Under sommaren 2008 infördes en ny reform i svensk grundskola. Den innebar att alla elever skulle få skriftliga omdömen i samtliga ämnen som de undervisades i. Reformen gav lärare ett utökat och delvis nytt uppdrag vad gällde att bedöma och skriftligt dokumentera elevers kunskaper i samtliga skolämnen. Tidigare studier om bedömning har företrädesvis fokuserats mot de årskurser där betyg ges, från mellanstadiet och upp till gymnasiet. Den här uppsatsen handlar om hur lärare till våra yngsta elever i grundskolan, de som går i åk 1-3, beskriver sitt arbete med kunskapsbedömningen. Studiens syfte är att bidra med ökade kunskaper om lärares kunskapsbedömning av yngre elevers lärande. Uppsatsens empiriska data kommer från åtta stycken kvalitativa ostrukturerade intervjuer med lärare. Intervjuerna genomfördes tre år efter införandet av de skriftliga omdömena. Analysarbetet är inspirerat av Kvale och Brinkmanns (2010) kategorisering där arbetet med datamaterialet bestått i att analysera likheter, skillnader, reducera, strukturera och finna olika kategorier. Det framkommer att de yngre elevernas lärare kopplar begreppet bedömning till betyg och sortering. Min analys visar att lärarna kan beskrivas som kunskapsletare eller kunskapssamlare som båda strävar efter att finna elevers kunskaper för att få bedömningsunderlag, men på olika vis. Det framgår att det finns en osäkerhet hos lärarna beträffande kunskapsbedömningsuppdraget, vad som förväntas av dem och vad det innebär i praktiken. Men också vilka konsekvenser uppdraget får för eleven och dem själva. Det är inte självklart, ses i studiens resultat, att bedömningsuppdraget i teori och praktik går hand i hand.

Studiens syfte var att bidra med kunskap om hur lärare använder kunskapsbedömning inom grundsärskolan inriktning träningsskola. Frågeställningar som har besvarats är hur lärare planerar, genomför och bedömer elevers kunskapsutveckling i grundsärskolan inriktning träningsskola, vilka metoder och verktyg som används för att bedöma dessa elevers lärande och utveckling, samt vad kunskapsbegreppet har för innebörd för lärare i grundsärskolans inriktning träningsskola. Som teori för arbetet valdes ett sociokulturellt lärandeperspektiv. Framkomna resultat har analyserats och tolkats utifrån begreppen mediering, artefakter samt appropriering, vilka härleds till det sociokulturella lärandeperspektivet. Mediering kan förklaras med en process i vilken människor tänker och handlar med hjälp av att använda verktyg, ex språk, konst, skriven text, dator, Ipad samt mobiltelefon, vilken utvecklar människors lärande framåt. Artefakter innebär verktyg, exempelvis materiella föremål såsom böcker och olika former av teknisk utrustning men framförallt vårt språk, som används som en hjälp för att förstå och lösa problem. Appropriering kan förklaras med den process som innebär att människor gör nya handlingar och kunskaper till sina egna för att sedan använda dessa i nya och liknande situationer i framtiden. För att besvara syftet har kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt kvalitativa observationer där resultatet kvantifierats använts. Varmed en triangulering av metoder använts för att bidra till kunskap om lärares kunskapsbedömning inom inriktning träningsskolan. I arbetet har ett speciellt fokus lagts på att ta reda på om och hur lärare arbetar med formativ bedömning. Resultat och slutsatser utifrån studien visar att lärare anser att kunskapsbedömning stärker dem som lärare i arbetet då undervisningen kan planeras och genomföras i enlighet med läroplanens mål. Intervjuer och observationer i studien visar att lärare använder formativ bedömning i undervisningen för att synliggöra elevers lärande. Resultat av observation och intervjuer påvisar att lärares dokumentation kring elever och deras undervisning, har avgörande betydelse som metod och verktyg för kunskapsbedömning inom grundsärskolan inriktning träningsskola. Lärare anser att det finns en god samstämmighet mellan deras uppfattning av kunskapsbegreppets innebörd och kunskapskraven i läroplanen för grundsärskolan inriktning träningsskola samt att dessa även stämmer väl överens med elevers förutsättningar att nå målen. Studiens avsikt var att bidra med kunskap om hur lärare resonerar kring bedömning av kunskapsutveckling inom grundsärskolans inriktning träningsskola. Speciellt fokus riktades mot om och hur lärare använder formativ bedömning. Studiens resultat påvisar att medverkande lärare menar att kunskapsbedömning och formativ bedömning stärker dem i deras arbete med att planera, genomföra och utvärdera kunskapsutveckling samt deras egen undervisning. Lärarna dokumenterar undervisningen genom att filma, fotografera och att anteckna. Lärarna återkopplar bedömningen till eleven genom att använda bilder och tecken som alternativ och kompletterande kommunikation. Dokumentation och feedback blir då tillsammans en hjälp att anpassa och planera undervisningen efter varje elevs individuella förmåga och förutsättningar. För att uppnå en större tillförlitlighet skulle fortsatt forskning, utifrån näraliggande tema, kunna genomföras genom att utvidga studien till flera kommuner, varvid forskningsresultatet skulle kunna användas som underlag för att öka speciallärares kunskap vad gäller kunskapsbedömning och formativ bedömning genom kollegialt lärande, exempelvis i form av samtalsgrupper. Kritiska blickar kan riktas mot studien då den endast påvisar lärarnas uppfattningar kring kunskapsbedömning samt formativ bedömning som strategier för att elever ska förväntas förstå och utföra handlingar som leder till att de lär och utvecklas genom undervisningen.

