Målen för läsförståelse i läroplanen (Lgr 11) är högt satta, men enligt senare års PISA-tester sjunker läsförståelsen bland svenska högstadieelever. I denna uppsats görs en kvalitativ undersökning av hur tre skolor med undervisning på högstadienivå arbetar för att förbättra läsförståelsen – dels hur undervisning i läsförståelse bedrivs på ordinarie svensklektioner och hur det arbetet förhåller sig till kända undervisningsmodeller (reciprok undervisning, transaktionell strategiundervisning samt begreppsorienterad läsundervisning), och dels om det finns satsningar på läsförståelsefrämjande verksamhet utöver undervisningen på svensklektionerna. Dessa satsningar kan t.ex. vara fortbildning om läsförståelse för skolans lärare, extra stöd till elever med behov därav eller ämnesövergripande arbete med ökad läsförståelse som mål. Undersökningen är gjord genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare och tre rektorer som arbetar på två högstadieskolor respektive en kommunal vuxenskola med undervisning på grundskolenivå. De tre skolorna har organiserat sitt arbete med läsförståelse på olika sätt och även arbetets utbyggnad skiljer mellan skolorna. Lärarna använder sig av många olika metoder för att förbättra elevernas läsförståelse, och även om vissa arbetssätt är återkommande, saknas konsensus. Två av skolorna deltar i fortbildningar om läsförståelse, den tredje har ännu inte beslutat om deltagande i fortbildning.

The main focus of this study is to describe how, and for what reasons teachers use literature and fiction as a pedagogic tool. A qualitative study was made by interviewing four teachers about their language teaching. Working with fiction as a teaching-aid in school can in many ways be favorable to both teachers and pupils. In terms of children’s language development, research shows that using fiction as an educational tool can stimulate pupils’ well-being as well as their linguistic improvement. Furthermore, reading aloud to children creates opportunities in common learning experiences which can affect the group’s social relations positively. Common dialogues about reading are also a part of the linguistic development, throughout the time children learn from each other in a socio-cultural learning perspective. Teachers who were interviewed in this study seemed to think highly of literature and fiction as an educational tool. The teachers use fiction in various ways and conditions in their classrooms. Though, all of the informants claimed that there was not enough time and room for using literature as much as they wanted to, partly in keeping with the curricula but also in terms of greater administrative reporting. According to the interviewed teachers, the main reason for using fiction in their teaching is to give pupils delightful reading experiences, and additionally, working with fiction has many positive effects on pupils’ general language development.

<p><p>Det finns olika uppfattningar om att använda läsebok i läsundervisningen. Kritik har framförts mot läseboken men det finns också de som går emot kritiken. Något som hävdas är att de texter eleverna läser, behöver vara meningsfulla för dem. Syftet med den här studien var att undersöka hur elever i år 1 upplever sin läsebok med avseende på hur de upplever att det känns när de läser i den, hur de upplever ämnesinnehållet och hur de upplever svårighetsgraden. För att få svar på detta, genomfördes intervjuer med drygt 50 elever i år 1 fördelade mellan tre olika läromedel och fyra olika skolor. Resultatet tyder på att majoriteten har en mer eller mindre positiv upplevelse av sin läsebok. De flesta upplever att det känns positivt när de läser i sin läsebok eller att det känns både positivt och negativt. Lite mindre än hälften av eleverna verkar uppleva att läsebokstexten är lagom svår. Elevernas upplevelse av sin läsebok talar både till läsebokens fördel och till dess nackdel. För att få en bättre uppfattning om läsebokens för- och nackdelar utifrån hur eleverna upplever den, behövs fler och mer omfattande studier.</p></p>

