Studien syftar till att se hur tjejer från tre olika kompisgrupper genom språket konstruerar sin uppfattning om sig själva, varandra och omvärlden. Studien har hämtat sitt material från tre samtal med gymnasietjejer från två mellanstora städer. Materialet har analyserats utifrån en diskursiv narrativ ansats där vi utgått från att deras språk konstruerar den verklighet de lever i. I materialet har vi urskilt tre framträdande mönster i hur tjejerna med hjälp av varandra skapar identitet. I det första mönstret har vi kunnat se hur tjejerna genom att prata om gruppens vänskap positionerat sig inom gruppen och på så vis förhandlat fram sina identiteter. I det andra mönstret har vi kunnat se hur tjejerna genom att identifiera sig med gruppen och distansera sig från andra skapat en stark vi-känsla vilket gett dem en känsla för vilka de är. I det tredje mönstret framkom hur tjejerna förhåller sig till kontextuella krav och förväntningar vilket synliggör hur de positionerar sig som personer med vissa typer av egenskaper. Gemensamt för tjejerna var att de använder sig av olika retoriska resurser där de förhandlar, förmedlar och framställer sig själva inför varandra och inför oss som samtalsledare.

<p>Detta arbetes syfte har varit att beskriva och utvärdera"Schyst språk-Inget bråk"projektet som genomfördes på Solhagaskolan i Ryd, Linköping under läsåret 1998-99. Det startades p.g.a. att elevernas språk och beteende inte gick att tolerera längre och för att förbättra stämningen på skolan. Man hade en arbetsgrupp bestående av tre ur personalen som också var de ansvariga. Dessa tre tog kontakt med olika institutioner i närsamhället, som bildade en samverkansgrupp, för att alla som träffar barnen skulle vara enade mot samma mål. På skolan delades barnen in i kompisgrupper från sexårs till femte klass, där de ibland gjorde aktiviteter ihop under året. Man hade även en hel del samlingar med alla elever på skolan där syftet var att skapa en känsla av gemenskap på skolan. För att kunna nå mitt syfte har jag gjort en enkätutvärdering i två klasser, intervjuat de tre i arbetsgruppen och två ur samverkansgruppen, jag har även läst litteratur om att förebygga mobbning och våld i skolor. Slutsatser jag har dragit är bl.a. att elevernas tankar kring projektet skiljer sig åt en del beroende på årskurs och kön, lärarna har i stort sett varit nöjda med arbetet i projekt, samt att resultatet är att eleverna har blivit medvetna om hur det låter när de säger dumma saker och att det har blivit lugnare på skolan.</p>

<p>Syftet med denna studie är att beskriva och analysera ungdomarnas erfarenheter av och föreställningar om delaktighet i gemenskapsgrupper i skolan. I denna studie har elever i årskurs nio intervjuats och materialet har analyserats utifrån Bourdieus teoretiska modell om det sociala rummet. I min analys av materialet fann jag fyra kategorier. Dessa var gemenskap, vänskap, delaktighet i gemenskapen och ledande positioner i skolan och i kompisgruppen. Med hjälp av dessa kategorier har jag kommit fram till att ungdomarna upplever två varianter av gemenskap, klassgemenskap och vänskapsgemenskap. Det som karaktäriserar gemenskap vare sig det handlar om klassgemenskap eller vänskapsgemenskap är att individerna i gruppen strävar efter att vara lika varandra på olika sätt som att ha lika intressen, mål, normer och värderingar. Detta reflekteras även när ungdomarna beskriver vänskap. Ungdomarna beskriver att deras val av kamrater görs utifrån intressen och personliga egenskaper vilket jag uppfattar som att individernas habitus bör överensstämma med varandras för att bli delaktig i gemenskapen. Detta återkommer också ungdomarna till när de talar om inkludering och exkludering. Gemensamma intressen, mål, normer och värderingar inkluderar individer in i gemenskapen och exkludering sker när individen inte uppfattas dela dessa med den övriga gruppen. Eftersom gemenskap uppstår via likheter blir den som inte liknar sig med de andra olik och riskera därmed att bli exkluderad från gemenskapen. Vidare anser ungdomarna att den enskilda individens delaktighet i klassen påverkas av de ungdomar som har en ledande position. För att inte bli bortglömd eller att hamna i bakgrunden anser ungdomarna att det är viktigt att våga visa sig och ta plats. Genom att uttrycka sina åsikter och att våga ta plats kan individen visa vem de är och synliggör för de andra sitt kapital och habitus och därmed avgörs det om individen har det som krävs för att bli inkluderad i gruppen.</p>

