Hedgefonder anses kunna generera positiv avkastning oavsett marknadsklimat pga. sina friare placeringsregler och möjlighet för förvaltarna att använda sig av flera olika derivatinstrument och finansiella tillgångar när de konstruerar sin portfölj. Eventuell överavkastningen beror bl.a. på att förvaltare av dessa fonder lyckas minska marknadsrisken som ett marknadsindex är exponerad mot. Resultatet för denna studie visar att de flesta undersökta hedgestrategier har lyckats generera högre avkastning än marknadsindex men inte lyckats prestera positiva resultat i samtliga av de undersökta delperioderna under en period som kännetecknats av negativ utveckling på flera globala marknader.

<p>Uppsatsen undersöker om fonders prestation beror på dess förmögenhet. Syftet är att se om små fonder presterar bättre än stora (sett till riskjusterad prestation) och således är att föredra. Undersökningen innehåller 21 stycken svenska fonder med inriktning på nationella placeringar över perioden 2003-2008. Som mått på prestation har den historiska sharpekvoten och Jensens alfa använts. Undersökning har gjorts på paneldata, tidseriedata och tvärsnittsdata över olika tidsperioder och tidsperspektiv. I resultaten påträffades ett signifikant negativt samband mellan prestation och fondförmögenhet, dvs. fonder presterade sämre ju större de blev. Det påträffades dock inget samband i skillnaden i hur små fonder presterat gentemot större fonder. En förklaring till detta kan vara att stora fonder gynnas av att ha bättre förvaltare medan små fonder gynnas av sin storlek och att dessa fördelar tar ut varandra.</p>

Uppsatsen undersöker om fonders prestation beror på dess förmögenhet. Syftet är att se om små fonder presterar bättre än stora (sett till riskjusterad prestation) och således är att föredra. Undersökningen innehåller 21 stycken svenska fonder med inriktning på nationella placeringar över perioden 2003-2008. Som mått på prestation har den historiska sharpekvoten och Jensens alfa använts. Undersökning har gjorts på paneldata, tidseriedata och tvärsnittsdata över olika tidsperioder och tidsperspektiv. I resultaten påträffades ett signifikant negativt samband mellan prestation och fondförmögenhet, dvs. fonder presterade sämre ju större de blev. Det påträffades dock inget samband i skillnaden i hur små fonder presterat gentemot större fonder. En förklaring till detta kan vara att stora fonder gynnas av att ha bättre förvaltare medan små fonder gynnas av sin storlek och att dessa fördelar tar ut varandra.

Studien utreder om det är möjligt att utforma en värdeinvesteringsstrategi utifrån ett fåtal kriterier som frekvent ger bättre avkastning än indexet SIXPRX på de nordiska aktiemarknaderna. Genom en långsiktig tillbakablick mellan 1992 och 2011 har författarna utforskat möjligheterna till värdeinvesteringar. Årsvisa portföljer om maximalt 30 aktier används för att besvara frågeställningen. Dessa resultat undersöks sedan statistiskt genom signifikanstest. Slutligen konkluderas att författarna inte lyckats överträffa marknaden, att de valda studieåren påverkar resultatet i hög utsträckning samt att marknaden inte kunnat konstateras vara ineffektiv under perioden.

Det pågår diskussioner huruvida aktivt förvaltade fonder lyckas generera en bättre avkastning än marknaden. Ett argument för att investera i en aktivt förvaltad fond är att fondförvaltaren aktivt handlar värdepapper i syfte att uppnå hög avkastning. De här fonderna har ofta en högre avgift vilket används som motargument för att investera i den typen av fonder. Kritiker anser att en indexfond ger investerare en högre nytta eftersom de har lägre avgifter och att aktiv handel inte leder till större avkastning.  Många studier har gjorts på ämnet och den allmänna uppfattningen är att aktivt förvaltade fonder kan ge bättre avkastning än index över tid. Få studier kan dock bekräfta att det är fondförvaltarens bedrift. Fondprestation mäts enligt prestationsmåtten, Jensens Alfa, Sharpekvot och Treynorkvot. Slutsatsen liknar majoriteten av studier. Det är svårt att bekräfta hypotesen att det är fondförvaltarens skicklighet som ligger till grund till en bra fondprestation. Troligtvis beror större delen av en fonds prestation på makroekonomiska faktorer och börspsykologi. / Discussions are ongoing as to whether actively managed funds succeed in generating a better return than the market. One argument for investing in an actively managed fund is that the fund manager actively trades securities in order to achieve a high return. These funds often have a higher fee, which is used as a counter-argument to invest in this type of fund. Critics believe that an index fund provides investors with a higher benefit because they have lower fees and that active trading does not lead to greater returns.  Many studies have been done on the subject and the general perception is that actively managed funds can provide better returns than indices over time. Few studies can, however, confirm that this is the fund manager's achievement. Fund performance is measured according to performance measures such as Jensen's Alpha, Sharpe ratio and Treynor ratio. The conclusion of the study is similar to the majority of studies. It is difficult to confirm the hypothesis that it is the fund manager's skill that is the basis for a good fund performance. Most of a fund's performance probably depends on macroeconomic factors and stock market psychology.