<p>Lärande har i alla tider stått i fokus. Idag har man ett nytt sätt att se på kunskap, och hur man kan nå denna kunskap genom hela livet, med just det livslånga lärandet som grund. Utvecklingen i dagens samhälle och skola går mer och mer mot att se eleverna som enskilda individer med egna förmågor, erfarenheter och möjligheter, snarare än att se dem som tomma kärl som förväntas fyllas med allehanda kunskap. Den stora frågan blir då hur en pedagog kan arbeta med elevens lärande utifrån ett läslustsperspektiv? Vårt gemensamma intresse för läsning och svenska som helhet, har lett oss till att undersöka hur pedagogerna funderar kring begreppet läsning. Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagogerna med olika läsformer, arbetar med elevers läsning i klassrummet. Vi har även som avsikt att undersöka vilka uppfattningar pedagogerna uttrycker om läsningens olika former i låg- och mellanstadiet. Vår undersökning innefattar kvalitativa intervjuer med pedagoger, utifrån halvstrukturerade frågor kring läsning. Vi har fått en inblick i hur sex pedagoger arbetar kring läsning. Det som framkommit är att pedagogerna främst har två synsätt på läsning, dels ett instrumentellt synsätt, dels ett lustfyllt. Pedagogerna arbetar till stor del medvetet för att främja läslusten, de värderar däremot den instrumentella läsningen något högre än läslust. Detta kan kännas som oförenligt med den tanken som de flesta av pedagogernas svar speglat: För att kunna nå instrumentell kunskap krävs det att eleverna är kapabla att känna läslust. De yngre eleverna i lågstadiet har inte sällan mer högläsning och lägre krav på sig att uppnå den instrumentella kunskapen än de äldre eleverna. Pedagogerna ser, med bara några få undantag, litteraturen som ett komplement till läromedel, snarare än tvärt om. Eleverna delas ofta in efter nivå inom klasserna eller grupperna och diskussionen kring starka och svaga elever styr hur mycket man relaterar läsningen till instrumentell läsning eller till lustfylld läsning. Valet av litteratur bestäms mycket utifrån pedagogens motiv och den egna motivationen till läsning. Variationen i bruket av böcker och annat material är ganska lika mellan de olika pedagogerna i vår undersökning. Man har högläsning i viss utsträckning i klasserna och talböcker bara till det fåtal elever som man anser ha behov av det. Pedagogerna delar även in läsning av skönlitteratur och annan litteratur, i dels träning av språket och dels i läslust. Ofta har en form av läsning ett annat, högre mål, som till exempel talbok för att komma igång med läsningen, eller för att motivera eller stimulera elevernas läslust.</p>

Lärande har i alla tider stått i fokus. Idag har man ett nytt sätt att se på kunskap, och hur man kan nå denna kunskap genom hela livet, med just det livslånga lärandet som grund. Utvecklingen i dagens samhälle och skola går mer och mer mot att se eleverna som enskilda individer med egna förmågor, erfarenheter och möjligheter, snarare än att se dem som tomma kärl som förväntas fyllas med allehanda kunskap. Den stora frågan blir då hur en pedagog kan arbeta med elevens lärande utifrån ett läslustsperspektiv? Vårt gemensamma intresse för läsning och svenska som helhet, har lett oss till att undersöka hur pedagogerna funderar kring begreppet läsning. Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagogerna med olika läsformer, arbetar med elevers läsning i klassrummet. Vi har även som avsikt att undersöka vilka uppfattningar pedagogerna uttrycker om läsningens olika former i låg- och mellanstadiet. Vår undersökning innefattar kvalitativa intervjuer med pedagoger, utifrån halvstrukturerade frågor kring läsning. Vi har fått en inblick i hur sex pedagoger arbetar kring läsning. Det som framkommit är att pedagogerna främst har två synsätt på läsning, dels ett instrumentellt synsätt, dels ett lustfyllt. Pedagogerna arbetar till stor del medvetet för att främja läslusten, de värderar däremot den instrumentella läsningen något högre än läslust. Detta kan kännas som oförenligt med den tanken som de flesta av pedagogernas svar speglat: För att kunna nå instrumentell kunskap krävs det att eleverna är kapabla att känna läslust. De yngre eleverna i lågstadiet har inte sällan mer högläsning och lägre krav på sig att uppnå den instrumentella kunskapen än de äldre eleverna. Pedagogerna ser, med bara några få undantag, litteraturen som ett komplement till läromedel, snarare än tvärt om. Eleverna delas ofta in efter nivå inom klasserna eller grupperna och diskussionen kring starka och svaga elever styr hur mycket man relaterar läsningen till instrumentell läsning eller till lustfylld läsning. Valet av litteratur bestäms mycket utifrån pedagogens motiv och den egna motivationen till läsning. Variationen i bruket av böcker och annat material är ganska lika mellan de olika pedagogerna i vår undersökning. Man har högläsning i viss utsträckning i klasserna och talböcker bara till det fåtal elever som man anser ha behov av det. Pedagogerna delar även in läsning av skönlitteratur och annan litteratur, i dels träning av språket och dels i läslust. Ofta har en form av läsning ett annat, högre mål, som till exempel talbok för att komma igång med läsningen, eller för att motivera eller stimulera elevernas läslust.

