No description available.

Bakgrund: Vårdande är ett centralt begrepp inom sjuksköterskeprofessionen och vårdvetenskapen, dock finns det oklarheter kring vad begreppet innebär, då definitionerna är många och oeniga. Lagar och styrdokument ligger till grund för hur sjuksköterskor ska handla med vårdandet i fokus och sjuksköterskors förhållningssätt beskrivs i Watsons caritasprocesser som en kärleksfull godhet, empatisk förmåga och en genuin närvaro. I enlighet med tidigare forskning anses begreppet vara för betydelsefullt för en otydlig definition. Syfte: Att tydliggöra begreppet vårdande inom sjuksköterskeprofessionen. Metod: En begreppsanalytisk metod av Walker och Avant. Resultat: Det finns flera olika definitioner och synonymer till begreppet vårdande i lexikon och synonymordböcker. Ur facklitteratur och vetenskapliga artiklar framhävs vårdandet utifrån ett sjuksköterske- och patientperspektiv. Begreppet vårdande redovisas slutligen som fyra olika egenskaper: att interagera, att se hela människan, att tillgodose fysiologiska behov och att värna. Alla egenskaper behövs för att kunna beskriva vårdandets innebörd som framställs i form av tre fiktiva berättelser. Slutsats: Examensarbetet har resulterat i en djupare och klarare förståelse av begreppet vårdande. Det har bidragit med en kunskap om hur sjuksköterskors förhållningssätt bör vara, och andra faktorer som är angeläget i mötet med patienter. Att lindra lidande framkom som en konsekvens av vårdandet och synliggör dess betydelse. / Background: The Swedish concept vårdande, which in English translates to both caring and nursing, is a common notion within the nursing profession and the Caring Sciences. However, it is often somewhat unclear what the concept entails, as the definitions are many and often vary in content. Laws and defining guidelines establish how the nurse ought to act with vårdande in mind. In Watson’s Caritas Processes the approach of the nurse is described as a loving, empathic ability and genuine presence. In accordance with earlier scientific research, the concept is of great importance and should possess a clearer definition. Aim: To clarify the concept vårdande within the nursing profession. Method: A concept analytical method by Walker and Avant. Result: There are many definitions and synonyms to vårdande in lexicons and thesauruses. In scientific articles and literature, the concept is highlighted from the perspective of a nurse or patient. The definition of vårdande is finally displayed in four different attributes: to interact, to recognize the complete person, to address physiological needs, and to shield. All these attributes are needed to describe the signification of vårdande, which are displayed in the shape of three fictional stories. Conclusion: This thesis has resulted in a deeper and more defined understanding of the concept of vårdande. It has contributed with an essential applicable approach for nurses, and other factors which are of importance in relation to encountering patients. Alleviation of suffering emerged as a consequence of vårdandet, displaying its significance.

Syftet med studien är att beskriva och försöka förstå hur en eventuell förändring av identitet/självuppfattning hos personer med hörselskada, som har haft det talade språket som förstaspråk men i vuxen ålder kommer i kontakt med teckenspråket och interagerar med dövkulturen. De karaktäristiska kategorierna som används för att skapa en spridning i närmandet av en beskrivning och förståelse kring mötet med dövkulturen är, kön, ålder och cochlea implantat. Detta för att motsvara den spridning som råder inom den heterogena gruppen hörselskadade. Frågeställningarna som används är: Har kön, ålder och cochlea implantat betydelse för en eventuell förändring kring hur personer med hörselskada samspelar före, under och efter mötet med dövkulturen? och Hur har dessa eventuella förändringar påverkat individens sätt att betrakta sig själv? Resultatet visar att informanterna beskriver hur deras identitet och självuppfattning har förändrats i en positiv riktning under och efter mötet med dövkulturen. Innan mötet med dövkulturen har informanterna betraktat sig som hörande och mötet med dövkulturen har medfört en insikt av hörselskadans konsekvenser. Majoriteten av informanterna betraktar sig numera som hörselskadade, endast en betraktar sig själv som Döv. De yngre informanterna visade sig ha lättare att interagera med dövkulturen under perioden på Västanviks Folkhögskola men att de inte känner sig fullt accepterade i dövgruppen utanför skolan. / The study aims to describe and understand how a possible change of identity/self-perception might happen of people with hard of hearing, who has had spoken Swedish as its first language but as an adult comes in contact with sign language and interact with the deaf culture in Sweden. The characteristic categories are used to create a spread in the rapprochement of the description and understandings of the meeting with deaf culture are gender, age and cochlear implants. This is to reflect the spread that exists within the heterogeneous group of hard of hearing people. The questions used are: Does gender, age and cochlear implants have any significance of any change on how people with hearing loss interact before, during and after the meeting with the deaf culture? And how have these changes affected the individual's way of looking at itself? The results show that the informants described how their identity and self-perception has changed in a positive direction during and after the meeting with the deaf culture. Before meeting with the deaf culture the informants have viewed themselves as hearing and the meeting with the deaf culture has brought an awareness of the effects of a hearing loss. The majority of the informants regard themselves now as hard of hearing, only one considers himself deaf. The younger informants turned out to have an easier time interacting with the deaf culture whilst attending Västanvik Folkhögskola but they do not feel fully accepted in the deaf culture outside the school.

