Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Bakgrund: Akuta reaktioner, anafylaktisk chock, på kontrastmedel uppkommer sällan men är mycket allvarliga och potentiellt livshotande. Studier har visat att kunskap och självkänsla hos personal på röntgenavdelningen inte är optimal när det gäller handlingsberedskap inför en allvarlig kontrastmedelsreaktion. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva olika utbildningmetoder som syftar till att personal på röntgenavdelningen blir bättre förberedd inför hantering av en kontrastmedelsreaktion. Metod: Artikelsökningarna genomfördes i CINAHL, PubMed och Web of Science. De tio kvantitativa studier som inkluderades genomgick en kvalitetsgranskning och analyserades för att ligga som grund till resultatet av denna litteraturstudie. Resultat: De olika utbildningsmetoderna vi beskriver är hi-fi simulering, föreläsning, databaserad undervisning och kombinationer av dessa. Resultat presenteras utifrån de effekter utbildningen fått, som förbättrad kunskap, självkänsla och praktisk utförande. Hur långt uppföljning av utbildning sträckt sig, samt hur väl den tagits emot av deltagarna beskrivs i en egen kategori. Konklusion: De finns flera olika utbildningsmetoder att välja mellan för personal på röntgenavdelningen, som alla resulterar i en förbättrad kunskap och ökad handlingsberedskap inför en kontrastmedelsreaktion. / Background: Reactions of contrast media are uncommon but life-threatening anaphylaxis can occur. Recent surveys of radiology personnel have shown that there is a deficiency in knowledge and confidence for the management of contrast reactions.Aim: The objective of this literature study was to describe different educational methods that can be used to make radiology personnel better prepared in to manage a contrast reaction.Method: The search was conducted in the databases CINAHL, PubMed and Web of Science. Ten studies with quantitative approach were examined and analysed to form the basis of the results of this literature study.Results: The different educational methods that is being described is hi-fi simulation, lectures, computerbased edcation and combinations. The results are being presented by the effects of the education, like improved knowledge, confidence and tested performance. If the study has a long-term follow up, and how well it has been received by the participants is described in a separate category.Conclusion: Many different educational methods can be used to educate radiology staff, all of them results in improved knowledge and preparedness for a contrast reaction.

Bakgrund: Inom röntgenverksamhet används kontrastmedel som ett hjälpmedel för att påvisa skillnader mellan vävnader i kroppen. Gadoliniumbaserade kontrastmedel används till större delen vid MR undersökningar. Biverkningar anses ovanliga, men de förekommer och kan innebära allvarliga konsekvenser. Röntgensjuksköterskor behöver kunskap om dessa biverkningar för att kunna ge en patientsäker vård.  Syfte: Studien har således som syfte att undersöka biverkningar som kan uppstå vid administrering av gadoliniumkontrastmedel vid MRT undersökningar. Metod: En litteraturstudie med artikelsökningar i tre databaser PubMed, CinAhl samt Scopus. Tolv kvantitativa artiklar användes och bearbetades till att bilda kategorier och underkategorier genom innehållsanalys. Resultat: Utifrån artiklarna bildades kategorin Cirkulationssystem och luftvägar med underkategorier hjärtpåverkan och andningsproblem, kategorin Mag- tarmkanalen och bukorgan med underkategorier GI-systemet samt njurar, urinvägar och lever, kategorin Ändrade sinnesförnimmelser med underkategorier ögat, förnimmelser från smak och lukt, hudpåverkan och temperaturförnimmelser samt kategorin Påverkan av kommunicerbarhet och obehag med underkategorier medvetandepåverkan och obehagsupplevelse. Konklusion: De allvarligaste biverkningarna involverade hjärtpåverkan, andningsproblem, njurproblem samt medvetandepåverkan. De vanligaste biverkningarna förknippades med GI-systemet, Hudreaktioner och Obehagsupplevelser. Eftersom biverkningar var otroligt sällsynta vid administrering av Gadoliniumkontrastmedel finns det risk att vårdpersonal inte känner till biverkningarna och därmed inte är uppmärksamma.

