Today there are many students in schools with a wide variety of different behavioral disorders. Among these disorders you can find ADHD. We have selected to research how pedagogues respond to students with ADHD. The essay will address the issues concerning the pedagogues own knowledge about ADHD. This essay will problematize if pedagogues find their knowledge about ADHD sufficient enough to respond to students with ADHD and other students without diagnoses of one of the class equivalent manner. This essay will show different pedagogical methods which pedagogues use in classrooms to adapt their teaching to students who have ADHD in a proper way according to Lpo 94. In order to develop an understanding for this, we have chosen to do interviews which include five different teachers, in different schools in the same community in Sweden. As a result of our studies, we have concluded that teachers face a lot of different adversities regarding students with ADHD. Lpo 94 states that “every student is entitled to an equal education, an education that is tailored to student's abilities and skills”. This requires that teachers have the right skills and tools to adjust their pedagogue to fore fill this demand in the best possible way. Gillberg declares that one must take into consideration that every individual is different from the other. Our essay will show why this can be problematic for teachers, especially when they have students with ADHD-diagnosis in their classroom.

Bakgrund: Det har visat sig under de senaste 20 åren att användning av aripiprazol ökar risken för spel- och impulskontrollstörningar. Aripiprazol är ett första generationens antipsykotiska läkemedel och fungerar som en partiell serotonin 5-HT1A-receptoragonist, en 5-HT2A-receptorantagonist och en specifik partiell dopamin D2/D3-agonist.  Syfte: Syftet är att studera hur förekomsten av spel- och impulskontrollstörningar skiljer sig mellan neurologiska patienter som får Aripiprazol respektive andra antipsykotiska läkemedel som komplement till behandling med Parkinsons sjukdom eller Restless Legs Syndrome.  Metoder: Detta är en retrospektiv registerstudie som analyserar läkemedelsdata som täcker åren 2005 till 2022 och patientdata som innehåller diagnoser för Parkinsons sjukdom och Restless Legs Syndrome samt spel- och impulskontrollstörningar. Data analyserades genom att mäta frekvensen av recept för att analysera antalet händelser av spelstörningar, impulskontrollstörningar och kontrollgrupper hos personer med Parkinsons sjukdom och Restless Legs Syndrome.  Resultat: Det finns en tydlig skillnad mellan de antipsykotiska läkemedlen. Första och andra generationens antipsykotika, inklusive litium, olanzapin, levomepromazin och aripiprazol, har visats vara associerade med störningar i spel och impulskontroll hos patienter med Parkinsons sjukdom och Restless Legs Syndrome. Aripiprazol visade sig ha det starkaste sambandet med störningar i impulskontroll och litium hade det starkaste sambandet med spelstörningar hos personer med Restless Legs Syndrome. Dessutom hade Levomepromazin det starkaste sambandet med störningar i impulskontroll och Olanzapin hade det starkaste sambandet med spelstörningar hos personer med Parkinsons sjukdom.  Slutsatser: Denna studie har konsekvenser för framtiden då den hjälper till att veta om det finns risk för spel- och impulskontrollstörningar vid användning av antipsykotiska läkemedel. Så det hjälper till att skapa maximal säkerhet för antipsykotiska läkemedel och hantera risken för spel- och impulskontrollstörningar på bästa möjliga sätt.

