areas on the social and physical fabric of the area, until the present day where we are witness to a sea-change in outlook of the public on the very meaning and purpose of heritage. Heritage claims and heritage activism entered the realm of active public discourse in 2019 in response to free-market developmental pressures in Bo-Kaap, with inflections of social justice touching the edges of the heritage debate, and invited a broadening of the outermost limits of heritage discourse. Integral to this story is how heritage systems have been shaped by the past and colonial histories, new systems of governance post 1994, and a culture of intensifying identity politics. Following the arc of time illuminates the complex interrelatedness of heritage values with social, historical, and political trajectories, and aims to examine just how dynamically heritage values arise, merge and shift within the inter-relational temporal space; what activates them, who activates them, and to what end; and how they have entered into a space of heritage activism and public discourse. I suggest that this present change in discourse and the display of emerging sets of heritage values requires a highly critical reflexivity on the part of heritage structures and the profession, to look at what these changes mean for heritage praxis and governance and, more importantly, how to advance the relevance of heritage to a sector of South African society advocating for a decolonised heritage value framework.

The practice of restoring and reinhabiting derelict rural houses is a growing, but relatively unexplored, phenomenon in contemporary Sweden. Frequently highlighted as a movement in public media, the practice is framed as the expression of more sustainable, heritage-sensitive and societally beneficial lifestyles, and has spurred interest from several municipalities. The views held by restorers and enthusiasts, and the extent to which these correspond with the perspectives highlighted in media, have however been largely unknown. The present thesis makes use of the phenomenon’s strong social media presence to bridge this knowledge gap, and examines discursive approaches to derelict house restoration, heritage and sustainable resource consumption brought forward in the Facebook group ”I rescued a derelict house!”. 30 posts and 475 comments from the group have been manually scraped and analysed based on the methodology of Foucauldian Discourse Analysis. The results suggest that approaches among restorers and enthusiasts are multifaceted and internally contested, with dichotomous notions of past versus present, and common versus private, complicating approaches to heritage and marginalising sustainable resource use. While several perspectives were brought forward, the contestation between them seemingly hinders both collective mobilisation, and discursive renegotiation. This calls the narrative curated by media into question, and points to the frictions ensuing when spaces in the borderland between decay and domestication are discussed on the Internet. It is proposed that future municipal, and academic, efforts may benefit from taking these frictions into account.

Nors Kauno miestas ir yra plačiai tyrinėtas, tačiau tam tikros jo zonos yra primirštos. Viena iš tokių zonų – Žemųjų Šančių kapinės, kurios esti pačiame Žemųjų Šančių pakraštyje, šalia Nemuno upės. Žemųjų Šančių kapinės yra neabejotinai vienas svarbiausių šios Kauno dalies objektų, tačiau nėra sulaukusios deramo akademinio dėmesio ypač kultūros paveldo srityje. Šio darbo objektas yra Žemųjų Šančių kapinės kurios matė visą šios Kauno dalies raidą ir yra tampriai surišta su bendruomenės veikla ir papročiais. Todėl šiame darbe bus siekiama atskleisti Žemųjų Šančių kapinių sociokultūrines vertes, kurios turėtų padėti šioms kapinėms įgauti deramą įvertinimą. Siekiant šio tikslo keliami šie darbo uždaviniai: • Atskleisti kultūrinės atminties teorijos pritaikymą bendruomenei svarbiems objektamstyrinėti; • Atskleisti Žemųjų Šančių istorinę vertę ir istorinius įvykius; • Atskleisti Žemųjų Šančių kapinėse dominuojančių antkapinių paminklų tipus ir medžiagas; • Atskleisti Žemųjų Šančių kapinėse dominuojančius antkapinių paminklų simbolius; • Atlikti apklausą ir atskleisti Žemųjų Šančių bendruomenei svarbias socialines ir kultūrines verte,s kurios slypi Žemųjų Šančių kapinėse. Tyrinėjimui pasitelkta aprašomasis ir apklausų metodai. Atlikus tyrimą, nustatyta Dėl savo geografinės padėties bei seno apželdinimo Žemųjų Šančių kapinės gali būti seniausia paupio gyvenvietės ar žvejų kaimelius menanti vieta, su vertinga perspektyva atsiveriančia į Nemuną - tai peizažinio kraštovaizdžio... [toliau žr. visą tekstą] / Kaunas city is well explored, but some regions of it remains to be investigated. One of them –Žemieji Šančiai Cemetery, situated in the border od Žemieji Šančiai, near the river Nemunas.The object is certainly one of the most important in the region, but still lacking of academic attention, expecially in the field of cultural inheritance and remains to be investigated. The target of the investigation is the Žemieji Šančiai Cemetery, closely related to activity and mores of the local community. The aim of the study is to reveal sociocultural values and denominations of Žemieji Šančiai Cemetery.The objectives of the investigation are: • To reveal