Varje år drabbas omkring 48,9 miljoner människor av sepsis runt om i världen och av dessa avlider cirka 11 miljoner. Sepsis är ett allvarligt tillstånd vilket kräver snabb upptäckt och snabbt påbörjad behandling för att minska dödligheten. Denna studies syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att identifiera sepsis hos patienter på sjukhus. Studien har genomförts som en integrerad litteraturstudie där vi genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och Cinahl sökt efter relevanta artiklar. Analysen resulterade i fem slutkategorier, “Att sjuksköterskor känner en osäkerhet”, “Att stress orsakar förseningar i vården”, “Att utveckla en klinisk blick”, “Att bli säker i sin roll att identifiera svikt av vitala tecken och symtom” och “Att arbeta i team”.  Denna studie belyser bland annat behov av utbildning för sjuksköterskor i att upptäcka tecken och symptom av sepsis. Vidare forskning om hur sjuksköterskor upplever att stress, arbetsbelastning och teamarbete påverkar deras bedömning av patienters vitala funktioner genom att upptäcka tecken och symptom i tid behövs. I nuläget verkar det vara stort fokus på kvantitativ forskning medan kvalitativa ansatser, där sjuksköterskor själva får berätta hur deras upplevelse är, är mer sparsam.

Familjecentrerad vård är en viktig del av intensivvården, trots det är närstående en grupp som ofta kan glömmas bort. Delirium är ett vanligt tillstånd som kan uppstå till följd av intensivvård. Uppemot 80% av vuxna patienterna som vårdas med respirator drabbas av delirium. Det finns artiklar och studier gjorda ur patientens och vårdpersonalens perspektiv gällande intensivvårdsdelirium men det saknas sammanställningar av befintlig forskning ur närståendes perspektiv. Syftet är att belysa närståendes upplevelser och erfarenheter när en anhörig drabbats av delirium i samband med intensivvård. Detta examensarbete är en integrativ litteraturöversikt. Artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats har analyserats. Från dessa artiklar identifierades sammanlagt två teman som belyser närståendes upplevelser när en anhörig drabbas av delirium i samband med intensivvård. De två teman som resultatet bygger på är följande: Att vara närstående- en känslomässig resa och Närståendes behov av delaktighet. Resultatet belyser att närstående till patienter med IVA-delirium i större utsträckning upplever ovisshet, ångest och ökad stress jämfört med närstående till patienter utan IVA delirium. Närstående upplever otillräcklighet och otrygghet på grund av bristande kommunikation och stöd från intensivvårdspersonalen. Närstående uttrycker en oro och rädsla över hur deras anhörig beter sig. De önskar mer information om IVA-delirium, om sjukdomsförloppet och beskriver en önskan att få vara delaktiga i vården av sin anhörig. Genom att göra närstående mer delaktiga i vårdandet kan det skapa en känsla av sammanhang. Genom att vara medveten om närståendes upplevelser och erfarenheter kan intensivvårdssjuksköterskan i vårdande möten främja närståendes välbefinnande.

Att delta i en klinisk läkemedelsstudie kan ge bättre effekt på patientens cancer men patienten måste vara medveten om att effekten kan bli begränsad eller helt utebli. Patientens egen berättelse om sin hälsa och livskvalitet är viktig information och den bidrar till den helhetsbedömning som forskningssjuksköterskan gör av patientens hälsa under behandlingen. Syftet med detta arbete är att skapa en övergripande sammanställning av hur vuxna cancerpatienter upplever deltagande i kliniska läkemedelsstudier. Detta arbete är genomfört som en systematisk integrativ litteraturöversikt. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, Cinahl samt Web of Science under hösten 2022 och resulterade i totalt 3732 artiklar. Efter kvalitetsgranskning och systematisk urvalsprocess inkluderades nio artiklar, sju med kvalitativ ansats och två med kvantitativ ansats. Dataanalysen utfördes som tematisk analys. Resultatet visar att patienter som deltar i kliniska läkemedelsstudier ansåg att det var viktigt att ha fungerande sociala relationer. Det var värdefullt med en lyssnande och engagerad studiepersonal. Förutom det primära målet att bli frisk, var viljan att hjälpa andra en drivkraft för att delta. För att klara av vardagen var olika copingstrategier viktiga. Hopp var den viktigaste av alla copingstrategier. Ett annat resultat var att patienterna också kände oro över sin situation. Slutligen framkom det att livskvaliteten försämrades i början av behandlingarna för att därefter förbättras över tid. Slutsatsen är att patienterna blir hjälpta av om de hittar copingstrategier för att behålla livskvaliteten. En av forskningssjuksköterskans viktigaste uppgifter är att stödja, lyssna och hjälpa patienten genom behandlingen genom att hitta de copingstrategier som ger patienten möjlighet att behålla eller återfå livskvaliteten.

