Denna studies syfte är att undersöka hur ett urval slöjdlärare tar sig an hållbar utveckling inom respektive slöjdinriktning i skolan. De frågeställningar jag utgår ifrån behandlar lärarnas förhållningsätt till begreppet och traditioner som finns inom respektive slöjdart samt förutsättningar utifrån materialen. För att ta reda på detta har jag utgått från en kvalitativ metodansats där intervjuer med tre textilslöjdslärare respektive tre trä- och metallslöjslärare ingått. Jag har även utfört observationer på en skola inom de båda slöjdarterna, för att få en inblick i hur lärare och elever agerar och hanterar materialen ur ett hållbarhetsperspektiv. Studien utgår ifrån teoretiska utgångspunkter som Soujanens teori om slöjd kopplat till fyra bärande principer för hållbar utveckling. Björneloos teori om lärarens undervisningssyfte att integrera hållbar utveckling i skolan, utifrån tre övergripande innebörder. Även Säljös tolkning av lärande inom den sociokulturella teorin berörs. Resultatet visar att slöjdlärarna främst försöker uppmärksamma eleverna på materialens ekonomiska värde och utgår från att detta är att behandla hållbar utveckling. Lärarna är dåligt insatta i vad läroplan och kursplanen tar upp om hållbar utveckling. Slöjdlärarna inom textil har lätt att hitta uppgifter och material som går att använda för att jobba med återbruk i skolslöjden. Inom trä- och metallslöjden krävs en större arbetsinsatts för att få tag i material för dessa uppgifter. Ingen av slöjdlärarna har reparationer eller behandlar frågor om återvinning som fasta moment i slöjdundervisningen. Lärarna beslutar själva vilka material de köper in och här tar de ställning och gör iakttagelser om mängd, pris och kvalité på materialet. Studien har givit en god inblick i hur hållbar utveckling kan förstås och realiseras inom slöjdämnets olika processer. Den undervisande slöjdläraren behöver dock kunskap, intresse och ett eget engagemang för att lyfta hållbar utveckling i sin undervisning.

No description available.

Sustainable development is a big discussion in current society debates. That society and the earth we live on will be developed and planned in a way that focuses on sustainability has high priority in several municipalities in Sweden and as well around the world today. Sustainable development can be defined as development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs. Previous research notes the absence of cultural sustainability when in explanations of sustainable development, were sustainable development is usually defined as ecological, economic and social sustainability. The purpose of this paper is to examine whether, and if so, how the municipality of Kalmar takes account of and plan for cultural sustainability in the planning of urban environment. Qualitative method is used and research design for this study is a detailed grounded case study based on the municipality of Kalmar´s planning for the urban environment. This is then added in relation to theories of sustainable development and "the creative city" theory. Investigated empirical material has been the municipality´s official documents for urban planning. These documents are a general plan named Comprehensive Plan for the City of Kalmar from 2012, a detailed comprehensive plan called depth comprehensive plan for Kvarnholmen with the surrounding water areas from 2011 and a detailed plan called Order of the detailed plan for the Abborren from 2013 regarding an ongoing project in Kalmar that means creating a cultural center. Results shows that research in cultural sustainability has not been given any public investment which may be a consequence of why the concept does not have a clear meaning in planning documents. This can then lead to that the concept is not given so much space in a municipality's urban planning and that the main focus lies in the dimensions of sustainable development that has been shown to have an impact on a municipality's growth. The two overlying themes that Kalmar is working with to achieve cultural sustainability is preservation and development of cultural heritage and cultural life for increased attractiveness. One clear conclusion is that the authorities do not take as much account of the cultural dimension of sustainable development. More research is needed to get a clear picture of why cultural sustainability is not always included in the sustainability definitions.

