Många konstmuseum vänder världen ryggen, och deltar inte i stadslivet. Så är inte fallet med nya Uppsala Konstmuseum, som både tar plats i staden, och låter staden ta plats i museet. Uppsala är rikt på symboler - sen gammalt finns det domkyrkan, slottet och universitetet, men är det verkligen vad dagens Uppsalabor identifierar sig med? Svaret ligger i Fyrisån, som dominerar stadsrummet, och Uppsalas sinne. Omhuldad men samtidigt värdebefriad förenar den det kyrkliga, det borgerliga och det studentikosa Uppsala. Årummet delar staden, men ger en unik stadskaraktär i utbyte. Museet spelar på denna karaktär, men lämnar också plats för de andra monumenten, och ger utrymme för egen tolkning av vad Uppsalas själ består av, och hur ett museum kan bidra till denna. På platsen fanns tidigare endast parkering. Genom att flytta den ett stenkast österut skapas en förlängning av strandpromenaden, och Stadsträdgården tar numera plats på båda sidor av ån, med museets skulpturpark. Museet har ett yttre skal av betongelement, medan de inre utställningsrummen omgärdas av translucenta glasväggar. Rörelsen mellan utställningsplanen och husets andra funktioner sker mot ån till, då besökarna vandrar mellan utblickar mot staden och ån och museets moderna konstinriktning. / All over the world, art museums have a tendency to turn their backs towards the surrounding society. Sure, they may claim their place, but are they really letting the city come inside? Uppsala has a rich symbolic and cultural heritage. There’s the cathedral, the castle and the university, but do they represent the identy of today’s Uppsala? To me, the answer is found in the Fyrisån, the small body of water dominating the cityscape. Cherished but at the same time void of values, it unites the secular, religious, academic and the blue-collar Uppsala. It divides the city physically, but in exchange for an unique urban character. Uppsala Art Museum is a part of this Fyris-centered character. While acknowledging the monuments of old, it leaves room for the beholder to interpret the city, and how the museum interacts with it. The parking lot that was the site is moved east to make room for an extension of the existing boardwalk, enabling the beloved City Garden to take place on both sides of the river. The museum is made from prefabricated concrete elements, while the inner exhibitionspaces are enclosed in semi-translucent glass walls. The vertical movement is conducted facing the water, as the visitors alternate their focus from the art towards the symbols of the city.

Konstmuseum i Uppsala är delvis ett transformationsprojekt men också ett tillägg i form av en ny byggnad. Arbetet med museet utgick ifrån en övergripande frågeställning:  Hur kan ett nytt konstmuseum informeras av platsen Katalin­området, tydligt samverka med den befintliga bebyggelsen och samtidigt bidra med ett nytt lager till helheten? Vidare har frågor kring framtidens rum för konst väckts och behandlats. Målet har varit att skapa ett museum med en variationsrik rumslig upplevesle genom utställningen där besökaren rör sig ­genom platsens lager.   En analys av platsens historia, material och rumssamband informerade projektets gestaltning, tektonik och om­arbetningen av det offentliga rummet kring byggnaden. ­Konstmuseet tar hela platsen i anspråk. För att skapa ­harmoni i skalan på platsen föreslås en ny byggnad med samma volym och riktning som det befintliga godsmagasinet från det förra sekelskiftet. Mellan de två byggnaderna bildas en gågata, ett offentligt rum som bidrar till en upplevelse av en mindre stadsskala. Museet inhyses i godsmagasinet och tillägget. En koppling mellan byggnaderna sker genom utställningslokaler under mark. De båda byggnaderna har också varsin karaktäristisk utställningslokal. Mark­beläggningen, grus, binder samman stadsrummet kring museet och nya trädrader dämpar bullret från järnvägen och definierar platsens gränser i staden. / The project “Art museum in Uppsala” is intended to investigate the possibility of transformation and addition of an old railway storage building into an Art museum. The key question of the project is: How ca a new art museum be informed by it’s surroundings and at the same time contribute with a new layer to the city? An investigation of the development of art spaces within museums has also been part of the analysis. The project strives to create a museum characterized by diverse exhibition spaces where the visitor can experience the shifting layers of the site.  The existing structure, a 100 meter long and 6 meter high brick storage building, informs the design of the addition regarding scale, constructive pattern and proportion. Both buildings accommodate characteristic exhibition spaces that are connected under ground. The buildings contribute to form a smoother transition towards the surrounding buildings meanwhile constituting a place of their own dedicated to the museum. A public place similar to a street takes form between the two very long and low buildings. Gravel paving and establishment of trees around the museum marks the space of the museum, welcomes pedestrians and operates as noise protection towards the railway.