Syftet med detta arbete var att undersöka några lärares syn på bedömning av elevers kunskaper i förhållande till kursplanerna inom grundsärskolan med inriktning träningsskola samt inom gymnasiesärskolans individuella program. De frågeställningar som använts för att tydliggöra syftet är; Hur tolkar några lärare inom grundsärskolan med inriktning träningsskola respektive lärare inom gymnasiesärskolans individuella program kursplanernas formuleringar; att delta och reagera igenkännande, kopplat till elevernas måluppfyllelse? Hur arbetar dessa lärare med kunskapsbedömning kopplat till kursplanerna inom respektive skolform? Hur ser lärarna på kursplanerna som verktyg för kunskapsbedömning? Studien är av kvalitativ karaktär och har inspirerats av den fenomenografiska metodansatsen. Som datainsamlingsmetod har halvstrukturerade och tematiska samtalsintervjuer använts. Sammanlagt intervjuades nio lärare; fem lärare från träningsskola och fyra från gymnasiesärskolans individuella program. Studien visar att lärarna tolkade begreppet att delta mycket olika, majoriteten av lärarna uttryckte att de var osäkra på hur de skulle tolka begreppet i relation till kunskapsbedömning av elever. Denna studie visar även att kunskapsbedömningen i de båda skolformerna hade en delvis formativ karaktär, lärarna i de båda skolformerna efterfrågar dokumentationsverktyg för att möjliggöra och öka elevernas delaktighet i bedömningsarbetet. Studien problematiserar slutligen begreppet delta som något objektivt mätbart av lärarna.

