Många äldre patienter har idag flera sjukdomar och många läkemedel eftersom detta är den vanligaste behandlingsformen. Med antal läkemedel ökar risken för läkemedelsbiverkningar samt sämre livskvalitet och välbefinnande för patienten. Läkemedelsgenomgångar är till för att se över vilka läkemedel patienten använder och varför dessa läkemedel är ordinerade. Även nyttan och risker för läkemedelsbiverkningar ses över. Syftet är att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsgenomgångar hos äldre patienter inom den kommunala hälso- och sjukvården. För att uppnå syftet i denna studie har författarna använt sig av kvalitativ metod med induktiv ansats. Datainsamlingen genomfördes med halvstrukturerade intervjuer med sju distriktssköterskor och tre sjuksköterskor inom olika stadsdelar i en stad i Västra Götaland. Studien visar att distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsgenomgångar inom hemsjukvård och särskilda boenden är att det finns brister och hinder som kan påverka patientsäkerheten. Studien visar också att distriktssköterskor känner stort ansvar när det kommer till patientens läkemedelsanvändning, livskvalitet och välmående. Vidare saknas det ordentliga riktlinjer och ansvarsuppdelning vid läkemedelsgenomgångar. Studien visar även att ökad läkemedelsanvändning kan påverka miljö negativt samt att läkemedelsbiverkningar innebär onödiga kostnader för samhället och onödigt lidande för patienten.

Introduktion: Hyponatremi kan orsakas av många läkemedel, exempelvis diuretika, antidepressiva och antiepileptika. Riskerna med hyponatremi är många och det är önskvärt att finna sätt att förebygga denna biverkan, t.ex. genom regelbundna kontroller av natriumvärdet. Vissa patientgrupper är extra känsliga för att utveckla hyponatremi och den här studien syftar till att urskilja mönster och gemensamma nämnare kring vilka patienter och läkemedel som finns representerade i rapporter om hyponatremi som biverkning. Metod: Studien gjordes genom sökning efter hyponatremi i databasen SWEDIS som innehåller spontana biverkningsrapporter från sjukvården. Sökningen begränsades till att omfatta rapporter som inkommit 2010-2013. Reslutat: Sökningen i SWEDIS genererade 288 rapporter varav 280 av dessa inkluderades och analyserades. 87% av biverkningarna bedömdes som allvarliga. Patienterna hade en klar övervikt mot de högre åldrarna; 96% var över 50 år. 76% av patienterna var kvinnor. De läkemedelsgrupper som misstänktes som orsak till hyponatremin i flest rapporter var SSRI (20%), Tiazidbesläktad diuretika och kaliumsparande medel (18%), Tiazider (15%) och Karboxamidderivat (13%). Bland kvinnorna var den vanligaste misstänkta orsaken läkemedel inom gruppen SSRI, medan läkemedel inom gruppen Karboxamidderivat var de vanligaste bland männen. 30% av rapporterna hade mer än ett misstänkt läkemedel. De vanligaste misstänkta läkemedlen förekom ofta i kombination med varandra. 37% av biverkningarna i rapporterna hade inträffat under sommarmånaderna juni-juli-augusti. Slutsatser: Kontroller av natriumnivån är extra viktigt för äldre personer som ordineras flera läkemedel som kan ge hyponatremi eller har andra sjukdomstillstånd som kan bidra till hyponatremi, speciellt under varma sommarperioder.

