Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken typ av forskning som beslutsfattare använt sig av vid bildandet av en svensk klimatpolicy och om vetenskapliga resultat av viss karaktär använts i större utsträckning än andra. Att problemen med klimatförändringar är en av vår tids största frågor är ingen nyhet (se t.ex. Bogren et al, 1998, Carlén, 2000). Då klimatförändringar är en mycket komplex fråga som omgärdas av många olika slags osäkerheter är det viktigt att en klimatpolicy, när den formuleras, förhåller sig till aktuell forskning. I studien har valts att ta utgångspunkt i klimatkommitténs arbete då det har haft avgörande betydelse för hur svensk klimatpolitik utformats. Det är rimligt att anta att de som satt med i kommittén är väl insatta i hur det resonerades under processen. Som metod har den kvalitativa intervjun valts. Slutsatsen är att samhällsvetenskap som använder det tolkande angreppssättet inte har beaktats i någon större utsträckning vid bildandet av svensk klimatpolicy trots att den hade kunnat innebära en bredare förståelse för problematiken och påverkat utformningen av en handlingsplan.

Alltsedan 1952 har Sverige arbetat med att bistå fattigare länder i deras utveckling ut ur fattigdomen. Den svenska biståndsmyndigheten Sida har av riksdagen tilldelats sex mål för sitt arbete, varav denna studie fokuserar på två av dem, målet om resurstillväxt, samt målet om miljöhänsyn. Finns där en konflikt mellan dessa mål eller är det snarare så att de är varandras förutsättningar? Genom att studera de rådande teoribildningarna på området och nyttja dem i analysen av relevant empiriskt material, i form av såväl textanalys som intervjuer, har Sidas förhållningssätt i denna fråga har kunnat kartläggas. Även om det råder en viss skepsis mot vissa former av tillväxt så kan Sidas förhållningssätt ändå karaktäriseras som tillväxtoptimistiskt. Studiens kritik riktar sig främst mot att det hos Sida saknas en tydlig uppfattning och ståndpunkt om de industrialiserade och rikare ländernas ansvar och roll i utvecklingspolitiken. En större inriktning mot en omfördelning av befintliga resurser och ett beaktande av det rättvisa miljöutrymmet förordas.

Vid min praktiktid på avdelningen för undersökning av förorenade områden vid SWECO VBB VIAK, Linköping utvecklades en förståelse för hur komplext problemet är med riskklassning av förorenade områden. Idag används uteslutande metodiken i MIFO-modellen, men ett önskemål yttrades om kunskaper om andra metodiker. Jag föreslogs att i mitt följande examensarbete ta fram någon annan metod än MIFO-modellen för vad man bör undersöka för att kunna riskklassa ett förorenat område. Då det finns många olika slags förorenade områden och därmed olika faktorer att ta hänsyn till för att kunna riskklassa ett förorenat område gjordes en avgränsning för att arbetet skulle rymmas inom en 10-poängs kandidatexamensuppsats. Med kunskap om i vilken fas en deponi befinner sig i, samt vilka skyddssystem som deponien har, kan man få indikation om tillstånd och möjlighet att förutse emissioner från deponien. Detta är en av förutsättningarna då man vill riskklassa deponien. Som förorenat område valdes undersökning av deponi. Som analysfaktorer valdes att undersöka vilka variabler som kan bestämma i vilken fas en deponi befinner sig i samt vilka variabler som behövs avseende en deponis barriärsystem för att kunna riskbedöma emissioner från deponien. Dessutom valdes att göra en fallstudie på ett mindre objekt. Som objekt valdes Nykvarns deponi i Linköping. Som sidoprojekt var det också intressant att undersöka om Nykvarns deponi efter de åtgärder som gjorts motsvarar dagens krav på avslutade deponier. Syftet med den här studien har varit att införskaffa kunskap om hur man undersöker i vilken fas en deponi befinner sig i samt vilket barriärsystem den har. Studiens utgångspunkt har varit att besvara följande frågeställningar: Med vilka variabler kan en deponis fas bedömas? Med vilka variabler kan en deponis barriärsystem bedömas? Vilka variabler finns att tillgå för Nykvarns deponi? Vilka ytterligare variabler behövs för att kunna fastställa Nykvarns deponis fas respektive för att fastställa om barriärsystemet motsvarar de krav som ställs i lagar och förordningar?

