No description available.

No description available.

<p><p>Kontaktmannaskap är inte någonting helt nytt, utan har sedan länge använts som arbetsmetod i den somatiska och psykiatriska vården. Inom äldreomsorgen är kontaktmannaskapet en relativt ny arbetsmetod. Syftet med ett kontaktmannaskap är att individerna skall uppleva delaktighet, inflytande och självbestämmande över sitt eget liv.</p><p>Kontaktmannaskap är en väl användbar metod för att uppnå exempelvis kontinuitet och självbestämmande inom vård och omsorg. Omvårdnad Gävle har utarbetade riktlinjer och rutiner kring kontaktmannaskap, som gäller inom hela förvaltningen. Metoden kontaktmannaskap inom ordinärt boende och boendestöd skall säkra individens rätt till vård, service och omsorg. Upplever individerna att det är så? Då man har samma utgångspunkter kring kontaktmannaskap, bör detta fungera likvärdigt inom både ordinärt boende och boendestöd. Frågan är om det gör det.</p><p>Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ metod undersöka individernas upplevelser kring kontaktmannaskapet inom ordinärt boende och boendestöd i Gävle kommun. Därutöver är syftet att synliggöra eventuella likheter och skillnader inom respektive verksamhet. Studiens resultat bygger på fyra intervjuer (två från vardera boendeform) som visar bland annat att de tillfrågade individerna som har kontaktmannaskap tycker att det fungerar bra och vissa likheter mellan ordinärt boende och boendestöd kan skönjas. Dessa likheter överensstämmer övergipande med Omvårdnad Gävles rutin gällande kontaktmannaskap. Vi har sedan valt att analysera resultatet av våra intervjuer utifrån den tidigare forskning som presenteras inom området samt teorierna empowerment och rollteorin.</p></p>

<p>Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden.</p><p> </p><p>De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet.</p><p> </p><p>För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter.</p><p> </p><p>Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation.</p><p>Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen.</p> / <p>The aim of this paper is to do a qualitative study in the form of interviews and examine how contact persons (kontaktmän) work in a nursing home for young people with dementia in Gävle, Sweden. The study is focused on nursing professions within different municipalities, addressing the fact that the group of younger people with dementia today, in 2009 is a smaller group in Sweden that may increase in the future. The questions that guided this study, is how contact persons in a housing for younger people with dementia work, and how the designated contact person experiences his or her role as a working method, and how in interaction the relationship between caretaker and contact person is affected by using this approach. The qualitative study is based on individual interviews with four female informants that work at a home for young people with dementia. These women are designated contact persons to young individuals with dementia that live in special accommodations, according to their needs. The focus of this study is interaction and the role of the contact person, with a final result in Chapter 5 which shows a diverse picture of the profession's meaning for the designated contact person, as well as for the young person with dementia in the selected housing.</p><p> </p><p>To process the empirical material, we have applied the theory of symbolic interaktionism. With the help of the theory, we have tried to obtain a possible understanding of the interaction as well as difficulties taking place between the young person with dementia and the contact person.</p><p> </p><p>The result of our study shows that the contact person as a method provides a great opportunity for the younger people with dementia to be seen in life. Through it, the dementia sufferers receive more opportunities for activities tailored to his wishes. The result demonstrated that the working method can be more demanding for the contact person than we thought at the beginning of this study. Appointed contact person can often feel too onerous responsibilities towards the care taker. This then also other factors such as drug abuse and samsjuklighet (dual diagnosis) in combination with the dementia disease, may pose other requirements for the contact person.</p>

Kontaktmannaskap är inte någonting helt nytt, utan har sedan länge använts som arbetsmetod i den somatiska och psykiatriska vården. Inom äldreomsorgen är kontaktmannaskapet en relativt ny arbetsmetod. Syftet med ett kontaktmannaskap är att individerna skall uppleva delaktighet, inflytande och självbestämmande över sitt eget liv. Kontaktmannaskap är en väl användbar metod för att uppnå exempelvis kontinuitet och självbestämmande inom vård och omsorg. Omvårdnad Gävle har utarbetade riktlinjer och rutiner kring kontaktmannaskap, som gäller inom hela förvaltningen. Metoden kontaktmannaskap inom ordinärt boende och boendestöd skall säkra individens rätt till vård, service och omsorg. Upplever individerna att det är så? Då man har samma utgångspunkter kring kontaktmannaskap, bör detta fungera likvärdigt inom både ordinärt boende och boendestöd. Frågan är om det gör det. Syftet med denna studie är att genom en kvalitativ metod undersöka individernas upplevelser kring kontaktmannaskapet inom ordinärt boende och boendestöd i Gävle kommun. Därutöver är syftet att synliggöra eventuella likheter och skillnader inom respektive verksamhet. Studiens resultat bygger på fyra intervjuer (två från vardera boendeform) som visar bland annat att de tillfrågade individerna som har kontaktmannaskap tycker att det fungerar bra och vissa likheter mellan ordinärt boende och boendestöd kan skönjas. Dessa likheter överensstämmer övergipande med Omvårdnad Gävles rutin gällande kontaktmannaskap. Vi har sedan valt att analysera resultatet av våra intervjuer utifrån den tidigare forskning som presenteras inom området samt teorierna empowerment och rollteorin.