Syfte och frågeställningar Syftet är att kartlägga hur den akuta effekten av fysisk aktivitet påverkar barns exekutiva funktioner i åldrarna 12-13 i förhållande till intensitet nivå. Vad blir resultatet på ett flanker test som undersöker barns impulskontroll/uppmärksamhetsförmåga efter en fysisk aktivitet på högintensitet? Vad blir resultatet på ett flanker test som undersöker barns impulskontroll/uppmärksamhetsförmåga efter en fysisk aktivitet på medelintensitet? Vad blir resultatet på ett flanker test som undersöker barns impulskontroll/uppmärksamhetsförmåga efter en icke fysisk aktivitet i form av att titta på film? Påverkar inlärningseffekten resultatet på flanker testet? Hur skiljer sig påverkan av olika intensitetsnivåer av fysisk aktivitet och att se film på barns impulskontroll/uppmärksamhetsförmåga? Metod 12 elever i åldrarna 12- 13 år deltog i en kvantitativ metodstudie med interventioner av medel- och högintensiv aktivitet samt vila följt av ett datoriserat flanker test. Den insamlade datan har sedan bearbetats i SPSS. Resultat Efter fysisk aktivitet på hög intensitet var svarshastighetens m (medianvärde) på 741 ms för kongruent del och m 905 (millisekunder) ms på Inkongruent del. Efter medel intensitet var svarshastigheten m på 556 ms för kongruent del, m på 648 ms på inkongruent del. Efter vila var svarshastighet på m 520 ms för kongruent del. För den inkongruenta delen var m 607 ms. Det fanns inte någon signifikant skillnad på om deltagarna haft fysisk aktivitet på medel intensiv intensitet, om de haft fysik aktivitet på hög intensitet eller om de tittat på film innan. Differensen mellan det kongruenta och det inkongruenta resultatet påverkas inte signifikant mellan interventionsgrupperna. Inlärningseffekten hade en signifikant påverkan på resultatet för svarshastighet på kongruenta delen (p=0,00) och inkongruenta delen (p=0,009). Slutsats Inlärningseffekten har en påverkan på deltagarnas svarshastighet i flanker testet. Inlärningseffekten var så pass starkt att eventuell påverkan av träning inte gick att urskilja. När det gäller impulskontroll så visar det sig att denna effekt inte påverkades av varken inlärningseffekten eller fysisk aktivitet. Av detta dras slutsatsen att denna del av impulskontroll antingen inte kan förändras eller mätas med studiens design. / Aim The purpose is to map how the acute effect of physical activity affects children's executive functions in ages 12-13 in relation to intensity level. What is the result of a flanker test that examines children's impulse control / attention ability after a physical activity at high intensity? What is the result of a flanker test that examines children's impulse control / attention ability after a physical activity at medium intensity? What will be the result of a flanker test that examines children's impulse control / attention ability after a non-physical activity in the form of watching movies? Does the learning effect affect the result on the flanker test? How does the influence of different intensity levels differ from physical activity and to see films on children's impulse control / attention ability? Method 12 pupils aged 12-13 years participated in a quantitative method study with interventions of medium and high intensity activity and rest followed by a computerized flanker test. The collected data has then been processed in SPSS. Results After high-intensity physical activity, the response rate m (median value) of 741 ms was for congruent part and m 905 (milliseconds) ms on the incongruent part. After medium intensity, the response rate m of 556 ms for congruent portion, m of 648 ms, was incoherent. After rest, the response speed of m 520 ms was for congruent part. For the inconsistent part, m was 607 ms. There was no significant difference in whether the participants had physical activity at medium intensity, whether they had high-intensity physics activity or whether they were watching film before. The difference between the congruent and the inconsistent results is not significantly affected between the intervention groups. The learning effect had a significant impact on the response rate response of the congruent part (p = 0.00) and the incongruent part (p = 0.009). Conclusion The learning effect has an influence on the participants' response rate in the flanker test. The learning effect was so strong that any impact of training could not be discerned. When it comes to impulse control, it turns out that this effect was not affected by either the learning effect or physical activity. From this it is concluded that this part of impulse control can neither be changed nor measured with the design of the study.

<p>rePULSE är en ny träningsmetod för personer som har problem med att kontrollera sina impulser, inte bara aggression och ilska utan även nedstämdhet, social fobi, depression och missbruk med mera. Bakom rePULSE står Gunilla Dobrin. Det praktiska genomförandet av själva kursen följer de principer som finns i den kognitiva terapin där man arbetar med att hitta de negativa tankar som dyker upp och påverkar personen i fråga. Utgångspunkten för metoden är ART, Aggression Replacement Training, men till skillnad från ART som är en form av gruppterapi är rePULSE ett individuellt program. ARTs grundare Arnold P. Goldstein har tillsammans med Barry Glick (1987, 1994) påvisat att ART fungerar och ger resultat. Det saknas ännu utvärderingar och granskande forskning av metoden rePULSE, det är alltså inte möjligt att säkert påstå att metoden fungerar, trots att ART visat sig vara effektiv. I denna uppsats undersöktes metoden och dess kvalitet utifrån två perspektiv – dels brukarnas, som kallas deltagare, dels de professionella, eller som de här kallas, handledare. Detta genom kvalitativa forskningsintervjuer. Alla personer som intervjuats, både handledare och deltagare, var överens om att rePULSE är bra och de upplevde att metoden fungerar. rePULSE fasta struktur, de konkreta verktygen och dess individualitet är inslag som gör att metoden är uppskattad av både handledare och deltagare.</p>

rePULSE är en ny träningsmetod för personer som har problem med att kontrollera sina impulser, inte bara aggression och ilska utan även nedstämdhet, social fobi, depression och missbruk med mera. Bakom rePULSE står Gunilla Dobrin. Det praktiska genomförandet av själva kursen följer de principer som finns i den kognitiva terapin där man arbetar med att hitta de negativa tankar som dyker upp och påverkar personen i fråga. Utgångspunkten för metoden är ART, Aggression Replacement Training, men till skillnad från ART som är en form av gruppterapi är rePULSE ett individuellt program. ARTs grundare Arnold P. Goldstein har tillsammans med Barry Glick (1987, 1994) påvisat att ART fungerar och ger resultat. Det saknas ännu utvärderingar och granskande forskning av metoden rePULSE, det är alltså inte möjligt att säkert påstå att metoden fungerar, trots att ART visat sig vara effektiv. I denna uppsats undersöktes metoden och dess kvalitet utifrån två perspektiv – dels brukarnas, som kallas deltagare, dels de professionella, eller som de här kallas, handledare. Detta genom kvalitativa forskningsintervjuer. Alla personer som intervjuats, både handledare och deltagare, var överens om att rePULSE är bra och de upplevde att metoden fungerar. rePULSE fasta struktur, de konkreta verktygen och dess individualitet är inslag som gör att metoden är uppskattad av både handledare och deltagare.

