<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den kulturpolitiska debatten, våren 2009, konstrueras i dagstidningar. Studien undersöker vilka betydelser man där kämpar om att definiera, och vilka betydelser som är relativt fixerade och oemotsagda. Hur kulturpolitik och begrepp tillhörande debatten motiveras och ges innehåll undersöks, och frågan om vilka sociala konsekvenser det förmodas få ställs.</p><p>            Uppsatsen bygger på en socialkonstruktivistisk ansats. Som teori och metod används det diskursanalytiska angreppssättet diskursteori, med inslag av kritisk diskursanalys samt kulturspecifika teorier hämtade från tidigare forskning. En diskurs kan i korthet förklaras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursanalys handlar om att analysera de genom språket givna mönster som konstruerar vår sociala (om)värld.</p><p>            Empirin behandlar temat kulturpolitisk debatt, mer specifikt behandlas den kulturpolitiska debatt som uppstod i kölvattnet av kulturutredningens betänkande på ny kulturpolitik (2009-02-12).</p><p>            Empirin för uppsatsen hämtas ur Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten samt Aftonbladet. Tidningsartiklarna är publicerade mellan tolfte februari och nittonde maj 2009.</p><p>            I uppsatsens empiriska material identifieras två diskurser som strider mot varandra, vilket indikerar att vi lämnat tiden präglad av en övervägande kulturpolitisk konsensus, där det var fråga om en<em> </em>kulturpolitisk diskurs, till att handla om en kulturpolitisk diskursordning. Diskursordning står här för betydelsen att två eller fler diskurser strävar efter hegemoni inom en social domän (<em>här </em>den kulturpolitiska). Diskursordning innebär alltså ett faktiskt eller aktuellt område för diskursiv kamp (konflikt).</p><p>            De två diskurser som i den kulturpolitiska diskursordningen kan urskiljas får i uppsatsen beteckningen <em>den gamla</em> och <em>den nya</em> diskursen. Den gamla diskursen inbegriper ett vidhållande av och försök till rekonstruktion av 1974 års kulturpolitiskt diskursivt övergripande nivå (modifierad 1996), det vill säga den kvarhåller de motiv som 1974 års kulturpolitik bottnar i, som gällt fram till våren 2009.</p><p>            Den nya diskursen är utmanaren till den kulturpolitiska diskurs som det hittills rått relativ konsensus om. För bildningen av den nya diskursen är den gamla diskursen central, då den nya diskursen primärt skapats utifrån tidsmetaforerna <em>ny</em> och <em>gammal</em>. Den nya diskursen framställer nämligen 1974 års kulturpolitik som ett förlegat (gammalt) alternativ, och står istället bakom kulturutredningens nya förslag på kulturpolitik som ett (post)modernt och anpassat alternativ (därmed det önskvärda alternativet).</p><p>            Den gamla diskursen kallar kulturutredningens nya betänkande för ett ideologiskt perspektivskifte, medan den nya diskursen avfärdar att utredningen skulle vara ideologiskt präglad/färgad, och lika gärna kunde vara utförd av en socialdemokratisk regering.</p><p>            I den nya diskursen artikuleras nya betydelser. Den gamla diskursen menar att mycket av de gamla målen och begreppen är tidlösa och försöker därför återskapa betydelser i den diskursivt övergripande nivån (ideologin vari de kulturpolitiska dokumenten bottnar).</p><p>            De betydelser, vilka diskurserna framför allt kämpar om att fixera är vad som tillskrivs begreppen frihet och kultur, och vilken roll samhället och kulturen har i relation till varandra. Debatt om vad som ska inrymma statens roll i relation till kulturpolitiken är därför centralt, likaså hur kulturpolitikens struktur ska se ut framöver. Den gamla diskursen erkänner och försvarar nuvarande sektoriella politik, medan den nya diskursen vill utveckla kulturpolitiken mot en mer integrerande och gränsöverskridande aspektpolitik - vilket i sin tur artikulerar om kulturpolitikens förbindelselänkar mellan stat, ekonomi/marknad och det civila samhället. Övriga tecken som är särdeles omtvistade i debatten är: ”marknaden”, ”kulturens egenvärde” och ”kvalitetsmålet”. Alla omtvistade tecken i debatten är att förstås utifrån sina ekvivalenskedjor, det vill säga tillsammans med fler tecken, för att möjligt förstå vad det är för ideologier (diskursivt övergripande nivåer) som diskurserna bottnar i.