Det digitala beteendet förändras i takt med samhället och vår sociala värld flyttar sig allt mertill digitala miljöer. Samtidigt ställer samtiden höga krav på individualisering. Trots det sökersig allt fler kvinnor till separatistiska gemenskapsgrupper. Syftet med denna studie är attbättre förstå digitala separatistiska grupper på Facebook och vilken funktion de fyller genomatt studera interaktionsmönster mellan gruppmedlemmar. Gruppernas egenskaper analyserasför att undersöka vilken roll det kollektiva har och hur känslan av trygghet skapas. Detta görsutifrån Giddens teorier om individualism och reflexivet, ett feministiskt perspektiv och nyareteorier kopplat till digital interaktion på Facebook. Fem individer har intervjuats kring deraspersonliga upplevelser och reflektioner av att vara medlem till en grupp som är till för demsom identifierar sig som kvinna. Resultatet visar att Facebookgruppen används som enreflexiv resurs där medlemmarna delar vardagliga frågor och dilemman. Empirin ger ocksåstöd för att det finns två huvudsakliga förhållningssätt, passivt och aktivt, med ett antal behov.Behoven kretsar kring att uppleva samhörighet och utbyta erfarenheter som således bottnar idet kollektiva. Gruppen samskapar trygghet i hur detta utbyte sker. Studien ger belägg för attvar medlems individuella erfarenheter bidrar till en kollektiv resurs som således allamedlemmar får tillgång till, oavsett passivt eller aktivt förhållningssätt. Kollektivet stimulerarsåledes till den individuella kvinnans förmåga att reflektera över de frågor och funderingarsom gruppen sluts upp kring. Empirin pekar på att dessa digitala rum är ett sätt att bemötamaktordningarna utanför gruppen i den fysiska världen. Sammanbindande normer bidrar tillgruppens trygghet och upplevs dels i en strukturell konstruktion av administratörerna, dels iett samskapande som bygger på interaktionen inom gruppen. Hur medlemmarna delar ochkommenterar inlägg baseras på en rituell och deltagande kultur, men också på strukturellametoder för att stänga ute konflikter och andra hot mot den säkra miljön som det digitalatrygga rummet ska utgöra.

Under 2010-talet har det rapporterats om en ökning och förändring i Stockholms nattliv, samtidigt som lokaltidningar skrivit om enskilda nedstängningar av HBTQ+klubbar. Vi ser därmed ett behov av att samla kunskap och skildra erfarenheter som är situerade i Stockholms HBTQ+nattliv, då vi anar att olika delar av nattlivet existerar på olika villkor och har olika förutsättningar för att etableras och fortleva. Syftet med denna studie är att undersöka hur HBTQ+nattlivet i Stockholm utvecklats under 2010-talet, genom att utforska HBTQ+nattplatsers roller, förutsättningar och samla levda erfarenheter från personer som är medskapare i Stockholms HBTQ+ nattliv: Nattlivsarrangörer, HBTQ+ personer och Stockholms stad. För att värna den mångfald av upplevelser som ryms inom HBTQ+nattlivet anammar vi en explorativ ansats till medskaparnas perspektiv som samlats genom kvalitativa intervjuer och en kvalitativ enkät. För att situera de erfarenheter som upplevts i HBTQ+nattlivet har vi även, utifrån klubbguider och samtal, inventerat de HBTQ+nattplatser som funnits i Stockholm under 2010-talet. Denna inventering presenteras i en serie ‘röriga’ kartor som skildrar HBTQ+nattlivets olika sätt att organiseras och dess geografiska utbredning. Centrala begrepp i studien är kodade rum och emotionella geografier samt förståelsen för hur upplevelser av att röra sig i staden samspelar med stadens materialitet och producerar normer och kroppsligt situerad kunskap. Det empiriska materialet analyseras med utgångspunkt i tre nivåer: nattklubben, kvarteret och staden. Resultatet illustrerar att HBTQ+nattlivet är en viktig frizon i stadens mer riskfyllda, heteronormativt präglade geografi och ett tryggt rum för HBTQ+personer för identitetsutforskning, queera kulturuttryck, självacceptans och för att knyta värdefulla sociala kontakter. I gränslandet mellan klubben och staden uppstår konflikter och friktion mellan kvarterets boende och klubbens arrangörer och besökare, och att arrangera klubb präglas av en konstant kamp att få synas och höras i kvarteret. Studien visar att olika grupper inom HBTQ+spektrat har olika förutsättningar att ta plats i staden, där gay-identifierande män är mest framträdande i det permanenta HBTQ+nattlivet, och lesbiska och queeridentifierande publiker främst skapar rum i nattlivet i form av oregelbundet återkommande