Projektet behandlar utvecklingen av ett handledsskydd anpassat för snowboardåkare. Den primäramålsättningen är att med hjälp av optimerad design för komfort och användarvänlighet kunnaerbjuda ett högkvalitativt och funktionellt skydd. Det senare uppnås med hjälp av material som medhänsyn till skadebilden hos utövarna här anses vara den bästa lösningen. Val av material gjordes efteren ingående litteraturstudie över handledsskyddets funktion och mekanismerna bakomhandledsskador. Studien, i kombination med en rad andra metoder för informationsinhämtning, lågäven till grund för designprocessen och den slutgiltiga produkten.Lösningar på befintliga problem hos existerande handledsskydd har applicerats på slutprodukten.Användarvänlighet och passform har tillgodosetts genom att frångå det traditionella systemet medkardborrelås, till produktanpassning av ett etablerat snörsystem. En ökad bekvämlighet tillgodosesgenom hela skyddets form, men även med utvalda material, då dessa tillåter luftgenomströmninggenom skyddet.Inom ramen för projektet besvaras också frågeställningar rörande varför så få utövare använderhandledsskydd, och vad som kan göras för att locka till användning. Handledsskydd är idagimpopulära hos utövarna, trots att frakturer på handled är den vanligaste skadan förknippad medsnowboard. Genom utveckling av bättre skydd kan skadestatistiken kraftigt förbättras. / The project aims to develop customized wrist guards for snowboarders. By using optimized design for comfort and ease of use, the primary aim is to offer the customer a functional and high-quality protection. This is achieved by using materials that, considering the injury status of the practitioners, herein are considered to best meet the demands of such a protection. The choice of materials was made after a comprehensive literature-based study on wrist guard function and mechanisms responsible for wrist injuries. This study, along with other collected data, has formed the basis for the design process and the final product. Solutions to current problems with existing wrist guards have been applied to the final product. Requirements on ease of use and accuracy of fit have been met by abandoning the traditional closure-system of Velcro, in favor for an established lacing system that has been adapted to the current product. The entire shape of the wrist guard, combined with the selected materials breathable qualities, offers the user an increased comfort. The complementary aim of the project is to understand why so few practitioners wear wrist guards, and bring forth solutions that attracts to the usage of such. Wrist guards are currently unpopular amongst snowboarders, despite wrist fracture being the most common injury associated with the sport. Through the development of better wrist guards the injury statistics can be greatly improved.

The frequency of the Nordic power system has been increasingly deviating outside the normal frequency band (50 ± 0.1 Hz) in the past two decades. In an effort to counteract this, the Nordic Transmission System Operators (TSOs) have proposed new and stricter requirements on the units participating in Frequency Containment Reserve (FCR) market. The implication of these new requirements is that all units participating in the FCR markets must be re-evaluated and early predictions state that double regulated (DR) hydropower turbines, such as Kaplan and Bulb types, will have problems meeting these new requirements. To limit the amount of work required to re-evaluate all DR turbines, which might ultimately show that the unit will not pass the requirements, it is highly beneficial for power producing companies to be able to simulate the turbine response accurately enough, without full-scale physical testing, to filter out the possible cases from the impossible ones. This thesis is aimed at finding a hydropower turbine model that could accurately predict the FCR prequalification outcome for a DR hydropower turbine in Simulink from only pre-existing testing and design data. Three hydropower turbine models, one single regulated (SR) and two DR, were tested and validated for FCR Normal operation (FCR-N). The validation was performed by comparing the model results to field test data attained from a full-scale FCR-N test performed on one of Fortum’s DR hydropower units. Furthermore, two of these models were simulated and tested with regard to the FCR Disturbance (FCR-D) requirements but not validated as no such data was available. The results showed that simulating DR turbines with SR models can give inaccurate results as the SR model could not capture the more complex dynamics of the DR turbine accurately enough. The SR model underestimated the active power response drastically while at the same time overestimating the dynamic stability. The DR turbine models managed to capture the dynamics better with the most prominent model, DR Model 2, giving less than 3 % overestimation of the FCR-N capacity and a correctly predicting that the unit would fail the dynamic stability for FCR-N. The thesis results further showed that when modelling DR turbines, the calculation of the net head is vital for accurate model response. Finally, both the SR