Konstmuseet Gropen är Uppsalas nya konstmusseum för samtida och historisk konst. Den är belägen vid fyrisån strax söder om stadskärnan, nedsänkt helt under mark. Att gå ner i gropen är att lämna staden. Att gå ner i gropen är att gå upp i konsten. Jag började projektet med att fundera över vilka konstmuseeum jag varit på, vilka jag gillat, och vad jag gillat med dem. Guggenheim, Neue Nationalgalerie, Tate Modern mf. Det fanns såklart flera och skillda saker jag gillat med dem men en återkommande faktor var processionen och möjligheten att orientera sig i dem. New Museeum, Moma och farmför allt Guggenheim har kvaliten att man kan orientera sig genom processionen genom våningsplanen. Den erfarne museiebesökaren vet att man tar hissen upp för att gå ner till bottenplan. Men det är inte alltid självklart. Jag tänkte att när platsen till storlek pekade mot att göra flera våningsplan, så kunde byggnaden ha en naturlig procession uppifrån och ner.  Jag besökte ett flertal konstmuseeum runt stockholm och uppsala och märkte hur i princip inget använde sig av naturlig ljus. En annan poäng med en nedgrävd byggnad var att kunna nedprioritera dess yttre form och fokusera på utställningsrummens inre, med biytorna på et Khanskt vis får hamna i mellanrummen eller där de gör sig bäst för att serva huvudfunktionen, konsthallarna. Med friheten att kunna utforma rummen innifrån kom frågan vad som egentligen är bra utställnigsrum. Jag beslutade mig för 4 olika hallar med olika funktion, temporäritet och flexibilitet. Ordningen man kommer till dem i en vandring genom byggnaden och och anledningen att återbesöka fick bestämma placeringen hierarkiskt ovanifrån. Vilka är styrkor finns högst upp och vilka finns längst ner? / The Hole is a new art museum in Uppsala for contemporary and historical art. It is located at Fyrisån just south of the city center, located completely below ground. Going down the hole is to leave the city. Going down the hole  is to go up in art. I began the project by thinking about the art museums that I have been to, which I liked, and what I liked with them. Guggenheim, Neue Nationalgalerie, Tate Modern and so on. There were of course many and different places or things I liked with them, but a recurring factor was the procession and the ability to orient oneself in them. New Museeum, Moma and ofcourse Guggenheim all have the quality that you can orient yourselfe by the procession through the floors. The experienced museum visitors know that you take the elevator up, to then go down to the ground floor. But it is not always obvious. I figured that when the size of the place pointed toward making several floors, the building could have a natural procession from the top down. I visited several Museum of Art around Stockholm and Uppsala and noticed how basically none made use of natural light. Another point with a buried building was to give lower priority to its external form and focus on the exhibition rooms interior, with the servant spaces on an Khan-esk way, falling into gaps or where they'll do best to serve the main function, the exhibition halls. With the freedom to design the rooms from the inside came the question about what really is a good exhibitionhall. I decided to use 4 different halls with different function, temporarity and flexibility. The order you come to them when walking through the building and and the reason to re-visit had to determine the location, the hierarchy from above. What are the strengths at the top and what strenghs lies att the bottom?

Arbetet är ett förslag till ett nytt konstmuseum i Uppsala. Förslaget delar upp det givna programmet för museet i en del med Uppsala Konstmuseums nuvarande samlingar och en utställningshall för temporära utställningar. De två utställningshallarna ligger på vardera sida av Fyrisån och binds samman av en gångbro. I anslutning till bron och de två entréerna ligger café, shop, restaurang och bibliotek. Arbetet har inneburit studier av omkringliggande stadsrum, dess färg och skala, av kommunikationen mellan museets olika delar och ljusföringen i utställningsrummen. / This work is a proposal for a new art museum in Uppsala. The proposal divides the given program for the museum in one part for the existing collections of Uppsala art museum and one art gallery for temporary exhibitions. These two exhibitionrooms are placed on separat sides of fyrisån and are connected with a pedestrian bridge. In connection with the bridge and the two foyers are a café, a restaurant, a shop and a library. The work has been a study in the surrounding cityscape, its colours and scale, as well as a study in the organisation of the different functions and the light of the exhibition halls.