Rätten att få berätta sin historia om en plats är ett sätt att göra sig till en del av platsens historia. Dessvärre medför dominerande maktrelationer i samhället att vissa kulturella resurser, såväl historiskt som i nutid, prioriteras bort. Bilder av stadens olika platser har länge manipulerats av inflytelserika samhällsgrupper för att främja ekonomiska och sociala egenintressen. Liknande bilder tenderar då att stå modell för olika städer. Det är emellertid inte önskvärt att stadsutvecklingen genererar enformighet och homogenitet, utan planeringen bör sträva efter att visa upp en mångfald i förhållande till kulturella resurser (Philo & Kearns 1993).Syftet med denna uppsats är att studera hur kultur kan användas som ett verktyg för att främja hållbar stadsutveckling. Mer specifikt belyses hur kultur kan främja platsanknytning och hur cultural planning kan användas i utvecklingen av stadsdelen Östra Sorgenfri i Malmö. Utgångspunkten är att god platsanknytning skapar grund för tillit och upplevd trygghetskänsla, vilket främjar god livskvalité. Att ge förutsättningar för en upplevd god platsanknytning till sitt bostadsområde, understödjer hållbar stadsutveckling ur ett socialt hållbarhetsperspektiv. Denna studie undersöker således hur platsanknytning kan stärkas med hjälp av kultur som verktyg.Det teoretiska avstampet tas i hållbar stadsutveckling. Därtill behandlas teoretiskt viktiga begrepp som kultur, cultural planning samt platsens betydelse för människor kopplat till platsanknytning, identitet och berättandet som medel för att skapa en bild av platsen. Denna uppsats utgörs av en fallstudie av Östra Sorgenfri och har arbetats fram i samverkan med MKB Fastighets AB. Som största fastighetsägare i stadsdelen har bostadsbolaget belyst Östra Sorgenfri som ett område med utmaningar och i behov av extra sociala insatser. För att besvara uppsatsens frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med kompletterande litteraturstudier. Intervjuerna gjordes med personer sakkunniga inom undersökningsområdet eller verksamma inom stadsplanering respektive förvaltning.Cultural planning är en metod som syftar till att, utifrån invånarna, beskriva det som karaktäriserar platsen, lyfta fram dessa kulturella resurser och utveckla dem, således strategiskt integrera kulturen i samhällsplaneringen. Cultural planning är en demokratisk planeringsmodell och därigenom är deltagande en betydande framgångsfaktor, då det kan vara avgörande för medborgarnas känsla av samhörighet och anknytning till platsen. För att stärka Östra Sorgenfris kulturella resurser har vi, i linje med cultural planning, valt att lyfta stadsvandring som förslag till projektplan. Kännedom om platsen och dess historia är viktigt för platsanknytningen. För att säkerställa förankring, representativitet och inkludering utformas stadsvandringen genom deltagande- och dialogprocesser i Östra Sorgenfri / To have the right to tell your own story about a place is to make yourself a part of the history of the place. Unfortunately, dominating power relations in society today tend to prioritize a certain kind of cultural resources. This has, both historically and in the present, resulted in a distorted image of the city; an image beneficial to those who are most influential in the society, promoting these groups' economic and social self-interests. This tends to create similar images of different cities instead of creating the diversity and heterogeneity desired in urban development. Planning should instead strive to showcase the diversity of cultural resources available (Philo & Kearns 1993).The purpose of this thesis is to study how culture can be used as a tool to promote sustainable urban development. More specifically, the thesis highlights how culture can promote place attachment in Östra Sorgenfri and how cultural planning can be used in the development of the area. The basic assumption is that a good place attachment creates a basis for trust and perceived sense of security, which promotes a good quality of life. Providing people with the conditions to experience good place attachment in their neighbourhood supports sustainable urban development from a social perspective. Therefore, this study examines the strengthening of place attachment through culture as a tool.The theoretical starting point of this essay is sustainable urban development. Additionally, the following important theoretical concepts will be examined: culture; cultural planning and the importance of place attachment; identity and storytelling as a tool to create a place image. This thesis consists of a case study of Östra Sorgenfri, a central neighbourhood in Malmö, Sweden, and has been developed in collaboration with MKB Fastighets AB. As the main property owner in the area, MKB has highlighted Östra Sorgenfri as an area with many challenges that is in need of additional social measures. In order to answer the research questions, qualitative interviews was conducted and complemented with literature studies. The interviews were conducted with experts in the field or with persons working with urban planning and/or management.Cultural planning is a bottom-up method based on the inhabitants’ perspective. It is a democratic planning model and participation is a significant factor of success, as it can be crucial to citizens' sense of belonging and attachment to the place. In order to strengthen Östra Sorgenfri’s cultural resources we have, in alignment with cultural planning, decided to promote city walks as a recommendation for the project plan. Awareness of the place and its history is important when striving for inhabitants to feel attachment and kinship with the people who live there. The city walk will be designed through participation and dialogue processes with residents and people working in the district, thereby ensuring that the project is well anchored and that the stories about Östra Sorgenfri are inclusive and representative.