</p><p>             </p><p> </p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den kulturpolitiska debatten, våren 2009, konstrueras i dagstidningar. Studien undersöker vilka betydelser man där kämpar om att definiera, och vilka betydelser som är relativt fixerade och oemotsagda. Hur kulturpolitik och begrepp tillhörande debatten motiveras och ges innehåll undersöks, och frågan om vilka sociala konsekvenser det förmodas få ställs.             Uppsatsen bygger på en socialkonstruktivistisk ansats. Som teori och metod används det diskursanalytiska angreppssättet diskursteori, med inslag av kritisk diskursanalys samt kulturspecifika teorier hämtade från tidigare forskning. En diskurs kan i korthet förklaras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Diskursanalys handlar om att analysera de genom språket givna mönster som konstruerar vår sociala (om)värld.             Empirin behandlar temat kulturpolitisk debatt, mer specifikt behandlas den kulturpolitiska debatt som uppstod i kölvattnet av kulturutredningens betänkande på ny kulturpolitik (2009-02-12).             Empirin för uppsatsen hämtas ur Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Sydsvenskan, Östgöta Correspondenten samt Aftonbladet. Tidningsartiklarna är publicerade mellan tolfte februari och nittonde maj 2009.             I uppsatsens empiriska material identifieras två diskurser som strider mot varandra, vilket indikerar att vi lämnat tiden präglad av en övervägande kulturpolitisk konsensus, där det var fråga om en kulturpolitisk diskurs, till att handla om en kulturpolitisk diskursordning. Diskursordning står här för betydelsen att två eller fler diskurser strävar efter hegemoni inom en social domän (här den kulturpolitiska). Diskursordning innebär alltså ett faktiskt eller aktuellt område för diskursiv kamp (konflikt).             De två diskurser som i den kulturpolitiska diskursordningen kan urskiljas får i uppsatsen beteckningen den gamla och den nya diskursen. Den gamla diskursen inbegriper ett vidhållande av och försök till rekonstruktion av 1974 års kulturpolitiskt diskursivt övergripande nivå (modifierad 1996), det vill säga den kvarhåller de motiv som 1974 års kulturpolitik bottnar i, som gällt fram till våren 2009.             Den nya diskursen är utmanaren till den kulturpolitiska diskurs som det hittills rått relativ konsensus om. För bildningen av den nya diskursen är den gamla diskursen central, då den nya diskursen primärt skapats utifrån tidsmetaforerna ny och gammal. Den nya diskursen framställer nämligen 1974 års kulturpolitik som ett förlegat (gammalt) alternativ, och står istället bakom kulturutredningens nya förslag på kulturpolitik som ett (post)modernt och anpassat alternativ (därmed det önskvärda alternativet).             Den gamla diskursen kallar kulturutredningens nya betänkande för ett ideologiskt perspektivskifte, medan den nya diskursen avfärdar att utredningen skulle vara ideologiskt präglad/färgad, och lika gärna kunde vara utförd av en socialdemokratisk regering.             I den nya diskursen artikuleras nya betydelser. Den gamla diskursen menar att mycket av de gamla målen och begreppen är tidlösa och försöker därför återskapa betydelser i den diskursivt övergripande nivån (ideologin vari de kulturpolitiska dokumenten bottnar).             De betydelser, vilka diskurserna framför allt kämpar om att fixera är vad som tillskrivs begreppen frihet och kultur, och vilken roll samhället och kulturen har i relation till varandra. Debatt om vad som ska inrymma statens roll i relation till kulturpolitiken är därför centralt, likaså hur kulturpolitikens struktur ska se ut framöver. Den gamla diskursen erkänner och försvarar nuvarande sektoriella politik, medan den nya diskursen vill utveckla kulturpolitiken mot en mer integrerande och gränsöverskridande aspektpolitik - vilket i sin tur artikulerar om kulturpolitikens förbindelselänkar mellan stat, ekonomi/marknad och det civila samhället. Övriga tecken som är särdeles omtvistade i debatten är: ”marknaden”, ”kulturens egenvärde” och ”kvalitetsmålet”. Alla omtvistade tecken i debatten är att förstås utifrån sina ekvivalenskedjor, det vill säga tillsammans med fler tecken, för att möjligt förstå vad det är för ideologier (diskursivt övergripande nivåer) som diskurserna bottnar i.