Utmärkande för Uppsalas arkitektur är domkyrkan och slottet. En känslighet för den så kallade Uppsalasilhuetten (domkyrkan och slottet sedda på avstånd) som länge har präglat stadens stadsplanering och är ett av flera skäl till att antalet byggnader högre än 5–6 våningar anses vara lågt. På västra sidan av Fyrisån finns ytterligare en del arkitektoniska sevärdheter, bl.a. Gustavianum och Carolina Rediviva, som även dessa ingår i denna kulturella och historiska nod av landmärken.   Uppsalas nya konstmuseum i hamnesplanadområdet ska i bästa av fallen kunna ingå i denna knut av attraktioner. Tanken är att även den aningslösa turisten ska kunna urskilja konstmuseet utifrån dess unika och specifika form, hon ska inte ovetandes råka gå förbi ett annars menlöst muséum för att en vecka senare, väl hemma, upptäcka att hon missat museibyggnaden (och dess konst).   Uppsalas nya konstmuseum markerar sig som ett tydligt element på platsen, en volym med en egen identitet. Museet samspelar med stadens befintliga stadslandskap och typologi, läser dess arkitektur och organisation.   Hamnesplanadområdet är idag en korsning av olika byggnadstyper och en produkt av skiftande samhällsplanering där det bl.a. finns hus i park, kvartershus, industribebyggelse och parker. Med en sådan variation är konstmuseet sin enskilda, igenkännbara byggnad.   Uppsalahemisfären är en sammanhållen anläggning som tydligt definierar en yttre gräns. En skulpterad kropp griper tag i den förhållandevis glesa platsen den står på och skapar här en påfallande karaktär.Siktlinjerna är tydliga, konstmuseet blir identifierbart på håll. Från kanterna av Fyrisån blir byggnationen perceptibel i förhållande till den omkringliggande rektangulära bebyggelsen och står som en märkbar referenspunkt. / Distinguishable for Uppsala’s architecture is the cathedral and the castle. A sensitivity to the so-called Uppsala Silhouette (the cathedral and the castle seen from a distance) that has for long characterized the city’s urban planning and is one of several reasons why the number of buildings higher than 5-6 floors is considered to be low. On the west side of Fyrisån are some additional architectural landmarks, including Gustanavium and Carolina Rediviva, these are also a part of this cultural and historical node of attractions.   Uppsala’s new art museum, at the harbour-esplanade area, will in the best of cases figure in this knot of landmarks. The idea is that even the most oblivious tourist could differentiate the art museum based on its unique and specific form, she should not accidentally happen to walk past an otherwise tedious museum for a week later, well at home, discover to have missed the museum (and its art).   Uppsala’s new art museum marks itself as an explicit part of the place, a volume with its own identity. The museum interacts with the city’s existing urban landscapes and typology, reads its architecture and organization.  The Harbour-esplanade area is today an intersection of various building types and a product of the diverse urban planning, where there is e.g. house in park, block house, industrial buildings and parks. With such variation the art museum stand as an individual, recognizable building.   The Uppsala Hemisphere is a cohesive system that clearly defines an outer boundary. A sculpted body grabs the relatively sparse site it stands on and creates here a striking character.The visibility lines are clear, the art museum is identifiable from a distance. From the edges of Fyrisån the construction becomes perceptible in relation to the surrounding rectangular buildings, and stands as a marked reference point.