and DR model agreed that the unit would likely not pass the FCR-D requirements and therefore confirm the early predictions that DR hydropower turbines, such as the one modelled in this thesis, may have problems passing the new FCR prequalification requirements. Ultimately this might impact electrical price or frequency quality negatively. / Frekvenskvaliteten i det nordiska kraftsystemet har stadigt avvikit alltmer från det normala frekvensbandet (50 ± 0,1 Hz) under de två senaste decennierna. I ett försöka att motverka denna trend har de nordiska kraftsystemoperatörerna (TSO) föreslagit nya och striktare krav på aggregat som deltar i frekvensreservsmarknaden (FCR). Dessa nya krav innebär att alla aggregat som redan deltar på FCR-marknaden måste omvärderas och de bedömningar som har gjorts antyder att dubbelreglerade (DR) vattenkraftturbiner, som kaplan- och bulbturbiner, kommer att ha svårt med att uppfylla dessa nya krav. För att begränsa mängden arbete som krävs för att omvärdera alla DR-turbiner, som i slutändan kan visa att aggregatet inte kommer att klara kraven, är det mycket för fördelaktigt för kraftföretag att kunna noggrant simulera turbinresponsen innan de fysiska testerna utförs, för att filtrera bort de omöjliga fallen från de möjliga. Detta examensarbetes syfte var att hitta en turbinmodell som med bra noggrannhet kan förutsäga FCR förkvalificeringsresultatet for en dubbelreglerad vattenkraftturbin, med hjälp av Simulink från endast befintliga driftdata och information om aggregatets konstruktion. Tre turbinmodeller, en enkelreglerade (SR) och två dubbelreglerade, testades och validerades för FCR Normal drift (FCR-N). Valideringen utfördes genom att jämföra modellresultaten med fälttestdata från ett fullskaligt FCR-N-test som utfördes på en av Fortums dubbelreglerade vattenkraftturbiner. Dessutom simulerades även två av dessa modeller och testades med avseende på frekvensreglering vid störd drift (FCR-D) men validerades inte på grund av avsaknad av fälttestdata. Resultaten visade att simulering av dubbelreglerade turbiner med enkelreglerade turbinmodeller kan vara problematisk eftersom enkelreglerade modellen inte kunde fånga dubbelregleringsturbinernas mer komplexa dynamik tillräckligt bra. Enkelreglerade modellerna tydligt underskattade den aktiva effektresponsen samtidigt som de överskattade den dynamiska stabiliteten. De dubbelreglerade turbinmodellerna fångade däremot dynamiken bättre, där den mest framstående modellen, DR model 2, gav mindre än 3 % överskattning av FCR-N-kapaciteten och en korrekt förutsägelse att enheten skulle misslyckas uppfylla den dynamiska stabiliteten för FCR-N. Resultaten visade vidare att beräkningen av nettofallhöjden är avgörande för korrekt modellrespons. Slutligen var både singel- och dubbelreglerade modellerna överens om att aggregatet sannolikt inte skulle klara FCR-D-kraven och bekräftar därmed de tidiga bedömningarna att dubbelreglerade aggregat, som den som modellerades i denna avhandling, kan ha svårt att klara de nya FCR kraven. I slutändan kan det påverka såväl elpris som frekvenskvalitet negativt.

This thesis addresses solitary waves and their significance for auroral particle acceleration, coronal heating and incoherent scatter radar spectra. Solitary waves are formed due to a balance of nonlinear and dispersive effects. There are several nonlinearities present in ideal magnetohydrodynamics (MHD) and dispersion can be introduced by including theHall termin the generalised Ohm’s law. The resulting system of equations comprise the classical ideal MHD waves, whistlers, drift waves and solitarywave solutions. The latter reside in distinct regions of the phase space spanned by the speed and the angle (to the magnetic field) of the propagating wave. Within each region, qualitatively similar solitary structures are found. In the limit of neglected electron intertia, the solitary wave solutions are confined to two regions of slow and fast waves, respectively. The slow (fast) structures are associated with density compressions (rarefactions) and positive (negative) electric potentials. Such negative potentials are shown to accelerate electrons in the auroral region (solar corona) to tens (hundreds) of keV. The positive electric potentials could accelerate solar wind ions to velocities of 300–800 km/s. The structure widths perpendicular to themagnetic field are in the Earth’s magnetosphere (solar corona) of the order of 1–100 km (m). This thesis also addresses a type of incoherent scatter radar spectra, where the ion line exhibits a spectrally uniform power enhancement with the up- and downshifted shoulder and the spectral region in between enhanced simultaneously and equally. The power enhancements are one order of magnitude above the thermal level and are often localised to an altitude range of less than 20 km at or close to the ionospheric F region peak. The observations are well-described by a model of ion-acoustic solitary waves propagating transversely across the radar beam. Two cases of localised ion line enhancements are shown to occur in conjunction with auroral arcs drifting through the radar beam. The arc passages are associated with large gradients in