Syftet med studien är att tillföra kunskap om vilka uppfattningar svensklärare har om sin planering och utvärdering av inkluderande undervisning och huruvida de uppfattar dilemman i samband med inkluderande undervisning. Studien är en kvalitativ intervjustudie där åtta svensklärare deltar, dessa arbetar i en kommun som de senaste tre åren arbetat aktivt och kommunövergripande med inkluderande undervisning. De teoretiska utgångspunkterna för studien är Claes Nilholms dilemmaperspektiv och Michael Uljens skoldidaktiska modell. Resultatet bekräftar till stor del de slutsatser som framkommer i andra studier inom fältet. Lärarna i studien är i grunden positiva till inkluderande svenskundervisning men ser dilemman i genomförandet med nuvarande förutsättningar. Mer stöd i form av tid och organisation för kollegialt samarbete, planering och utvärdering, fysiska förutsättningar i skolbyggnaden, utökat specialpedagogiskt stöd samt specialpedagogisk praktiknära kompetensutveckling efterfrågas. När lärare saknar tillräckliga specialpedagogiska kunskaper finns risk att de inte kan identifiera elevers behov och anpassa undervisningen så att den når alla elever. Det kan leda till exkludering av elever i behov av särskilt stöd. Ett återkommande dilemma i studier som undersöker inkludering och som även lärarna i vår studie upplever är att de balanserar mellan den enskilde elevens behov och hela klassens intresse. Vidare framkommer att inkludering är ett mångfacetterat begrepp, för att utveckla undervisningspraktiken behövs en samsyn inom skolan och/eller kommunen vad begreppet innefattar. Lärarnas planeringsarbete i svenskundervisningen sker till största delen enskilt och de har svårt att benämna ämnesspecifika metoder och arbetssätt vid namn, men uppger att de arbetar varierat. Vi uppfattar ett samband mellan enskild planering samt de svårigheter lärarna har att benämna ämnesspecifika metoder och arbetssätt.

Denna studie syftade till att belysa lärares syn på studiesituationen för särbegåvade elever inom grundskolans senare år. Genom att undersöka de strategier som användes av lärare för att utmana och stimulera särbegåvade elever, samt identifiera de möjligheter och hinder som upplevs, strävade studien efter att förstå lärarnas roll i skapandet av inkluderande lärmiljöer för denna elevgrupp samt deras kunskap om neuropedagogik. En integration av teorier om Gifted Education och pedagogik samt systemteori, samt sociokulturell inlärningsteori av Lev Vygotskys teori och begrepp om Zone of Proximal Development (ZPD) och scaffolding användes för att uppfylla studiens syfte. En kvalitativ forskningsansats som inkluderade klassrumsobservationer och intervjuer med åtta lärare från två privata grundskolor i mellersta Sverige tillämpades. Genom en analys av forskning och teoretiska perspektiv framhävde studien betydelsen av skräddarsydda undervisningsstrategier samt behovet av organisatoriskt stöd och kontinuerlig kompetensutveckling för lärare som arbetar med särbegåvade elever. Resultaten pekade på att grundskollärare använde olika metoder för att inkludera särbegåvade elever och anpassa undervisningen efter deras behov. Genom att öka förståelsen för särbegåvade elevers specifika behov och främja anpassad undervisning, var avsikten med denna studie att bidra till fortsatt forskning och förbättringar på både policy- och praktiknivå, där skolor aktivt arbetar för att inkludera och stödja särbegåvade elever enligt lärarnas perspektiv. Nyckelord: Särbegåvning, inkluderande undervisningsstrategier, utmaning, neuropedagogik

<p>Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur pedagoger skapar inkluderande undervisning i klassrummet och resonerar kring den samt undersöka hur pedagogernas inkluderande strategier är relaterade till det sociokulturella perspektivet på lärande. Data har samlats in genom observationer av lektioner samt semistrukturerade intervjuer av de pedagoger vars lektioner vi observerade. Bearbetningen av insamlad data genomfördes separat för varje fall och resulterade i fyra olika fallstudier. Fallen består av beskrivningar av olika händelser, både mer generella skeenden men även sådant som är karaktäriserande för de olika fallen. Det fanns fem inkluderande undervisningsstrategier som tydligt visade sig och som pedagogerna la sin tyngdpunkt vid. En av dessa var att använda sig utav gemensam arbetsplan utifrån de olika ämnenas kursplaner och mål. Ett annat var pedagogernas medvetenhet om elevernas olikheter. De andra undervisningsstrategierna var användandet av gemensamma genomgångar vid introduktionen av material, individanpassad återkoppling och stöd samt att pedagogerna gav eleverna möjligheter att få visa sina kunskaper. Det fanns även tre inkluderande undervisningsstrategier som kan ses ur ett sociokulturellt perspektiv. En av dessa strategier var att skapa goda relationer och kommunikation. De två andra var att pedagogerna styrde elevernas placeringar och grupperingar med syftet att förbättra elevernas möjligheter för samlärande samt pedagogernas medvetna användning av samlärande i undervisningen. Tyngdpunkten lades kring den kunskap om de skillnader och den variation som finns hos den enskilda individen. Det som också tydligt synliggjordes i de inkluderande undervisningsstrategier pedagogerna använde sig utav var betydelsen av att ha fungerande relationer och kommunikation med elever.</p>

Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur pedagoger skapar inkluderande undervisning i klassrummet och resonerar kring den samt undersöka hur pedagogernas inkluderande strategier är relaterade till det sociokulturella perspektivet på lärande. Data har samlats in genom observationer av lektioner samt semistrukturerade intervjuer av de pedagoger vars lektioner vi observerade. Bearbetningen av insamlad data genomfördes separat för varje fall och resulterade i fyra olika fallstudier. Fallen består av beskrivningar av olika händelser, både mer generella skeenden men även sådant som är karaktäriserande för de olika fallen. Det fanns fem inkluderande undervisningsstrategier som tydligt visade sig och som pedagogerna la sin tyngdpunkt vid. En av dessa var att använda sig utav gemensam arbetsplan utifrån de olika ämnenas kursplaner och mål. Ett annat var pedagogernas medvetenhet om elevernas olikheter. De andra undervisningsstrategierna var användandet av gemensamma genomgångar vid introduktionen av material, individanpassad återkoppling och stöd samt att pedagogerna gav eleverna möjligheter att få visa sina kunskaper. Det fanns även tre inkluderande undervisningsstrategier som kan ses ur ett sociokulturellt perspektiv. En av dessa strategier var att skapa goda relationer och kommunikation. De två andra var att pedagogerna styrde elevernas placeringar och grupperingar med syftet att förbättra elevernas möjligheter för samlärande samt pedagogernas medvetna användning av samlärande i undervisningen. Tyngdpunkten lades kring den kunskap om de skillnader och den variation som finns hos den enskilda individen. Det som också tydligt synliggjordes i de inkluderande undervisningsstrategier pedagogerna använde sig utav var betydelsen av att ha fungerande relationer och kommunikation med elever.