På platsen där konstmuseet ska ligga finns idag ett gammalt magasin, Katalin, som har omvandlats till en välanvänd byggnad med plats för kafé, shop, restaurang och en scen för olika event. Det nya konstmuseet skapar ytterligare aktivitet på platsen och förutsättningar för Katalin att utveckla sina verksamhet. Ett flöde går genom tomten, som idag används som parkeringsplats, från tomtens södra ände från Uppsala resecentrum till det nordliga hörnet av tomten där Uppsala Konsert och Kongress ligger. Det nya konstmuseet skapar förutsättningar att förstärka detta flöde. Genom att lägga museet under mark kan platsen aktiveras och användningen öka På marknivån skapar museets taklanterninerna ett landskapi olika höjd och storlek, och skapar en fasad för museet. Lanterninerna skapar sitt- och vilomöjligheter, sällskapsytor, avskilda vrår och ett landskapatt upptäcka för de minsta. De största lanterninerna bildar trappor att sitta i och några andra bildar bänkar. En öppen yta i mitten av tomten skapar utrymme för mindre uppträdanden, samlingar och allmänt solbadande. Verksamheterna i Katalin har möjlighet att ställa uppbord och använda sig av bänkarna för uteservering. Lanterninera lämnar plats för en gång- och cykelväg som skär diagonalt över tomten och skapar ett flöde från Vaksala torg med konserthuset och resecentrum in mot stadskärnan. Entrén vrider sig mot den södra delen av tomten och en mur runt entrén skapar tydlighet. En bred trappa bjuder ner besökaren till museet. När man kommer ner i entrén ligger där en nedsänkt innergård som tar ner grönskan och kopplar landskapet ner till museet. Runt gården lägger sig olika funktioner som receptionen, kafét och shopen. Även kontoret för personalen och konstpedagogiken lägger sig runt gården och kopplar till entrén. Bakom receptionen ligger toaletterna och garderoben som leder vidare till hörsalen.  Förbi receptionen börjar utställningslokalerna. En bred trappa skapar en entré och uppdelning från de publika ytorna. Utställningsrummen är upplysta med ett spritt ljus tack vare lanterninerna, som tar in det naturliga dagsljuset och sprider det med sina sluttande ytor. Det naturliga dagsljuset skapar ett föränderligt ljus i utställningslokalerna och besökaren kan upptäcka nya saker i de utställda föremålen tack vare ljuset. Ett atrium sträcker sig ner i den stora utställningssalen och skapar rymd och höjd för utställningarna och låter ljuset flöda ner i rummet. / At the site where the art museum will be is today an old warehouse, Katalin, which has been converted into awell-used building with space for acafe, shop, restaurant and astage for various events. The new art museum creates additional activity on the site and conditions for Katalin to develope their business. A flow runs through the property, which is currently used as aparking lot, the site’s southern end from UppsalaTravel Centre at the northern corner of the plot where the UppsalaConcert and Congress lies. The new Art Museum creates opportunities to enhance the flow, by adding the museum below ground, the location may be activated and the use will increase.  At ground level the museum rooflights creates alandscape in different height and size, and creates the facade of the museum. The rooflights creates seating and rest facilities, places to meet, secluded nooks and alandscape to discover for the smallest. The largest lanterns forming stairs to sit in and afew other forms benches. An open space in the middle of the plot creates space for smaller performances, collections, and general sunbathing. The businesses in Katalin has the option to set up tables and use the benches for outdoor seating. Lanternineraleaves room for apedestrian and bicycle path that cuts diagonally across the plot and creates aflow from VaksalaSquare with the concert hall to the travel center towards the city center. The entrance faces the southern part of the site and awall around the entrance creates clarity and awide staircase invites the visitor to the museum. When the visitors comes down to the entrance they are met by asunken courtyard that brings down the greenery and connects the parkdown to the museum. Around courtyard settles various features like reception area, café and shop. Even the office and art pedagogy settles around the courtyard and connects to the entrance. Behind the reception is toilets and wardrobe located which leads on to the auditorium.  Past the reception begins the exhibition. A wide staircase creates an entrance and separation from the public areas. The exhibition rooms are illuminated with anatural light thanks to the rooflights, which brings in natural light and spreads it with their sloping surfaces. The natural daylight creates achanging light in the exhibition rooms and the visitor can discover new things in the exhibits on show thanks to the changing lights. An atrium extending into the main exhibition hall, creating space and height for exhibits and lets light flood into the room.