ion temperature, which are shown to generate sufficiently high velocity shears to give rise to growing Kelvin-Helmholtz (K-H) instabilities. The observed ion line enhancements are interpreted in the light of the low-frequency turbulence associated with these instabilities. / Denna avhandling handlar om solitära vågor och deras roll i norrskensacceleration och koronaupphettning, samt deras signatur i spektra uppmätta med inkoherent spridningsradar. Solitära vågor bildas genom en balans mellan ickelinjära och dispersiva effekter. Ickelinjäriteter finns det gott om i ideal magnetohydrodynamik (MHD) och dispersion kan införas genom att inkludera Halltermen i den generaliserade Ohms lag. Det resulterande ekvationssystemet omfattar de klassiska vågorna inom ideal MHD, visslare, driftvågor och solitära vågor. De sistnämnda återfinns i väldefinierade områden i fasrummet som spänns upp av farten och vinkeln (mot magnetfältet) för den propagerande vågen. Inom varje sådant område återfinns kvalitativt lika solitära våglösningar. Om man försummar elektronernas tröghet begränsas de solitära våglösningarna till två områden med långsamma respektive snabba vågor. De långsamma (snabba) strukturerna är associerade med täthets-kompressioner (förtunningar) och positiva (negativa) elektriska potentialer. De negativa potentialerna visas kunna accelerera elektroner i norrskensområdet (solens korona) till tiotals (hundratals) keV medan de positiva potentialerna accelererar solvindsjoner till hastigheter på 300–800 km/s. Strukturbredderna vinkelrät mot magnetfältet är i jordens magnetosfär (solens korona) av storleksordningen 1–100 km (m). Denna avhandling tar även upp en typ av inkoherent spridningsradarspektra, där jonlinjen uppvisar en spektralt uniform förstärkning. Detta innebär att den upp- och nedskiftade skuldran och spektralbandet däremellan förstärks simultant och i lika hög grad. Effektförstärkningen är en storleksordning över den termiska nivån och är ofta lokaliserad till ett höjd-intervall av mindre än 20 km nära jonosfärens F-skiktstopp. Observationerna beskrivs väl av en modell med solitära vågor som propagerar transversellt genom radarstrålen. Två fall av lokaliserade jonlinjeförstärkningar visas sammanfalla med att norrskensbågar driver genom radarstrålen. I samband med bågarnas passage uppmäts stora gradienter i jontemperatur, vilket visas skapa tillräckligt kraftiga hastighetsskjuvningar för att Kelvin-Helmholtz-instabiliteter ska tillåtas växa. De observerade jonlinjeförstärkningarna tolkas i skenet av den lågfrekventa turbulensen som är kopplad till dessa instabiliteter.

A nonlinear finite element analysis was performed for an axial loaded reinforced concrete column subjected to biaxial bending taking into account second-order effects. According to Eurocode there are two ways to take second-order effects into consideration: nonlinear FE analysis and hand calculation based on the simplified methods explained in Eurocode 2. Since simulating this kind of structures in ABAQUS is difficult, several simulations were made to find the correct model with satisfying accuracy. The nonlinear analysis focused on material modelling of concrete and its nonlinear behaviour. The simulation took into consideration the inelastic behaviour of concrete along with the confinement effect from transverse reinforcement. The finite element model was verified by comparing the obtained results from FEA to the results from a benchmark experiment. The mean values needed for simulating the FE model was derived from the mean compressive strength of concrete. After verification, another FE model using design parameters was analysed and the results were compared to the results from calculations based on simplified methods according to Eurocode 2 to see how much they agreed with each other. In a parametric study, the effect of eccentricity, compressive and tensile strength of concrete, fracture energy, modulus of elasticity, column cross-section dimension and length, steel yield stress and stirrup spacing were studied. A comparison between outcomes from the simplified methods and ABAQUS, calculated with design parameters showed that the bearing capacity from FE analysis was 21-34 % higher than the one obtained with the simplified methods. It is recommended that in further studies, analyse different slender reinforced concrete column with different L/h with FE-simulation to investigate if FEA always gives a more accurate result. For this case, and probably for columns with complex geometries, a finite element analysis is a better choice. / En icke-linjär finitelementanalys för en armerad betongpelare utsatt för tvåaxlig böjning genomfördes med hänsyn till andra ordningens effekter. Enligt Eurokoder finns det två sätt att iaktta andra ordningens effekter: icke-linjär analys och handberäkning baserad på de förenklade metoderna förklarad i Eurokod 2. Eftersom det är svårt att simulera den här typen av konstruktioner i ABAQUS, så har flera simuleringar utgjorts för att finna ett modell med acceptabelt noggrannhet. Den icke-linjära analysen fokuserade på korrekt materialmodell av betong och dess icke-linjära beteende. Modellen tog hänsyn till betongens oelastiska