Introduktion: I Sverige har vårdrelaterade infektioner blivit en av de vanligaste vårdskadorna och på avdelningar med stora patientflöden, som till exempel på röntgenavdelningar, finns en ökad risk för smittspridning. Patienters olika medicinska tillstånd och skiftande miljöer de kommer från bidrar till en varierad bakterieflora på röntgenavdelningar. Syfte: Syftet med denna integrativa litteraturstudie var att beskriva hur röntgensjuksköterskor tillsammans med övrig hälso- och sjukvårdspersonal kan arbeta för att minska spridningen av vårdrelaterade infektioner med hjälp av basala hygienrutiner. Metod: Utifrån tre frågeställningar angående vårdrelaterade infektioner eftersöktes vetenskapliga artiklar i databaserna PubMed och CINAHL. 17 Artiklar granskades efter inspiration från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) och analyserades enligt Whittemore och Knafls (2005) fem steg. Resultat: Av artiklarna som hittades tog två kategorier och sex underkategorier form. Kategorierna omfattade kontamineringsrisk och metoder och hjälpmedel för att hindra smittspridning med underkategorier som patienten, omgivning och utrustning. Slutsats: Röntgensjuksköterskor och utrustningen de använder i den dagliga omvårdnaden är en risk för smittspridning. Följsamheten av de basala hygienrutinerna behöver höjas och för att detta ska uppnås kan förbättringsarbeten användas. / Introduction: Healthcare-associated infections has become one of the more frequent injuries related to healthcare in Sweden and in departments with a great flow of patients, as in a radiology department, there is an increased risk for spread of contagion. The different medical conditions of patients and the variation of environments they come from contribute to a varying bacterial flora in a radiology department. Aim: The aim of this integrative literature review was to describe how radiology nurses, along with other healthcare professionals, can work to reduce the spread of healthcare-associated infections by means of basic hygiene routines. Method: Based on three formulated questions regarding healthcare-associated infections scientific articles were scoured in the databases PubMed and Cinahl. 17 articles were reviewed with inspiration from Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) and were analyzed with Whittemore and Knafl’s (2005) five steps. Result: From the articles two categories and six subcategories were formed. The categories contained risks of contamination and methods and aids to prevent contagion with subcategories such as the patient, the surroundings and equipment. Conclusion: Radiography nurses and the equipment used in daily care is a risk of contagion. The adherence to basic hygiene routines needs to be raised and for this to be achieved improvement interventions can be used.