Kontrastmedelsförstärkta undersökningar är en vanlig diagnostisk metod inom modern radiologi. Överkänslighetsreaktioner utlösta av kontrastmedel förekommer sällan men kan i dessa fall innebära allvarliga hälsorisker. Syfte:Syftet var att sammanställa förebyggande åtgärder som en röntgensjuksköterska kan vidta för att minimera risker för uppkomst av överkänslighetsreaktioner utlöstaav jodbaserade kontrastmedel. Metod:En allmän litteraturstudie genomfördes för att skapa översikt över aktuellt område. Studien bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar. Resultat: Riskidentifiering är initialt viktigaste åtgärden där patientorienterad information och dokumentation spelar en väsentlig roll. Premedicineringhar konstaterats ha en förebyggande effekt på milda och måttliga överkänslighetsreaktioner men kan inte helt utesluta uppkomsten av reaktioner. Byte till icke-joniska lågosmolära kontrastmedel kan reducera frekvensen av reaktioner. Vissa diagnostiska metoder tillåter användning av gadolinium och koldioxid som ett alternativ till jodbaserade kontrastmedel. Konklusion:Resultatet visar att profylax av överkänslighetsreaktioner utlösta av jodbaserade kontrastmedel är en komplex process där alla åtgärder är sammanhängande. En röntgensjuksköterska har det främsta ansvaret att identifiera och förebygga situationer som kan leda till utveckling av reaktioner på kontrastmedel. En god kännedom och tillämpning av förebyggande åtgärder är därför nödvändigt i röntgensjuksköterskans utövning av sin profession.

Background: Examinations with computer tomography (CT) with iodinated contrast agents has become more common. The examination can cause anxiety for the patient and variying side effects has been observed. The preparatory information concerning contrast agents is at the same time short. Purpose: The purpose of this study is to compare differences between two hospitals regarding patient anxiety leading up to intravenous administration of iodine contrast agents and any need for expanded information prior to examination. Method: The study has a quantative design and the data collection was done using questionnaires that were processesd with descriptive statistics. A total of eighty-six self-designed questionnaires were distributed at two hospitals where patients were chosen based on inclusion and exclusion criteria after a CT examination with contrast. Data was gathered for three weeks with representation being done in text, table and figure. Results: Results showed a procentualy low anxiety where only 21,6% experienced anxiety “to some extent”. No patient experienced a major anxiety. The greatest factor was getting a intravenous line followed by “something else” that the patients answered in free text. The difference in anxiety between patients who previously had contrast-enhancing side effects compared with those who had not was significant (p = 0,016). Conclusion: There is some concern in patients who are going to undergo computed tomography examination with iodine contrast agents. The patient doesn’t feel much concern due to lack of preparatory information but 46,1% of patients at one hospital and 18,9% at the other wanted expanded information regarding contrast agents.

Syftet med denna studie var att tillverka och mäta koncentration, diameter och storleksfördelning för mikrodroppar under olika temperaturer och omrörningstider. Datainsamlingen kom från flera observationer vilket bidrog till en grundlig förståelse för dess egenskaper under olika omständigheter. Ett av de viktigaste resultaten var att temperaturen hade en viktig roll för koncentrationen av mikrodroppar. En minskning av koncentrationsnivåerna observerades vid lägre temperaturer. Vidare noterades att omrörningstiden också spelade en roll, betydande minskningar av det totala antalet mikrodroppar observerades under längre omrörningstider. Mikrodropparnas medeldiameter hade storlekar som låg inom acceptabla intervaller i alla prov. De medeldiametrar som observerades låg inom ett intervall på 3,98 μm till 8,18 μm men större enskilda mikrodroppar med diameter över 10 μm kunde också hittas. Resultaten gav vägledande faktorer för ytterligare undersökningar för att fastställa dess medicinska tillämpningar. Framtida studier bör fortsätta att analysera dessa parametrar för att ytterligare optimera mikrodroppar för användning inom områden som ultraljudsavbildning eller läkemedelsleverans. / The aim of this study was to fabricate and measure the concentration, diameter, size distribution of microdroplets under different temperatures and stirring times. The data collection came from several observations which provided a thorough understanding of its properties under different circumstances. One of the key findings was that the temperature had an important role in the concentration of microdroplets. A decrease in concentration levels was observed at lower temperatures. Furthermore, it was noted that stirring time also played a role, leading to significant reductions in the total number of microdroplets when observed for longer stirring times. The mean diameters of the microdroplets had sizes that were within acceptable ranges in all samples. The mean diameters observed ranged from sizes between 3.98 μm and 8.18 μm but single microdroplets with diameters greater than 10 μm could also be found and observed. The results provided guiding factors for further investigations to determine its medical applications. Future studies should continue to analyze these parameters to further optimize microdroplets for use in areas such as ultrasound imaging or drug delivery.