Denna studie belyser hur barn kommunicerar och samspelar med varandra i ateljén. I ateljén kan barnen använda sin kreativa sida i olika aktiviteter, men ateljén kan också ses som en social mötesplats där ett utbyte av erfarenheter med varandra sker. Även förskollärares didaktiska överväganden för ateljén belyses. Undersökningen berör även de didaktiska val som förskollärare gör i samband med ateljén. Syftet med denna studie är att se hur barn samspelar och kommunicerar med varandra med avgränsning till ateljén, dels för att ateljén på förskolan är en plats som barn oavsett ålder tycker om att vara i samt att ateljén är ett relativt outforskat pedagogiskt rum för barns kommunikation och samspel. Studien utgår ifrån det sociokulturella perspektivet, vilket innebär att det är samspelet och kommunikationen mellan barnen som är fokus och det är dessa sammanhang som ligger till grund för lärandet. Metoden som har använts i denna studie har varit videoobservationer i ateljén samt intervjuer med förskollärare på förskolan. Videoobservationerna är det centrala i studien och intervjuerna med förskollärarna är ett komplement som synliggör de didaktiska valen avseende ateljén. Resultatet visar att barn använder många olika uttrycksformer när de kommunicerar och samspelar med varandra i ateljén, samt att de didaktiska val gällande ateljén som förskolläraren gör är av betydelse för barnens kommunikation och samspel. Diskussionen binder samman resultatet med tidigare forskning. Slutsatsen av studien är att barnen behöver social kompetens, vilket utvecklas i kommunikation och samspel med andra i ateljén. / This study will illustrate on how children communicate and interplay with each other in the studio. In the studio the children can use their creative side in different activities, but the studio can also be seen as a social venue where an exchange of experiences happens. The preschool teacher’s didactic considerations for the studio will also be illustrated. The study also concern the didactic choices made by the preschool teacher in connection to the studio. The purpose of this study is to see how children interplay and communicate with each other, we have defined it to the studio, partly because the studio at the preschool is a place the children regardless of age likes being in and the studio is a relatively unexplored educational room for children’s communication and interplay. The study is based on the socio-cultural perspective, which means that it is the interplay and the communication between the children that are in focus and that it is in these contexts which is the basis for learning. The methods that have been used for this study has been video observations in the studio and interviews with preschool teachers at the preschool. The video observations are central to the study and the interviews with the teachers are a complement which reveals the didactic choices in respect to the studio. The results show that children use a lot of different forms of expression when they communicate and interplay with each other in the studio, and that the didactic choices concerning the studio that the preschool teachers make is of great meaning for the children’s communication and interplay. The discussion binds the result and earlier research together. The conclusion from this is that the children needs social competens, which develops in communication and interplay with others in the studio.

The purpose of this study has been to examine how Swedish teachers of English encourage the development of students’ oral proficiency in the English language. By interviewing six Swedish teachers of English at upper secondary school, the study addresses which methods are mostly used by the teachers in order to encourage the improvement of students’ oral proficiency. The results of the study indicate that all the teachers tried in different manners to encourage students’ self-confidence, which would help them develop their oral proficiency. Furthermore, it was possible to conclude that the teachers shared the notion that insecurity is detrimental to the development of students’ oral proficiency. Another method that was used by the teachers was allowing students to work in either pair or groups. Even though most teachers used this method, they did point out different things that were important to think about in terms of group work. For the teachers, it was important that the students had fun during oral exercises, and thus, most teachers used different games when conducting oral activities in order to inspire a more relaxed or comfortable environment. The last concept that the teachers talked about was the usage of the target language in the classroom. Here the teachers’ ideas were not in alignment with each other. Some thought that it was good to force the students to use the target language throughout the lessons when communicating, whereas others only believed that students had to communicate orally in the target language during speaking activities. If students were insecure, it did not, according to these teachers, help the students to force them to speak English throughout the lessons. Most of the concepts that were introduced by the teachers were similar to those found in previous studies on Swedish teachers of English. Furthermore, the results of this paper could also be tied to previous research concerning oral development for L2 learners. / Syftet med denna studie har varit att studera hur svenska engelskalärare främjar utvecklingen av elevers muntliga färdigheter i engelska. Genom att intervjua sex svenska engelskalärare på gymnasieskolan undersöker studien vilka metoder som används mest av lärarna för att utveckla elevernas muntliga färdigheter. Resultaten av studien visar att de flesta lärare som intervjuades på olika sätt uppmuntrar elevernas självförtroende, vilket i sin tur hjälper dem att utveckla deras muntliga färdighet. Tanken om att osäkerhet är skadligt för elevers utveckling av muntlig färdighet delades av alla lärare som intervjuades. En annan metod som användes av lärarna var att tillåta elever att arbeta i par eller grupper. Även om de flesta lärare använde den här metoden pekade de på olika saker som var viktiga att tänka på när det gällde grupp- och pararbeten. Nästa metod som lärarna använde berörde inspirerandet av en mer avslappnad eller bekväm miljö som möjliggör utvecklingen av elevers muntliga färdigheter. För lärarna var det viktigt att eleverna hade kul under muntliga övningar, och sålunda använde de flesta lärare olika spel när de utförde muntliga aktiviteter. Det sista konceptet som lärarna talade om var användningen av målspråket i klassrummet. Här var lärarens idéer inte i linje med varandra. Vissa trodde att det var bra att tvinga eleverna att använda målspråket under hela lektionen medan andra inte trodde det hjälpte elevernas utveckling av sitt muntliga språk. Om en student var osäker, hjälpte det inte, enligt dessa lärare, att tvinga studenten att tala engelska under lektionerna. De påpekade dock att eleverna var tvungna att under talaktiviteter och muntliga presentationer interagera på målspråket. De flesta av de koncept som lärarna introducerade liknade dem som hittades i tidigare studier om svenska engelskalärare. Dessutom kan resultaten av denna uppsats kopplas till tidigare forskning kring oral development for L2 learners.