beteenden och inkluderade fleraxiella effekten. Finitelementmodellen verifierades genom att jämföra de erhållna resultaten från FEA till resultaten från ett försök. Värden som behövdes för att simulera FE-modellen härleddes från betongens medeltryckhållfasthet. Efter att referensmodellen var verifierad, ytterligare en FE-modell, som inkluderade designparametrar, analyserades och resultaten jämfördes med resultaten från beräkningar baserade på förenklade metoderna enligt Eurokod 2 för att se hur mycket de stämde överens med varandra. I en parameterstudie har effekten av excentricitet, tryck- och draghållfasthet av betong, brottenergi, elasticitetsmodul, pelarens tvärsnittsdimension och längd, stålsträckgränsen och centrumavstånd på byglar studerat. En jämförelse mellan resultaten från de förenklade metoderna och ABAQUS, beräknade med designparametrar visade att bärighetförmågan från FE-analys var 21-34% högre än den som erhålls med de förenklade metoderna. Det rekommenderas att i fortsatta studier, analysera flera slanka armerade betongpelare med olika L/h med FE-simulering för att undersöka om FEA alltid ger ett nogrannare resultat. För denna studie, och förmodligen för pelare med komplexa geometrier, är en FE-analys ett bättre val.

Emergency departments are fundamental for providing high-quality care, and their operations directly impact the logistics of the hospitals in their entirety. Poor emergency department performance leads to delays, prolonged hospitalization, and improper allocation of resources, reducing the quality of the provided care and increasing costs. Describing the variability embedded in real clinical data in a useful way is essential for improving the organization of hospitals in the near future. However, it is a challenging task due to clinical complexity and the lack of an established bridge between logistic systems and the clinical insights of the hospital. Therefore, this work aims to design and implement a simplified process model describing patient flow within an emergency department, which could allow the evaluation of the clinical impact of complex patient characteristics on the system's logistics. To achieve this, a novel nonlinear mixed-effects approach with hospital medical records was applied to design patient flow within the emergency department in the form of a multi-state Markov process. Four independent training data samples were extracted from the main dataset. For each of them, the set of covariates that could lead to the most significant improvement in the values of the employed likelihood indicators was selected. Through statistical tests, analysis of the outputs, and a validation process carried out on a fifth and independent dataset, it was possible to obtain a final model containing the most relevant and significant covariates for describing each of the modeled state transitions and confirming their clinical meaningfulness and relevance. The results achieved in this thesis can lead to future improvement of the healthcare logistics systems by extending the use of nonlinear mixed-effects approaches to the estimation of the covariate impact on emergency department flows. / Akutmottagningar är centrala för att tillhandahålla högkvalitativ vård. Deras verksamhet har en direkt inverkan på sjukhusens logistik i helhet. Undermålig prestation i en akutmottagning leder till förseningar, förlängd sjukhusvistelse för patienter och olämpliga resursfördelningar, som i sin tur försämrar kvaliteten på den erbjudna vården, samt ökar kostnader. Därför är det viktigt att beskriva den variabilitet som är inbäddad i kliniskt data för att kunna förbättra strukturen av sjukhus i den närmaste framtiden. Emellertid är det ett utmanande uppdrag på grund av den kliniska komplexiteten och bristen på en etablerad bro mellan logistiska system och insikter om den kliniska situationen på sjukhuset. Detta examensarbete ämnar därför designa och implementera en förenklad processmodel som beskriver patientflödet inom en akutmottagning, vilket skulle kunna tillåta evaluering av vad för klinisk inverkan patienters komplexa egenskaper har på systemets logistik. För att uppnå detta tillämpades ett nytt icke-linjärt tillvägagångssätt för blandade effekter med patientjournaler, med syfte att designa patientflöde inom akutmottagningen i form av en Markovprocess i flera tillstånd. Fyra oberoende urvalsgrupper med övningsdata extraherades från huvuddatasetet och för var och en av dem valdes den uppsättning kovariat som hade möjlighet att leda till den största förbättringen i de applicerade sannolikhetsindikatorerna. Genom statistiska test, analys av uteffekten och en valideringsprocess utförd på en femte oberoende urvalsgrupp, möjliggjordes framtagandet av en slutgiltig modell innehållande de mest relevanta och signifikanta kovariat för att beskriva var och en av de modellerade tillståndsövergångarna, och bekräfta dess kliniska betydelse och relevans. De resultat som uppnåddes i det här examensarbetet har potential att i framtiden leda till förbättring av sjukvårdens logistiksystem, genom att utvidga användningen av icke-linjära blandade effektmodeller för att uppskatta kovariatinverkan på akutmottagningsflöden.

