Die objektive Stimmanalyse ist für die tägliche phoniatrische Praxis von grundlegender Bedeutung bezüglich der Diagnostik und Therapie von Stimmstörungen. Als Goldstandard gilt das Göttinger Heiserkeits-Diagramm (GHD), welches die Aufzeichnung von 28 Vokalen durch geschultes Fachpersonal mit einem zeitlichen Aufwand von ca. 15 Minuten pro Patient erfordert. In der vorliegenden Studie wurde untersucht, ob das GHD auch dann valide Ergebnisse für die Stimmqualität liefert, wenn statt des Standardprotokolls gehaltene Phonationen aus indirekter Laryngoskopie oder Videostroboskopie analysiert werden (sog. „reduziertes Protokoll“). Wäre dies der Fall, ließe sich Stimmanalyse und Untersuchung des Larynx in einem Arbeitsschritt durchführen und somit der zeitliche und personelle Aufwand deutlich reduzieren. Es wurden Stimmaufnahmen aus Stroboskopie und Laryngoskopie von 213 Patienten (97 männlich, 116 weiblich) mit Hilfe des GHD analysiert. Am gleichen Untersuchungstag erfolgte zudem eine typische Mikrophonaufnahme gehaltener Phonationen zur Analyse nach dem vollständigen GHD-Protokoll. Die aus reduziertem und vollständigem Protokoll ermittelten Werte für die Irregularität und die Rauschkomponente des Stimmsignals als objektive Marker der Stimmqualität wurden jeweils korreliert. Sowohl für die Irregularitätskomponente (r=0,65) als auch für die Rauschkomponente (r=0,55) ergaben sich signifikante Korrelationen (p<0,001) zwischen beiden Verfahren. Außerdem zeigte sich, dass bereits eine einzige Stimmgebung aus Laryngoskopie und Stroboskopie ein zuverlässiges Ergebnis liefert. Es konnte eine Mindesttonhaltedauer von 1 Sekunde ermittelt werden. Die Vereinfachung des Vokals während Laryngoskopie beeinflusst das Ergebnis nicht und beide Methoden eignen sich zur klinischen Verlaufskontrolle.

Bakgrund: Halsont och heshet är några av de vanligaste postoperativa komplikationerna hos patienter som erhållit endotrakealtub eller larynxmask under generell anestesi. Syfte: Att kartlägga anestesisjuksköterskans perioperativa åtgärder för att förebygga och lindra patientens postoperativa halsont och heshet. Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design. Resultat sammanställdes utifrån 18 granskade artiklar av kvantitativ ansats, eftersökta i databaserna PudMed och Cinahl. Resultat: Litteraturöversikten visade flertalet åtgärder som kunde minska både incidens och svårighetsgrad av postoperativ halsont och heshet. En mindre endotrakealtub, användning av kontinuerlig tryckregulator, administrering av glukokortikoider och användning av larynxmask gav minskad incidens av halsont och heshet. Även videolaryngoskop, minskad kraft vid extraktion av ledare och vissa naturläkemedel visade sig minska incidensen. Åtgärderna visade på goda effekter i nära anslutning till operationen och inom första postoperativa dygnet, emellertid gav få artiklar resultat med bibehållen effekt över tid. Slutsats: Studien gav goda indikationer för åtgärder som kunde minska patienters förekomst av halsont och heshet och därigenom deras lidande. Resultatet visade på stor spridning vilket gjorde det svårt bedöma vilka åtgärder som var lämpliga att applicera i kliniken. Att minska storleken på endotrakealtuben och använda larynxmask när operationen tillåter var åtgärder som ansågs användbara. Även användning av glukokortikoider/antiinflammatoriska läkemedel samt att i större utsträckning utnyttja videolaryngoskopstekniken ansågs som adekvata åtgärder för att minska patientens lidande orsakat av postoperativ halsont och heshet. / Background: Sore throat and hoarseness are some of the most common postoperative complications in patients receiving endotracheal tube or laryngeal mask during general anesthesia. Aim: To investigate the anesthetic nurse's perioperative measures to prevent and alleviate the patient's suffering from postoperative sore throat and hoarseness. Method: A literature review with descriptive design. Results were compiled based on 18 articles of quantitative approaches, requested in the databases PudMed and Cinahl. Result: The literature review showed several measures that could reduce both incidence and severity of postoperative sore throat and hoarseness. A minor endotracheal tube, the use of continuous cuff pressure regulator, administration of glucocorticoids and use of laryngeal mask reduced the incidence of sore throat and hoarseness. Also, video laryngoscopes, reduced force when extracting stylet removal and some herbal medications seemed to give good results in reducing the incidence. The measures showed good effects close to surgery and within the first postoperative day, however, few studies gave results with retained effect over time. Conclusions: The study provided good indications for measures that could reduce patients' incidence of sore throat and hoarseness and thereby their suffering. The results showed a large spread, which made it difficult to assess which measures were suitable for application in the clinic. Reducing the size of the endotracheal tube and using the laryngeal mask when the operation allows was implications that considered useful. Also, the use of glucocorticoids / anti-inflammatory drugs and to a greater extent utilizing the video laryngoscope technique was considered adequate measures to reduce the suffering of patients caused by postoperative sore throat and hoarseness.