Det finns olika uppfattningar om att använda läsebok i läsundervisningen. Kritik har framförts mot läseboken men det finns också de som går emot kritiken. Något som hävdas är att de texter eleverna läser, behöver vara meningsfulla för dem. Syftet med den här studien var att undersöka hur elever i år 1 upplever sin läsebok med avseende på hur de upplever att det känns när de läser i den, hur de upplever ämnesinnehållet och hur de upplever svårighetsgraden. För att få svar på detta, genomfördes intervjuer med drygt 50 elever i år 1 fördelade mellan tre olika läromedel och fyra olika skolor. Resultatet tyder på att majoriteten har en mer eller mindre positiv upplevelse av sin läsebok. De flesta upplever att det känns positivt när de läser i sin läsebok eller att det känns både positivt och negativt. Lite mindre än hälften av eleverna verkar uppleva att läsebokstexten är lagom svår. Elevernas upplevelse av sin läsebok talar både till läsebokens fördel och till dess nackdel. För att få en bättre uppfattning om läsebokens för- och nackdelar utifrån hur eleverna upplever den, behövs fler och mer omfattande studier.

Elevers läsutveckling är ett aktuellt ämne i skolan. Läraren bör ha god kompetens och undervisa på varierade sätt för att kunna möta alla elever och för att bibehålla en hög kvalitet i klassrummet. Detta sätter krav på att läraren behöver ha kunskap om olika pedagogiska metoder. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka dramapedagogikens möjligheter i läsundervisningen och vilka effekter den har på elevers läsutveckling. För att kunna tillämpa dramapedagogiken i klassrummet för att utveckla elevers läsning krävs det att läraren har kunskap om ämnet. Metoden utgjordes av en systematisk litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar noggrant analyserades. Endast artiklar som uppfyllde vårt syfte inkluderades i resultatet. Resultatet utgjordes av fyra kategorier där möjligheterna och effekterna av dramapedagogiken beskrivs: Läsintresse, Läsförståelse, Läsflyt och Att läsa med kroppen. I resultatet framkom det att dramapedagogik har effekt för elever i svårigheter. Dramapedagogik kan även bidra till att elever får en större motivation till att läsa, bättre självförtroende samt en mer positiv inställning gentemot läsningen. Dramapedagogiken kan innebära goda möjligheter till en undervisning där elever utvecklar sitt läsflyt och får bättre läsförståelse. Vi efterlyser forskning som går vidare in på djupet om dramapedagogikens effekter på läsundervisningen och framförallt elevers läsförståelse.

Forskare har under lång tid rapporterat om att den tidiga läs- och skrivinlärningen påverkas på ett positivt sätt när språkliga förmågor samverkar med språkliga sammanhang. En språklig förmåga som det forskats mycket kring är den fonologiska medvetenheten. Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur fem lärare och en speciallärare anger att de arbetar för att främja läsinlärningen hos elever i skolans tidiga årskurser. I arbetet står följande frågeställningar i fokus: Hur arbetar lärarna med den tidiga läsinlärningen? Vilka aspekter anser lärarna vara särskilt viktiga i läsundervisningen? En intervjustudie genomfördes i en F-3-skola. Det framgick att lärarna arbetade på ett systematiskt sätt med läsinlärningen. Samtliga informanter började undervisningen med att stärka den fonologiska medvetenheten med hjälp av språklekar. Även om ingen av lärarna använde Bornholmsmodellens språklekar fullt ut i årskurs ett, använde de delar av materialets språklekar som lärarna ansåg att eleverna behövde träna mer på. Arbetet genomfördes i sociokulturell och pragmatisk teori som utgångspunkter. / <p>Svenska</p>

This thesis is about choosing literary works (fiction) to read in upper secondary school and the factors influencing these choices. I have performed qualitative interviews in order to explore this from three different perspectives, namely the teachers, the students and the school librarians at two different schools. The reason behind why I chose to write this thesis is the decline in reading comprehension among Swedish students in recent years (PISA 2012). I wanted to further examine whether the books that the students have to read have any effect on their motivation to read. This study shows that when the students get to choose books themselves they maintain an intrinsic motivation and that when the teachers choose they are more prone to be driven by extrinsic motivation. However, the teachers participating in this study tend to use group sets of books which share the same theme for the students to choose from instead of letting them read their independent choices. I hope that the conclusions from this thesis can shed some light on how teachers should relate to the book choice and the importance of it.

Studiens syfte är att ta reda på hur några mellanstadielärare ser på och säger sig arbeta med en individanpassad läsundervisning. Vi utgår, i studien, ifrån en sociokulturell syn på lärande, vilket innebär att elever lär genom kommunikation och samspel med andra. Vygotskijs teori om ”den proximala utvecklingszonen” är också något som vi tar avstamp i. Teorin handlar om att med hjälp av någon på en högre kunskapsnivå kunna ta sig an utmanande uppgifter och därmed komma vidare i utvecklingen. Metoden för vår undersökning är intervjuer med lärare på fältet. Intervjuerna har vi sedan transkriberat, analyserat och diskuterat. Resultaten visar att de intervjuade lärarna ser på en individanpassad läsundervisning på olika sätt och säger sig även använda olika metoder för att tillgodose elevernas förutsättningar och behov.