No description available.

Under början av 2000 – talet har fondsparandet och antalet fonder ökat markant i Sverige. Från början var det bara bankerna som erbjöd denna sparandeform i Sverige och i takt med att fonderna har blivit fler har också antalet kapitalförvaltare blivit fler. Sverige är det land i världen där flest sparar kapital i fonder och därför fyller dessa kapitalförvaltare en väldigt viktig funktion i samhället. Valet av fond och kapitalförvaltare blir väldigt viktigt då det skiljer stort mellan fonders prestationer. Vi vill med denna studie undersöka om bankers fonder generellt sätt har presterat bättre än fonder förvaltade av fondbolag under femårsperioden 2003 – 2007. De fonder vi valt att undersöka är Sverigefonder, Nordenfonder, Europafonder och Globalfonder. Resultatet visar att de fonder som förvaltats av bankerna under denna period presterat bättre än fondbolagens fonder. Genom att ta del av tidigare forskning finner vi ett antal aspekter som kan vara förklaringen till dessa skillnader i fondprestation. Några av dessa är att bankerna har något lägre förvaltningsavgifter vilket visat sig positivt för fondens utveckling, fondstorlek är även det något som har betydelse för framtida utveckling och inflödet av nytt kapital påverkar framtida utveckling. Det finns alltså ett antal aspekter som man bör ha i åtanke vid valet av fond genom att försöka ta reda på dessa signaler kan man investera i fonder som har goda förutsättningar att prestera bättre än andra.

I denna uppsats undersöks huruvida momentumstrategier kan generera en abnormal avkastning på den schweiziska aktiemarknaden under perioden 2010-2019. Momentumstrategierna som testas bygger på att investera i tidigare vinnar- och förloraraktier och behålla dem i tre respektive tolv månader. Tidigare studier visar att köp som hålls över längre tidsperioder ökar avkastningen. Urvalet är taget från Swiss All Share Index som inkluderar alla noterade bolag på den schweiziska aktiemarknaden. Effektiva marknadshypotesen (EMH) utgör den teoretiska grunden i uppsatsen och strategiernas avkastning riskjusteras med Capital Asset Pricing Model (CAPM) och Jensens alfa. Resultatet visar ett positivt alfa för samtliga strategier och innehavsperioder, men det är endast momentumportföljen för ena strategin som kan uppvisa en statistiskt säkerställd signifikans på femprocentsnivån. Trots att resultatet indikerar att momentumstrategier genererar en positiv abnormal avkastning, går det inte att dra en generell slutsats för hela studien. Därmed kan nollhypotesen inte förkastas och EMH anses vara effektiv i dess svaga form på den schweiziska marknaden.

Den här uppsatsen undersöker och analyserar AP-fondernas förvaltning av det svenska pensionskapitalet i relation till dess uppdrag utifrån finansiell teori och tidigare forskning. Halvårsdata och information om fondernas allokering har samlats in från AP-fondernas respektive webbplatser mellan åren 2001 och 2009. Studien har använt ett flertal modeller för att analysera AP-fondernas historiska utveckling. Treynorkvot, Sharpekvot, Informationskvot, Morningstar rating och Jensens alfa har använts för att undersöka fondernas riskjusterade avkastning. Treynor och Mazuys market timing modell har använts för att undersöka huruvida fonderna har förmågan att förutse större marknadsrörelser. Fonderna har utvärderats utifrån tre olika jämförelseindex: ett externt och två interna index. Individer i pensionssystemet får inte välja hur större delen av deras pensionsavsättningar ska förvaltas. Däremot påverkas pensionstagarna i allra högsta grad av hur fonderna utvecklas. AP-fondernas informationsgivning är inte förenlig med dess policy och det påverkar därför vad utomstående kan utvärdera. AP-fonderna har under den valda tidsperioden inte nått målen som är uppsatta för verksamheten. Vidare förefaller det sig som att AP-fonderna är överviktade mot aktier i allmänhet och mot svenska aktier i synnerhet. Det visar sig också att tillgångsallokeringen är den absolut viktigaste faktorn för fondernas utveckling och därmed viktigare än aktiv förvaltning. AP-fonderna uppvisar en positiv riskjusterad avkastning under perioden oberoende vilket mått som används, dock uppvisar inte alla statistisk signifikans. Beroende på vilket jämförelseindex som används skiljer sig resultaten åt. Tredje AP-fonden har dock högst riskjusterad avkastning oavsett vilket jämförelseindex som används. I Morningstar rating får fonderna i genomsnitt två stjärnor av fem möjliga vilket innebär att de presterat under genomsnittet bland internationella pensionsfonder. Argumentet att använda fyra buffertfonder till förvaltning av kapitalet från inkomstpensionen har inte uppfyllts. Studien menar vidare att det finns tecken på stordriftsfördelar och att en eventuell sammanslagning skulle kunna ge en effektivare förvaltning.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka om AP7 uppfyller sitt mål att ge sina sparare minst lika bra pension som övriga premiepensionssparare Metod: Uppsatsen baseras på en kvantitativ metod. Avkastningar riskjusteras med hjälp av Treynorkvot, Sharpekvot och Jensens Alfa för att kunna jämföras mot varandra. Slutsatser:AP7:s riskjusterade avkastning ligger något under Sveriges övriga premiepensionsfonder sett till både PPM-index och genomsnittet för de nio mest valda PPM-fonderna år 2013. AP7 har presterat en sämre riskjusterad avkastning än SIXRX och en bättre riskjusterad avkastning än en svensk statsobligation sett till undersökningsperioden.