Av de läkemedel som förskrivs i Sverige, konsumerar de äldre över 65 år ca 40 %. Anledningen är att denna grupp drabbas av många sjukdomar och behandlas med fler läkemedel. Äldre får generellt sett annorlunda och fler biverkningar än yngre. Syftet med uppsatsen var att beskriva hur sjuksköterskan kan säkerställa en god farmakologisk omvårdnad hos äldre och uppmärksamma de konsekvenser som uppstår till följd av polyfarmaci. Studien utfördes som en litteraturstudie där 22 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades varefter två teman framträdde. Dessa båda teman var förutsättningar för god farmakologisk omvårdnad och konsekvenser vid polyfarmaci. Läkemedelsrelaterade problem är en vanlig orsak till sjukhusinläggningar och fördröjer ofta utskrivningen. Läkemedelsbiverkningarna ökar med antalet konsumerade läkemedel. Den farmakologiska kunskapen upplevs som bristfällig bland sjuksköterskorna. Även kortare utbildningar ger ökad kunskap vilket leder till att fler läkemedelsrelaterade problem upptäcks och biverkningar rapporteras i högre grad.  Utbildning och användande av bedömningsmallar kan därför förbättra den farmakologiska omvårdnaden. / Elderly often have several diseases and treated with many drugs. They use about 40 percent of all prescribed medications in the country and get different and more adverse events than younger. The aim of the study was to describe how the nurse can ensure a good pharmacological nursing in the elderly and pay attention to the consequences that arise as a result of polypharmacy. The study was conducted as a litterature study there 22 scientific articles were reviewed and analyzed whereafter two themes were found. Those were conditions for pharmacological care and polypharmacy consequences. Drug related problems are a common cause of hospital admissions and delays often discharge. Adverse drug reactions increases with the number consumed medicines. The pharmacological knowledge is perceived as deficient among nurses. Shorter courses provide increased knowledge leading to more drug-related problems were discovered and side effects were reported more often. Education and use of assessment templates leads to improved pharmacological care.

Bakgrund: Läkemedelsbehandling är den vanligaste medicinska behandlingsformen för äldre personer och det är viktigt att sjuksköterskor har kunskap om den äldres känslighet för läkemedel för att kunna identifiera läkemedelsbiverkningar. Multisjuka sköra äldre och polyfarmaci är en utmaning för den kommunala hälso- och sjukvårdens sjuksköterskor som ska bedöma om dess symtom beror på sjukdom eller biverkningar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskor erfarenheter av att identifiera läkemedelsbiverkan hos multisjuka sköra äldre inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod: En kvalitativ induktiv ansats användes. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerad intervju och en manifest analys utfördes. Resultat: Ett övergripande tema, kompetens och säkerhet framkom med tre underkategorier, sjuksköterskans kunskap samverkan med andra professioner samt att arbeta säkert med tydliga rutiner. Sjuksköterskans erfarenheter, engagemang och kunskap var viktiga faktorer för att kunna identifiera läkemedelsbiverkningar. Samverkan i team med andra professioner ansågs som viktigt för att kunna arbeta säkert med läkemedel, under förutsättning att samarbetet var välfungerande. Tydliga läkemedelsrutiner saknades, men man hade goda kunskaper om den årliga läkemedelsgenomgången. Slutsats: För att kunna identifiera läkemedelsbiverkningar krävs goda kunskaper och erfarenheter hos sjuksköterskor, men det behövs även ett bra samarbete med andra professioner och läkemedelsrutiner behöver synliggöras för en säkrare läkemedelshantering inom den kommunal hälso- och sjukvården. / Background: Drug treatment is the most common form of medical treatment for older adults and it is important that nurses have knowledge of the older adults’ sensitivity to drugs in order to identify drug side effects. Multimorbid frail older patients and polypharmacy are a challenge for the municipal health care nurses who must assess whether the symptoms are due to illness or side effects. Purpose: To describe nurses’ experiences of identifying drug sides effects in frail multimorbid older adults in municipal health. Method: A qualitative inductive approach was used. Data collection was done through semi-structured interviews and a manifest analysis was performed. Results: An overarching theme, competence and safety emerged with three subcategories, the nurse´s knowledge and collaboration with other professions and working with clear routines. The nurse´s experience, commitment and knowledge were impotent factors in being able to identify drug side effects. Cooperation in teams with other professions was considered impotent to be able to work safely with medicines, but this was something that did not always work. Clear medication routines were missing, but there was good knowledge of the annual medication review. Conclusion: In order to be able to identify drug side effects, good knowledge and experience is required on the part of nurses, but a good collaboration with other professions is also needed and drugs routines need to be made visible for safer drug handling within the municipal healthcare system.

