<p>Humanitär intervention är ett begrepp inom internationella relationer som väcker många känslor och frågor. Trots att idén om att använda våld för att stoppa brott mot de mänskli-ga rättigheter kan verka attraktivt från ett moraliskt perspektiv, vilket man i århundraden har gjort, har denna praktik varit synnerligen oregelbunden. Detta i hög grad beroende på den ambivalens som finns inför de internationella normer som skall reglera staters använ-dande av militärt våld.</p><p>Synen på humanitära interventioner har ändrats i överensstämmelse med de förändringar som skett inom det internationella systemet. Dessa ändringar har, till viss del, medfört en förändrad syn på de normer som legitimerar användandet av våld inom det internationella samfundet.</p><p>Humanitära interventioner som begrepp och praktik innehåller många dilemman i vår tid. Detta eftersom det berör traditionella normer av suveränitet och ickeintervention, som är de främsta byggstenarna för det moderna internationella systemet, tillika del av Förenta Na-tionernas (FN) stadgar. Stater är i dag förbjudna att använda militärt våld som ett instru-ment i deras utrikespolitik, förutom i fall av självförsvar eller i kollektiva säkerhetsåtgärder, beslutade av FN:s säkerhetsråd. Det handlar även om att det finns traditionella normer som förbjuder intervention i andra staters interna angelägenheter. Dessutom ska allt militärt våld auktorernas av säkerhetsrådet, som har till uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet.</p><p>Med detta perspektiv för ögonen, är användandet av våld för att genomdriva internationella humanitära normer, mycket begränsad enligt internationell lag. Detta har i många situatio-ner skapat ett svart hål när det kommer till att stoppa allvarliga förbrytelser mot de mänsk-liga rättigheter, genom internationellt ingripande. Ovanstående har lett till att man börjat diskutera och ifrågasätta traditionella principer som har varit ledande för det internationella samarbetet, vilket i sin tur skulle kunna öppna vägen för vissa interventioner med humani-tära syften.</p><p>Denna diskussion handlar om suveränitet, internationella lag och det handlar om moraliska ställningstaganden. Realismen har under lång tid varit den ledande skolan i internationella relationer och därmed lagt grunden för hur man ska tolka internationella konflikter, krigs-föring och interventioner. På senare tid har Realismen utmanats av andra teoretiska skolor och ställningstaganden som ifrågasätter Realismens förmåga att förklara händelser på den internationella arenan.</p><p>Genom att jämföra Realismens ståndpunkter, gentemot humanitära interventioner, med Utilitarismen och den Kosmopolitiska skolan, har uppsatsen kunnat presentera olika bilder av den problematik som humanitära interventioner idag står inför och därmed måste för-hålla sig till. Igenom att granska konflikten i Rwanda 1994 och Kosovo 1999 har problema-tiken runt humanitära interventioner ytterligare kunnat belysas och diskuteras. Detta har skett genom en kvalitativ textanalys.</p><p>Nyckelord: Humanitär Intervention, Suveränitet, Icke-intervention, Internationell lag, Rea-lism, Kosmopolitanism, Utilitarism, Moral</p> / <p>Humanitarian intervention is a concept within international relations that provoke many diverse feelings and questions. Although the idée too use force in the name of ending crimes against human rights may seem attractive from a moral perspective, its practise has been highly irregular. This is much due to the norms that regulate states use of military force.</p><p>The view on humanitarian interventions has changed in unity with the changes that have appeared within the international system. These changes have, to some extent, brought on a transformation in how we look upon the norms that regulate the use of force within the international community.</p><p>Humanitarian intervention is also a concept and practises that creates many dilemmas in our time. This because it touches and concerns traditional norms of sovereignty and non-intervention, that is not only fundamental building stones for the modern international system, but also a immense part of the structure of the United Nations (UN). States today, are forbidden to use military force as an integrated part of their foreign policy, except in cases of self-defence or collective security measures authorised by the UN Security Council. It is also about customary norms, which declare that states should not interfere in other states internal affaires.</p><p>In the company of the above stated, the use of force to implement humanitarian norms is fairly limited according to international law. This has repeatedly created a gap when it comes to stop serious violations against human rights through international interference. The above stated has led to an intense discussion concerning how traditional principals may have to chance in ways that better can guide international cooperation’s in these matters. This discussion may in turn lead to an opening for some sort of interventions with humanitarian purposes.