Nyckelord: Aktiv- passivitet, inaktivitet, riskmått, lönsamhet, värderingsmått, Sharpekvot, Treynorkvot, Jensens Alfa, CAPM Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilket typ av sparande inom PPM- fonder som är mest lönsam under en arbetslivstid, aktivpassivitet eller ren inaktivitet. Metod: Uppsatsen utgår från en kvantitativ studie, som sträcker sig från 2001 till 2010. Historisk avkastningsdata från portföljernas fonder har används för uträkning av olika värderingsmått. Därmed har ett jämförbart resultat av portföljernas prestation kunnat uppnås. Slutsats: Resultatet påvisade att aktiv-passivitet med en högrisk är en lönsam sparform. Med andra ord att en investerare får en stark positiv utveckling trots att de inte gjort ett fondbyte sedan det första aktiva valet. AP7 Såfa som har fått mycket utomstående kritik presterade väl i studien.

Denna studie undersöker om en enkel värdeinvesteringsstrategi, anpassad för en privat investerare, kan generera överavkastning på den svenska aktiemarknaden. Investeringsstrategin testas under perioden 01.04.2012–31.03.2018. Tre nyckeltal används, book-to-market (B/M), earnings-to-price (E/P) och historisk försäljningstillväxt (SG), för att bilda tre likaviktade portföljer. En tvådimensionell sorteringsmetod används för att sortera urvalet och identifiera undervärderade bolag som väljs in i portföljerna. Tre portföljer skapas den 1 april 2012 och hålls i ett år innan innehavet omfördelas. Portföljernas avkastning riskjusteras med CAPM och Jensens alfa. Två av de tre portföljer som studien undersöker når en statistiskt signifikant överavkastning på enprocentsnivån och säkerställer att investeringsstrategin kan användas för att generera överavkastning.

Denna studie undersöker om momentumstrategier kan generera överavkastning på den nordiska aktiemarknaden. Momentumstrategierna som testas är investeringsstrategier som bygger på att köpa tidigare vinnare och blanka tidigare förlorare. Studien testar två momentumstrategier på den nordiska marknaden, baserade på observationer från tidigare studier inom ämnet. Studien behandlar tidsperioden februari 2012 – oktober 2017 och ett urval med bolag noterade på OMX Nordic 40. Uppsatsen har sin teoretiska grund i den effektiva marknadshypotesen och tidigare forskning inom området. Strategiernas avkastning riskjusteras med Jensens Alfa och CAPM. Resultatet visar att ingen av momentumstrategierna uppnår en statistiskt säkerställd överavkastning, och det går inte att förkasta den effektiva marknadshypotesen i dess svaga form.

Fonder i allmänhet och aktiefonder i synnerhet är populära sparinstrument hos den svenska befolkningen. Ett alternativ till att äga aktiefonder är att äga aktier i investmentbolag. Vissa utredningar visar att svenska investmentbolag har presterat bättre på börsen än Sverigefonder under slutet av 1900- och början av 2000-talen, men att investmentbolag även är mer riskfyllda. Forskning som jämför investmentbolag med index indikerar att investmentbolag överpresterar gentemot index. Eftersom Sverige är ett fondsparande folk (Morningstar, 2016; SCB, 2017) är det intressant att undersöka om sparande i investmentbolag är bättre än sparande i aktiefonder.För att göra investmentbolagen jämförbara med aktiefonderna så diversifieras båda tillgångarna i enlighet med Modern Portföljteori genom att kombineras i portföljer. Att investmentbolag ofta har tillgång till styrelseposter i sina dotterbolag och därmed tillgång till insiderinformation om bolagen, skulle enligt den Effektiva Marknadshypotesen kunna medföra att investmentbolagen systematiskt överpresterar på börsen jämfört med aktiefondförvaltare.Eftersom aktiefonder kan vara både aktivt och passivt förvaltade, med en diskussion i bland annat Sverige om vilken av aktivt eller passivt förvaltade fonder som är det bättre valet, väljer denna studie att dela upp aktiefonder i dessa två kategorier. Således jämförs investmentbolagen med (1) aktivt förvaltade aktiefonder och (2) passivt förvaltade aktiefonder. De passivt förvaltade aktiefonderna approximeras sedermera med SIXPRX, ett bredare index över utvecklingen på Stockholmsbörsen. Tidsperioderna som undersöks är rullande intervall om 2, 5, 10 och 15 år mellan 2001-07-02 och 2016-06-30. Måtten som används för prestations-utvärdering är Jensens Alfa och Sharpekvot.Studiens resultat visar på överavkastning hos investmentbolagsportföljen gentemot den aktivt förvaltade aktiefondportföljen och SIXPRX, med signifikanta värden på 15-årsbasis samt ett antal ytterligare signifikanta tidsintervall. Ju längre det uppmätta tidsintervallet är desto starkare resultat uppvisas i favör för investmentbolagsportföljen. Utöver skillnader i informationsunderlag så skulle substansrabatt, skillnader i incitament till långsiktighet och skillnader i antalet ägda bolag kunna ligga till grund för investmentbolagens överprestation.

This analysis aims to figure out if active fund management can provide a greater risk-adjusted return compared to an index. The analysis is divided into two periods, 2012-2020 and year 2020. Jensen’s alpha is the performance measure that will be used during the analysis. A t-test will be performed to figure out if active fund management is significantly different from the index. Sharpe ratio and Treynor ratio is also included as a descriptive statistic. The result shows that during the period of 2012-2020, there was only one actively managed fund with a positive alpha that was significantly different from the benchmark index SIXPRX. The Treynor ratio showed that more than half of the actively managed funds outperform index, and less than half of the funds Sharpe ratio outperformed the index. The results for year 2020 show that there are two actively managed funds that have outperformed the index alpha and are significantly different. The amount of funds that outperformed the index Treynor ratio and Sharpe ratio also increased for that period. The conclusion is that there is very little evidence proving that active managed funds provide a greater risk-adjusted return compared to index in either time periods.