Syftet med denna uppsats är att genom en kvalitativ studie i intervjuform undersöka hur kontaktmannaskap som arbetssätt fungerar på ett boende för yngre demenssjuka i Gävle kommun. Studien riktar sig till verksamheter inom olika kommuners omsorg, med det faktum att gruppen yngre människor med demenssjukdom i dag år 2009 är en mindre grupp i Sverige, men som kan komma att öka i framtiden.   De frågeställningar som styrt denna studie är hur man arbetar med kontaktmannaskap på ett boende för yngre demenssjuka, hur utsedd kontaktman upplever kontaktmannaskap som arbetsmetod och hur deras relation i interaktion påverkas genom att använda detta arbetssätt. Den kvalitativa undersökningen grundar sig på enskilda intervjuer med fyra kvinnliga informanter som arbetar på ett boende för yngre med demens. Dessa kvinnor är utsedd kontaktman till enskild yngre demenssjuk som bor på det särskilda boendet. Fokus i denna undersökning är interaktion och kontaktmannaskap med ett slutresultat i kapitel 5 som visar en mångfacetterad bild av kontaktmannaskapets innebörd för den utsedde kontaktmannen och den yngre demenssjuke på det utvalda boendet.   För att kunna bearbeta det empiriska materialet har vi använt oss av teorin symbolisk interaktionism. Med hjälp av teorin har vi försökt erhålla en möjlig förståelse av den interaktion som utspelar sig mellan den yngre demenssjuke och den utsedde kontaktmannen samt dess svårigheter.   Resultatet av vår studie visar att kontaktmannaskap som arbetssätt kan ge mycket stora möjligheter för den yngre demenssjuke att bli sedd utifrån dennes livssituation. Genom det kan den demenssjuke erhålla större möjligheter till aktiviteter anpassade efter dennes önskemål. För den utsedde kontaktmannen har resultatet påvisat att arbetsmetoden kan vara mer krävande än vad vi trodde i början av denna studie. Utsedd kontaktman kan ofta känna ett alltför betungande ansvar gentemot vårdnadstagaren. Detta då även andra faktorer som missbruksproblematik och samsjuklighet (dubbel diagnos) i kombination med demenssjukdomen hos den demenssjuke, kan utgöra andra krav för kontaktmannen. / The aim of this paper is to do a qualitative study in the form of interviews and examine how contact persons (kontaktmän) work in a nursing home for young people with dementia in Gävle, Sweden. The study is focused on nursing professions within different municipalities, addressing the fact that the group of younger people with dementia today, in 2009 is a smaller group in Sweden that may increase in the future. The questions that guided this study, is how contact persons in a housing for younger people with dementia work, and how the designated contact person experiences his or her role as a working method, and how in interaction the relationship between caretaker and contact person is affected by using this approach. The qualitative study is based on individual interviews with four female informants that work at a home for young people with dementia. These women are designated contact persons to young individuals with dementia that live in special accommodations, according to their needs. The focus of this study is interaction and the role of the contact person, with a final result in Chapter 5 which shows a diverse picture of the profession's meaning for the designated contact person, as well as for the young person with dementia in the selected housing.   To process the empirical material, we have applied the theory of symbolic interaktionism. With the help of the theory, we have tried to obtain a possible understanding of the interaction as well as difficulties taking place between the young person with dementia and the contact person.   The result of our study shows that the contact person as a method provides a great opportunity for the younger people with dementia to be seen in life. Through it, the dementia sufferers receive more opportunities for activities tailored to his wishes. The result demonstrated that the working method can be more demanding for the contact person than we thought at the beginning of this study. Appointed contact person can often feel too onerous responsibilities towards the care taker. This then also other factors such as drug abuse and samsjuklighet (dual diagnosis) in combination with the dementia disease, may pose other requirements for the contact person.

Denna studie behandlar insatsen kontaktperson då den ges enligt socialtjänstlagen. Syftet är att öka förståelsen för relationen mellan kontaktperson och klienter utifrån båda dessa parters perspektiv. De aspekter som tas upp är närhet, distans och jämbördighet. Vidare undersöks huruvida det finns kontrollinslag i denna insats genom att studera hur detta i så fall yttrar sig i relationen. En kvalitativ metod har använts, bestående av intervjuer med klienter och kontaktpersoner. Resultatet analyseras huvudsakligen utifrån socialkonstruktionism, rollteori samt begreppen vänskap och professionalitet. Studien visar att det finns tecken på både närhet och distans i relationen mellan de båda parterna. Det verkar vara en nära relation som kan betecknas som en ”nästanvänskap” där kontaktpersonernas ansvar tycks vara det som sätter gränser för närheten. Den ena har en stöttande roll och den andre har rollen som mottagare, vilket är en av de faktorer som gör att de inte kan ses som helt jämbördiga. Av resultatet framgår även att både kontaktpersoner och klienter ser insatsen som stödjande. De flesta intervjupersonerna ser inga direkta kontrollinslag i insatsen. Däremot går det att skönja tecken på en mer subtil kontroll.