Bakgrund Magnetresonanstomografi undersökningar blir mer frekventa och därmed ökar användningen av gadoliniumbaserade kontrastmedel. Dock är gadoliniumretention ett relativt nyupptäckt fenomen och dess påverkan är fortfarande relativt okänt. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att få en djupare förståelse om vad gadoliniumretention är och dess inverkan på människokroppen, samt vilka implementeringar röntgensjuksköterskorkan behöva göra för att anpassa vården efter ny forskning inom området. Metod Denna studie är en systematisk litteraturstudie. Datainsamlingen har gjorts via databaserna PubMed och CINAHL. Endast vetenskapliga artiklar som uppfyllt inklusionskriterierna, exempelvis att de är peer-reviewed och primärpublicerade, har inkluderats. De artiklar som har besvarat frågeställningarna har kvalitetsgranskats och sedan har artiklarna som uppnådde medel eller hög kvalitet analyserats. Resultat Resultatet av denna studie visar att ackumulerad gadoliniumretention kan uppstå efterupprepade administreringar av gadoliniumbaserade kontrastmedel. Inga negativa biverkningar hos människokroppen har påvisats. För att minska risken för gadoliniumretention rekommenderar flera studier att minska kontrastmedelsdoser och vara varsam vid administrering. Slutsats Gadoliniumretention kan ses som förhöjd signalintensitet främst i dentate nucleus och globuspallidus i hjärnan efter upprepade administreringar av gadoliniumkontrastmedel. Dess påverkan på människokroppen är fortfarande okänd och mer forskning behövs om hurröntgensjuksköterskor kan anpassa vården därefter. / Background Magnetic resonance imaging exams is becoming more common and therefore the use of gadolinium-based contrast media increases. However, gadolinium retention is a relatively newly discovered phenomenon, and its impact on the human body is still unknown. Purpose The purpose of this study is to obtain a deeper understanding of what gadolinium retention is and how it affects the human body, and which implementations radiographers may have to do to adapt the care according to new research within the field. Method This study is a systematic literary review. The data collection was made from the databases PubMed and CINAHL. Only scientific studies that fulfilled the inclusion criteria, for example that they were peer-reviewed and primary published, were included. The articles that answered the questions were quality reviewed and the articles that achieved medium or high quality were analysed. Results The result of this study shows thar accumulated gadoliniumretention can arise after repeated administrations of gadolinium-based contrast media. No adverse effects in the human body have been demonstrated. To reduce the risk of accumulating gadoliniumretention several studies recommend reducing the dosage and to be cautious when administrating. Conclusion Gadoliniumretention can be seen as an increased signal intensity, mainly in dentate nucleus and globus palladius in the human brain after multiple administration of gadolinium-based contrast media. Its adverse effects on the human body are still unknown and more research is needed on how radiographer can adapt the care thereafter.