Att utsläppen från trafiken måste minska är idag de flesta överens om, frågan är bara på vilket sätt. En lösning är att förändra människors attityder och beteenden till bilism, att få dem att åka mindre bil. Detta kan göras bland annat genom olika styrmedel. I denna uppsats studeras kommunikationens potential som styrmedel. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av befintlig teori samt två fallstudier analysera om och hur kommunikation som styrmedel kan förändra människors attityder och beteenden till bilism sommiljö- och samhällsproblem. Analysen visar bland annat på svårigheten att förändra människors attityder och beteenden. Individen ska uppfatta problemet, intressera sig för ämnet och slutligen bli så starkt påverkad att attityden och beteendet förändras. Genom att satsa på rätt kommunikationsstrategier verkar detta dock inte vara någon omöjlighet. Kommunikation som styrmedel har visats vara en väldigt viktig och nödvändig metod för att kunna ändra människors livsstil. Kommunikation ger människor bland annat kunskap som är en grundläggande faktor för att en människa ska kunna ändra sina attityder och beteenden. Vidare kan kommunikation peka på individuella vinster och få människor att öka sin handlingsbenägenhet. Kommunikation är dock samtidigt en mycket osäker och långsam process och alla problem är heller inte kommunikationsproblem. Att kommunikation ensamt klarar av att få människor att åka mindre bil är aningen optimistiskt då andra faktorer som bland annat de yttre materiella faktorerna har en avgörande roll för om en beteendeförändring blir till eller inte. En idé kan därför vara att komplettera kommunikation med de mer traditionella styrmedlen för en så effektiv attityd- och beteende förändring som möjligt. Det gäller dock att börja i rätt riktning och lägga tyngdpunkten vid rätt styrmedel.

I dag pågår ett nationellt miljömålsarbete som utgår från de 15 nationella miljökvalitetsmålen, vilket har sin grund i ett tidigare miljömålsarbete som utgick från 13 nationella miljöhot. Syftet med uppsatsen har varit att med fallet Kinda kommun undersöka svårigheter och möjligheter med att utforma lokala miljömål utifrån nationella miljömål. Detta riktar fokus mot den rumsliga skalproblematiken som kan uppstå när nationella mål skalas ner till lokala mål. Vägledande frågeställning har varit; Vilka svårigheter uppkommer när det gäller att utforma lokala miljömål utifrån de nationella? Vilka möjligheter har en liten kommun att anpassa och genomföra de nationella miljömålen på lokal nivå? Grunden för uppsatsen är en kvalitativ fallstudie, där tyngdpunkten ligger på instudering och jämförelse av befintlig relevant litteratur samt intervjuer. Bakomliggande fakta till uppsatsen, att ta fram underlag och bakgrund till två lokala miljömål, utfördes i samråd och i diskussion med anställda på Kinda kommun som arbetar inom områdena. De skalproblem som verkar ha uppstått för kommunen är vilken nivå man ska utforma de lokala miljökvalitetsmålen på för att de ska vara realistiska och genomförbara men ändå något att sträva mot. Svårigheter med att utforma lokala miljömål är just att de måste läggas på rätt nivå för att vara fungerande för kommunen.

Detta är en studie av teori och praktik i svensk skogspolitik, undersökningen är gjord med hjälp av intervjuer av skogsmaskinförare. Syftet med studien var att belysa och analysera orsaken till de skador som skogsbruket orsakar. Jag ville undersöka hur de skogspolitiska målen omsätts i praktiken. Under de intervjuer som genomfördes med skogsmaskinförarna utkristalliserades några faktorer som utgör problem och som har betydelse för hur skogspolitiken genomförs i praktiken. Det som skogsmaskinförarna menar utgör problem är bland annat bristfällig information, dåliga kartor och snötäckt mark. Vidare framkom att andra åtgärder än avverkning kan orsaka skador på skyddsobjekt. Andra skogsåtgärder som till exempel skotning av ris och markberedning är inte lika kringgärdade av restriktioner som slutavverkningar. Att objekt inte finns på kartor beror på att de inte inventerats eller registrerats. När marken är täckt med snö, objekt inte finns markerade på någon karta, inte är markerat i fält och ingen har lokal kännedom om objekten är det stor risk för att de skadas. Allt färre anställda i skogen gör att skogsarbetare arbetar över allt större områden vilket leder till att lokal kännedom om objekt också saknas idag. Stora insatser behövs för att få till stånd inventeringar av kulturobjekt och nyckelbiotoper, vidare behövs registrering och överföring till kartor som snabbt kan göras tillgängliga för skogsbruket. Rutiner för informationsflödet och fortsatt satsning på utbildning, rådgivning och information till alla skogsbrukets aktörer är viktigt för att målen skall kunna nås.