Mobila intensivvårdsgrupper (MIG) är inrättade på sjukhus världen över, som en resurs att aktivera när patienter på vårdavdelningar försämras i sitt sjukdomstillstånd. MIG, med sin specialistkompetens, minskar antalet allvarliga händelser på sjukhus och minskar mortaliteten vid korrekt användning. Trots detta föreligger indikationer på att MIG under används och idagsläget finns det behov av översikter över befintligt kunskapsläge. Syftet med studien är därför att beskriva vårdares upplevelser av barriärer till MIG-aktivering. Studien är genomförd som en integrativ litteraturöversikt bestående av 16 artiklar, sju kvantitativa, sex kvalitativa och tre med mixad metod. Litteratursökningen genomfördes i januari 2023 i databaserna Cinahl och Medline och genererade totalt 1835 träffar. En systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskning av litteraturen utfördes och i samband med dataanalysen bildades tre övergripande teman. Dessa teman är benämnda organisationens betydelse för MIG-aktivering, kunskapsnivåns betydelse för MIG-aktivering och attityders betydelse för MIGaktivering. Resultatet visar att MIG-situationer triggar ett spektrum av komplexa utmaningar för involverade vårdare, främst bestående av rutinrelaterade, kunskapsmässiga och sociokulturella orsaker. Avdelningssjuksköterskans roll är att bedöma när en MIG-aktivering behöver göras. Detta kan leda till känslor av otillräcklighet, och ifrågasättande av sin egen kompetens, grundat i bland annat negativa attityder och bristande interprofessionellt samarbete. MIG-sjuksköterskan har en multifacetterad uppgift som bland annat innefattar att ha ett helhetsperspektiv och arbeta strukturerat med att stabilisera patienter, kommunicera samt delegera uppgifter utefter iakttagelser. Dessa uppgifter integreras med att utgöra en mentorsroll för avdelningssjuksköterskan, där det är av vikt att inte negligera oro. Ur ett patientperspektiv ses en sårbar patient med ett stort behov av vård. Vård riskerar att utebli relaterat till barriärer till utebliven MIG-aktivering. Följaktligen motiveras en korrekt användning av MIG för att främja hälsa och förebygga lidande. / Mobile intensive care teams (MIG) are set up in hospitals worldwide, as a resource to activate when patients deteriorate. MIG, with its specialist skills, reduces the number of serious events in hospitals and reduces mortality when used correctly. Despite this, there are indications that MIG is underused and currently there is a need for overviews of the current state of knowledge. The purpose of the study is therefore to describe careers’ experiences of barriers to MIG activation. The study is conducted as an integrative literature review consisting of 16 articles, seven quantitative, six qualitative and three with a mixed method. The literature search was conducted in January 2023 in the databases Cinahl and Medline and generated a total of 1835 search hits. A systematics election process and quality review of the literature was carried out and in connection with the data analysis three overarching themes were formed. These themes are named the importance of the organization for MIG activation, the importance of the level of knowledge for MIG activation and the importance of attitudes for MIG activation. The results show that MIG situations trigger a spectrum of complex challenges for the careers’ involved, mainly consisting of routine, knowledge-related and sociocultural reasons. The ward nurse's role is to assess when a MIG activation needs to be done. This can lead to feelings of inadequacy, and questioning of one's own competence, based on, among other things, negative attitudes and a lack of interprofessional cooperation. The MIG nurse has a multifaceted task which includes, among other things, having a holistic perspective and working in a structured way to stabilize patients, communicate and delegate tasks based on observations. These tasks are integrated with forming a mentoring role for the ward nurse, where it is important not to neglect concerns. From a patient perspective, a vulnerable patient with a great need for care is seen. There is a risk for missed care related to to non-existent MIG activation. Accordingly, proper use of MIG is warranted to promote health and prevent suffering.

Bakgrund: Patientkontrollerad smärtlindring och patientkontrollerad sedering (PCA/PCS) är kliniskt sett säkra metoder för att leverera smärtlindring eller sedering till patienter utan direkt åtgärd från sjuksköterskor. Metoderna anses av sjuksköterskor vara metoder som stärker patienters autonomi, men riskerar att distansera sjuksköterskor från patienter. För att skapa ett bredare perspektiv på metoderna undersöks i detta arbete patienters upplevelser av PCA/PCS. Syfte; Syftet är att beskriva patienters upplevelse i samband med användning av patientkontrollerad smärtlindring och sedering (PCA/PCS). Metod: Integrativ litteraturöversikt baserad på 19 artiklar. Resultat: Två teman med tre respektive två subteman framkom från analysen. Det första temat var Möjligheter med PCA/PCS beskrivet av subteman Att ha färre biverkningar, Att ha ökad autonomi och Att vara bekväm med administreringsmetoden av läkemedel. Det andra temat var Utmaningar med PCA/PCS, beskrivet av subteman Att inte få individuella behov bemötta och Att känna minskad trygghet. Slutsats: Patienters upplevelser av PCA/PCS har varit generellt positiva, med goda möjligheter att öka tillfredställelsen med den vård som erbjuds. Resultatet visar att metoderna är användbara för att stärka patienters upplevelse av autonomi. Vidare påvisas att utmaningar som metoderna innebär kan motverkas av välinformerade patienter. / Background: Patient-controlled analgesia and patient-controlled sedation (PCA/PCS) are clinically safe methods for sedation and pain management for patients without direct intervention from nurses. The methods are viewed by nurses to be a way to strengthen patients' autonomy but poses a risk of distancing patients from nurses. To broaden the perspective on these methods, this paper studies patients' experiences of PCA/PCS. Aim: The aim of this paper is to describe the patients’ experience in relation with the use of patient-controlled analgesia and sedation (PCA/PCS). Method: Integrative review based on 19 articles. Result: Two themes emerged from the analysis. The first theme was Possibilities of PCA/PCS, described by the three subthemes To have fewer side effects, To have strengthened autonomy and To be comfortable the method of drug administration. The second theme was Challenges of PCS/PCS described by the two subthemes To not have individual needs met and To feel unsafe. Conclusion: Patients' experiences of PCA/PCS have been generally positive, with strong possibilities of increasing patients satisfaction with provided care. The result shows that the methods are useful for strengthening patients' autonomy. Additionally, eventual challenges that may occur while using these methods may be alleviated with well-informed patients.