Inledning: Jodkontrastmedel är ett läkemedel som administreras av röntgensjuksköterskan för att förbättra kontrasten mellan inre organ och vävnader samt skilja mellan normala och patologiska områden. Jodkontrastmedel gavs uppskattningsvis i 80 miljoner doser över hela världen år 2003. Av kontrastmedel kan allvarlig biverkning eller till och med ett livshotandetillstånd uppkomma som kontrastmedelsinducerad nefropati (KMN). N-Acetylcystein (NAC) har flera egenskaper, bland annat antioxidfunktioner och förbättring av njurarnas perfusion som kan vara bidragande egenskaper till att förebygga KMN. Syfte: Denna litteraturöversikt var att sammanställa om N-Acetylcystein (NAC) är ett effektivt hydreringsalternativ för att förebygga kontrastmedelsinducerad nefropati (KMN) Metod: Studien utfördes som en allmänlitteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i kategorier. Resultat: Analysen av tio artiklar resulterade i sex kategorier, om NAC har en bra hydrerande effekt mot KMN, högriskpatienternas utveckling av KMN och NAC:s effekt, kontrastmedelsdos, mätvärden kontrollerade med serumkreatinin och cystatin C, biverkningar från oral och intravenös administration av NAC samt studiernas definition på KMN. Slutsats: NAC tillsammans med hydrering har visat sig i vissa studier vara effektivt mot KMN men det är ändå oklart om det är NAC som ger den positiva effekten. NAC tillsammans med hydrering verkar inte ge några negativa effekter för patienten då NAC har få biverkningar och är ett billigt läkemedel, men röntgensjuksköterskan bör ge kontrastmedelsdos enligt uträknad GFR. / Introduction: Iodine contrast media is a drug that is administered by the radiographer to enhance the contrast between the internal organs and tissues and distinguish between normal and pathological areas. Iodine contrast media is given estimated to 80 million dosesworldwide year 2003. By contrast media, a serious side effect or even a life-threatening condition can arise like contrast induced nephropathy (CIN). N-Acetylcysteine (NAC) has acapacity of antioxidant functions and improvement of renal perfusion, which may be properties to help and prevent CIN. Purpose: This literature review was to compile if N-Acetylcysteine (NAC) is an effective hydrations alternative to prevent contrast induced nephropathy (CIN) Method: The study was conducted as a general literature review. Tenquality scientific articles were reviewed, analyzed and the results were presented in categories. Results: The analysis of the ten articles resulted in six categories, the NAC has a good dehydrating effect against KMN, high-risk patients, the development of KMN and NAC:s effect, contrast media, measurements controlled by serum creatinine and cystatin C, side effects from oral and intravenous administration of NAC and studies definition of KMN Conclusions: NAC with hydration has been shown in some studies to be effective against KMN but it is still unclear whether it is NAC that gives the positive effect. We believe that NAC along with hydration do not hurt to give to the patient when the NAC has few side effects and is an inexpensive drug, but radiographer should give contrast media according to calculated GFR.

Background: Computed tomography (CT), is commonly used imaging technique in cancer patients. In CT performed for tumour staging to detect the spread of tumours, the liver is a common place for metastases. There are two types of metastases in the liver, hypo- and hyper vascularised, which generally are best seen in the venous phase and the late arterial phase. Therefore, CT of the liver often includes a triple phase contrast-enhancement protocol.   Purpose: The aim of this study was to qualitatively and quantitatively examine, through image review and attenuation measurements, respectively, the overall image quality of CT examinations performed in conjunction with positron emission tomography, (PET)/CT and as separate, stand-alone CT-studies, at the Department of Nuclear Medicine and PET centre, Uppsala University Hospital.   Method: A retrospective cross-sectional patient records review was undertaken with a descriptive approach of the qualitatively and quantitative data. 286 examinations were included in the study.     Result: The examinations were of high-quality in terms of contrast-enhancement technique, 183/190 (96,3%) of late arterial phases and 211/286 (74%) of venous phases. Some characteristic differences in the contrast-enhancement of the liver and the metastases were found in the different CT phases, allowing for division into four separate categories based on their respective characteristics.   Conclusion: In summary, the performed CT examinations were in majority performed in the right phase. The image quality of Contrast-to-noise, (CNR) and Signal-to-noise (SNR) were satisfactory even if the CNR could be higher for a better distinguish and detected small structures in the images. / Bakgrund: Datortomografi (DT), är den vanligaste avbildningstekniken för cancerpatienter. Vid DT för utredning av tumörspridning är levern en vanlig plats för metastaser. Det finns två typer av metastaser i levern, hypo- och hypervaskulära, som vanligen ses bäst i venfas respektive i sen artärfas. DT-undersökningarna av levern inkluderar därför ofta ett trippelfas-undersöknings-protokoll. Syfte: Syftet med denna studie var att kvalitativt och kvantitativt undersöka, genom bildgranskning respektive attenueringsmätningar, den totala bildkvaliteten för DT-undersökningar utförda i samband med positronemissionstomografi (PET) / DT och som separata, fristående CT-studier, vid Institutionen för nuklearmedicin och PET-center, Uppsala universitetssjukhus.   Metod: En retrospektiv tvärsnittsstudie med patientjournaler där en beskrivande metod användes för att beskriva den kvalitativt och kvantitativt datan. 286 DT-undersökningar granskades och inkluderades i studien. Resultat: Undersökningarna utfördes med DT i samband med PET/ DT, och även som separata DT undersökningar, var av hög kvalité vad gäller kontrastförstärkningsteknik varav 183/190 (96,3%) av sena artärfasundersökningarna och 211/286 (74%) av venfasundersökningarna erhöll maximal kvalitetspoäng. Vissa karakteristiska skillnader i kontrastförstärkningen av levern gentemot metastaserna hittades för de mycket och dåligt vaskulariserade metastaserna i de olika CT-faserna, vilket möjliggjorde uppdelning i fyra separata kategorier baserat på deras respektive egenskaper.   Slutsats: Sammanfattningsvis utfördes de utförda DT-undersökningarna i majoritet i rätt fas. Bildkvaliteten på Kontrast-till-brus, (CNR) och Signal-till-brus (SNR) var tillfredsställande även om CNR kunde vara högre för att bättre skilja och upptäcka små strukturer i bilderna.