Ekonomi, miljö och socio-kulturella aspekter har analyserats för ett källsorterande avloppssystem och ett konventionellt reningsverk genom en fallstudie. Hyreshuset Ekoportens källsorterande avloppssystem, med urinsortering, har jämförts med reningsverket Slottshagen i Norrköping. Kostnader har analyserats genom kostnadseffektivitetsanalys och miljöaspekter har jämförts genom analys av resurshushållning av näringsämnen och areal. För analys av socio-kulturella aspekter har intervjuer gjorts med Ekoportens boende samt genom studier av erfarenheter från andra undersökningar. Analysen visar att Ekoportens avloppssystem är fem gånger dyrare per personekvivalent och år än Slottshagens reningsverk. Återförsel av kväve och fosfor till odlingsmark från Ekoporten är åttio respektive tio gånger högre än från Slottshagen. Ekoporten har 20% mindre utsläpp av kväve medan Slottshagen har 28% bättre fosforrening och tio gånger bättre resurshushållning av areal. Socio-kulturell analys visar att kravet att sitta ned för att urinsortera är den stora skillnaden mot konventionellt reningsverk. Slutsatsen är att urinsorterande avloppssystem är ett rimligt komplement till konventionella reningsverk. Urinsortering kan minska avloppsvattnets kväveinnehåll med 40-80%. Avloppssystem likt Ekoportens behöver dock bli mer ekonomiskt fördelaktiga och måste skyddas mot olämplig användning för att minska dess negativa miljöaspekter.

The highly toxic man-made substance referred to as dioxin (polychlorinated dibenzo-para-dioxins (PCDDs) and polychlorinated dibenzofurans (PCDFs)) causes severe health damages both to humans and other organisms, with lethality as its worst. Because of the toxicity several risk assessments has been performed on dioxins trying to determine at what concentration there are no risk of exposure. Resent years of research has discovered that these substances are not only anthropogenically but also producedin natural processes, like volcanoes and forest fires. To investigate if there is a need to take these naturally formed dioxins into account in the risk assessment processes, interviews with persons at relevant institutions in Sweden has been made. Analyses of existing risk assessment methods and political documents were also made to complete the picture. The general attitude seams to be awareness of the natural contribution, but clueless when it comes to adapting it to the risk assessments. When scenarios of different possibilities of natural background levels were compared to available risk assessments there could be concluded that the natural contribution is of importance and should be pronounced as a special part of the risk assessment process.

Soil properties affect the chemical composition of soil water. When studying transport of chemical substances through a basin, it is therefore important to know from which soil layer the main part of the runoff is generated. The aim of this study is to develop an HBV/PULSE model with merged soil moisture and response routines, which generates good approximations of groundwater levels. It should be possible to extend the model to simulate transport of substances and take into account which soil layer the groundwater level is currently in. The hydrological version of HBV/PULSE is used since there is no need to account for pH or alcalinity at this stage. Representation of runoff is changed to an equation analogous to that of HBV-96. The unsaturated and saturated zones in the response routines are merged by associating change in groundwater storage with change in the size of the unsaturated zone. Field capacity, which is expressed in mm in the existing model, is transformed from parameter to variable. Three models are compared in this study: HBV/PULSE without any modifications, HBV/PULSE with a response function similar to that of HBV-96 and finally a model with the same response function as model two, variable field capacity, groundwater level simulation and connected soil moisture and response compartments. Results show that runoff is simulated equally well by the two first model versions, and alomst as well by the third. Soil moisture simulations show the same patterns for all three models, but slightly different levels. Ground water storage is different in the first model compared to the others, mainly depending on the use of capillary flux andnegative storage values in the unmodified model. Groundwater simulations with the third model generated results which differed much from measurements. The main problem is the magnitude of the variations which is far too small in the simulations. Introduction of variable soil moisture in the unsaturated zone and variable soil porosity is suggested as a way of increasing the magnitude of fluctuations in groundwater storage and levels. It is also necessary to allow groundwater storage, and thereby groundwater levels, to vary equally in both directions from the initial values. If this is not possible to achieve with the new response function, it is necessary to change back to the old function despite the increase in parameters.

Uppsatsen behandlar producentansvar för elektriska och elektroniska artiklar, konsumenten och risksamhället (Ulrich Beck). Syftet är att belysa producentansvaret för el-produkter ur ett konsumentperspektiv. För att göra detta har jag gjort en kvalitativ intervju med kommunal tjänsteman vid Norrköping kommun, intervjuer med återförsäljare i Norrköping, flödesschema över el-produkter och information och slutligen har producentansvaret för el- produkter analyserats med utgångspunkt i Becks verk Risksamhället. El-produkter inebär tidstypiska risker för den reflexiva moderniseringsprocessen. Producentansvaret för el-produkter kan ses som ett försök att lösa problematiken kring resurser som hamnat på fel plats. För ökad insamlingsfrekvens av el-produkter är information viktig, liksom ökad närhet för konsumenten till insamlingssystemet. För att öka närheten till insamlingssystemet har hyresvärdar och kommun en viktig uppgift att fylla. Återförsäljare har genom sin dagliga kontakt med konsumenterna en viktig uppgift som förmedlare av information i systemet för producentansvar på el- produkter. Tyvärr kan en del återförsäljare inte ge en lokal prägel på informationen.