Univ., Diplomarbeit, 2002--Frankfurt (Main)

Zugl.: Darmstadt, Techn. Universiẗat, Diss., 2007.

Nürtingen, FH, Diplomarb., 2004. / Betreuer: Cornelia Bott ; Karl H.C. Ludwig.

Konstanz, Univ., Diplomarbeit, 2007.

Stuttgart, Univ., Fachstudie, 2007.

Master-Arbeit Univ. St. Gallen, 2008.

<p>Problembakgrund:</p><p>Företag investerar bl.a. i affärssystem (ERP-lösningar) för att dra nytta av de fördelar systemen förväntas leverera i form av bättre beslutsstöd och effektivare processer vilka är viktiga för att företag skall uppnå en högre nivå av konkurrenskraft och tillväxt. I grund och botten av alla fungerande IS (Informationssystem) ligger en nödvändig integration mellan verksamheten samt deras IT-infrastruktur, vilken är nödvändig för förverkligandet av de nyss nämnda fördelarna. Integrationen mellan verksamheters IT-infrastruktur kan vara komplex och svår att erhålla. ERP-lösningar består av moduler för verksamhetsspecifika funktioner vilka rent hypotetiskt möjliggör en fullständig integration genom standardisering. ERP-system är en lösning på detta integrationsproblem, men andra lösningar finns vilka är baserade på integrationsverktyg för integrering av befintliga arvssystem och även nya. Det är denna integrationsproblematik och ett genuint allmänt intresse för affärssystem som lett till att uppsatsens fokus lagts på att undersöka hur verksamheter uppnår en integrerad IT-infrastruktur.</p><p>Problemspecificering:</p><p>Hur kan verksamheter uppnå en integrerad IT-infrastruktur?</p><p>Syfte:</p><p>Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur verksamheter går tillväga för att uppnå en funktionellt integrerad IT-infrastruktur.</p><p>Metod & tillvägagångssätt:</p><p>Inledningsvis genomfördes en granskning av befintlig tidigare forskning inom området, för att ett underlag till den teoretiska referensramen som presenteras i denna uppsats skulle erhållas. Denna gav i sin tur upphov till konstruktionen av frågeformulären som användes vid insamlandet av det empiriska materialet.</p><p>Tidigare forskning:</p><p>Den tidigare forskningen kring integrering av IT-infrastruktur är riklig och huvuddelen av forskningen tycks fokusera på ERP-system levererade från en och samma leverantör. Detta kan vara en lösning eller metod som passar många företag, men långt ifrån alla. EAI är en metod som går ut på att arvssystem länkas samman med modernare system och därigenom hypotetiskt löser integrationsproblematiken.</p><p>Best-of-Breed (BoB) är en lösning som i dagsläget med funktionsmässiga samspel mellan ERP och EAI har visat sig vara ett intressant integrationsalternativ. BoB innebär att moduler från olika leverantörer implementeras sida vid sida. Företag som erfordrar specifika lösningar kan med fördel vända sig mot implementering enligt BoB principen, förutsatt att en integration kan verkställas. BoB har sina fördelar och nackdelar, en fördel är bl.a. att företagen får möjlighet att forma ett system som passar just deras önskningar och behov. En nackdel är integrationssvårigheter mellan delsystemen (modulerna) som måste lösas genom exempelvis integrationsverktyg. Även dubbellagring av data kan vara ett problem då data bli utspridd på flera databaser.</p><p>Resultat:</p><p>I och med denna uppsats undersökning framkommer det att verksamheter med fördel kan integrera funktioner för kärnverksamheten med hjälp av ett ERP-system. Detta blir extra avgörande om företaget tillverkar varor. Tjänsteproducerande verksamheter kan däremot med sina specifika krav och behov integrera befintliga eller nya IT-lösningar via integrationsmotorer.</p><p>Förutsatt att en öppen standard får fotfäste som byggsten för integrationsprodukter kan BoB-lösningar möjligen komma att framföras som ett bra alternativ till att uppnå en integrerad IT-infrastruktur.</p>

Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie där teorier kring bilen, cykeln, kollektivtrafiken och stadens utglesning står för det teoretiska materialet medan rapporter och semistrukturerade intervjuer utgör den empiriska delen. Syftet med denna studie är att se hur vi idag påverkas av 50- och 60-talets planering. 1950-talets infrastrukturella förändringar gav stora möjligheter för en bra implementering av bilen som städernas invånare idag ser som en livsstil. Vad krävs för att städernas invånare ska välja fossilfriare transportmedel som cykel och kollektivtrafik? Genom att undersöka hur Västerås arbetar för att lyfta dessa transportmedel kan problem och möjligheter finnas som finns på grund av bilsamhället. Studiens resultat visar att den massiva infrastruktur som bilen tog med sig in i samhället idag inte räcker till för alla transportmedel där cykel och kollektivtrafik prioriteras samtidigt som bilen ska ta lika stor plats. 1950-talets framtidsplaner och uträkningar visar idag att vi planerade för stort och bilismen är svår att bromsa då den blivit en livsstil i dagens samhälle. Kommunens arbete ger positiva resultat för de fossilfria transporterna och det är bilen som livsstil och kultur som är det svåra att överkomma.