<p>Sammanfattning</p><p>Detta arbete handlar om lärares bedömningsarbete i grundskolans år 1 t.o.m. 3 och går även igenom betydelsen av begreppet kunskap. Frågan om vad som är kunskap är svår att besvara, mycket på grund utav att svaret ständigt har förändrats genom historien. Vad kunskap innebär skiftar beroende på omständigheterna och med kunskapsbegreppets innebörd som grund för bedömningen av kunskap så innebär detta att det har kommit att utvecklas ett flertal metoder och teorier för hur denna bedömning ska göras och vad som ska ingå. Förutom att lärarna ska veta vad kunskap är och vilken kunskap som ska bedömas hos eleverna ska de dessutom ha kunskap om hur denna kunskap bildas för att kunna planera sin undervisning utefter bedömningarna.</p><p>Syftet med studien är att belysa yrkesverksamma lärares förståelse för kunskapsbegreppet samt hur de gör i sin bedömning av elevers kunskaper. Studien undersöker vidare vilka verktyg för bedömning som är i användning och lärarnas inställning till och tankar om betyg, samt hur lärare kan gå till väga med förmedlingen av sin bedömning till såväl elever som föräldrar.</p><p>Vid studiens genomförande har en kvalitativ ansats använts i form av semistrukturerade intervjuer med sammanlagt sex yrkesverksamma lärare. Samtliga lärare i intervjustudien arbetar inom grundskolans år 1-3 och deras tid inom läraryrket sträcker sig från 6-33 år med en varierande utbildningsbakgrund. Vid studiens genomförande var lärarna i åldrarna mellan 30 och drygt 50 år.</p><p>Studiens resultat visar på ett varierande kunskapsbegrepp även om alla intervjudeltagarna såg på praktisk kunskap som mer äkta än teoretisk. Kunskapsutvecklingen ses till största delen som individuell för varje elev, där fortgången är beroende av mognad mer än något annat. Fem av sex lärare svarade att de lade in bedömningsarbetet som en del av undervisningen och att elevens delaktighet i bedömningen var viktig för att skapa en uppfattning hos eleven om dess egen kunskapsutveckling. Två av lärarna sade sig delge eleven sin bedömning kontinuerligt varje dag i form av samtal omkring skolarbetet. Ett annat resultat av studien visar på att även om lärarna till en början grundar sin bedömning på målen i kursplanen eller olika verktyg som utarbetats därefter, så menar de att bedömning av kunskap görs mycket utifrån erfarenhet som de fått genom yrket. Fyra av dem talar om en vetskap om vad eleverna kan som ”sitter i ryggen” eller ”bakhuvudet”, men som de menar inte finns hos lärare med mindre erfarenhet. Lärarna i intervjustudien visar vidare en utbredd negativ uppfattning om användandet av betyg i de tidigare åren.</p><p>En sammanfattad slutsats som kan dras utifrån studien är att i sin bedömning av kunskap utgår lärare till en början från kursplanerna eller verktyg baserade på dessa, men utvecklar med erfarenhet i yrket efter en tid ett kunnande om hur kunskap visar sig, ett kunnande som de sedan allt mer utgår från i sin kunskapsbedömning. Vidare ser lärare i de tidigare åren olika på kunskapsbegreppets innebörd men är eniga om att den mest sanna formen av kunskap är praktisk och de är för det mesta negativt inställda till betygsättning i de tidigare åren.</p>

<p>Utifrån att elever verkar ha en förmåga till att endast söka svar på uppgifterna de får och inte vilja intressera sig för att förstå området, så uppkom iden om detta arbete. Syftet med arbetet är att studera vilken kunskap som mäts i skolan. Begreppet kunskap beskrivs utifrån olika synsätt. Området lärstil beskrivs i arbetet med en tyngd på att beskriva ytinlärning och djupinlärning. Vidare beskrivs området kunskapsbedömning där olika frågetyper beskrivs. En studie med kvalitativ karaktär har genomförts genom intervjuer med lärare, samt kvantitativ granskning utav skriftliga kunskapsprov. Resultaten påvisar att det ligger mycket på lärarna vilka prov de använder, beroende på hur de skriftliga proven är uppbyggda samt att motivera eleverna. Den kunskap som mäts med de skriftliga proven är främst ytinriktad och det stämmer inte överens med vad kursmål och betygskriterier efterfrågar då de mest efterfrågar djupinriktad kunskap.</p>