applicability of the cultural memory theory for the investigation of socially significant objects; • To reveal Žemieji Šančiai historical values; • To reveal the main types of cemetery monuments and dominating material they made from. • To reveal the main symbols in the monuments. • To conduct a survey in order to reveal key social and cultural values for the community of Žemieji Šančiai. For this research desribing and interviewing methods were selected. Research results are: Because of it‘s geographical location and ancient planting the cemetery of Žemieji Šančiai could be the oldest place reminiscent of riverside settlements and fishermen villages, a remnant of a landscape in an urban environment.It‘s the only cemetery in the city revealing the identity and symbolism of cultural memory of the local community. The cemetery... [to full text]

The aim of this thesis is to show how Europe is constructed at the intersection between archaeology, money and politics within EU cultural actions. Ever since the 1970s, the European Community has invested money and prestige in the idea of a common cultural heritage for Europe. Alongside symbolic attributes such as the flag and anthem, archaeological sites have been used as rhetorical fuel to create a sense of European belonging, much like in national identity building. As a result, archaeologists and heritage professionals have benefitted from EU funding for restoration of sites, training schools and cooperation projects since 1976. In order to address this mutual engagement, the research in this thesis explores the ways that EU grant systems in culture have fostered specific approaches to Europeanness, and how supported projects have responded to notions about a common heritage. By considering EU officials, expert reviewers, consultants and archaeologists as co-creators of the frameworks they participate in, this study raises the idea of financial ties as a place of interaction. The study takes an ethnographic approach and uses discourse analysis and tools from Actor-Network Theory. The material consists of observations made during an internship at the European Commission, 41 interviews with different actors, as well as policy documents, budgets and collected information about 160 supported projects with archaeological themes. This research demonstrates how the expectations linked to archaeology have turned it into both a problem and a promise in the search for a 'usable past' for the EU. On the one hand, archaeology has functioned as an anchor, mooring the notion of a common heritage to something solid. On the other, because of its strong commitment to nationhood, what archaeology claims for its own has often undermined the very idea of a shared European inheritance. Projects benefitting from EU support have taken advantage of the expectations placed upon archaeology to help create a European identity, using buzzwords and 'application poetry' in their proposals. Many projects continuously used EU goals and symbols in their outputs. Sometimes a European past and present was connected by rhetorically tying archaeological periods (such as the Middle Ages and Roman Era) and phenomena (rock art or landscapes) to the EU political project. This link was more manifest in public settings than in academic ones. Taken together, the considerations brought up in this study show that funding matters. The EU strategy of vagueness, in which instructions and evaluation criteria foremost decide the frames but not the content of the projects, has inspired applicants to 'think Europe without thinking.' Once an application is written and submitted, a chain of translations by different actors works to depoliticise the act of constructing Europe. The EU, just as other funding bodies, has become entangled in the political ecology of archaeology. An entanglement which is unavoidable, but which needs to be critically addressed. Funding sources matter for the way we understand both the past and the meaning of archaeology in the present. / Denna avhandling undersöker hur Europa skapas i gränslandet mellan arkeologi, pengar och politik inom den Europeiska Unionens kulturpolitiska finansieringsprogram. Vid sidan av symboliska attribut såsom flagga och nationalsång har företrädare för den Europeiska Gemenskapen och EU engagerat sig i idén om ett gemensamt europeiskt kulturarv, på ett metaforiskt såväl som ett materiellt plan. Politisk legitimitet har sökts med hänvisning till en mångtusenårig samhörighet. I samband med detta engagemang har arkeologer och kulturarvsarbetare sedan 1970-talet erhållit finansiellt stöd för restaureringsprojekt på platser av europeisk betydelse och transnationella samarbetsprojekt som kan skapa europeiskt mervärde. Studien undersöker banden mellan EU och arkeologi genom att lyfta finansiering som en plats för interaktion och meningsskapande. En etnografisk metod har tillämpats, där empirin består av fältobservationer från en praktikantperiod på Europeiska kommissionen, 41 intervjuer med olika aktörer, samt policydokument och arkeologiska texter. En databas med 160 arkeologiska projekt har även skapats. Diskursanalys och nätverksteoretiska begrepp såsom översättningar och svarta lådan har använts för att lokalisera och begreppsliggöra iakttagelser och meningsfulla skärningspunkter i materialet. Studien visar hur