The aim of this study is to explore local cultural policy documents in the municipality of Gothenburg Sweden, and, more specifically, to investigate the concepts of cultural planning and instrumental cultural policy. Cultural planning is in this thesis seen as a result of an instrumental view of cultural policy. The theoretical framework consists of the theories of Danish cultural policy researcher Dorte Skot-Hansen. She describes cultural policy in urban areas as founded in motives such as economy, social issues, entertaining and enlightenment. A qualitative text analysis is performed in order to see if the purpose of the cultural policies is to focus on cultural planning as formulated in the document Kulturpolitisk strategi – version 1.0, adopted by the city council in 1998. The chosen city district committees are Centrum, Högsbo, Härlanda, Backa, Askim and Bergsjön. The result indicates that cultural planning in these districts only partly states the goals set by the city council. The city district committee of Bergsjön is an exception. This shows a lack of co-operation between the city district committees and the city council concerning cultural policy. The study shows that the major motive of cultural policy in the city district committees is, following the labels provided by Skot-Hansen, the social motive. In addition to the emphasis the social motive puts on democracy, integration and participation, the study points to the health issue as an essential motive in the cultural policies. / Uppsatsnivå: C

The cultural policy area has a tendency to be seen as a consensus area, where there are no big conflicts between the parties. The aim of this master’s thesis is to study the moderate party’s cultural motion 2005/06Kr:233 with the party leader Fredrik Reinfeldt as first author. If consensus rules, the party’s ideology should not be visible in the motion, but the assumption in the thesis is that it is visible. The main issue is to find out which obvious ideological features the motion contain, in which of Jenny Johannisson’s three discourses the moderate party’s cultural policy best fits into and what consequences there could be with the party’s cultural policy. A short cultural policy background as a consensus area is presented along with the moderate party’s history and ideologies, neo-liberalism and conservatism. The method used is argumentation analysis. The theoretical starting point is Jenny Johannisson’s three discourses of cultural policy, which is partly based upon the researcher Dorte Skot-Hansen’s theories of cultural policy in the Nordic countries. The analysis shows that both neo-liberalism and conservatism are clearly visible in the motion. Conservatism is strong regarding the argumentation concerning cultural heritage and the traditional cultural arts. Neo-liberal concepts like market, competition, supply and demand, the individual and the individual’s freedom of action and choice are strong throughout the motion. The neo-liberal features of the moderate party’s motion best fits in Johannisson’s alliance discourse, which is marketing oriented. The consequences of a moderate party’s cultural policy are probably an even more marketing oriented cultural policy than they have today. / Uppsatsnivå: D

Syftet med denna rapport är att utreda hur kultur värdesätts i samhället. Tanken är att strukturera upp den kulturpolitiska debatten och sammanföra olika begrepp och perspektiv i en överskådlig modell. Rapporten fokuserar på de kulturverksamheter som är mål för den svenska kulturpolitiken, nämligen konstarterna, medierna, bildningsarbetet och kulturarven. Till grund för min analys ligger särskilt Anders Frenanders forskning kring den svenska kulturpolitiska historien. När det gäller att värdera kultur finns två dominerande synsätt genom historien. Med ett ”kulturkonservativt” synsätt uttalar man sig om vad som är bra och värdefull kultur i allmängiltig bemärkelse. Det ”kulturrelativistiska” synsättet innebär dock att det inte går att säga generellt vad som är bra kultur i och med att kulturella värden är relativa eller subjektiva. I min framtagna modell sätter jag denna värdering av kultur i förbindelse med kulturens finansieringskällor. De är också uppdelade i två kategorier, nämligen politik och kommersiell marknad. Politiken bedömer värdet för samhället i stort