Adverse drug reactions (ADRs) constitute a significant health problem with consequences for the patient as well as for society. Suspected ADRs have been reported to occur in about 2-14% of hospitalised patients. In about 5% of deceased hospitalised patients suspected ADRs may have caused or contributed to the fatal outcome. When a pharmaceutical drug is approved for marketing, the drug has been tested only on a limited number of patients (often <6000) for a limited time period in a controlled environment. Hence mostly common ADRs are detected in these trials. Moreover, certain patient groups, for example patients with co-morbidities, elderly patients, children and pregnant women are often not included in these studies. Thus, it is important to closely monitor the use of drugs after marketing to observe new effects and detect new ADRs. The aim of this thesis is to describe the pattern of pharmaceutical substance use related to morbidity and mortality and to investigate two serious ADRs. We have studied the incidence of fatal ADRs, fatal intoxications, cerebral haemorrhage related to warfarin treatment and venous thromboembolism (VTE) related to treatment with antipsychotic drugs. Observational studies form the basis for this thesis. Data from the Swedish Cause of Death Register, medical case records, the Swedish database on ADRs, the forensic pathology and forensic toxicology databases, and Swedish and Danish hospital discharge registers, Danish prescription registers, and civil registry systems were used. In Paper I we found that 3% of all fatalities in a Swedish population were related to a suspected ADR. Of the deceased hospitalised patients, 6% were related to a suspected ADR. Haemorrhage was the most commonly observed fatal suspected ADR, accounting for almost two-thirds of the events and anticoagulantia was the most common drug group associated with fatal suspected ADRs (almost 50%). A suspected intoxication could have contributed to the fatal outcome in 0.6% of the deceased. Among the fatal intoxications in Swedish medico-legal autopsies studied in Paper II, on average four substances were detected per case. The five most commonly detected substances in individuals with a fatal intoxication were ethanol, propoxyphene, paracetamol, diazepam and flunitrazepam. Among patients diagnosed with cerebral haemorrhage, 10% (59 cases) were treated with warfarin at onset of symptoms (Paper III). Of these, 7 cases (12%) were considered to have been possibly avoidable since the patients were treated with concomitant drugs that have the potential to enhance warfarin effects. The results from Paper IV and Paper V in combination with the published literature suggest that patients treated with antipsychotic drugs have an increased risk for VTE. Compared with non-users, an adjusted odds ratio for VTE of 2.0 was found for users of any antipsychotic drugs in a Danish population. In a medico-legal autopsy series, an adjusted odds ratio for fatal pulmonary embolism of 2.4 and 6.9 was found for users of first-generation low-potency antipsychotics and second-generation antipsychotics, respectively. In summary, drug-related morbidity and mortality is a significant problem and suspected ADRs contribute to a substantial number of deaths. Fatal intoxications are relatively common and it is important to observe changes in patterns of substances associated with fatal intoxications to be able to discover new trends and monitor effects of preventive work. A significant proportion of warfarin-related cerebral haemorrhage was caused by drug-drug interactions and was considered possible to avoid. Users of antipsychotic drugs may increase the risk of VTE. / Idag finns det säkra och effektiva behandlingar mot många sjukdomar. Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen i sjukvården och under 2006 hämtade sex miljoner svenskar (68%) ut ett eller fler recept på ett apotek i Sverige. Även om läkemedelsbehandling har många positiva effekter kan även oönskade och skadliga effekter vid läkemedelsbehandling uppkomma, dvs. läkemedelsbiverkningar. Innan ett läkemedel kommer ut för försäljning har man studerat effekter och biverkningar på ett begränsat antal individer (ofta <6000) under en begränsad tidsperiod där patienterna övervakas noga. Dessutom är det i regel enbart patienter med få andra sjukdomar och läkemedel som ingår i dessa studier. Därför är oftast enbart de vanligaste biverkningarna kända när ett läkemedel börjar säljas till allmänheten. När ett läkemedel blir tillgängligt för ett stort antal patienter är det därför viktigt att man med olika metoder fortsätter att följa läkemedlets effekter och biverkningar. Tidigare har man visat att ungefär 2-14% av inläggningar på sjukhus beror på läkemedelsbiverkningar. Dessutom kan biverkningar ha bidragit eller orsakat dödsfallet i ungefär 5% av de som avlider på sjukhus. Biverkningar orsakar mycket lidande för patienten och kostar samhället både tid och pengar. Om det skulle vara möjligt att förhindra några av dessa sjukhusinläggningar eller dödsfall skulle man vinna mycket. Det är svårt att uppskatta hur många biverkningar som kan förhindras. Genom att studera faktorer som kan öka risken för en oönskad effekt kan man bättre anpassa behandlingen till den enskilde patienten och därmed förhindra biverkningar. Syftet med den här avhandlingen är att beskriva mönster av läkemedelsrelaterade sjukdomar och dödsfall, och att undersöka risken för två allvarliga läkemedelsbiverkningar. Förekomsten av misstänkta läkemedelsbiverkningar, vilka faktorer som kan öka risken för att få en läkemedelsbiverkan, samt vilka läkemedel och biverkningar som förekommer har studerats. Detta gjordes utifrån uppgifter hämtade från dödsorsaksregistret, svenska biverkningsregistret, journaler, rättsmedicinska register, slutenvårdsregister och receptregister. Genom att utnyttja sådan information har vi i närmare detalj studerat förekomsten av dödsfall där ett eller flera läkemedel kan ha haft betydelse för dödsfallet, förgiftningsdödsfall, blödningar i samband med blodförtunnande medicinering och blodproppar i samband med antipsykotisk medicinering. I de arbeten som ingår i avhandlingen har vi funnit att en läkemedelsbiverkan misstänks ha bidragit eller orsakat dödsfallet i ungefär 3% av de som avlidit i en svensk population (Arbete I). Blödningar står för nästan två tredjedelar av dessa biverkningar och blodförtunnande medel misstänks vara inblandade i nästan hälften av de misstänkta läkemedelsbiverkningarna. I den här svenska populationen avled 0,6% till följd av misstänkt läkemedelsförgiftning. Bland rättsmedicinskt undersökta förgiftningsdödsfall påvisades i genomsnitt fyra substanser per fall (Arbete II). De fem vanligaste påvisade substanserna i studien var alkohol, dextropropoxifen, paracetamol, diazepam och flunitrazepam. Bland patienter som får hjärnblödning behandlades 10% vid blödningstillfället med ett blodförtunnande medel, warfarin (Arbete III). I 7 fall (12%) skulle hjärnblödningen möjligen kunna ha förhindrats då patienterna samtidigt behandlades med andra läkemedel som kan ha ökat blödningsrisken. Den sammantagna bilden av den litteratur som finns publicerad och resultatet av Arbete IV och Arbete V, tyder på att patienter som behandlas med antipsykotiska preparat har en ökad risk för att få blodpropp. Flera faktorer har föreslagits som kan förklara den ökade risken för blodpropp bland patienter som behandlas med antipsykotika som har med sjukdomen att göra och/eller behandlingen med antipsykotiska läkemedel. Sammanfattningsvis visar detta avhandlingsprojekt att läkemedelsbiverkningar är ett väsentligt sjukvårdsproblem som bidrar till ett betydande antal dödsfall. Förgiftningsdödsfall med läkemedel är också relativt vanliga och det är viktigt att bevaka effekter av preventiva åtgärder och se om de substanser som används ändras över tid. En del läkemedelsrelaterade biverkningar skulle kunna förhindras då t.ex. en betydande andel av warfarinrelaterade hjärnblödningar beror på läkemedelsinteraktioner. Förekomsten av venösa blodproppar verkar vara förhöjd bland patienter som behandlas med antipsykotiska läkemedel, men fler studier behövs för att avgöra detta och vad det i så fall beror på.