The Permanent Magnet Synchronous Motor (PMSM, also known as the servo motor) is a crucial component within robotic servo systems. To optimally respond to the torque demands sent from the high-level motion controller, the PMSM current controller must track the reference with speed and precision. Nevertheless, the operation of servo motors could be compromised due to the nonlinearity of flux linkage and inaccuracies in parameters induced by unpredictable fluctuations in temperature. This Master’s thesis proposes a novel Robust Nonlinear Deadbeat Predictive Current Control (RN-DPCC) scheme to counter these challenges effectively. The nonlinear mappings between flux linkage and current on the dq-axis are established using polynomial fitting based on experimental data. Furthermore, the Nonlinear Deadbeat Predictive Current Control (N-DPCC) is derived using nonlinear feedforward. Meanwhile, Delayed Integral Action (DIA) is introduced as a robustness-enhancing measure for N-DPCC, thus evolving it into the Robust N-DPCC (RN-DPCC). Compared to conventional Integral Action (IA), DIA effectively curtails overshoot triggered by integral error and accelerates the current transient without incorporating additional tunable parameters. Numerical simulations that leverage the mathematical modeling of the converter and nonlinear PMSM are implemented using fundamental blocks in Simulink, which replicates the actual experimental setup employed within the Motor Control Lab at ABB Corporate Research. The effectiveness of employing nonlinear feedforward compensation is confirmed through a comparative analysis of the simulation results from N-DPCC and conventional Deadbeat Predictive Current Control (DPCC). The enhancements in transient response brought about by DIA are demonstrated through a comparison of RNDPCC and N-DPCC with IA. The robustness of RN-DPCC is demonstrated by comparing it with N-DPCC under conditions where parameter inaccuracies are present. / Den permanenta magnet-synkronmotorn (PMSM, även känd som servomotorn) är en avgörande komponent inom robotiserade servosystem. För att optimalt kunna reagera på momentkraven som skickas från högnivårörelsekontrollern måste PMSM-strömregulatorn följa referensen med hastighet och precision. Trots detta kan driften av servomotorer påverkas av ickelinjäriteter i flödeslänkningen och felaktigheter i parametrar som orsakas av oförutsägbara temperaturfluktuationer. Denna magisteravhandling föreslår en ny robust icke-linjär deadbeat-prediktiv strömreglering (RN-DPCC) för att effektivt hantera dessa utmaningar. De icke-linjära avbildningarna mellan flödeslänkning och ström på dq-axeln etableras med hjälp av polynomisk anpassning baserat på experimentella data. Dessutom härleds den ickelinjära deadbeat-prediktiva strömregleringen (N-DPCC) med hjälp av Ickelinjär feedforward. Samtidigt introduceras fördröjd integralåtgärd (DIA) som en robusthetsförbättrande åtgärd för N-DPCC, vilket förvandlar den till Robust N-DPCC (RN-DPCC). Jämfört med konventionell integralåtgärd (IA) minskar DIA effektivt överhäng som utlöses av integralfel och accelererar strömövergången utan att införa ytterligare justerbara parametrar. Numeriska simuleringar som utnyttjar den matematiska modelleringen av omvandlaren och den icke-linjära PMSM implementeras med hjälp av grundläggande block i Simulink, vilket återskapar den faktiska experimentella uppställningen som används i Motor Control Lab vid ABB Corporate Research. Effektiviteten i att använda icke-linjär framåtmatningskompensation bekräftas genom en jämförande analys av simulationsresultaten från N-DPCC och konventionell deadbeat-prediktiv strömreglering (DPCC). Förbättringarna i transientrespons som DIA medför demonstreras genom en jämförelse av RN-DPCC och NDPCC med IA. Robustheten hos RN-DPCC demonstreras genom att jämföra den med N-DPCC under förhållanden där parameterfel förekommer.