<p>Denna studie behandlar insatsen kontaktperson då den ges enligt socialtjänstlagen. Syftet är att öka förståelsen för relationen mellan kontaktperson och klienter utifrån båda dessa parters perspektiv. De aspekter som tas upp är närhet, distans och jämbördighet. Vidare undersöks huruvida det finns kontrollinslag i denna insats genom att studera hur detta i så fall yttrar sig i relationen. En kvalitativ metod har använts, bestående av intervjuer med klienter och kontaktpersoner. Resultatet analyseras huvudsakligen utifrån socialkonstruktionism, rollteori samt begreppen vänskap och professionalitet. Studien visar att det finns tecken på både närhet och distans i relationen mellan de båda parterna. Det verkar vara en nära relation som kan betecknas som en ”nästanvänskap” där kontaktpersonernas ansvar tycks vara det som sätter gränser för närheten. Den ena har en stöttande roll och den andre har rollen som mottagare, vilket är en av de faktorer som gör att de inte kan ses som helt jämbördiga. Av resultatet framgår även att både kontaktpersoner och klienter ser insatsen som stödjande. De flesta intervjupersonerna ser inga direkta kontrollinslag i insatsen. Däremot går det att skönja tecken på en mer subtil kontroll.</p>

The present study's purpose was to investigate the home care staff's experiences of working as key workers, which factors they consider is relevant to key working and what obstacles and opportunities they experience in their work as a key worker. The study also focused on how the home care staff perceive that key working can enable user influence. A qualitative approach was used and the material for the study was collected through semi-structured interviews. The result shows that there are areas for improvement that may develop key working. The study shows that the staff generally feel that working as a key worker works well and that it can enable user influence in many areas. The study finally illustrates factors such as continuity, working relationship oriented, and taking responsibility, as significant for key working to work as successfully as possible. / Föreliggande studies syfte var att undersöka hemtjänstpersonalens upplevelser av att arbeta med kontaktmannaskap, vilka faktorer de anser är av betydelse för ett fungerade kontaktmannaskap samt vilka hinder och möjligheter de upplever i sitt arbete med kontaktmannaskap. Därtill fokuserade studien på hur hemtjänstpersonalen upplever att ett kontaktmannaskap kan möjliggöra brukarinflytande. En kvalitativ ansats användes och materialet till studien samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det finns hinder som kan påverka personalen att uppnå det som är syftet med kontaktmannaskapet samt att det finns förbättringsområden som kan utveckla kontaktmannaskapet. Studien visar att personalen överlag upplever att arbetet med kontaktmannaskapet fungerar bra samt att de upplever att ett kontaktmannaskap kan möjliggöra brukarinflytande inom många områden. Studien åskådliggör slutligen faktorer såsom kontinuitet, att arbeta relationsorienterat samt att man tar sitt ansvar som kontaktman som betydande, för att ett kontaktmannaskap ska fungera så framgångsrikt som möjligt.

<p>Syftet med denna studie är att utifrån Karaseks och Theorells krav- kontroll och stödmodell undersöka vilken form av psykosocialt arbete som kontaktmannaskapet i särskilda boenden utgör för omvårdnadspersonalen. Ytterligare ett syfte är att undersöka om handledning har någon inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattat krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Undersökningen har genomförts med kvantitativ metod i form av enkätfrågor, ställda till omvårdnadspersonal som arbetar som kontaktmän i särskilda boenden.</p><p>Totalt har 61 kontaktmän från tre särskilda boenden i Stockholmsområdet deltagit i undersökningen, och av dem har 54 kontaktmän svarat på enkätens samtliga 30 frågor. Studien visar att den psykosociala arbetsformen för kontaktmannaskapet i undersökningsenheterna skattades vara ett lågstressarbete, vilket innebär att kraven ansågs vara låga och kontrollen hög. Handledningen har inte visats ha någon större inverkan på hur omvårdnadspersonalen skattade krav, kontroll och socialt stöd i samband med kontaktmannaskapet. Kontaktmannaskapet i äldreomsorgen har i tidigare studier visat sig vara vagt och otydligt utformat. Detta har inte bekräftats i denna studie då kontaktmannaskapet för de tre undersökningsenheterna övervägande uppfattades vara klart och tydligt formulerat.</p>