<p>Today there are many students with behavioral and developmental disorders in schools. One of these disorders is ADHD. The medical designation ADHD stands for Attention Deficit Hyperactivity Disorder. I have chosen to research how two students with ADHD can be included in a fifth grade classroom.</p><p>This research paper addresses the issues surrounding the student’s day-to-day life with a focus on the classroom. It also discusses pedagogical methods, resources, and support, as well as social relationships, and routines in relation to the students in question. In order to develop a more complete understanding of the two students and their situation, I have chosen to do a qualitative study where I’ve observed the students in their classroom for four days, and interviewed the adults that interact with the students the most on a day to day basis. The interviewees include the students’ classroom teacher, their assistant teacher, as well as the students’ mothers.</p><p>I begin the paper by describing ADHD, as well as the potential causes and treatments. I also present the two predominant opinions regarding the source of ADHD that exist in Sweden today. The first is a biological perspective, which states that ADHD is passed on genetically, and the second is a sociological perspective, which states that ADHD is acquired through exposure to a range of social and environmental factors. However, I have based my research on the biological perspective because it is currently the most widely accepted, and because the biological model of explanation is the model most of the current literature is based on.</p><p>As a result of my research, I have concluded that students with ADHD can have a wide range of different symptoms despite having the same diagnosis. Hellström states that teachers should be aware that all students with ADHD are unique individuals, and it is therefore difficult to prescribe a general set of guidelines to follow when working with such students. One must take each individual’s needs into consideration and decide which methods and solutions work best for each particular individual (Hellström 2007, s. 1). Hellström’s statement is consistent with the conclusions I came to after conducting my research. The classroom teacher saw the students as very different individuals and adapted their education according to their very different needs despite the fact that they have the same diagnosis.</p>

Today there are many students with behavioral and developmental disorders in schools. One of these disorders is ADHD. The medical designation ADHD stands for Attention Deficit Hyperactivity Disorder. I have chosen to research how two students with ADHD can be included in a fifth grade classroom. This research paper addresses the issues surrounding the student’s day-to-day life with a focus on the classroom. It also discusses pedagogical methods, resources, and support, as well as social relationships, and routines in relation to the students in question. In order to develop a more complete understanding of the two students and their situation, I have chosen to do a qualitative study where I’ve observed the students in their classroom for four days, and interviewed the adults that interact with the students the most on a day to day basis. The interviewees include the students’ classroom teacher, their assistant teacher, as well as the students’ mothers. I begin the paper by describing ADHD, as well as the potential causes and treatments. I also present the two predominant opinions regarding the source of ADHD that exist in Sweden today. The first is a biological perspective, which states that ADHD is passed on genetically, and the second is a sociological perspective, which states that ADHD is acquired through exposure to a range of social and environmental factors. However, I have based my research on the biological perspective because it is currently the most widely accepted, and because the biological model of explanation is the model most of the current literature is based on. As a result of my research, I have concluded that students with ADHD can have a wide range of different symptoms despite having the same diagnosis. Hellström states that teachers should be aware that all students with ADHD are unique individuals, and it is therefore difficult to prescribe a general set of guidelines to follow when working with such students. One must take each individual’s needs into consideration and decide which methods and solutions work best for each particular individual (Hellström 2007, s. 1). Hellström’s statement is consistent with the conclusions I came to after conducting my research. The classroom teacher saw the students as very different individuals and adapted their education according to their very different needs despite the fact that they have the same diagnosis.

Juvenile delinquency is a widely known problem and some adolescents are constantly engaging in delinquency. The present study examined two types of broader risky personality factors, termed “Inflated Ego” and “Low Impulse Control”, and how the two factors were related to delinquency and antisocial behaviors for adolescent boys and girls. The data was drawn from a large community sample of youths in 8th and 9th grade. The results showed that for both boys and girls, the two factors were similarly related to an antisocial lifestyle and delinquency. However, a low impulse control was the critical risk factor for persistence in delinquency. In conclusion, there is not only one single personality factor behind adolescents’ delinquency, but low impulse control seems to be the most essential predictor. / Ungdomskriminalitet är ett utbrett problem och vissa ungdomar är konstant inblandade i kriminella aktiviteter. Denna studie undersökte två typer av bredare personlighetsfaktorer förknippade med risker, benämnda ”Uppblåst Ego” och ”Låg Impulskontroll”, samt hur dessa var relaterade till kriminalitet och antisociala beteenden för pojkar och flickor. De data som använts kommer från ett stort sampel av ungdomar i åttonde och nionde klass i Örebro. Resultaten visade att de två faktorerna var relaterade på liknande sätt för både pojkar och flickor till en antisocial livsstil och brottslighet. Dock visade sig låg impulskontroll vara den övervägande riskfaktorn för en fortsatt kriminell bana. Sammanfattningsvis finns det inte bara en enda förklarande personlighetsfaktor bakom ungdomars brottslighet.