Bakgrund: Relationen mellan arbetsterapeut och patient har påvisats ha inflytande på behandlingen och behandlingsresultatet. Relationen är ett verktyg för att patienten ska uppnå sina mål. Tidigare definition om hur en bra relation är inkluderar att relationen ska vara tillitsfull. Tilliten byggs upp över tid. Syfte: Att beskriva hur arbetsterapeuter inom kommunala hälso-och sjukvårdsteam skapar tillitsfulla relationer till patienter. Metod: En kvalitativ studie där två fokusgrupper med sammanlagt sju arbetsterapeuter genomfördes. Därefter utfördes en innehållsanalys av de två fokusgruppsdiskussionerna. Resultat: I temat Att göra och att vara beskrivs deltagarnas uppfattningar om hur tillit skapas. Temat bygger på de tre kategorierna: Använder olika strategier, Arbetar klientcentrerat och Har ett empatiskt förhållningssätt. Deltagarna använder olika strategier beroende på om det är första mötet, fortsatt arbete eller om det är svårt att skapa tillit samt är instruerande. De arbetar klientcentrerat då de har patienten i fokus, lyssnar aktivt till patienten och skapar en jämlik relation. De har ett empatiskt förhållningssätt då de kommunicerar med ödmjukhet, visar patienten förstående samt skapar en avslappnad stämning. Slutsats: Deltagarna använder sig av olika strategier, arbetar klientcentrerat samt har ett empatiskt förhållningssätt för att skapa tillitsfulla relationer.

Bakgrund: Att arbeta är viktigt utifrån individens välbefinnande och ur ett samhällsperspektiv. Individer med nedsatt arbetsförmåga har i mindre omfattning arbete än övriga befolkningen. Arbetsterapeuter har kompetens att arbeta med arbetslivsinriktad rehabilitering då det ställer krav på att både bedöma individens förutsättningar, arbetsmiljön samt krav i arbete.  Syfte: Syftet med studien var att kartlägga hur kunskapsläget nationellt och internationellt ser ut avseende arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering på och i nära anslutning till arbetsplatsen där syftet är återgång i arbete. Metod: En scoping review genomfördes utifrån Arksey och O´Malleys femstegsmodell.  Resultat: Efter analys av tio artiklar framkom huvudtemana interventioner och arbetsterapeutiskt arbetssätt med undertemana arbetsplatsanpassningar interventioner för hitta aktivitetsbalans, interventioner för att stärka individens sociala förmåga, klientcentrerat och individbaserat arbetssätt.  Slutsats: Studien har bidragit till ökad kunskap om vilka interventioner som används av arbetsterapeuter inom arbetslivsinriktad rehabilitering och att de är effektiva. Det är viktigt att arbetsterapeuten arbetar klientcentrerat. Interventionerna bör utgå från individen och ta hänsyn till arbetsmiljö och kraven i arbete. Det går att utveckla evidensbaserade metoder med arbetsterapiteori.  Implikationer: Arbetsterapeuter har en viktig roll för en effektiv arbetslivsinriktad rehabilitering då studien visade att det genom arbetsterapeutiska interventioner blev en effektivare återgång i arbete.

Bakgrund/syfte: Det finns en alltmer ökad fokusering på hemrehabilitering för personer diagnostiserade med stroke. Dock kan utförandet på hemrehabiliteringen variera och det är ännu inte klarlagt hur ett fungerande åtgärdsprogram ska utformas. Syftet var att identifiera vad en hemrehabilitering för personer med stroke bör innehålla utifrån personalens perspektiv i multidisciplinära hemrehabiliteringsteam. Metod: Studien är en deskriptiv studie i enlighet med Delphi-tekniken. Frågeformulär skickades ut via e-mail i 3 rundor till 12 experter bestående av arbetsterapeuter, sjuksköterskor och sjukgymnaster. I Runda 1 fick experterna svara på öppna frågor för att få deras personliga åsikter i ämnet. Frågeformulären i Runda 2 och 3 utformades utifrån svaren från föregående runda där experterna fick markera grad av instämmande på en Likert skala efter varje påstående. Resultat: Sextifyra av 74 påståenden uppnådde en nivå av konsensus på 75 % eller mer. Hemrehabilitering bör innehålla patientens självbestämmande och delaktighet i utformandet. Detta säkerställs av ett klientcentrerat arbetssätt genom samarbete, samverkan och samordning på olika sätt med den sociala omgivningen under rehabiliteringsprocessen. Slutsats: Övergripande komponenter i en hemrehabilitering för personer med stroke är egenmakt, delaktighet och självständighet som uppnås genom det ”det goda teamet” och strategier för samordning. Studiens betydelse: Resultatet i studien kan bidra med värdefull information vid utformandet av hemrehabiliteringsprogram i klinisk verksamhet inom strokerehabilitering. / Background/aim: There is an increasingly focus on home-based rehabilitation for persons diagnosed with stroke. However, rehabilitation in the home environment can be delivered in many different ways and the best way to deliver home-based rehabilitation and its content is not yet clarified in the literature. The aim was to identify what home-based rehabilitation should contain from the perspective of members working in multidisciplinary teams in homes of persons diagnosed with stroke. Methods: The study design was a consensus-building, three-round Delphi survey. Questionnaires were sent by e-mail to a panel of 12 experts including occupational therapists, nurses and physiotherapists. In round 1 the experts were asked to answer open-ended questions to obtain their personal views on the subject. The questionnaire in Round 2 and 3 were built on the results of the previous ones and the experts were asked to mark on a Likert scale the importance of each statement. Results: Sixty-four of 74 statements reached a consensus level of 75% or more.  Home-based rehabilitation should contain patient’s autonomy and participation in the rehabilitation program. This is ensured by a client-centred approach characterized by cooperation and interaction with the social environment throughout the rehabilitation process. Conclusions: Overall components in home-based rehabilitation for persons diagnosed with stroke is empowerment, participation and autonomy achieved by ”The good team” and coordination strategies. Significance of the study: The result of the study could be an important source of information when designing home rehabilitation programs for persons with stroke.