</p><p>This discussion, furthermore, concerns sovereignty, international law, and it is about morality. Realism has for a long period of time been the leading school in international relations and has laid the ground for how we should interpret international conflicts, war and intervention. Recently, this school has been forced too respond to opposition from some other theoretical schools; questioning Realisms ability to explain activities on the international arena.</p><p>By comparing Realism opinion toward humanitarian interventions, with the Utilitarian and Cosmopolitan school, this thesis has been able to present different pictures describe the complexity of humanitarian interventions. Through analyse of the conflicts taking place in Rwanda 1994 and in Kosovo 1999, the issue of humanitarian intervention has been further scrutinised and discussed. This has been done through a qualitative text analyse.</p><p>Keywords: Humanitarian Intervention, Sovereignty, Non-intervention, International law, Realism, Cosmopolitanism, Utilitarianism, Morality</p>

The aim of this paper is to map out the purposes of the United Nations Peacekeeping Operations. This is done in order to see if humanitarian tendencies have been an increasingly cause for the UN to initiate an intervention with military means. This paper uses the time period from the end of the cold war until today, since that historic occurrence increased the U.N.’s involvement in peacekeeping. By using this time span it enables the survey to indicate changes in the mapping of humanitarian interventions. The results show that the number of operations increased during the period 1990-1999. The end of the cold war enabled the members of the U.N.’s Security Council to cooperate in peacekeeping operations by sending observers. Therefore the change in the number of operations was mostly due to political and not strictly humanitarian purposes. The number of operations then decreased during the period 2000-2008. The study explains this with a more humanitarian approach in the U.N.’s peacekeeping operations. This made the operations fewer, but more comprehensive and more complicated. A consequence of this is shown in an extended average of the time period for the operations. These results is being analyzed by using the theories of realism and liberalism, along with their moral perspectives; skeptics, state-moralists, and cosmopolites. These theories reveal a transformation in the function of the UN from a skeptic realist view during the cold war, to a state-moralist view during the period 1990-1999. And finally the period 2000-2008 indicate cosmopolitan influences with more humanitarian purposes parallel to the state-moralist thinking.

Denna uppsats har som syfte att besvara frågeställningen: Vilken roll spelade det humanitära inslaget som en motiverande faktor för Sveriges deltagande i Libyenkonflikten mellan den 2 april 2011 och den 24 oktober 2011? Fallstudie: Riksdagens protokoll 2010/11:81. Detta kommer att göras genom att olika analysmetoder appliceras på de tal som finns representerade i Riksdagens protokoll 2010/11:81. De analysmetoder som används är politisk diskursanalys (PDA), kvalitativ innehållsanalys, samt kritisk diskursanalys (CDA). Genom utförandet av dessa kommer uppsatsen att besvara i vilken utsträckning riksdagsledamöter använde humanitära aspekter i sin debatt om Sveriges beslut att delta i den internationella militära interventionen med namn Resolution 1973. Genom att utföra en PDA och en kvalitativ innehållsanalys kan vi finna de viktigaste argumenten samt påståendena för dessa i texten Riksdagens protokoll 2010/11:81. Därefter kommer en CDA att genomföras. Genom att göra detta kan den debatt som analyseras samt det resultat vi kom fram till genom utförandet av en PDA och en kvalitativ innehållsanalys placeras i en kontext. På så sätt kan en bedömning av politikernas argument och påståenden som de använde för att motivera Sveriges deltagande i Libyenkonflikten även granskas och jämföras med den kontext som rådde innan och under tidpunkten för debatten. Genom PDA och en kvalitativ innehållsanalys kommer uppsatsen att fastställa att de humanitära aspekterna var av stor betydelse och var den främsta motiverande faktorn i debatten om Sveriges deltagande i Libyenkonflikten. Genom implementeringen av en CDA kommer denna debatt att sättas i en kontext. En kontext där en stor mediakampanj mot den dåvarande Libyska ledaren Muammar Gaddafi skedde, och där flera framstående politiker tycktes påverka FN att implementera Skyldigheten att skydda (R2P) och interventionen mot Libyen, Resolution 1973. Baserat på debatten och den offentliga information som finns tillgänglig verkade det som att media, samt högt uppsatta politiker var en bidragande faktor till Resolution 1973. Därmed verkar det som att olika maktrelationer starkt påverkade den politiska arenan och de politiska beslut som togs i och med Libyenkonflikten 2011.

