Akademisk avhandling--Lettres--Uppsala, 1990. / Bibliogr. p. 183-194.

Thesis (doctoral)--Örebro University, 1999. / Includes bibliographical references (p. 240-249) and index.

Hjalmar Söderbergs romaner presenterar en hel del olika kvinnobilder. Det handlar om dom svaga typiserade och schablonmässiga från romanerna: Ellen, en förtyckt arbetarflicka, Dagmar som på något sätt försöker bevara husfriden till allt pris, Harriet Skotte en kvinna för kärlekens och tidens ideal. Det handlar även om de nya starka kvinnobilderna från perioden kring sekelskiftet: Märta som representant för den borgarkvinna medveten om sin tids moral, den okända kvinnan som skildras med en inre styrka som gör att hon håller emot den orättvisa könsrelationerna och samtidigt älskar sin man för kärlekens skull, inte lojaliteten, vi har Helga Gregorius som tar sitt äktenskap i egna händer och försöker styra sin framtid, och slutligen den starkaste kvinnobilden av dem alla, Lydia. Lydia, en kvinnobild som tävlar på samma villkor som männen, som är i makt över sin egen sexualitet och samtidigt lever ett liv som sedan länge innan hade varit vigt åt männen. Detta är vad uppsatsen försöker presentera, en ny syn på Hjalmar Söderbergs romankonst och hans kvinnobilder. Hur nära den verkliga samtiden låg Söderbergs beskriving av kvinnorna? Det är en central fråga för uppsatsen. Söderberg var medveten om sin samtid, ytterst medveten.

Thesis (doctoral)--Uppsala Universitet, 1981. / Summary in German. Includes bibliographical references and index.

Akademisk avhandling--Teologi--Uppsala, 1982. / Bibliogr. p. 138-143. Index. Résumé en anglais.

Thesis--Stockholm. / Summary in English. Bibliography: p. 391-407.

I Identitetskris undersöks ambivalensen hos den fiktiva figuren doktor Glas. En svängande osäkerhet tar sig uttryck genom såväl karaktärens självsyn som genom de större frågor som karaktären ställer sig om människan och dess varande. Dessa tankar och frågor står att finna i de dagboksanteckningar som doktorn fingeras skriva, vilka har varit föremålet för uppsatsens analys. Doktor Glas framställs i ena stunden som ensam, viljesvag och självkritisk för att i nästa stund framställas som en man fylld av självförtroende och kraft som står över sina medmänniskor. Med hjälp av ett posthumanistiskt perspektiv kopplas karaktärens ambivalenta självsyn samman med hans uttalanden om Darwins utvecklingslära och om förhållandet djur­–människa. Glas uttrycker längtan efter ett tillstånd där människan inte teoretiserar hela sin tillvaro och istället lever mer ödmjukt och enkelt. På samma gång uttrycker han ett förakt mot människans ursprung bland djuren och förespråkar den civiliserade och tänkande människan. Analysen visar hur doktorns identitetsvacklande kan hänga samman med hans kluvna uttalanden kring människan som särskild från andra djur, från naturen och från sitt ursprung. Söderbergs stora idéroman visar sig innehålla mer känslogrund och fler paradoxer än vad man först kanske tror, när man väljer att se på den ur ett nytt perspektiv. Romanen kanske till och med kan sägas innehålla ett posthumanistiskt frö …

The present essay is a translation study on the two French versions of the Swedish novel Doktor Glas, by Hjalmar Söderberg. As one among relatively few Swedish novels of its time, Doktor Glas has been translated and re-translated. The main purpose of this study is to identify and explain differences between the two French versions of Doktor Glas, concerning the ways the literary style of the Swedish author has been translated. By focusing on the methods of translation (transitions, omissions and the use of footnotes) used by the different translators, I examine to what extent the later ones have been successful in rendering what I call the “söderbergian” style/”le style söderbergien”. For this purpose, certain passages from the two French versions have been examined and compared to the corresponding passages within the original text. The different translators have used different methods of translation, some of which are and have sometimes been considered as controversial, for example in terms of their capacity to render the author-specific style into another language. A main conclusion in this study is that the re-translation is the more faithful of the two French versions of the “söderbergian” style/”le style söderbergien”.

I min uppsats vill jag inbjuda till en alternativ tolkning av Hjalmar Söderbergs Martin Bircks ungdom (1901). Syftet med uppsatsen är att ge förståelse för Martin Bircks karaktär och handlande genom att belysa den centrala relationen mellan Martin och modern. För att analysera Martins psykologi ställs hans gestalt mot den historiska samtidens uppfattningar om psykologi. Jag har även använt mig av ett psykoanalytiskt angreppssätt, framför allt grundat på Sigmund Freuds idéer, vilket fungerar både som litterär teori och metod. I min undersökning har jag funnit att Martin är en neurotisk person som lider av många av de psykiska problem som var vanliga runt 1900-talets sekelskifte, så som neurasteni. Jag har i enlighet med freudiansk psykoanalys tolkat Martins neuros som grundad i en inre konflikt mellan detet och överjaget. Inombords bär han på förbjudna känslor och tankar, och bortträngandet av dessa skapar en neuros. I uppsatsen argumenterar jag för att de otillåtna tankar som Martin bär på är erotiska känslor för modern, vilka han burit på sedan barnsben. Martin brottas således med ett oidipuskomplex.  Detta oidipuskomplex gör sig ständigt påmint i romanen, och har en stark påverkan på Martin, bland annat i hans relationer till kvinnor.

<p>The present essay is a translation study on the two French versions of the Swedish novel <em>Doktor Glas</em>, by Hjalmar Söderberg. As one among relatively few Swedish novels of its time, <em>Doktor Glas</em> has been translated and re-translated.</p><p>The main purpose of this study is to identify and explain differences between the two French versions of <em>Doktor Glas</em>, concerning the ways the literary style of the Swedish author has been translated. By focusing on the methods of translation (<em>transitions,</em> <em>omissions and the use of footnotes</em>) used by the different translators, I examine to what extent the later ones have been successful in rendering what I call the “söderbergian” style/”le style söderbergien”. For this purpose, certain passages from the two French versions have been examined and compared to the corresponding passages within the original text.</p><p>The different translators have used different methods of translation, some of which are and have sometimes been considered as controversial, for example in terms of their capacity to render the author-specific style into another language. A main conclusion in this study is that the re-translation is the more faithful of the two French versions of the “söderbergian” style/”le style söderbergien”.</p>