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera ungdomarnas erfarenheter av och föreställningar om delaktighet i gemenskapsgrupper i skolan. I denna studie har elever i årskurs nio intervjuats och materialet har analyserats utifrån Bourdieus teoretiska modell om det sociala rummet. I min analys av materialet fann jag fyra kategorier. Dessa var gemenskap, vänskap, delaktighet i gemenskapen och ledande positioner i skolan och i kompisgruppen. Med hjälp av dessa kategorier har jag kommit fram till att ungdomarna upplever två varianter av gemenskap, klassgemenskap och vänskapsgemenskap. Det som karaktäriserar gemenskap vare sig det handlar om klassgemenskap eller vänskapsgemenskap är att individerna i gruppen strävar efter att vara lika varandra på olika sätt som att ha lika intressen, mål, normer och värderingar. Detta reflekteras även när ungdomarna beskriver vänskap. Ungdomarna beskriver att deras val av kamrater görs utifrån intressen och personliga egenskaper vilket jag uppfattar som att individernas habitus bör överensstämma med varandras för att bli delaktig i gemenskapen. Detta återkommer också ungdomarna till när de talar om inkludering och exkludering. Gemensamma intressen, mål, normer och värderingar inkluderar individer in i gemenskapen och exkludering sker när individen inte uppfattas dela dessa med den övriga gruppen. Eftersom gemenskap uppstår via likheter blir den som inte liknar sig med de andra olik och riskera därmed att bli exkluderad från gemenskapen. Vidare anser ungdomarna att den enskilda individens delaktighet i klassen påverkas av de ungdomar som har en ledande position. För att inte bli bortglömd eller att hamna i bakgrunden anser ungdomarna att det är viktigt att våga visa sig och ta plats. Genom att uttrycka sina åsikter och att våga ta plats kan individen visa vem de är och synliggör för de andra sitt kapital och habitus och därmed avgörs det om individen har det som krävs för att bli inkluderad i gruppen.

Detta arbetes syfte har varit att beskriva och utvärdera"Schyst språk-Inget bråk"projektet som genomfördes på Solhagaskolan i Ryd, Linköping under läsåret 1998-99. Det startades p.g.a. att elevernas språk och beteende inte gick att tolerera längre och för att förbättra stämningen på skolan. Man hade en arbetsgrupp bestående av tre ur personalen som också var de ansvariga. Dessa tre tog kontakt med olika institutioner i närsamhället, som bildade en samverkansgrupp, för att alla som träffar barnen skulle vara enade mot samma mål. På skolan delades barnen in i kompisgrupper från sexårs till femte klass, där de ibland gjorde aktiviteter ihop under året. Man hade även en hel del samlingar med alla elever på skolan där syftet var att skapa en känsla av gemenskap på skolan. För att kunna nå mitt syfte har jag gjort en enkätutvärdering i två klasser, intervjuat de tre i arbetsgruppen och två ur samverkansgruppen, jag har även läst litteratur om att förebygga mobbning och våld i skolor. Slutsatser jag har dragit är bl.a. att elevernas tankar kring projektet skiljer sig åt en del beroende på årskurs och kön, lärarna har i stort sett varit nöjda med arbetet i projekt, samt att resultatet är att eleverna har blivit medvetna om hur det låter när de säger dumma saker och att det har blivit lugnare på skolan.