Syfte: Att undersöka huruvida patienterna upplever det postoperativa förloppet avseende smärta i hals, heshet, smärta vid sväljning samt generellt obehag beroende på om endotrakealtub (ETT) eller i-gel supraglottic airway device (SAD) använts i samband med generell anestesi vid elektiv kirurgi. Metod: I denna kvantitativa tvärsnittsstudie samlades informationen in på formulär. Parametrarna skattades av patienterna med hjälp av visuell analog skala (VAS). 60 patienter tillfrågades konsekutivt till studien och 13 föll bort vilket resulterade i 47 patienter som fullföljde studien. Resultat: Gällande graden av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag postoperativt så skattade sammanlagt sju deltagare i grupperna med ETT och i-gel ett VAS värde över 3. Patienter som haft ETT upplevde signifikant mer heshet, och sväljsvårigheter än patienter som haft i-gel. Slutsats: Denna studie visar att patienter som får ETT eller i-gel skattar sina besvär avseende smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag i en låg frekvens. Dessutom påvisas att majoriteten av de som skattar besvär gör detta i de lägre segmenten av VAS skalan. / Aim: To examine how patients perceive the postoperative recovery in regards of pain in the throat, hoarseness, dysphagia, and general discomfort due to the endotracheal tube (ETT) or the i-gel supraglottic airway device (SAD) used in general anaesthesia during elective surgery. Method: This quantitative cross-sectional study gathered information on forms. The parameters were estimated by patients using visual analogue scale (VAS). 60 patients were asked consecutively to the study and 47 patients completed. Results: The level of pain in the throat, hoarseness, dysphagia and general discomfort post-operatively were estimated by a total of seven participants in the group with ETT and i-gel as higher VAS values than 3. Patients with ETT perceived significantly more hoarseness and dysphagia than patients with i-gel. Conclusion: This study shows that patients with ETT or i-gel estimates their complaint regarding pain in the throat, hoarseness, dysphagia and general discomfort in a low frequency. It also demonstrates that the majority of those who estimate these parameters do so in the lower segments of the VAS scale.

Bakgrund Endotrakeal intubation används i många olika situationer där det finns ett behov av att skapa en säker luftväg. Den manipulation av luftvägarna som krävs i samband med en intubation kan bland annat orsaka postoperativ halssmärta och heshet, vilket kan ha negativa konsekvenser för patienten. För att försöka undvika komplikationer vid intubering har det utvecklats olika intubationshjälpmedel, där ett av hjälpmedlen är videolaryngoskop, som minskar den kraft som behövs för att skapa en fri insyn i larynx. Syfte Syftet med studien var att jämföra Macintosh direktlaryngoskopi mot McGrath videolaryngoskopi, för att undersöka om någon av metoderna ger minskad förekomst av halssmärta och heshet postoperativt. Metod För att besvara syftet antogs en kvantitativ ansats. Studien utfördes sedan som en förberedande undersökning med en induktiv metod. Datainsamlingen utfördes på en operationsavdelning i Västra Götaland, totalt deltog 24 patienter, varav 12 patienter intuberades med direktlaryngoskopi och 12 patienter intuberades med videolaryngoskopi. Deltagarna fick postoperativt svara på validerade enkätfrågor, och gradera eventuell förekomst av halssmärta och heshet enligt validerade fyrgradiga skalor. Resultat Resultatet visade att det eventuellt kan finnas en viss skillnad gällande postoperativ halssmärta beroende på om man intuberas med Macintosh direktlaryngoskopi eller McGrath videolaryngoskopi. Presenterat i absoluta och relativa mått visar det på att endast 1 deltagare (8%) som videolaryngoskoperades graderade lindrig halssmärta postoperativt, medan det var 3 deltagare (25%) som direktlaryngoskoperades som graderade lindrig halssmärta. Dock var skillnaden inte signifikant (p=0,56). Skillnaderna gällande heshet var större, där 9 deltagare (75%) som videolaryngoskoperades graderade sig helt besvärsfria postoperativt och 3 (25%) graderade en lindrig heshet. Ingen av deltagarna som direktlaryngoskoperades graderade sig som besvärsfri postoperativt, 9 (75%) graderade lindrig heshet och 3 (25%) graderade måttlig heshet. Skillnaden mellan grupperna var signifikant (p=0,001). Slutsats Skillnad verkar föreligga gällande framför allt heshet beroende på vilken intubationsmetod som används. Det kan även finnas en eventuell skillnad gällande halssmärta, dock är denna ej signifikant i pilotstudiens resultat. Studiepopulationen är begränsad i sitt antal, och det finns få studier att jämföra resultatet med. Det finns ett behov av fler och större studier för att finna evidens för den bästa metoden. / Background Endotracheal intubation is used in many different situations where there is a need to create a safe airway. The airway manipulation force that is required when an endotracheal intubation is needed may cause postoperative sore throat and hoarseness. This can adversely affect the patient. To avoid complications of an endotracheal intubation, different intubation aids have been developed, one of which is a videolaryngoscope, which reduces the force needed to create a free laryngeal insight. Aim The purpose of the study was to compare Macintosh direct laryngoscopy to McGrath videolaryngoscopy, to investigate whether either method reduces the incidence of sore throat and hoarseness postoperatively. Method To answer the purpose, a quantitative approach was adopted. The study was then conducted as a preliminary study with an inductive method. The data collection was carried out in an operation theatre in Västra Götaland, Sweden. A total of 24 patients participated, where 12 patients were intubated with direct laryngoscopy and 12 patients with videolaryngoscopy. Postoperatively the participants responded to validated questionnaires, and evaluated any occurrence of sore throat and hoarseness according to validated four-dimensional scales. Result There was a difference in postoperative sore throat depending on intubation with Macintosh direct laryngoscopy or McGrath videolaryngoscopy. Presented in absolute and relative terms, the result show that only 1 participant (8%) that was intubated with videolaryngoscopy graded mild sore throat postoperatively, while there 3 participants (25%) who were intubated with the use of direct laryngoscopy graded mild sore throat. However, the difference was not significant (p=0.56). The differences in hoarseness were greater, where 9 participants (75%) that was intubated with the use of videolaryngoscopy graduated no hoarseness post-operatively and 3 (25%) graded a mild hoarseness. None of the participants who were intubated with the use of direct laryngoscopy graded no hoarseness, 9 (75%) participants graded mild hoarseness and 3 (25%) graded moderate hoarseness. The difference between the groups was significant (p=0.001). Conclusions A difference exists in advance of hoarseness depending on the intubation method that is used. There may also be a difference regarding sore throat, but this result remained non-significant. However, in this pilot study the population was limited in its number, and there are few other studies in this field available for comparison. Therefore, more, and larger studies are needed to find evidence for the best intubation method.