Humanitär intervention är ett begrepp inom internationella relationer som väcker många känslor och frågor. Trots att idén om att använda våld för att stoppa brott mot de mänskli-ga rättigheter kan verka attraktivt från ett moraliskt perspektiv, vilket man i århundraden har gjort, har denna praktik varit synnerligen oregelbunden. Detta i hög grad beroende på den ambivalens som finns inför de internationella normer som skall reglera staters använ-dande av militärt våld. Synen på humanitära interventioner har ändrats i överensstämmelse med de förändringar som skett inom det internationella systemet. Dessa ändringar har, till viss del, medfört en förändrad syn på de normer som legitimerar användandet av våld inom det internationella samfundet. Humanitära interventioner som begrepp och praktik innehåller många dilemman i vår tid. Detta eftersom det berör traditionella normer av suveränitet och ickeintervention, som är de främsta byggstenarna för det moderna internationella systemet, tillika del av Förenta Na-tionernas (FN) stadgar. Stater är i dag förbjudna att använda militärt våld som ett instru-ment i deras utrikespolitik, förutom i fall av självförsvar eller i kollektiva säkerhetsåtgärder, beslutade av FN:s säkerhetsråd. Det handlar även om att det finns traditionella normer som förbjuder intervention i andra staters interna angelägenheter. Dessutom ska allt militärt våld auktorernas av säkerhetsrådet, som har till uppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Med detta perspektiv för ögonen, är användandet av våld för att genomdriva internationella humanitära normer, mycket begränsad enligt internationell lag. Detta har i många situatio-ner skapat ett svart hål när det kommer till att stoppa allvarliga förbrytelser mot de mänsk-liga rättigheter, genom internationellt ingripande. Ovanstående har lett till att man börjat diskutera och ifrågasätta traditionella principer som har varit ledande för det internationella samarbetet, vilket i sin tur skulle kunna öppna vägen för vissa interventioner med humani-tära syften. Denna diskussion handlar om suveränitet, internationella lag och det handlar om moraliska ställningstaganden. Realismen har under lång tid varit den ledande skolan i internationella relationer och därmed lagt grunden för hur man ska tolka internationella konflikter, krigs-föring och interventioner. På senare tid har Realismen utmanats av andra teoretiska skolor och ställningstaganden som ifrågasätter Realismens förmåga att förklara händelser på den internationella arenan. Genom att jämföra Realismens ståndpunkter, gentemot humanitära interventioner, med Utilitarismen och den Kosmopolitiska skolan, har uppsatsen kunnat presentera olika bilder av den problematik som humanitära interventioner idag står inför och därmed måste för-hålla sig till. Igenom att granska konflikten i Rwanda 1994 och Kosovo 1999 har problema-tiken runt humanitära interventioner ytterligare kunnat belysas och diskuteras. Detta har skett genom en kvalitativ textanalys. Nyckelord: Humanitär Intervention, Suveränitet, Icke-intervention, Internationell lag, Rea-lism, Kosmopolitanism, Utilitarism, Moral / Humanitarian intervention is a concept within international relations that provoke many diverse feelings and questions. Although the idée too use force in the name of ending crimes against human rights may seem attractive from a moral perspective, its practise has been highly irregular. This is much due to the norms that regulate states use of military force. The view on humanitarian interventions has changed in unity with the changes that have appeared within the international system. These changes have, to some extent, brought on a transformation in how we look upon the norms that regulate the use of force within the international community. Humanitarian intervention is also a concept and practises that creates many dilemmas in our time. This because it touches and concerns traditional norms of sovereignty and non-intervention, that is not only fundamental building stones for the modern international system, but also a immense part of the structure of the United Nations (UN). States today, are forbidden to use military force as an integrated part of their foreign policy, except in cases of self-defence or collective security measures authorised by the UN Security Council. It is also about customary norms, which declare that states should not interfere in other states internal affaires. In the company of the above stated, the use of force to implement humanitarian norms is fairly limited according to international law. This has repeatedly created a gap when it comes to stop serious violations against human rights through international interference. The above stated has led to an intense discussion concerning how traditional principals may have to chance in ways that better can guide international cooperation’s in these matters. This discussion may in turn lead to an opening for some sort of interventions with humanitarian purposes. This discussion, furthermore, concerns sovereignty, international law, and it is about morality. Realism has for a long period of time been the leading school in international relations and has laid the ground for how we should interpret international conflicts, war and intervention. Recently, this school has been forced too respond to opposition from some other theoretical schools; questioning Realisms ability to explain activities on the international arena. By comparing Realism opinion toward humanitarian interventions, with the Utilitarian and Cosmopolitan school, this thesis has been able to present different pictures describe the complexity of humanitarian interventions. Through analyse of the conflicts taking place in Rwanda 1994 and in Kosovo 1999, the issue of humanitarian intervention has been further scrutinised and discussed. This has been done through a qualitative text analyse. Keywords: Humanitarian Intervention, Sovereignty, Non-intervention, International law, Realism, Cosmopolitanism, Utilitarianism, Morality