Under 2010-talet har det rapporterats om en ökning och förändring i Stockholms nattliv, samtidigt som lokaltidningar skrivit om enskilda nedstängningar av HBTQ+klubbar. Vi ser därmed ett behov av att samla kunskap och skildra erfarenheter som är situerade i Stockholms HBTQ+nattliv, då vi anar att olika delar av nattlivet existerar på olika villkor och har olika förutsättningar för att etableras och fortleva. Syftet med denna studie är att undersöka hur HBTQ+nattlivet i Stockholm utvecklats under 2010-talet, genom att utforska HBTQ+nattplatsers roller, förutsättningar och samla levda erfarenheter från personer som är medskapare i Stockholms HBTQ+ nattliv: Nattlivsarrangörer, HBTQ+ personer och Stockholms stad. För att värna den mångfald av upplevelser som ryms inom HBTQ+nattlivet anammar vi en explorativ ansats till medskaparnas perspektiv som samlats genom kvalitativa intervjuer och en kvalitativ enkät. För att situera de erfarenheter som upplevts i HBTQ+nattlivet har vi även, utifrån klubbguider och samtal, inventerat de HBTQ+nattplatser som funnits i Stockholm under 2010-talet. Denna inventering presenteras i en serie ‘röriga’ kartor som skildrar HBTQ+nattlivets olika sätt att organiseras och dess geografiska utbredning. Centrala begrepp i studien är kodade rum och emotionella geografier samt förståelsen för hur upplevelser av att röra sig i staden samspelar med stadens materialitet och producerar normer och kroppsligt situerad kunskap. Det empiriska materialet analyseras med utgångspunkt i tre nivåer: nattklubben, kvarteret och staden. Resultatet illustrerar att HBTQ+nattlivet är en viktig frizon i stadens mer riskfyllda, heteronormativt präglade geografi och ett tryggt rum för HBTQ+personer för identitetsutforskning, queera kulturuttryck, självacceptans och för att knyta värdefulla sociala kontakter. I gränslandet mellan klubben och staden uppstår konflikter och friktion mellan kvarterets boende och klubbens arrangörer och besökare, och att arrangera klubb präglas av en konstant kamp att få synas och höras i kvarteret. Studien visar att olika grupper inom HBTQ+spektrat har olika förutsättningar att ta plats i staden, där gay-identifierande män är mest framträdande i det permanenta HBTQ+nattlivet, och lesbiska och queeridentifierande publiker främst skapar rum i nattlivet i form av oregelbundet återkommande klubbevent. Resultatet indikerar vidare att HBTQ+identifierande POCs har varit minst representerade i HBTQ+nattlivet under 2010-talet. Konflikter kring klubbens ljudnivåer, tillsammans med höga hyresnivåer, är de mest framträdande utmaningarna som HBTQ+nattlivsarrangörer erfarer. Det har lett till en minskning i antal HBTQ+nattplatser, omlokalisering från den centrala innerstaden och en ökning av mer efemära nattplatser under den studerade tidsperioden. Viktiga sociala mötesplatser har gått förlorade och HBTQ+personers möjlighet att kollektivt ta plats i staden har avsevärt påverkats. Steg har tagits från kommunens sida i maj 2021 att lyfta nattlivet i stort i stadens planering. Den här studien visar att HBTQ+nattlivsarrangörer är i behov av riktat stöd och erkännande från kommunen av den viktiga sociala infrastruktur som HBTQ+nattlivet utgör, för att säkerställa dessa platsers överlevnad och stadens status som HBTQ+vänlig. / During the 2010s, there have been reports of changes in Stockholm’s nightlife, as well as of closures of LGBTQ+ clubs. We thus see a need to gather knowledge and highlight experiences that are situated in Stockholm’s LGBTQ+ nightlife, as we suspect that different parts of the nightlife exist on different terms and have different conditions for establishment and survival. The purpose of this study is to investigate the development of the LGBTQ+ nightlife in Stockholm between 2010 and the beginning of 2020 and to explore the roles and conditions of LGBTQ+ nightlife through experiences of people who are co-creators of Stockholm’s LGBTQ+ nightlife. In ‘co-creators’ we include LGBTQ+ nightlife organizers, LGBTQ+ nightlife participants as well as planning representatives and policymakers in Stockholm municipality. To safeguard the diversity of experiences that can be found within the LGBTQ+ nightlife, we adopt an exploratory approach to the co-creators’ perspectives, that are gathered through qualitative interviews and a qualitative questionnaire. In order to situate the experiences in the LGBTQ+ nightlife of Stockholm during the 2010s, we also make an inventory of the LGBTQ+ night-time spaces that have existed in the city during this period. The inventory is presented as