Background & Aim: The main focus of this thesis was on the education for children with special needs in western Värmland's region during the period 1946 - 1951. Reports by the school inspector describing the organisation, and the work by different disciplines in the school were studied. The aim of the investigation was to simplify and clarify the picture of the complex activities regarding work on establishing ways to handle these children, described as having lower educational ability, within the school system. Methods: The underlying theory used the concepts of classification and framing to examine the conditions that the school system established for students with special needs. A qualitative research methodology has been leading the work with the source material.  Results & Conclusions: The most important finding in the reports by the school inspector is that we can clearly distinguish how the presence of students described as having low educational ability was considered a serious problem, both for themselves but mainly for the other children. The idea that students with "low educational ability" were considered a hindrance originates from the 1932 seminary experts’ advice and references, where several common positions are possible to make visible in the school inspector's annual reports and the experts' texts. However, I would argue that a more inclusive approach is taken through the later 1940 school investigation and the 1946 school commission, which explicitly show the advantages of a unitary school.  I believe this is reflected in the inspectors later reports and recommendations. The study’s results show that the work with special education is developed to be less strongly classified with a strong framework of control.

Elever med läs- och skrivsvårigheter är ofta normalbegåvade, men pga. sina svårigheter har de problem att anpassa sig inom ramen för den vanliga grundskolans verksamhet. Det som utmärker dem är, att de har svårt att finna sig tillrätta i den vanliga klassrumssituationen och därför är de i behov av extra stöd, menar Kullberg (1995). Syftet med denna undersökning har varit att se hur två olika skolor arbetar för att säkra en god utvecklingsmiljö, för de elever som lider av läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Detta har vi tagit reda på genom kvalitativa intervjuer och observationer med rektorer, specialpedagoger, klasslärare och elever ute på skolorna. Genom detta arbete vill vi visa att det inte finns endast en slutgiltig metod för att lära dessa elever. Alla skolor har olika metoder för att stödja och hjälpa just sina elever, men att alla pedagoger måste vara villiga att ta till sig av andra skolors erfarenheter.

I centrum för den här avhandlingen står det tidiga 1900-talets diskussion om skola, begåvning och social organisering. Tidsperioden som omfattas är 1910– 1950. Det är skolan i de större städerna Stockholm, Göteborg och Malmö som har stått i fokus. Det övergripande syftet har varit att analysera den betydelse som begåvning och intelligens fick i relation till skolväsendets förändring. Med utgångspunkt i detta syfte diskuteras hur uppfattningar om samhällets begåvningsresurser och individers förmågor har format 1900-talets samhällsliv. Betoningen på begåvning förde med sig primärt två saker: Att tillvarata god begåvning och att motverka låg begåvning. Avhandlingen har främst syftat till att granska de sociala och institutionella sammanhang i vilka intelligensmätningarna kom att uppfattas som användbara. Det innebär att intresset har riktats mot det inflytande som olika professionella via förhandlingar, professionalisering och vetenskapliggörande fick över skolans utformning. Teoretisk har undersökningen hämtat inspiration hos Michel Foucault, vilket ger en utgångspunkt som betonar sambandet mellan kunskapsbildning och makt. Genom olika gränsdragningar och uteslutningar – ”åtskiljande praktiker” – i utbildningssystemet blir individerna synliga i förhållande till olika institutionella arrangemang och konstrueras därmed både som individer och som grupper. Avhandlingen använder ett historiskt perspektiv för att studera hur makt och vetande i en given tid formulerar vad som är att betrakta som ett problem i samhället. / At the centre of this thesis is the early 20th century’s discussion on school, talent and social organisation. The period that is covered is 1910 – 1950. It is schools in the cities Stockholm, Gothenburg and Malmö that have been focused on. The overall purpose has been to analyse the importance that talent and intelligence had in relationship with the changes in the educational system. Using this as a starting point, it was discussed how views on society’s talent resources and the abilities of individuals have formed 20th century social life. Emphasis on talent led to primarily two things: to utilise good talent and counteract poor talent. The thesis has mainly aimed at examining the social and institutional contexts in which intelligence testing came to be seen as usable. This means that interest has been directed at the influence that different professionals had via deliberations, professionalizing and scientificating had on the forming of schools. Theoretically the study has been inspired by Michel Foucault, which provided an excellent starting point that emphasises the connection between education and power. Through different boundaries and conclusions – “separating practices” – in the education system the individuals become visible in relation to different institutional arrangements and can therefore be construed both as individuals and groups. The thesis uses an historic perspective to study how power and knowledge in a given time formulate what is considered as a problem in society.