klubbevent. Resultatet indikerar vidare att HBTQ+identifierande POCs har varit minst representerade i HBTQ+nattlivet under 2010-talet. Konflikter kring klubbens ljudnivåer, tillsammans med höga hyresnivåer, är de mest framträdande utmaningarna som HBTQ+nattlivsarrangörer erfarer. Det har lett till en minskning i antal HBTQ+nattplatser, omlokalisering från den centrala innerstaden och en ökning av mer efemära nattplatser under den studerade tidsperioden. Viktiga sociala mötesplatser har gått förlorade och HBTQ+personers möjlighet att kollektivt ta plats i staden har avsevärt påverkats. Steg har tagits från kommunens sida i maj 2021 att lyfta nattlivet i stort i stadens planering. Den här studien visar att HBTQ+nattlivsarrangörer är i behov av riktat stöd och erkännande från kommunen av den viktiga sociala infrastruktur som HBTQ+nattlivet utgör, för att säkerställa dessa platsers överlevnad och stadens status som HBTQ+vänlig. / During the 2010s, there have been reports of changes in Stockholm’s nightlife, as well as of closures of LGBTQ+ clubs. We thus see a need to gather knowledge and highlight experiences that are situated in Stockholm’s LGBTQ+ nightlife, as we suspect that different parts of the nightlife exist on different terms and have different conditions for establishment and survival. The purpose of this study is to investigate the development of the LGBTQ+ nightlife in Stockholm between 2010 and the beginning of 2020 and to explore the roles and conditions of LGBTQ+ nightlife through experiences of people who are co-creators of Stockholm’s LGBTQ+ nightlife. In ‘co-creators’ we include LGBTQ+ nightlife organizers, LGBTQ+ nightlife participants as well as planning representatives and policymakers in Stockholm municipality. To safeguard the diversity of experiences that can be found within the LGBTQ+ nightlife, we adopt an exploratory approach to the co-creators’ perspectives, that are gathered through qualitative interviews and a qualitative questionnaire. In order to situate the experiences in the LGBTQ+ nightlife of Stockholm during the 2010s, we also make an inventory of the LGBTQ+ night-time spaces that have existed in the city during this period. The inventory is presented as a series of ‘messy’ maps that embrace the heterogeneous character of the different ways Stockholm’s LGBTQ+ nightlife is organized. Central concepts in this study are coded spaces and emotional geographies, and the understanding of how experiences of moving through the city interact with the city’s materiality and produce norms and bodily situated knowledge. The empirical material is analyzed on the basis of three scales: the nightclub, the neighborhood and the city. The results illustrate that LGBTQ+ night-time spaces are important safe(r) spaces for LGBTQ+ people in an otherwise heterosexualized city. They are spaces for exploring queer identities and culture, cultivating self-acceptance and making valuable social contacts. In the borderland between the club and the city, conflicts and friction arise between the neighborhood’s residents and the club’s organizers and visitors, which hinders the LGBTQ+ nightlife to be seen and heard in the neighborhood. The study shows that different social groups within the LGBTQ+ community have different conditions for taking up space in the city, where gay-identifying men are the most prominent group in the permanent LGBTQ+ nightlife, and queer and lesbian identifying groups mainly create night-time spaces through irregular pop-up events. The empirical material further indicates that queer POC publics are the least represented within Stockholm’s LGBTQ+ nightlife during the 2010s. Conflicts surrounding noise pollution, along with rent increases, are the main obstacles facing all types of LGBTQ+ night-time spaces in Stockholm, which have led to a reduction in numbers, an increased relocalization to peripheral urban areas, and the adoption of more ephemeral forms of nightlife organization. Important social infrastructure has been significantly affected and the presence of LGBTQ+ nightlife in Stockholm has been reduced. Steps have been taken by Stockholm municipality as of May 2021 to promote the city’s nightlife in general. This study shows that LGBTQ+ night-time venues are in need of direct support and municipal recognition of the provision of safe spaces that they constitute, in order for Stockholm’s LGBTQ+ nightlife to survive and to maintain the city’s status as progressive and LGBTQ+ friendly.