a series of ‘messy’ maps that embrace the heterogeneous character of the different ways Stockholm’s LGBTQ+ nightlife is organized. Central concepts in this study are coded spaces and emotional geographies, and the understanding of how experiences of moving through the city interact with the city’s materiality and produce norms and bodily situated knowledge. The empirical material is analyzed on the basis of three scales: the nightclub, the neighborhood and the city. The results illustrate that LGBTQ+ night-time spaces are important safe(r) spaces for LGBTQ+ people in an otherwise heterosexualized city. They are spaces for exploring queer identities and culture, cultivating self-acceptance and making valuable social contacts. In the borderland between the club and the city, conflicts and friction arise between the neighborhood’s residents and the club’s organizers and visitors, which hinders the LGBTQ+ nightlife to be seen and heard in the neighborhood. The study shows that different social groups within the LGBTQ+ community have different conditions for taking up space in the city, where gay-identifying men are the most prominent group in the permanent LGBTQ+ nightlife, and queer and lesbian identifying groups mainly create night-time spaces through irregular pop-up events. The empirical material further indicates that queer POC publics are the least represented within Stockholm’s LGBTQ+ nightlife during the 2010s. Conflicts surrounding noise pollution, along with rent increases, are the main obstacles facing all types of LGBTQ+ night-time spaces in Stockholm, which have led to a reduction in numbers, an increased relocalization to peripheral urban areas, and the adoption of more ephemeral forms of nightlife organization. Important social infrastructure has been significantly affected and the presence of LGBTQ+ nightlife in Stockholm has been reduced. Steps have been taken by Stockholm municipality as of May 2021 to promote the city’s nightlife in general. This study shows that LGBTQ+ night-time venues are in need of direct support and municipal recognition of the provision of safe spaces that they constitute, in order for Stockholm’s LGBTQ+ nightlife to survive and to maintain the city’s status as progressive and LGBTQ+ friendly.

This research explores the cultural sustainability in the urban development project called Embassy of Sharing in Malmö Hyllie; a future building complex with keywords of sustainability and sharing economy. The research’s focus was on the Department of Culture which has invested in the space to open a new public library, expand its centre for freedom of speech and create meeting spaces for youth. This research investigates the project group’s work towards planning their future operation and how their ideas relate to cultural sustainable development.  The result demonstrates that the Department of Culture does not generally work towards cultural sustainability but allows culture to be subsumed by social sustainability, using culture as a method to fulfil social work. Most informants emphasised citizen dialogue and participation, which are notions of social sustainability that come from internal work with social sustainable development. This result of direction was not surprising based on culture’s role in cultural policies and mainstream political research. However, the Department of Culture’s intended activities in their space at the Embassy of Sharing does not exclude the potential to achieve cultural sustainability. Concepts of place-shifting and participatory planning can be used to highlight how the Department of Culture’s methods can be re-evaluated towards being more inclusive, such as including citizens in earlier phases in the planning process, as well as re-grounding Hyllie from being only commercialised to a place with cultural access. The concept of spaces of possibility invites an entirely new creative framework for how the Department of Culture can establish its work more related to the cultural discourse, rather than doing social work.  Since the project is only in its planning phase there are no finished results to investigate. Instead, this study investigates the formation of cultural values in its movements. Thinking in terms of cultural sustainable development in the planning process of a project may strengthen the chances of achieving something valuable from the start. Further research will have to explore the use of the Department of Culture’s future operation and what role culture will play in the finalised building complex of the Embassy of Sharing.