För att säkerställa en effektiv konkurrens som leder till kvalitativa produkter till pressade priser, fordras viss reglering av hur företag ska tillåtas agera på marknaden. En sådan konkurrensrättslig reglering är förbudet mot avtal med konkurrensbegränsande syfte eller effekt. Genom detta förbud hindras företag att ingå avtal som objektivt sett kan anses ha till syfte att begränsa konkurrensen, trots att det inte medför en sådan effekt. Vissa avtal anses redan till sin natur vara så konkurrens-begränsande att det objektiva syftet med dessa ska anses vara att begränsa konkurrensen. För be-dömningen av om ett sådant avtal är för handen fordras inte att företagen har någon faktisk möjlig-het att påverka konkurrensen.Sveriges konkurrensregler ska materiellt motsvara de konkurrensrättsliga regler som utfärdats av Europeiska unionen (EU). Det innebär bland annat att det ska finnas möjlighet till utdömande av höga böter, konkurrensskadeavgift, till företag som överträder förbudet mot konkurrensbegrän-sande avtal, i syfte att verka avhållande för det aktuella företaget och avskräcka andra företag från att ingå liknande avtal. I mål om konkurrensskadeavgift ska principen om presumtion för den åta-lades oskuld, beaktas, vilket dock inte hindrar att vissa andra presumtionsregler uppställs. Bevis-kravet för syftesöverträdelser är lägre än vad som gäller för resultatöverträdelser, eftersom det inte krävs att Konkurrensverket lägger fram en lika omfattande utredning av t.ex. den relevanta mark-naden och märkbarheten på denna marknad. Detta innebär också att oskuldspresumtionen inte be-aktas i samma utsträckning, på grund av processekonomiska skäl.

Uppsatsen ämnar beskriva rättsläget och belysa intressena bakom konkurrensklausuler på individnivå och till viss del på samhällsnivå. Uppsatsens problemformulering är härav; vad anses vara skäligt respektive oskäligt i utformningen och tillämpningen av konkurrensklausuler i anställningsavtal? Ändamålet med uppsatsen är att belysa och analysera gällande rätt om lagstiftningen som reglerar konkurrensklausuler.

No description available.

Under senare år har prisjämförelsesajter vuxit fram som en betydande komponent inom konsumenthandeln. En majoritet av konsumenterna använder sig av prisjämförelsesajter för att söka information före, eller för att genomföra, sina köp. Fler och fler företag börjar också arbeta med prisjämförelsesajter som marknadsföringskanal. Den nya tekniken som har möjliggjort denna utveckling, och på många sätt kan tänkas bidra till en ökad konkurrens på marknaden, kan dock också användas som verktyg för att begränsa konkurrensen. Detta kan ske genom att aktörerna via prisjämförelsesajterna samordnar sig om ett visst uppträdande på marknaden, vilket kan snedvrida konkurrensen genom att exempelvis priser fastställs eller att marknaden uppdelas. Sådant agerande är förbjudet i svensk rätt jämte konkurrenslagen 2008:579 2 kap 1 §. Företrädesvis kan detta ske via automatiserade prissättningssystem, där två eller flera konkurrenter kan skapa artificiella sänkningar och höjningar i prisbilden, alternativt skapa en låst prisbild. I vilken utsträckning detta sker i praktiken – om alls - är ännu inte klarlagt. Inget fall har heller blivit föremål för prövning i Marknadsdomstolen eller hos Konkurrensverket. Därför är denna utredning till stor del hypotetisk. Utredningen påvisar att ”normal medverkan” (publicering av pris- och produktinformation) på prisjämförelsesajt i sig inte bör träffas av förbudet. Inte heller bör det vara förbjudet att agera självständigt men influeras av informationen på prisjämförelsesajten såsom information från marknaden. Däremot talar mycket för att bruket av vissa automatiska prissättningssystem kan få till resultat att priser fastställs eller marknader delas upp genom ett samordnat förfarande, vilket är förbjudet. Detta utesluter dock inte att även manuella prissättningsmetoder kan omfattas av förbudet under vissa omständigheter.

Competition and data protection law are two powerful regimes simultaneously shaping the use of digital information, which has given rise to new interactions between these areas of law. While most views on this intersection emphasize that competition and data protection law must work together, nascent developments indicate that these legal regimes may sometimes conflict.  In the first place, firms faced with antitrust allegations are to an increasing extent invoking the need to protect the privacy of their users to justify their impugned conduct. Here, the conduct could either be prohibited by competition law despite of data protection or justified under competition law because of data protection. In the EU, no such justification attempt has reached court-stage, and it remains unclear how an enforcer ought to deal with such a claim. In the second place, competition law can mandate a firm to provide access to commercially valuable personal data to its rivals under a competition law remedy. Where that is the case, the question arising in this connection is whether an enforcer can and should design the remedy in a way that aligns with data protection law. If so, the issue remains of how that ought to be done. The task of the thesis has been to explore these issues, legally, economically, and coherently.  The thesis has rendered four main conclusions. First, data protection has a justified role in EU competition law in two ways. On the one hand, enhanced data protection can increase the quality of a service and may thus be factored in the competitive analysis as a dimension of quality. On the other, data protection as a human right must be guaranteed in the application of competition law. Second, these perspectives can be squared with the criteria for justifying competition breaches, in that data protection can be invoked to exculpate a firm from antitrust allegations. Third, in that context, the human rights dimension of data protection may entail that the enforcer must consider data protection even if it is not invoked. However, allowing data protection interests to override competition law in this manner is relatively inefficient as it may lead to less innovation, higher costs, and lower revenues. Fourth, the profound importance of data protection in the EU necessarily means that enforcers should accommodate data protection interests in designing competition law remedies which mandate access to personal data. This may be done in several ways, including requirements to anonymize data before providing access, or to oblige the firm to be compliant with data protection law in the process of providing access. The analysis largely confirms that anonymization is the preferable option.