No description available.

Objectif : Les femmes avec œdème de Reinke (FR) sont souvent prises pour des hommes au téléphone. Ainsi, leurs voix masculines sont intéressantes pour l’étude des stéréotypes de genre dans la voix. L’objectif de cette étude est de vérifier leur plainte dans un cadre expérimental et de rechercher les paramètres acoustiques utilisés dans l’identification du genre en se basant sur leurs voix.Matériel et Méthode : Une étude d’auto-évaluation met en évidence la perception qu’ont les FR de leurs voix. Une étude de production compare les paramètres acoustiques de voyelles et de phrases produites par 10 FR avec ceux des productions de 10 femmes et de 10 hommes aux voix normales (FN et HN). Un jury naïf évalue le genre vocal des FR, FN et HN. Résultats : Les FR s’auto-évaluent comme ayant une voix masculine et une personnalité féminine. Les paramètres acoustiques qui permettent de distinguer les voix des FR sont liés à la fréquence fondamentale, à la pente spectrale, au ratio des harmoniques par rapport au bruit et à la complexité de l’enveloppe spectrale. Le jury naïf, surtout les femmes, jugent les voix des FR comme « sûrement masculines » plus souvent qu’elles ne jugent les voix des FN quelle que soit la production vocale. Conclusions : Les auditeurs et surtout les auditrices évaluent les FR comme ayant une voix « sûrement masculine » par rapport aux FN. Ce classement est corrélé à la F0 ainsi qu’à des paramètres acoustiques liés à la qualité vocale : CPP, H1H2, HNR05, HNR15 et HNR25. Ces nouvelles informations contribuent à la compréhension de la perception du genre dans la voix et pourraient guider la réhabilitation des personnes se plaignant d’ambiguïté du genre vocal. / Purpose: Women with Reinke’s edema (RW) are often identified as men over the phone. For this reason, their masculine sounding voice is interesting for the study of gender stereotypes. The study’s objective is to verify their complaint and to understand the cues used in gender identification based on their voices.Methods: We verified, through a self-evaluation study, the perception of their own voice by RW. We compared the acoustic parameters of vowels and sentences produced by 10 RW to those produced by 10 men (NM) and 10 women (NW) with normal voices in Lebanese Arabic. We conducted two perception studies for the evaluation of RW, NM and NW voices by naïve listeners. Results: RW self-evaluated their voice as being masculine and their personality as being feminine. The acoustic parameters distinguishing RW voices concern pitch, spectral slope, harmonicity of the voicing signal and complexity of the spectral envelop. Naïve listeners (especially women) rate RW voices as “surely masculine” more often than they rate NW voices even in sentences. Conclusions: Listeners (especially women) rate RW’s gender as “surely masculine” more often than NW. These incorrect gender ratings are correlated with acoustic measures of voice quality. The most contributing parameters to gender perception are: F0, CPP, H1H2, HNR05, HNR15, and HNR25. This new data contributes to the understanding of the perception of gender in voice and will guide the rehabilitation plan of patients complaining of an ambiguous voice.

No description available.