Abstract Konstenshus.nu är en organisation som jobbar för Uppsalas generella konstscen. Idag återfinns Uppsalas konstmuseum i  den södra flygeln på Uppsala slott. Lokalerna anses oflexibla och fyller inte de krav som ställs på ett modernt konstmuseum. Konstenshus.nu utforskar möjligheten om en ny byggnad skulle kunna uppföras för att husera Uppsalas konstmuseum och dess verksamhet på ett bättre sätt.En tomt invid det nya resecentumet i  den centrala delen av Uppsala har pekats ut som en potentiell plats för uppförandet av ett nytt konstmuseum, som bereder möjlighet till en framtida utveckling av verksamheten. Det har kandidatarbetet är resultatet av hur ett konstmuseum som uppförs på kattalin-tomten, invid Uppsala resecentrum skulle kunna se ut. Arbetet kretsar kring att undersöka hur ett potentiellt nytt konstmuesum skulle kunna bidra med estetiska kvalitéter den omkringliggande stadsväven, igenom att utifrån ett arkitektoniskt perspektiv gestaltas med ett eget och unikt uttryck. / Abstract Konstenshus.nu is an organisation that works for the common art scene in the city of Uppsala, Sweden. Today, the art museum is housed in the south wing of Uppsala castle, and is considered a poor location for an art museum, due to the lack of flexible spaces and deficient lighting conditions.Konstenshus.nu is investigating the possibility of acquiring a new building that will serve as a better host for art exhibitions and to promote Uppsalas art scene in a more optimal manner.   This bachelor thesis project is the result of an architectural investigation of the museum typology. The aim was to provide new insights into how a new art museum at the Kattalin-lot, a property close to Uppsalas new train- and bus station could be designed. The primary focus in the thesis project was to design an art museum that could contribute with architectural and esthetical values, by assigning the  building a unique expression, placing it in stark contrast in relationship to the surrounding urban fabric.

Syftet med denna uppsats är att undersöka de föremål som säljs i museibutikerna i anknytning till två temporära konstutställningar och vilken roll dessa spelar för upplevelsen av utställningarna. De studerade utställningarna är Gilbert & George The Great Exhibition på Moderna Museet i Stockholm och Dansk guldålder på Nationalmuseum i Stockholm. Undersökningen utgår från ett forskningsläge där museibutikens pedagogiska eller på andra sätt inkluderande potential framhålls. Materialet består av utställningarna och deras texter, butikerna och deras displayer och föremålen som presenteras i dem. Utifrån ett besökarperspektiv jämförs föremålen i förhållande till Sharon Macdonalds kategorier mimetiska och förflyttade reproduktioner, insignier och associationer. Butiksdisplayernas samlade uttryck analyseras med hjälp av Roland Barthes semiotiska begrepp syntagm och syntax. Resultaten diskuteras sedan i förhållande till Carol Duncans definitioner av det estetiska respektive det bildande konstmuseet. Undersökningen visar att de studerade museibutikernas displayer anknyter till utställningarna genom att erbjuda en fördjupning genom associationer och temabaserade föremål men även en repetition av verken. Displayerna uttrycker också teman som på olika sätt avviker från eller vinklar utställningarnas verk och texter. Studien visar även hur museibutikerna riktar sig till den publik museet har och presenterar föremålen utifrån den målgruppen genom att relatera till samtida fenomen och trender. Museibutikernas displayer diskuteras som förlängningar av museernas presentation av konsten i utställningarna i förhållande till definitionerna av ett estetiskt och ett bildande konstmuseum.

<p>Syftet med arbetet har varit att skapa informationsmaterial till Eskilstuna konstmuseum som är anpassat efter målgruppen. Detta önskades eftersom inget liknande material fanns sedan tidigare på konstmuseet. Målet var att besökare och potentiella besökare snabbt skulle kunna få en överblick av vad museet hade att erbjuda. Men också för att ge besökare en möjlighet att kunna få förståelse för vad som visas och hur utställningarna är uppbyggda, utan att behöva gå en guidad tur.</p><p>Detta har gjorts till större delen genom analyser och litteraturstudier, men utprovningar har också varit en stor del av arbetet.</p><p>Resultatet blev två broschyrer som togs fram enligt riktlinjer för informationsdesign, en informationsbroschyr och en broschyr om samlingen.</p>

Den här uppsatsen fördjupar sig i de kulturhistoriska värden som trädde fram vid och inför restaurang ”Byttans” byggande på 1930-talet i Kalmar stadspark. Den fördjupar sig i samma värden vid byggandet av Kalmar konstmuseum i stadsparken på 2000-talet. Med hjälp av kulturhistorisk värdeteori, dokumentvärde och upplevelsevärde, analyseras dokument. Har det varit liknande värden och åt vilket håll styr det? / This essay studies the meaning of cultural values that was taking place in the process of building the restaurant called “Byttan” in 1939 and the art museum of Kalmar in 2008. Analyzing documents from the both processes has been a main thing. With help from a theory of values in culture heritage, by Axel Unnerbäck, the essay analyze the values and the documents to see if the both processes have been equal or if there has been any difference. The main thing of the essay is to see the differences between the two centuries.