Denna studie undersöker deltagarnas upplevelser av ett separatistiskt tryggt rum för musikproduktion, specifikt för tjejer, transpersoner och ickebinära personer. Målet är att förstå hur deltagandet i dessa rum påverkar individernas självkänsla och kreativa utveckling. Genom intervjuer och deltagande observationer utforskar studien vad ett tryggt rum innebär för deltagarna och hur det bäst kan skapas och upprätthållas. Vidare analyseras hur hierarkier manifesterar sig inom detta rum och hur de påverkar gemenskapsupplevelsen. Fältstudien har baserats på material som insamlats genom öppna, löst strukturerade intervjuer med tre deltagare samt en organisatör av det Berlinbaserade, separatistiska rummet för musikproduktion Éclat Crew. Intervjuerna har kompletterats med öppna deltagande observationer av två workshoptillfällen i rummet som undersöks. Resultaten presenteras i tre huvudavsnitt: analys av Eclat Crew som ett tryggt rum, problematik kring teknisk kunskapsutveckling och kreativitet, samt interaktioner och hierarkier inom Éclat Crews kollektiv.  Materialet är tolkat utifrån Focaults teorier om övervakning och självkorrigerande beteende samt Judith Butlers teorier om genus och performativitet. Studien har en teoretisk grund baserad på feministisk teori, queerteori och intersektionalitet. Begreppet tryggt rum undersöks och sätts i förhållande till resultatet. Studien lyfter även fram tidigare forskning inom teknik och komposition i förhållande till makt och genus samt forskning kring rum, kollektiv och subkulturer. Deltagarnas berättelser betonar vikten av en gemenskap som stödjer deras olika identiteter och kreativa uttryck, samtidigt som utmaningar identifieras. Upprepade positiva handlingar och regler, såsom introduktionsrundor och positiv kritik, bidrar till att skapa en lyckad och inkluderande atmosfär. Eclat Crew framstår som övervägande uppfyllande av deltagarnas kriterier för ett tryggt rum, men kan inte klassas som ett rum helt utan hierarkier. / This study explores participants' experiences in a separatist safe space for music production, specifically designed for women, transgender individuals, and non-binary persons. The aim is to understand how engagement in these spaces influences individuals' self-esteem and creative development. Through interviews and participant observations, the study examines what a safe space means for participants and how it can be best established and maintained. Furthermore, it analyzes how hierarchies manifest within this space and affect the sense of community. The field study is based on material collected through open, loosely structured interviews with three participants and an organizer from the Berlin-based separatist music production space, Éclat Crew. The interviews are complemented by open participant observations of two workshop sessions within the examined space. The results are presented in three main sections: an analysis of Éclat Crew as a safe space, issues regarding technical knowledge development and creativity, and interactions and hierarchies within Éclat Crew's collective. The material is interpreted through Foucault's theories of surveillance and self-correcting behavior, as well as Judith Butler's theories of gender and performativity. The study has a theoretical foundation based on feminist theory, queer theory, and intersectionality. The concept of a safe space is examined and related to the results. The study also highlights previous research in technology and composition in relation to power and gender, as well as research on spaces, collectives, and subcultures. Participants' narratives emphasize the importance of a community that supports their diverse identities and creative expressions, while challenges are identified. Repeated positive actions and rules, such as introduction rounds and positive criticism, contribute to creating a successful and inclusive atmosphere. Éclat Crew appears predominantly fulfilling of participants' criteria for a safe space, but it cannot be classified as a space entirely without hierarchies.

I denna text vill jag, som undertiteln skvallrar, prata om att passa in i samhället eller hitta hem utanför. Arbetet har den enkla strukturen att det börjar med att prata om hinder man kan ha för att ”passa in”, såsom att inte klara prestations-pressen man känner från en osynlig makt, eller helt enkelt av att bryta från normen (här med fokus på att vara bög eller queer). Vidare via min och andras historier kring att ha sitt psyke eller sina känslor som en grundläggande parameter i sitt konstnärskap, och går sen avslutningsvis ut i några andra alternativa vägar att hitta hem utanför; drag och frivillig enkelhet.  Varsågod. / Dinosaurs, dragons, weapons, spaceships, aliens, fire, monsters, dangerous animals. Never interested me. That's why they interest me. Through intuitive sculpting, stories about my traumas, lusts and needs are formed, and about the society they exist in. I can see a tension towards the boy I never was/the man I never became, and a longing after to now approach him om my own terms. The sculptures are crooked, weak, broken, naive and weird, and in this becomes a vital space where that is allowed. The pieces are standing with the underdogs. In a movement upwards.​