och den kommersiella marknaden bedömer det ekonomiska värdet baserat på utbud och efterfrågan. Med dessa perspektiv på kulturell värdering har jag analyserat och kategoriserat olika argument kring kulturens värden som lagts fram i debattboken ”Att vara eller inte vara – visioner om en annan kulturpolitik”, som kom i maj 2010. De slutsatser jag kunnat dra av detta är att det blir en stor utmaning för svensk kulturpolitik i framtiden att hitta utvecklade metoder för att sätta värde på kultur och att hitta nya former för dess finansiering. / The aim of the report is to examine how culture is being valued in society. The idea is to structure the Swedish cultural policy debate around certain terminologies and to bring different perspectives together in a clear and simple model. The report focuses on culture expressions covered within Swedish cultural policy, namely the visual arts, the media, the “learning-movement” and the cultural heritage. In terms of valuing culture, there are two principal perspectives dominating the debate through history, namely a “conservative” perspective that is highly normative in terms of what is good and bad culture, and a “relativistic” perspective, that is more individualistic and relative in nature. Additionally, cultural values are linked to sources of finance and support, which are also divided in two categories – the political sphere and the commercial marketplace. The political sphere measures the value for the society at large and the commercial marketplace works out the economic value based on the preferences of buyers and sellers. I have developed a model on cultural values based on these perspectives. This model lays the framework for analysing and categorising different arguments on cultural values found in 14 written documents in a contemporary debate book on cultural policy from a coalition of cultural organisations in Sweden. The conclusions I have drawn from this analysis is that it will pose a big challenge for cultural policy makers to find appropriate and elaborate measures to assess and finance culture in the future.

This study is meant to examine and analyze the government’s and government agencies’ use of the concept of quality. To do this the definition of the term quality has been divided into two different terms, quality of cultural policy quality and artistic quality, to better understand the term. The material used in this study consists of the government proposition Tid för kultur 2009/10:3, SOU 2009:16, and the annual reports of Statens kulturråd and Konstnärsnämnden 2019. The annual reports have been studied to find out how Statens kulturråd and Konstnärsnämndens use the term quality, and how quality guides them in their funding of different artforms. In conclusion the importance and the use of the term quality is discussed.

For the past decades, culture has been given a role as a factor for local and regional development. But what is meant by development and in what ways culture can be of importance in this aspect can be unclear. This thesis examines the perception of the role for local and regional development of one specific cultural place and network – the cultural cooperative Not Quite in Fengersfors, Sweden. I study the way the role as developer is expressed and interpreted in the discourse of the cultural workers who are members of the network and in the discourse of public cultural policy in the region Västra Götaland and in Åmål municipality. The study shows that there are both similarities and differences between the discourses concerning how the role as developer is expressed. What differs is the focus on economic growth, which is expressed to be of great importance in the public cultural policy discourse. The cultural workers within Not Quite express a lack of interest in economic growth, or even a negative attitude towards it. They instead express a ”discourse of meaning”. For them, the main purpose of their artistic work is to create meaning and value for other people rather than economic growth. However, the practical effects of the differences seem quite small. There seem to be a balance between the different kinds of development Not Quite is expected to contribute to, and the cultural workers express a relaxed attitude to goals and expectations from the Västra Götaland region and Åmål municipality.