I dagens premiepensionssystem finns det två typer av aktiefonder, dels indexfonder och dels aktivt förvaltade fonder. Denna studie undersöker om aktivt förvaltade Sverigefonder och tillväxtmarknadsfonder lyckas uppnå en högre riskjusterad avkastning än valt jämförelseindex, om de aktivt förvaltade fonderna uppvisar persistens i sina prestationer och om det föreligger ett samband mellan graden av aktiv förvaltning och fondernas riskjusterade avkastning. Studien undersöker 38 Sverigefonder och 43 tillväxtmarknadsfonder under åren 2007-2013. Som mått på den riskjusterade avkastningen används i denna studie Jensens alpha, Sharpe-kvot och Treynor-kvot. För att undersöka persistensen har två olika varianter av contingency tables använts för att mäta persistensen både på kort och lång sikt. Sambandet mellan graden av aktiv förvaltning och riskjusterad avkastning har undersökts med hjälp av en regression där 1-R2 används som den oberoende variabeln och Jensens alpha som den beroende variabeln. Resultatet från studien visar att varken de aktivt förvaltade Sverigefonderna eller de aktivt förvaltade tillväxtmarknadsfonderna sett över hela perioden lyckas nå en högre riskjusterad avkastning än index. Sett till enskilda år lyckas både Sverigefonderna och tillväxtmarknadsfonderna nå en högre riskjusterad avkastning än jämförelseindex. Av resultatet framgår det vidare att Sverigefonderna tenderar att överprestera index när det föreligger högkonjunktur och underprestera index när det är lågkonjunktur i ekonomin. Tillväxtmarknads- fondernas prestationer är dock inte lika konjunkturberoende som Sverigefondernas. Varken Sverigefonderna eller tillväxtmarknadsfonderna uppvisar någon persistens i sina prestationer på lång sikt. På kort sikt uppvisar både Sverigefonderna och tillväxtmarknadsfonderna persistens i sina prestationer under enstaka tidsperioder. När det gäller sambandet mellan den riskjusterade överavkastningen (Jensens alpha) och graden av aktiv förvaltning (1-R2) sett över hela perioden föreligger det för Sverigefonderna ett negativt samband medan tillväxtmarknadsfonderna uppvisar ett positivt samband. Sett till enskilda år varierar sambandet både för Sverigefonderna och tillväxtmarknadsfonderna mellan att vara positivt och negativt.

<p>Under början av 2000 – talet har fondsparandet och antalet fonder ökat markant i Sverige. Från början var det bara bankerna som erbjöd denna sparandeform i Sverige och i takt med att fonderna har blivit fler har också antalet kapitalförvaltare blivit fler.</p><p>Sverige är det land i världen där flest sparar kapital i fonder och därför fyller dessa kapitalförvaltare en väldigt viktig funktion i samhället. Valet av fond och kapitalförvaltare blir väldigt viktigt då det skiljer stort mellan fonders prestationer.</p><p>Vi vill med denna studie undersöka om bankers fonder generellt sätt har presterat bättre än fonder förvaltade av fondbolag under femårsperioden 2003 – 2007. De fonder vi valt att undersöka är Sverigefonder, Nordenfonder, Europafonder och Globalfonder.</p><p>Resultatet visar att de fonder som förvaltats av bankerna under denna period presterat bättre än fondbolagens fonder. Genom att ta del av tidigare forskning finner vi ett antal aspekter som kan vara förklaringen till dessa skillnader i fondprestation. Några av dessa är att bankerna har något lägre förvaltningsavgifter vilket visat sig positivt för fondens utveckling, fondstorlek är även det något som har betydelse för framtida utveckling och inflödet av nytt kapital påverkar framtida utveckling.</p><p>Det finns alltså ett antal aspekter som man bör ha i åtanke vid valet av fond genom att försöka ta reda på dessa signaler kan man investera i fonder som har goda förutsättningar att prestera bättre än andra.</p>

No description available.

<p>I denna studie undersöks huruvida man som investerare kan erhålla riskjusterad överavkastning på den svenska aktiemarknaden genom att utnyttja ett mått som baseras på graden av periodiseringars storlek. Detta då tidigare forskning visar på att marknaden ofta feltolkar periodiseringars inverkan på bolags resultatrapport, vilket i sin tur leder till att investerare felvärderar bolagen. Genom att utforma aktieportföljer med en ettårig investeringsperiod och i form av en köpportfölj innehållande bolag med en låg grad av periodiseringar, en blankportfölj innehållande bolag med hög grad periodiseringar och en hedgeportfölj som kombinerar de två portföljerna, testas huruvida det går att erhålla riskjusterad överavkastning genom användandet av modellen Jensens alfa. Resultatet tyder på att strategin är framgångsrik beträffande identifiering av förväntat köpstarka aktier, men att den däremot misslyckas med att särskilja svaga aktier.</p>

I denna studie undersöks huruvida man som investerare kan erhålla riskjusterad överavkastning på den svenska aktiemarknaden genom att utnyttja ett mått som baseras på graden av periodiseringars storlek. Detta då tidigare forskning visar på att marknaden ofta feltolkar periodiseringars inverkan på bolags resultatrapport, vilket i sin tur leder till att investerare felvärderar bolagen. Genom att utforma aktieportföljer med en ettårig investeringsperiod och i form av en köpportfölj innehållande bolag med en låg grad av periodiseringar, en blankportfölj innehållande bolag med hög grad periodiseringar och en hedgeportfölj som kombinerar de två portföljerna, testas huruvida det går att erhålla riskjusterad överavkastning genom användandet av modellen Jensens alfa. Resultatet tyder på att strategin är framgångsrik beträffande identifiering av förväntat köpstarka aktier, men att den däremot misslyckas med att särskilja svaga aktier.