EU-tjänstemän, expertgranskare, konsulter och arkeologer alla deltar i utformandet av arkeologiska problemställningar och byggandet av professionella nätverk. EUs mjuka strategier, inom vilka instruktioner och utvärderingskriterier främst bestämmer ramarna men inte innehållet i de finansierade projekten, har inspirerat sökande att tänka Europa utan att tänka. När en ansökan skrivs och lämnas in startar en kedja av översättningar som leder till att olika aktörer avpolitiserar skapandet av Europa i samtiden. I resultaten framkom att arkeologiska projekt, genom att använda EUs målformuleringar i sina projektansökningar, ofta har utnyttjat EUs förväntningar på arkeologi om att skapa en europeisk identitet. I flera projekt knöts en europeisk samhörighet i det förflutna samman med dagens EUropa. Dessutom fortsatte många projekt att använda EUs mål och symboler i sina outputs. Här var EU-kopplingen tydligare i publika sammanhang än i akademiska. Sammantaget visar studien att val av finansieringskälla spelar stor roll. EUs finansieringsprogram har blivit en del av arkeologins politiska ekologi, en sammanflätning som är oundviklig men viktig att kritiskt uppmärksamma. Dessa band påverkar både vår syn på det förflutna och samhällets syn på arkeologi idag.

There is a great determination towards an increased accessibility in today’s society.  This creates some problems, when the building in question is a historic building of cultural significance, due to legislations and protective regulations. This thesis is executed as research for The National Property Board Sweden (SFV), who deals with these kinds of difficulties daily. The objective of this theses was to explore the influence of accessibility adaptation on cultural values in historic buildings from the 19th century, with a focus on doorways. The aim is also to identify possible faults and weaknesses that could cause a loss in cultural values. The study is based on a literature review and observations of eight doorways in the historical buildings Gamla Riksarkivet, Kungliga Operan, Linneanum and Uppsala Universitetshus. For each doorway actions and procedures have been identified and categorized based on the affected cultural values using two different evaluation models. The visual changes are, according to the result, the most frequent reason behind the affected cultural values that has been studied. The increase in social reforms and legislation about accessibility are the result of a changing society that has altered its preceptions of disabilities. This could be traced back as one of the major reasons that might be behind the loss of cultural values. Accessible environments are important, we should however consider that the cultural heritage is poorly accessible for a reason. It has been discovered that the studied archive files and documents have a lack of information, what actions and procedures the building had endured are vague. The amount of details explaining the procedures and justification of the actions are also limited, especially in the permit applications from SFV and its resolve from RAÄ. In order to facilitate the issue of how the legislation for accessibility and cultural values should ​​be interpreted, policy documents of how the laws should relate to each other are required. / I dagens samhälle finns en stark drivkraft för att göra samhället så tillgängligt som möjligt för människor med olika funktionsnedsättningar. Det skapar en problematik när det kommer till Sveriges kulturarv, som skyddas av olika lagar, förordningar och skyddsföreskrifter. Arbetet utfördes åt statens fastighetsverk, som är en av Sveriges största myndigheter, vad gäller förvaltning av kulturfastigheter och dagligen brottas med denna problematik. Syftet med arbetet var att undersöka hur kulturvärden i dörrmiljöer hos statliga byggnadsminnen från 1800-talet påverkas i samband med åtgärder för att förbättra tillgängligheten. Målet var även att identifiera eventuella brister eller oväntade anledningar till att kulturvärden kan gå förlorade. Studien grundas på dokument- och fallstudier, som genomförts på totalt åtta dörrmiljöer i byggnaderna Gamla Riksarkivet, Kungliga Operan, Linneanum och Uppsala Universitetshus. För varje dörrmiljö har åtgärder och ingrepp som utförts identifierats. Därefter har en värdering och tolkning genomförts, utifrån två olika värderingsmodeller, av vilka kulturvärden som påverkats. Resultatet visar, att det är de visuella förändringarna, som påverkat kulturvärdena hos dörrmiljöerna i de flesta fall. Förändringarna i samhället och vår uppfattning av funktionsnedsättningar har drivit igenom de sociala reformer, som ursprungligen lett till förlusterna av kulturvärden. Samtidigt som tillgänglighet är en viktig fråga, bör vi ta hänsyn till faktumet att kulturarvet är dåligt anpassat för funktionshindrade av en anledning. I dokumentation och arkivhandlingar, som studerats, finns en tydlig brist kring vilka ingrepp som genomförts på byggnaderna sedan dess uppförande. Det är även en mycket låg detaljeringsnivå på de förklaringar och motiveringar, som finns i de tillståndsansökningar och beslut, som studerats från SFV och RAÄ. För att underlätta problematiken kring hur lagstiftningen för tillgänglighet och kulturvärden tolkas, bör bestämmelser och styrdokument för hur de olika lagstiftningarna ska förhålla sig till varandra tas fram.

