Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva knäfunktionen och idrottsdeltagandet hos bollsportsutövare på elitnivå som drabbats av korsbandsskada, med fokus på skillnader mellan de som genomgått operation och de som valt konservativ behandling. För att besvara syftet användes tre frågeställningar. En syftade till att svara på om det fanns skillnader i knäfunktionen hos de som blir opererade och de som genomgått konservativ behandling. De två andra frågeställningarna fokuserade på om bollsportsutövarna kom tillbaka på samma nivå som innan skadan, gällande båda behandlingsmetoderna. Den systematiska artikelsökningen utfördes i två databaser, MEDline och PubMed, där utfallet blev 11 inkluderade artiklar. Några av inklusionskriterierna var att artiklarna skulle innehålla bollsportsutövare på elitnivå som haft en korsbandsskada och genomgått antingen operation eller konservativ behandling. Innehållet analyserades genom granskningsmallar och riktlinjer för kvalitetsgranskning. Resultatet visade att knäfunktionen skiljde sig mellan opererade och konservativt behandlade bollsportsutövare på elitnivå. I uppföljningsstudier 1-2 år efter behandling visade denna litteraturöversikts resultat att de konservativt behandlade har bättre knäfunktion än de opererade. Vid längre uppföljningar (>2 år) visade däremot resultaten på att de opererade elitidrottarna har bättre knästabilitet än de konservativt behandlade. Gällande återgång till idrott kom bollsportsutövarna på elitnivå tillbaka till samma nivå som innan skadan både efter operation och konservativ behandling. Slutsatsen blev att det inte fanns någon betydande skillnad mellan opererade och konservativt behandlade elitidrottare gällande återgång till idrott och knäfunktion. Med kunskapen som denna litteraturöversikt har bidragit med, bör det finnas större förtroende för konservativ behandling.

Synen på sex kan se väldigt olika ut beroende på dess kontext, och för att kunna förstå sex och sexualitet i sin helhet krävs det att det ses ur sitt sociala, historiska, kulturella och politiska sammanhang. Studien utgår från en komparativ ansats, då den avser att identifiera eventuella samband och skillnader mellan Sverige och Nederländerna kring synen på sex, samt vad som kan vara orsaken till dessa. Som jämförande länder valdes Sverige och Nederländerna då de kan ses som varandras motpoler när det kommer till konservativa och liberala värderingar. Studien undersöker sex utifrån unga kvinnors perspektiv, och material har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer i respektive land. Således är syftet med studien att undersöka unga kvinnors syn på sex i Sverige samt Nederländerna. Resultaten visade att trots olika värderingar och politiska åsikter i länderna så har unga kvinnor liknande tankar och upplevelser när det kommer till synen på sex. Den främsta förklaringen till de liknande åsikterna kopplas till feminismens utveckling samt internet som informationskälla. Den största skillnaden i åsikter hos kvinnorna var kring sexuellt arbete såsom prostitution, där kvinnorna i Sverige var negativa medan kvinnorna i Nederländerna var positiva, men med en viss skepticism. En möjlig förklaring till att kvinnorna i Nederländerna var mer positiva till prostitution var på grund av normaliseringen som skett genom inflytande från politiken.

Bakgrund Femoroacetabulär impingement (FAI) syndrom är en allt vanligare rörelserelaterad funktionsnedsättning i höften, relaterat till en prematur kontakt mellan proximalafemur och acetabulum. Fysioterapi har visat god effekt vid behandlingen av FAI men aktuell forskning är begränsad och konsensus kring bästa behandlingsmetod saknas. Syfte Identifiera och kategorisera vilka fysioterapeutiska interventioner som används vid behandlingen av femoroacetabulär impingement (FAI), hur interventionerna utvärderas och presentera effekten av dessa interventioner. Metod Kartläggande litteraturöversikt. I februari 2022 genomfördes en elektronisk sökning efter vetenskapliga originalstudier från 2012, i databaserna PubMed, CINAHL och PEDRO. Totalt 1672 studier granskades varav 23 inkluderades. Huvudtyper av interventioner identifieras och kategoriserades med stöd av ICF-ramverket utifrån avsett syfte. Resultat Ur 23 inkluderade studier identifierades 36 huvudtyper av interventioner. Av dessaka tegoriseras 25 interventioner under ICF komponenten kroppsfunktioner. Hälften av interventionerna kategoriseras under neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner. Av totalt 33 olika patientrapporterade utfallsmått (PROM) utgjorde iHOT-33, mHHS och NAHS de tre vanligast förekommande. Minst ett av de rekommenderade utfallsmåtten iHOT-12/-33, HAGOS och HOS användes i 70% av studierna. Alla inkluderade randomiserade kontrollerade studier visar signifikanta förbättringar vid användandet av fysioterapeutiska interventioner för FAI avseende PROM vid uppföljning jämfört baslinjen. Slutsats Utformningen av fysioterapeutiska interventioner vid FAI varierar, även om majoriteten syftar till att påverka neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner. Det är möjligt att utifrån interventionens syfte klassificera interventioner vid FAI enligt ICF-ramverket. Rekommenderade diagnosspecifika PROM används i relativt hög utsträckning, till skillnad från de rekommenderade livskvalitetsmåtten. Studien belyser i likhet med tidigare forskning, bristen på konsensus gällande den fysioterapeutiska behandlingen vid FAI. / Background Femoroacetabular impingement (FAI) syndrome is an increasingly prevalent movement related disability in the hip, related to premature contact between the femur and acetabulum. Physiotherapy has shown efficacy in treating FAI, but research is limited and shows a lack of consensus regarding best conservative care. Purpose This study aims to identify and categorize the type of physiotherapeutic interventions used in treating FAI, present the effects of these interventions and to map the use of outcome measures. Methods Scoping review. In February 2022 an electronic search was conducted across the databases PubMed, CINAHL and PEDRO. A total of 1672 studies were identified of which 23 met eligibility. Main types of interventions were identified and classified based on aim using the ICF-framework. Results A total of 36 main types of interventions were identified. Out of these, 25 could be categorized under the ICF-component body functions and 18 under neuromusculoskeletal and movement-related functions. Out of 33 total PROMs, iHOT-33, mHHS and NAHS saw most use. At least one of the recommended PROMs was used in 70% of the studies. Included RCT: s show significant improvement on a variety of outcome scores. Conclusion Interventions treating FAI varies, with most targeting neuromusculoskeletal and movement-related functions. Categorization based on the aim of interventions is possible using the ICF-framework. Recommended hip-specific outcome measures are used to a greater extent compared to the more general quality of life measures. This study, in accordance with earlier research, illustrates the lack of consensus regarding the physiotherapeutic care of FAI.