Sammanfattning Detta arbete handlar om lärares bedömningsarbete i grundskolans år 1 t.o.m. 3 och går även igenom betydelsen av begreppet kunskap. Frågan om vad som är kunskap är svår att besvara, mycket på grund utav att svaret ständigt har förändrats genom historien. Vad kunskap innebär skiftar beroende på omständigheterna och med kunskapsbegreppets innebörd som grund för bedömningen av kunskap så innebär detta att det har kommit att utvecklas ett flertal metoder och teorier för hur denna bedömning ska göras och vad som ska ingå. Förutom att lärarna ska veta vad kunskap är och vilken kunskap som ska bedömas hos eleverna ska de dessutom ha kunskap om hur denna kunskap bildas för att kunna planera sin undervisning utefter bedömningarna. Syftet med studien är att belysa yrkesverksamma lärares förståelse för kunskapsbegreppet samt hur de gör i sin bedömning av elevers kunskaper. Studien undersöker vidare vilka verktyg för bedömning som är i användning och lärarnas inställning till och tankar om betyg, samt hur lärare kan gå till väga med förmedlingen av sin bedömning till såväl elever som föräldrar. Vid studiens genomförande har en kvalitativ ansats använts i form av semistrukturerade intervjuer med sammanlagt sex yrkesverksamma lärare. Samtliga lärare i intervjustudien arbetar inom grundskolans år 1-3 och deras tid inom läraryrket sträcker sig från 6-33 år med en varierande utbildningsbakgrund. Vid studiens genomförande var lärarna i åldrarna mellan 30 och drygt 50 år. Studiens resultat visar på ett varierande kunskapsbegrepp även om alla intervjudeltagarna såg på praktisk kunskap som mer äkta än teoretisk. Kunskapsutvecklingen ses till största delen som individuell för varje elev, där fortgången är beroende av mognad mer än något annat. Fem av sex lärare svarade att de lade in bedömningsarbetet som en del av undervisningen och att elevens delaktighet i bedömningen var viktig för att skapa en uppfattning hos eleven om dess egen kunskapsutveckling. Två av lärarna sade sig delge eleven sin bedömning kontinuerligt varje dag i form av samtal omkring skolarbetet. Ett annat resultat av studien visar på att även om lärarna till en början grundar sin bedömning på målen i kursplanen eller olika verktyg som utarbetats därefter, så menar de att bedömning av kunskap görs mycket utifrån erfarenhet som de fått genom yrket. Fyra av dem talar om en vetskap om vad eleverna kan som ”sitter i ryggen” eller ”bakhuvudet”, men som de menar inte finns hos lärare med mindre erfarenhet. Lärarna i intervjustudien visar vidare en utbredd negativ uppfattning om användandet av betyg i de tidigare åren. En sammanfattad slutsats som kan dras utifrån studien är att i sin bedömning av kunskap utgår lärare till en början från kursplanerna eller verktyg baserade på dessa, men utvecklar med erfarenhet i yrket efter en tid ett kunnande om hur kunskap visar sig, ett kunnande som de sedan allt mer utgår från i sin kunskapsbedömning. Vidare ser lärare i de tidigare åren olika på kunskapsbegreppets innebörd men är eniga om att den mest sanna formen av kunskap är praktisk och de är för det mesta negativt inställda till betygsättning i de tidigare åren.

Utifrån att elever verkar ha en förmåga till att endast söka svar på uppgifterna de får och inte vilja intressera sig för att förstå området, så uppkom iden om detta arbete. Syftet med arbetet är att studera vilken kunskap som mäts i skolan. Begreppet kunskap beskrivs utifrån olika synsätt. Området lärstil beskrivs i arbetet med en tyngd på att beskriva ytinlärning och djupinlärning. Vidare beskrivs området kunskapsbedömning där olika frågetyper beskrivs. En studie med kvalitativ karaktär har genomförts genom intervjuer med lärare, samt kvantitativ granskning utav skriftliga kunskapsprov. Resultaten påvisar att det ligger mycket på lärarna vilka prov de använder, beroende på hur de skriftliga proven är uppbyggda samt att motivera eleverna. Den kunskap som mäts med de skriftliga proven är främst ytinriktad och det stämmer inte överens med vad kursmål och betygskriterier efterfrågar då de mest efterfrågar djupinriktad kunskap.

The purpose of this essay in the social sciences is to investigate whether the international PISAtests can be used to assess the Swedish education system. This is done with the help of a literature study. A survey and compilation have been made of a selection of articles in the subject. An analysis has been made with the help of an ontological approach based on knowledge construction as well as a theoretical framework around evaluation as control, the results are discussed to nuance the answer to the question. With a critical view, the discussion wants to nuance the use of the test as a basis for assessing the Swedish education system. The conclusion is that PISA is a powerful tool for assessing education systems, but as with all tools, it needs to be used properly. If PISA is to be used to assess Swedish school, it is valuable to be aware of strengths and weaknesses and with a unified picture from several evaluation and assessment tools.