Införandet av elektrisk belysning var en revolution på många områden, inte minst för byggnadsinteriörer. Syftet med belysningsändringar i nutid är ofta förbättringar av byggnadens funktion och tillgänglighet. Samtidigt är ljusbilden viktig för den historiska läsbarheten, stämningen och upplevelsen av en byggnad. Syftet med uppsatsen är att undersöka ljussättning i historiska miljöer ur ett antikvariskt perspektiv. Vilka effekter har övergången till elektrisk belysning fått i historiska byggnader jämfört med deras historiska ljusbild? Ljussättning följer restaureringsideologier men även trender och den tekniska utvecklingen. För att bättre ta tillvara våra historiska byggnader och deras värden är kunskap om historisk belysning viktig. Samtidigt bör vi vara medvetna om hur vårt nutida perspektiv påverkar belysningslösningar även i äldre byggnader. Materialet för undersökningen består av litteratur och forskning om ljus och belysning från flera discipliner: etnologi, arkeologi, ljusdesign, kulturvård och arkitektur. En del av materialet samlades i fältstudier och innefattar fyra olika byggnadsinteriörer. Som metod för undersökningen användes fältstudier och fotodokumentation tillsammans med studier av arkivmaterial och relevant litteratur. Undersökningen visar att belysningen i en byggnad påverkar dess kulturhistoriska värden samtidigt som ljusbilden i sig kan tillskrivas kulturhistoriskt värde. Genom att ta hänsyn till byggnadens originalgestaltning och vissa grundprinciper för historisk belysning blir det möjligt att skapa en mer historiskt trovärdig belysning som samtidigt höjer upplevelsevärdet. En tydlig värdering av ljusbilden kan leda till mer ändamålsenliga belysningslösningar samtidigt som flera värden i en byggnad kan tas tillvara. / The introduction of electric light was a revolution in several areas of life. It ́s impact on building interiors is not to be underestimated. The aim with changes in lighting is often to improve access or function in a building. The light environment, however, is important even for the feeling and experience of an interior and can improve its historical readability. The purpose of this paper is to study lighting in historical buildings from a conservation point of view. What effects do the transition to electric lighting have on historical buildings and how does the light environment differ from the historical ways of lighting? Lighting design follows restauration ideologies as well as trends and the technical development. Knowledge of historical lighting is important for the conservation of historical buildings and their heritage values. At the same time, we need to be aware of the ways our modern perspective on light and lighting affects lighting design even in historical buildings. Material for the study consists of literature and research on light and lighting from several disciplines: anthropology, archeology, lighting design, conservation and architecture. Part of the material was collected through field studies in four historical interiors. Methods used for this study were field studies and photo documentation together with studies of archive material and relevant literature. The study shows that appropriate lighting can enhance cultural heritage values in a building and even have a value on its own. By respecting the original character of a building and applying some basic principles of historical lighting it is possible to create a historically truthful light environment that improves the experiential value of the building. A clear valorization of a light environment can lead to more favorable lighting solutions and help preserve several more cultural heritage values in a building.