Bakgrund: Kontrastmedel används inom medicinsk avbildning för att tolka anatomi och patologi. Gadolinium är den vanligaste typen av kontrastmedel som används inom magnetresonanstomografi (MRT). Eftersom gadolinium är ett läkemedel kan det orsaka biverkningar. Studier har visat att det finns ett samband mellan insjuknandet av nefrogen systemisk fibros (NSF) och gadoliniumkontrastmedel hos njursjuka patienter. Syfte: Att ta reda på vilka biverkningar som kan uppstå efter en gadoliniumkontrastmedelsinjektion och redogöra för hur vanligt förekommande de är. Utöver detta undersöka om patienter med nedsatt njurfunktion insjuknar i NSF av gadoliniumkontrastmedel. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Resultat: Omtalade biverkningar är skelettsmärta, huvudvärk, illamående, kräkningar och hudförändringar. Ångest, oro, influensaliknande symptom, klåda, osammanhängande tankegång, metallsmak i munnen, ledstelhet och muskelspasm är mindre omtalade biverkningar. Svåra biverkningar förekommer såsom struphuvudsödem, anafylaktisk chock, andningssvårigheter, dyspné och medvetslöshet. Milda biverkningar är mest förekommande. Fyra fall av NSF konstateras i en studie med 261 njursjuka deltagare. I en annan studie med 571 dialyspatienter bekräftades inga fall av NSF. Slutsats: Förekomsten för en biverkning är sällsynt men både omtalade och mindre omtalade biverkningar kan inträffa. Det finns studier som visar ett tydligt samband mellan NSF och gadolinium hos patienter med nedsatt njurfunktion medan andra studier inte kan bekräfta det. Gadoliniumkontrastmedel är relativt riskfritt men observation av patienten bör alltid förekomma. / Background: Contrast media are used in medical imaging to picture anatomy and pathology. Gadolinium is the most common type of contrast media used in magnetic resonance imaging (MRI). The use of gadolinium may cause adverse effects. The association between gadolinium-based contrast media and nephrogenic systemic fibrosis (NSF) in patients with renal insufficiency has been described in earlier studies. Purpose: To describe the most frequent adverse effects caused by gadolinium-based contrast media and their incidence. The study also aims to explain the association between NSF and gadolinium in patients with renal insufficiency. Method: The study has been conducted as a systematic literature review. Results: The well-known adverse effects are bone pain, headache, nausea, vomiting, and skin lesions. Anxiety, flu-like symptoms, pruritus, clouded mentation, metallic taste in the mouth, joint stiffness and muscle spasm are less mentioned. Severe adverse effects also exist such as laryngeal-edema, anaphylactic shock, breathing difficulty, dyspnea and unconsciousness. Mild adverse effects are most common. Four cases of NSF were found in a study with 261 participants with renal disease. In another study 571 patients with dialysis treatment were included, no cases of NSF were confirmed. Conclusion: Both well-known adverse effects and less mentioned adverse effects exist but the occurrence of an adverse effect is rare. There are studies showing a clear association between NSF and gadolinium in patients with renal insufficiency, whilst others can´t confirm it. Gadolinium-based contrast media is relatively risk-free but observation of the patient should always occur.