Introduktion: Polycystiskt ovarialsyndrom ( PCOS)  är en av de vanligaste orsakerna till infertilitet och metabola störningar bland kvinnor i fertil ålder. Diagnosen vid PCOS karakteriseras av tre relaterade hälsotillstånd: ovulationsstörningar, hyperandrogenism och polycystiskt ovarial morfologi (PCOM). Oberoende av ovanstående huvuddiagnoser verkar insulinresistens (IR) och kompensatorisk hyperinsulinism spela en viktig roll för patogenesen av PCOS. Till följd av detta har ämnen som ökar insulinkänsligheten, såsom myo-inositol, hamnat i allt större fokus som en potentiell behandling av PCOS. Syftet med detta arbete var att undersöka effekten av ett kosttillskott med MI hos kvinnor som lider av infertilitet och ovulationsstörningar, med PCOS som bakomliggande sjukdom.   Metod: Detta är en litteraturstudie där litteratur sökts via databaserna PubMED och MEDLINE. Sökningen genomfördes med sökorden “PCOS” “Inositol PCOS” “myo-inositol PCOS” “myo-inositol metabolic effects PCOS” and “myo-inositol endocrine effects”. Totalt åtta originalstudier svarade mot utvalda urvalskriterier. Utifrån de utvalda studierna analyserades och sammanställdes vidare relevanta effekter av MI tillskott på infertilitet och ovulationsstörningar.  Resultat: Alla de undersökta studierna visade statistiskt signifikanta förbättringar när det gällde ovulationsstörningar. Detta indikerar även en förbättrad fertilitet hos patienterna. Signifikanta minskningar av androgena nivåer (särskilt testosteron) samt en ökad insulinkänslighet rapporterades därtill i ytterligare en majoritet av studierna (6 av 8 resp 5 av 8 studier).  Slutsats: Resultaten visar att Mi som tillskott verkar lindra ovulationsstörningar och förbättra fertilitet, vilket därtill stärker hypotesen om MI som en möjlig behandling av reproduktiva störningar hos kvinnor med PCOS. Fler studier bör genomföras för att fastställa effekten av MI-tillskott vid PCOS. / Introduction: Polycystic ovarian syndrome, PCOS is one of the most common causes of infertility and metabolic disturbances among women in reproductive age. The diagnosis of the syndrome assumes the occurrence of three interrelated health stages:  ovulation disorders, hyperandrogenism and polycystic ovarian morphology (PCOM). In addition to the main diagnoses, insulin resistance (IR) and compensatory hyperinsulinemia seems to  play an important role in the pathogenesis of PCOS. Recent studies have furthermore investigated insulin sensitizers, such as myo-inositol (MI), as a potential alternative treatment of PCOS. The aim of this study was thereby to investigate the effect of MI- supplement on PCOS patients suffering from infertility and ovulation disorders.  Method: This is a literature study relevant literature was gathered through PubMed and MEDLINE. The keywords used for the search were “PCOS” “Inositol PCOS” “myo-inositol PCOS” “myo-inositol metabolic effects PCOS” and “myo-inositol endocrine effects”. A total of 8 studies were selected based on previously determined selection criteria. Among the selected studies, relevant effects of MI-supplement on infertility and ovulation disorders in PCOS patients were further analyzed and compiled. Results: A majority of the studies reported either statistic significant ameliorated or normalized ovulation disorders, indicating an increased fertility among the patients. Likewise, a statistically significant amelioration in androgenic levels (especially testosterone) and insulin levels were also reported in a majority of the studies.  Conclusion: According to the compiled results, there seems to be an enhancing effect of MI-supplement on ovulation disorders and infertility, furthermore strengthening the hyphothesis of MI as a potential treatment for reproductive disorders in PCOS patients. Finally, more studies should be conducted to determine the effect of MI supplements on PCOS.

Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste formen av demens och kännetecknas av intracellulärt neurofibrillärt trassel (NFT) bestående av proteinet tau och extracellulära plack, uppbyggda av peptiden amyloid beta (Aβ). En växande skara studier har börjat peka mot att AD är en hjärnspecifik typ av diabetes. Insulinresistens följt av hyperinsulinemi och hyperglykemi är kännetecken för diabetes mellitus typ 2 (DMT2) och har visat sig vara en riskfaktor för AD. Insulin, ett hormon som kontrollerar glukoshomeostasen i perifera nervsystemet (PNS) och är viktigt för minne och inlärning, transporteras över blod-hjärnbarriären i en mättnadsbar transportmekanism och dess koncentration i centrala nervsystemet (CNS) minskar vid DMT2 och AD. Insulin-like growth factor 1 (IGF-1), ett neuronskyddande protein som minskar ogynnsam β-sekretasklyvning av amyloid precursor protein (APP) i amyloidkaskadhypotesen, minskar i koncentration i hjärnan när mycket insulin transporteras in i CNS. γ-sekretas ökar sin aktivitet på APP vid höga halter kolesterol som är vanligt vid DMT2, Aβ fungerar då som en negativ inhibitor till HMG-Coa reduktas (HMGR), enzymet som bildar kolesterol och kan därmed reglera kolesterolhalterna. Regleringssystem för Aβ i blod-hjärnbarriären (BBB) som p-GP, LRP-1 och RAGE rubbas vid DMT2. Aβ och insulin delar samma degraderingssystem, insulin degrading enzyme (IDE), som reglerar halterna Aβ och insulin. Dessutom har Aβ oligomerer visat sig kunna bryta ned insulinreceptorer (IR). Vidare har läkemedel mot diabetes visat sig lindra demens hos AD patienter. I den här rapporten gås de molekylärfysiologiska sambanden igenom i detalj. Slutligen finns det fog för ett samband mellan metabolt syndrom, en riskfaktor för DMT2, och AD.