Lorsqu’un site ou un bien est protégé par un statut patrimonial, tant national que local, les règlements d’urbanisme sont un des principaux outils d’encadrement des modifications de l’environnement bâti. Comment ces règlements participent-ils à la conservation des valeurs patrimoniales ? Pour explorer cette question, nous avons choisi le cas de l’arrondissement historique et naturel du Mont-Royal (AHNMR, renommé en 2012 site patrimonial du Mont-Royal), un site majeur pour l’identité de Montréal. Nous avons recensé les valeurs patrimoniales attribuées au site et analysé le processus de gestion des projets dans les quatre arrondissements qui se répartissent la partie montréalaise du territoire de l’AHNMR; nous avons également analysé quelques demandes de permis. Le processus est complexe, d’autant plus que l’évaluation est en bonne partie discrétionnaire, incluant des analyses de fonctionnaires et de comités consultatifs de même que des exercices de consultation publique. La recherche a permis de mettre en lumière que les règlements d’urbanisme ont tendance à se concentrer sur les valeurs dont la matérialité est connue (valeurs architecturales et paysagères notamment) et à délaisser les valeurs immatérielles (valeurs d’usage, valeurs identitaires et emblématiques). La juxtaposition des valeurs peut atténuer ce déséquilibre en protégeant une valeur immatérielle par l’entremise d’une valeur matérielle. La documentation des valeurs patrimoniales et de leur incarnation dans l’aménagement d’un site revêt une importance majeure pour l’application des critères d’évaluation. De plus, l’évaluation discrétionnaire apporte de multiple points de vue sur un projet, des opinions d’acteurs, experts en patrimoine ou non, généralement absents de l’évaluation des projets, ce qui contribue à l’évolution de ces derniers. Les consultations publiques donnent lieu à la réévaluation des valeurs patrimoniales ainsi qu’à l’approfondissement des connaissances. / When a site or a good is protected whit a conservation status, either national or local, the municipal regulations are one of the main tools to manage the built environment modifications. How do the regulation participate in values conservation? To explore this question, we chose to study the case of the arrondissement historique et naturel du Mont-Royal (AHNMR), a major site in the Montreal identity. We listed the heritage values recognized to the site and analyzed the project management process in the four boroughs who share the Montreal part of the AHNMR territory; we analyzed a few permit requests as well. The process is complex, the evaluation being mostly discretionary, including functionary analysis and advisory comities as well as public consultation exercises. The research highlights that urban regulation tend to concentrate on values know for their materiality (architectural values, landscape values for instance) and to neglect immaterial values (custom values, identity and iconic values). The values juxtaposition can mitigate this disproportion by protecting an immaterial value through a material value. The documentation on heritage values and their embodiment in the arrangement of a site has a major importance for the application of the evaluation criteria. The discretionary evaluation brings multiple views on a project, actor’s opinions, heritage experts or non-experts, generally not participating in project’s evaluation process, which contributes to their evolution. Public consultations give rise to reevaluating heritage values as well as knowledge deepening.

Devant le contexte actuel des crises environnementale et sociale, on ne peut que s’interroger sur la capacité du domaine de la conservation du patrimoine à intégrer les principes et les concepts liés au développement durable. Alors que plusieurs liens entre la conservation du patrimoine culturel et le développement durable existent, il devient nécessaire de solidifier cette union. Réalisée en amont du projet de conservation, l’évaluation patrimoniale basée sur l’approche par les valeurs permet d’établir la signification d’un lieu selon les valeurs qui lui sont associées. Il y a cependant lieu de se questionner : au-delà des valeurs historiques, esthétiques ou architecturales traditionnellement attribuées au patrimoine bâti, quel intérêt accorde-t-on aux dimensions environnementales, économiques et sociales? Le postulat de ce mémoire est qu’il est essentiel d’élargir l’évaluation patrimoniale afin d’y intégrer de nouvelles valeurs liées au développement durable. Nous nous proposons d’étudier la faisabilité de ceci en élaborant un modèle d’évaluation patrimoniale basé sur une approche par les valeurs qui prend en compte l’ensemble des valeurs inhérentes au patrimoine bâti, c’est-à-dire les aspects culturels, sociaux, économiques et environnementaux. Cette proposition se traduit en une grille d’évaluation qui comporte ces dimensions. Afin de confronter notre hypothèse au réel, nous procéderons à une étude de cas : le Silo no.5 situé dans le Vieux-Port de Montréal. Aux termes de cette recherche, nous estimons être en mesure d’identifier les limites de notre expérimentation et de déterminer ce qui pourrait être fait pour contribuer aux efforts en conservation. Il nous apparaît que les recherches effectuées dans le cadre de ce mémoire sont susceptibles d’intéresser toute personne oeuvrant dans le domaine de la conservation