The objective of this study was to design a launch vehicle capable of deploying a nanosatellite into a Sun-synchronous orbit at 500 km orbital altitude from the JAS 39E/F Gripen fighter aircraft. This was achieved by first performing theoretical calculations for the required nozzles and solid propellant grain configurations for the first two solid stages, followed by the necessary liquid propellant configuration for the third stage. Lastly, two methods were investigated in solving the trajectory ascent problem for the launch vehicle design. First, by stating the trajectory problem as an initial value problem while guessing a Sigmoidal steering law. Secondly, by stating the trajectory problem as a boundary value problem. The latter was solved by transcribing the trajectory problem into a nonlinear program where a parametric steering law was derived using a Sequential quadratic programming algorithm.Ultimately, resulting in a launch vehicle design with a gross lift-off mass of 1,289 kg, capable of launching an 8.4 kg payload into the targeted orbit, with suggested modifications to increase the possible payload mass to 12.9 kg. / Målet med den här studien var att designa en luftlanserad trestegsraket kapabel till att transportera en nanosatellit upp till en solsynkron omloppsbana på 500 km altitud från ett JAS 39E/F Gripen jaktflygplan. Det gjordes genom att först beräkna de nödvändiga dysorna och krutladdningsformerna för de två första stegen tillsammans med en flytande bränsledesign för det tredje steget. Två metoder undersöktes för bananalysen. Först genom att anta en Sigmoidal styrningsfunktion för pitchen, sedan genom att transkribera problemet till ett icke-linjärt program där en parametrisk styrlag togs fram genom att använda en Sequential quadratic programming algoritm. Slutligen presenterades en raketdesign med en total vikt på 1 289 kg, kapabel till att skjuta upp en nyttolast på 8,4 kg till den önskade omloppsbanan tillsammans med förslag som kan öka den möjliga nyttolasten till 12,9 kg.

Rapidly growing Inverter- Based Resources (IBR) have different fault properties compared to Synchronous Generators (SG). Therefore, it is necessary to study the fault behavior of systems that contain different types of IBR and compare it to the conventional system responses in order to understand what steps should be taken to adapt conventional protection settings for new types of sources. For a two bus model, it is found out that sequence profiles in a system with one IBR are different from those observed in conventional system. Thermal and electrical limitations of the power electronics reduce the fault current from the IBR significantly, driving negative sequence current to small values compared to conventional sources. This is true for all studied types of IBR. Moreover, if IBR is connected to the grid through one line only, during Three Phase Fault (3hp) it is possible to lose synchronism with grid due to erroneous estimation of the grid angle through the Phase-Locked Loop (PLL). Verification of the obtained results is made through comparison to the Fault Recordings taken from the protection relays placed at substations. It is shown that for some faults simulation results can predict the behavior of symmetrical components in the network whereas for others they do not. To explain the latter behavior modifications to the sequence networks are proposed. / Snabbt växande inverterbaserade resurser (IBR) har olika felinmatningsegenskaper jämfört med synkrongeneratorer (SG). Därför är det nödvändigt att studera felbeteende hos system som innehåller olika typer av IBR och jämför det med konventionella källor för att kunna förstå vilka steg som ska göras för att anpassa konventionella skyddsinställningar för nya typer av källor. Under litteraturöversikten introduktion till det fast jordade systemet och dess speciella fall med isolerad transformatorjordning är klar. Kort introduktion till den studerade IBR och typer av simulerade fel görs också. För en tvåbussmodell har det visat sig att sekvensprofiler i ett system med en IBR skiljer sig från de som observerats i konventionella system. Termisk och elektrisk begränsningar i kraftelektroniska komponenter minskar felströmmen från IBR avsevärt och driver negativ sekvensström till små värden jämfört med konventionella källor. Detta gäller för alla studerade typer av IBR. Dessutom, om IBR är ansluten till nätet endast genom en linje, är det möjligt under trefasfel (3hp) att tappa synkronisering med nätet på grund av felaktig uppskattning av fasvinkeln genom styrsystemets faslåst slinga (PLL). Verifiering av de erhållna resultaten görs genom jämförelse med Fel Inspelningar från reläet placerade på transformatorstationer. Det visas att för vissa fel simuleringsresultat kan förutsäga symmetriska komponenters beteende i nätverket medan andra inte gör det. För att förklara de senare beteendena föreslås modifieringar i sekvensnätverket.