<p> </p><p> </p><p> </p><p>Bedömning inom skolan är något komplext och bedömningsbegrepp likaså, hur de definieras, tolkas och används. Hur bedömning förmedlas till en elev är av stor betydelse för det fortsatta lärandet. Rätt utformad kan denna förmedling resultera i ett ökat engagemang hos eleven och en förbättring av elevens lärande. Behovet av att förstå bedömningsprocesser och olika former av bedömning är idag högaktuellt inom svensk grundskola i och med att landets skolor och rektorer givits i uppdrag att utforma skriftliga omdömen från skolår 1. Även om det gått snart ett år sedan uppdraget gavs är det i kontakter med lärare och rektorer tydligt att utformandet av skriftliga omdömen i många fall är en process som är långt ifrån klar. För att kunna utforma dessa omdömen på tillfredsställande sätt behövs djupare kunskaper om bedömningsbegrepp.</p><p> </p><p>Denna studie är en forskningsöversikt, en analytisk undersökning av aktuell forskning kring bedömningsbegreppet. I översikten problematiseras bedömningsbegreppet inom skolans värld för att tydliggöra hur olika former av bedömning definieras och används inom svensk och anglosaxisk forskning. Undersökningen omfattar 48 källor, varav 27 svenska. Dessa har analyserats genom en studie av definitioner, argument, formuleringar, författarnas perspektiv och eventuella personliga ställningstaganden, samt om de är att betrakta som problematiserande eller enbart konstaterande.</p><p> </p><p>Resultatet visar att det inom den anglosaxiska forskningen, som dominerar den internationella forskningen kring bedömning, finns en betydligt högre grad av problematisering och diskussion kring bedömningsbegrepp än inom svensk forskning. Inom svensk forskning är det istället lätt att tro att det råder konsensus i hur man tolkar och förstår bedömningsbegrepp. Denna villfarelse skapas av en brist på definitioner och en avsaknad av diskussioner kring begrepp. Istället problematiseras summativ bedömning i form av betyg utifrån frågan om likvärdighet, en diskussion som saknas i anglosaxisk forskning.</p><p> </p><p>Vid en jämförelse av svensk och anglosaxisk forskning kring bedömning framträder en tydlig skillnad i fokus, även om svensk forskning börjar närma sig ett anglosaxiskt perspektiv. Detta genom att inta ett övergripande perspektiv på bedömning istället för att se formativ och summativ bedömning som separata företeelser. Att tala övergripande i termer av kunskapsbedömning innebär dock inte att svårigheterna för bedömning att uppfylla kraven för att tillskrivas såväl formativ som summativ karaktär försvinner Detta är något som den anglosaxiska forskningen tydligt vittnar om.</p>

Bedömning inom skolan är något komplext och bedömningsbegrepp likaså, hur de definieras, tolkas och används. Hur bedömning förmedlas till en elev är av stor betydelse för det fortsatta lärandet. Rätt utformad kan denna förmedling resultera i ett ökat engagemang hos eleven och en förbättring av elevens lärande. Behovet av att förstå bedömningsprocesser och olika former av bedömning är idag högaktuellt inom svensk grundskola i och med att landets skolor och rektorer givits i uppdrag att utforma skriftliga omdömen från skolår 1. Även om det gått snart ett år sedan uppdraget gavs är det i kontakter med lärare och rektorer tydligt att utformandet av skriftliga omdömen i många fall är en process som är långt ifrån klar. För att kunna utforma dessa omdömen på tillfredsställande sätt behövs djupare kunskaper om bedömningsbegrepp.   Denna studie är en forskningsöversikt, en analytisk undersökning av aktuell forskning kring bedömningsbegreppet. I översikten problematiseras bedömningsbegreppet inom skolans värld för att tydliggöra hur olika former av bedömning definieras och används inom svensk och anglosaxisk forskning. Undersökningen omfattar 48 källor, varav 27 svenska. Dessa har analyserats genom en studie av definitioner, argument, formuleringar, författarnas perspektiv och eventuella personliga ställningstaganden, samt om de är att betrakta som problematiserande eller enbart konstaterande.   Resultatet visar att det inom den anglosaxiska forskningen, som dominerar den internationella forskningen kring bedömning, finns en betydligt högre grad av problematisering och diskussion kring bedömningsbegrepp än inom svensk forskning. Inom svensk forskning är det istället lätt att tro att det råder konsensus i hur man tolkar och förstår bedömningsbegrepp. Denna villfarelse skapas av en brist på definitioner och en avsaknad av diskussioner kring begrepp. Istället problematiseras summativ bedömning i form av betyg utifrån frågan om likvärdighet, en diskussion som saknas i anglosaxisk forskning.   Vid en jämförelse av svensk och anglosaxisk forskning kring bedömning framträder en tydlig skillnad i fokus, även om svensk forskning börjar närma sig ett anglosaxiskt perspektiv. Detta genom att inta ett övergripande perspektiv på bedömning istället för att se formativ och summativ bedömning som separata företeelser. Att tala övergripande i termer av kunskapsbedömning innebär dock inte att svårigheterna för bedömning att uppfylla kraven för att tillskrivas såväl formativ som summativ karaktär försvinner Detta är något som den anglosaxiska forskningen tydligt vittnar om.