du patrimoine. / While some link between heritage conservation and sustainability are already established, we need to improve our ability to protect and enhance heritage within sustainability framework. The evaluation of our built heritage establishes its significance through its associated values. However, some questions needs to be answered: beyond the traditional values attributed to our build heritage, what is the role attributed to the environment, economic and social aspects in the evaluation of a site? In the interest of pursuing the natural alliance between sustainable development and heritage conservation, the question begs to be asked in the particular context of heritage evaluations. Our research topic focuses on a key question: can the definition of heritage continue to broaden to encompass sustainability’s criteria? The thesis objective is to achieve a synthesis of the need to conserve our built heritage and the concept of sustainable development as criteria into the methodology used to evaluate a site to ensure the conservation of heritage for sociocultural, economic and environmental considerations. This research proposes to examine the values based approach and current heritage evaluation methods. To enhance heritage approach, we will take into consideration the sustainable paradigm and its actual translation in architectural and historic preservation practices. We propose to elaborate a new evaluation grid that includes criteria in relation with social, environmental and economic issues. We will validate this grid with a case study: Montreal’s Grain elevator No5. Accordingly, a clear overview needs to include all aspect of our cultural heritage to manage and guide the conservation projects in order to achieve a sustainable approach.

Devant le contexte actuel des crises environnementale et sociale, on ne peut que s’interroger sur la capacité du domaine de la conservation du patrimoine à intégrer les principes et les concepts liés au développement durable. Alors que plusieurs liens entre la conservation du patrimoine culturel et le développement durable existent, il devient nécessaire de solidifier cette union. Réalisée en amont du projet de conservation, l’évaluation patrimoniale basée sur l’approche par les valeurs permet d’établir la signification d’un lieu selon les valeurs qui lui sont associées. Il y a cependant lieu de se questionner : au-delà des valeurs historiques, esthétiques ou architecturales traditionnellement attribuées au patrimoine bâti, quel intérêt accorde-t-on aux dimensions environnementales, économiques et sociales? Le postulat de ce mémoire est qu’il est essentiel d’élargir l’évaluation patrimoniale afin d’y intégrer de nouvelles valeurs liées au développement durable. Nous nous proposons d’étudier la faisabilité de ceci en élaborant un modèle d’évaluation patrimoniale basé sur une approche par les valeurs qui prend en compte l’ensemble des valeurs inhérentes au patrimoine bâti, c’est-à-dire les aspects culturels, sociaux, économiques et environnementaux. Cette proposition se traduit en une grille d’évaluation qui comporte ces dimensions. Afin de confronter notre hypothèse au réel, nous procéderons à une étude de cas : le Silo no.5 situé dans le Vieux-Port de Montréal. Aux termes de cette recherche, nous estimons être en mesure d’identifier les limites de notre expérimentation et de déterminer ce qui pourrait être fait pour contribuer aux efforts en conservation. Il nous apparaît que les recherches effectuées dans le cadre de ce mémoire sont susceptibles d’intéresser toute personne oeuvrant dans le domaine de la conservation du patrimoine. / While some link between heritage conservation and sustainability are already established, we need to improve our ability to protect and enhance heritage within sustainability framework. The evaluation of our built heritage establishes its significance through its associated values. However, some questions needs to be answered: beyond the traditional values attributed to our build heritage, what is the role attributed to the environment, economic and social aspects in the evaluation of a site? In the interest of pursuing the natural alliance between sustainable development and heritage conservation, the question begs to be asked in the particular context of heritage evaluations. Our research topic focuses on a key question: can the definition of heritage continue to broaden to encompass sustainability’s criteria? The thesis objective is to achieve a synthesis of the need to conserve our built heritage and the concept of sustainable development as criteria into the methodology used to evaluate a site to ensure the conservation of heritage for sociocultural, economic and environmental considerations. This research proposes to examine the values based approach and current heritage evaluation methods. To enhance heritage approach, we will take into consideration the sustainable paradigm and its actual translation in architectural and historic preservation practices. We propose to elaborate a new evaluation grid that includes criteria in relation with social, environmental and economic issues. We will validate this grid with a case study: Montreal’s Grain elevator No5. Accordingly, a clear overview needs to include all aspect of our cultural heritage to manage and guide the conservation projects in order to achieve a sustainable approach.