Att vara sjukskriven har många negativa effekter på den upplevda hälsan. För att stötta patienter i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen har ett lagförslag för koordineringsfunktion lagts fram, vars mål är att patienter ska återgå i arbete. I koordinatoruppdraget arbetar idag många arbetsterapeuter, därför var syftet med denna studie att belysa arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i uppdraget som rehabkoordinator. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med rehabkoordinatorer, varav samtliga var legitimerade arbetsterapeuter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet indikerade att rehabkoordinatorerna arbetade klientcentrerat med hänsyn till hela människans liv, inte bara arbete. Det visade även att arbetsterapeutisk kompetens kan nyttjas i flera delar av rehabkoordinatorns uppdrag, exempelvis i utredning, målsättning och utvärdering. Det finns flera likheter mellan rehabkoordinatorernas arbetssätt och arbetsterapeuters, å andra sidan framkommer även skillnader i studien framförallt omfattningen av rehabkoordinatorns kunskaper om extern samverkan. Studien visar sammantaget att sättet att förhålla sig, möta och bemöta är genomgående lika i båda uppdragen. Dock krävs mer forskning inom området för att fler likheter och skillnader ska kunna påvisas, samt för att styrka arbetsterapeutens lämplighet i uppdraget som rehabkoordinator. Det vore även intressant att undersöka andra professioners lämplighet i uppdraget.

Bakgrund: Hemmasittande ungdomar, i åldrarna 15–24 år, som inte har en daglig sysselsättning i form av skola, arbete eller annan aktivitet är en stor riskgrupp för psykisk ohälsa. Risken att vara kvar i sysslolöshet under lång tid är överhängande och det behövs därför ett större fokus på gruppen. För att minska andelen individer i gruppen behövs en helhetssyn på de ungas behov och tidigare insatser för att förebygga hemmasittande. Syfte: Studien syftar till att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder som kan hjälpa hemmasittande ungdomar till en meningsfull sysselsättning i vardagen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio separata intervjuer med arbetsterapeuter inom olika verksamheter runt om i Sverige. Datainsamlingen analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom genom arbetet “Samtal och kommunikation”, “Åtgärder för en fungerande vardag”, “Samverkan” och “Utvecklingsmöjligheter” varje kategori har sedan två till tre underkategorier och flertalet koder som diskuteras. Slutsats: I resultatet framkom vikten av Klientcentrerade åtgärder och att lyssna på individen och möta upp denne där den befann sig för tillfället. / Background: Young people in the age between 15-24, who do not have a daily occupation by work, school or other activities are in a higher risk for mental illness. The risk of being left inoccupation for a longer period is imminent and therefore, a greater focus is needed to the group. To reduce the increase of individuals in the group, a holistic view and early contribution is needed to prevent the adolescent to ”stay at-home”. Purpose: The study aims to describe occupational therapeutic measures that can help ”stay at-home” youth to meaningful occupation in everyday life. Method: A qualitative interview study was conducted with ten separate interviews with occupational therapists from various organizations around Sweden. The collection of data was analyzed through a qualitative content analysis. Results: Four categories emerged through the work “Conversation and communication”, “Interventions for a functioning everyday life”, “Collaboration” and “Development” each category then has two to three subcategories and the majority of the codes got discussed. Conclusion: The result revealed the importance of client-based interventions, to listen to the clients and meet them where they are in life.