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning arbetet med cykelplanering i en mellanstor svensk stad korresponderar med kunskapsläget inom detta fält och hur det har utvecklats under de senaste åren. Fokus ligger på att analysera arbetet i Jönköpings kommun. Studien bygger på en litteraturstudie av den aktuella forskningen om cykelplanering, en dokumentanalys av kommunala planeringsdokument samt semi-strukturerade intervjuer med informanter i kommunen. Resultaten från undersökningen pekar på att det mesta av planeringsarbetet för cykeln ligger i linje med forskningen med avseende på ökat antal cyklister och en effektiv kommunal organisation. Den övergripande målsättningen med cykelprogrammet är att öka antalet cyklister. Det sker både direkt, med insatser som man kan se ökar antalet cyklister, och indirekt, genom att förbättra trafikmiljön med avseende på faktorer som restid och trafiksäkerhet. Vad gäller utvecklingen av arbetet så har det skett en breddning och fördjupning av de åtgärder som man planerar att genomföra sett i förhållande till den gamla cykelplanen.

All mark i Sverige är indelat i fastigheter och är en del av samhällets infrastruktur. Varje fastighet har en unik beteckning och avgränsas genom en fastighetsgräns som markeras med gränspunkter. Alla fastigheter har också en eller flera ägare. Staten, landsting, kommuner och enskilda kan alla vara ägare till fastigheter. Kommunen har en roll i samhället som både fastighetsägare och myndighet. Markanvändningen i Sverige styrs av Sveriges kommuner genom olika planförfaranden. De största markområdena som kommunen äger ligger inom tätortsområden där marken till största del är detaljplanelagd. Här ska både enskilda och allmänna intressen samsas om ytorna för en ändamålsenlig användning av marken. Kommunen som fastighetsägare hanterar fall där enskilda nyttjar kommunal mark utan lovför privata ändamål. Intervjuer har genomförts för att ta del av kommunernas erfarenheter av olovligt nyttjande av kommunal mark. Exempel på överträdelser som förekommer på kommunal mark är häckar, trädgårdsmöbler, komposter, avfall eller byggnader. Den största konsekvensen blir att de allmänna platserna privatiseras. Allmänheten har rätt att vistas på annans mark enligt allemansrätten och kan tillfälligt använda allmän plats för enskildaändamål om tillstånd finns. Om kommunal mark olovligt används för enskilt ändamål kan kommunen använda rättsliga åtgärder för att hantera problemet. Beroende på vilken typ av överträdelse och var den sker finns det ett flertal olika lagar och regler att förhålla sig till. Det kan urskiljas från tidningsartiklar och publikationer på kommuners hemsidor att problemet funnits sedan en längre tid tillbaka, men har nu börjat uppdagas allt mer av kommunerna. De deltagande kommunerna bekräftar att olovligt nyttjande av kommunal mark förekommer. Företeelsen uppfattas mer eller mindre som ett problem i de olika kommunerna. Resultatet har också visat att problemet hanteras olika vilket gör det svårt att uppfylla likabehandlingsprincipens syfte. Det saknas tydliga riktlinjer i flera av kommunerna för hantering av sådana här ärenden. Del av problemet kan reduceras redan i planarbetet om detaljplaner tas fram med väl genomtänkta ytor och tydliga gränser för allmän plats. I nuläget krävs det stora resurser om en kommun ska ta itu med problemet på allvar. / All land in Sweden is divided into properties and is part of society's infrastructure. Each property has a unique designation and is bounded by a property boundary marked with boundary points. All properties also have one or more owners. The state, county councils, municipalities and individuals can all be owners of properties. The municipality has a role in society as both property owner and authority. Land use in Sweden is governed by Sweden's municipalities through various planning procedures. The largest land areas that the municipality owns are within urban areas where most of the land is local planned. Both the individual and the general interests should be merged about the surfaces for an appropriate use of the land. The municipality as a property owner handles cases where individuals use municipal land unlawfully for private purposes. Interviews have been completed to take part of the municipalities' experiences of unlawful use of municipal land. Examples of noncompliances that occur on municipal land are hedges, garden furniture, compost, waste or buildings. The biggest consequence is that the public places are privatized. The public has the right to stay on someone else's land according to the right of public access and can temporarily use public space for individual purposes if permission exists. If municipal land is used unlawfully for individual purposes, the municipality can use legal measures to deal with the problem. Depending on the type of non-compliances and where it occur, there are several different laws and regulations to relate to. It can be distinguished from newspaper articles and publications on municipal websites that the problem has been around for a long time but has now begun to be discovered more and more by the municipalities. The participating municipalities confirm that unlawful use of municipal land occurs. The phenomenon is perceived more or less as a problem in the various municipalities. The result has also shown that the problem is handled differently and makes it difficult to fulfill the principle of equal treatment. There are no clear guidelines in several of the municipalities for handling such cases. Part of the problem can be reduced already in the planning work if detailed plans are developed with well-thought out surfaces and clear boundaries for public space. At present, large additional resources are required if a municipality is to deal with the problem seriously.