Tillgängligheten av blod kan vara livsavgörande för många personer, därför är blodgivning en viktig del av vården. För blodgivare kan en regelbunden blodgivning påverka kroppens järndepåer vilket på sikt kan leda till en järnbrist. Syftet med denna studie var att kartlägga blodgivares järndepåer i Region Jönköpings län genom att (i) utvärdera antalet och andelen nyanmälningar som ej uppfyllt godkänd S-ferritinnivå för blodgivning, (ii) jämföra nivåerna av S-ferritin vid nyregistrering och vid upprepad blodgivning, (iii) utvärdera intag av järnprofylax hos blodgivare, (iv) jämföra antalet, andelen samt orsaken till kontrollprovtagningar före och efter S-ferritin infördes som provtagningsrutin. Data insamlades och erhölls från Blodcentralen, Jönköping, Sverige, och analyserades statistiskt. Resultatet visade att fler kvinnor än män ej blev godkända som blodgivare på grund av S-ferritin <22 µg/L. Genom att sänka S-ferritinnivån kan fler kvinnor godkännas för blodgivning. Vidare visade studien att upprepad blodgivning leder till minskade järndepåer. Grupperna som erbjudits järnprofylax hade stabilare S-ferritin över tid vilket antyder att alla blodgivare skulle gynnas av järnprofylax, men vidare studier krävs. Majoriteten av blodgivare med S-ferritin ≤100 µg/L intar erbjudna järntabletter vilket visade att blodgivarna möjliggjorde fortsatt blodgivning. Slutligen visade studien att sedan S-ferritin infördes som provtagningsrutin 2017 har kontrollprovtagningar på grund av lågt B-Hb minskat, vilket visar att risken för att utveckla en järnbrist på grund av upprepad blodgivning har minskat i Region Jönköpings län. / The availability of blood could be crucial for many people; blood donation is, therefore, a vital part of healthcare. Continuous blood donation could affect the blood donors’ iron depots which could lead to an iron deficiency. The aim of the present study was to evaluate and highlight iron depots amongst blood donors in Jönköping County by (i) evaluating the number and proportion of new applicants which did not meet the approved S-ferritin levels for blood donation, (ii) compare the levels of S-ferritin in new registrations and repeated blood donations, (iii) evaluate intake of iron supplements amongst blood donors, (iv) compare the number, proportion and cause for control sampling before and after S-ferritin was introduced as a sampling routine. Data was collected from the Department of Transfusion Medicine, Jönköping, Sweden, and analysed statistically.The result showed that more women than men were not approved for blood donation because of S-ferritin <22 µg/L. By lowering S-ferritin, additional women will be approved for blood donation. Further, the study showed that continuous blood donation leads to decreased iron depots. Groups that were offered iron supplements showed more stable S-ferritin levels over time which implied that all blood donors would benefit from iron supplements, but further studies are required. The majority of the blood donors with S-ferritin ≤100 µg/L were taking their offered iron supplements which showed that the blood donors enabled future blood donations. Lastly, since S-ferritin was introduced as a sampling routine in 2017 the amount of control samplings due to low B-Hb has decreased. This shows that the risk to develop an iron deficiency due to continuous blood donation has decreased in Jönköping County.

Med hjälp av immunohistokemi kan antigen och antikroppar som är bundna till vävnaden detekteras. Autoimmuna hudsjukdomar är exempel på sjukdomar som diagnosticeras med immunohistokemi. På Falu lasarett användes immunofluorescens för diagnostik av autoimmuna hudsjukdomar. Syftet med denna studie var att optimera enzym-baserad immunohistokemi för epitoperna IgA, IgG, IgM och C3 och jämföra med immunofluorescens vad gäller specificitet, signalstyrka och upplösning. Vävnader som analyserades var tonsill, lever, tarmslemhinna och hudbiopsier. Fixering gjordes i 4% formaldehyd av vävnaderna som infärgades med ultraView DAB och ultraView DAB med FITC. Vävnad som infärgades med DIF med FITC sköljdes enbart i Reaction Buffer. Vävnaderna färgades enligt protokollen ultraView DAB, ultraView DAB med FITC och DIF med FITC. En manuell infärgning med aktiverat DAB utfördes. Resultatet visade bakgrundsinfärgning för samtliga infärgningar. DIF med FITC var tydligare infärgad och lättare att skilja mellan specifik och ospecifik infärgning. Det är svårt att optimera enzym-baserad IHC och epitopen IgA hade generellt starkare infärgning jämfört med epitopen IgM. För att erhålla tillförlitliga resultat krävs det att flera vävnadsprover analyseras. / Using immunohistochemistry, antigens and antibodies bound to the tissue can be detected. Autoimmune skin diseases are examples of diseases that are diagnosed with immunohistochemistry. At Falu Hospital, immunofluorescence was used to diagnose autoimmune skin diseases. The aim of this study was to optimize enzyme-based immunohistochemistry for the epitopes IgA, IgG, IgM and C3 and to compare with immunofluorescence in terms of specificity, signal strength and resolution. Tissues analyzed were tonsil, liver, intestinal mucosa and skin biopsies. Fixation was done in 4% formaldehyde of the tissues stained with ultraView DAB and ultraView DAB with FITC. Tissue stained with DIF with FITC was rinsed in Reaction Buffer only. A manual staining with activated DAB was performed. The result showed background staining for all stainings. DIF with FITC was more clearly stained and easier to distinguish between specific and nonspecific staining. It is difficult to optimize enzyme-based IHC and the epitope IgA generally had stronger staining compared to the epitope IgM. To obtain reliable results, several tissue samples must be analyzed.

Bakgrund: Glykerat hemoglobin i blod (B-HbA1c) speglar den genomsnittliga blodsocker-nivån de senaste 8 till 12 veckorna. B-HbA1c används för att följa behandlingen vid diabetes mellitus. B-HbA1c kan mätas på olika sätt och mätresultaten kan ibland skilja sig åt. I detta arbete har en ny immunkemisk metod, HbA1c Advanced (Beckman Coulter, USA) (AU-metoden) utvärderats.   Metod: Med patientprover och kontroller, dubbelprover, beräknades imprecision och bias samt korrelation med laboratoriets ordinarie jonbyteskromatografiska metod, Tosoh G11 (G11-metoden).   Resultat: Imprecision inomserie blev <3 %, total imprecision 5 %, och bias var -2,8 till -5,3 %. AU-metoden gav i medeltal 2,5 mmol/mol (3,9 %) lägre värde än G11-metoden med en korrelationskoefficient på 0,9967. AU-metoden mätte korrekt de vanligaste hemoglobin-varianterna men inte en patologisk ökning av fraktionen HbF.      Slutsats: AU-metodens precision och bias uppfyller nationella kvalitetsmål och korrelationen med laboratoriets ordinarie metod är god för såväl prover utan som med de vanligare hemo-globinvarianterna. Som förväntat för immunkemiska metoder ger AU-metoden för lågt värde vid uttalad ökning av HbF.   AU-metoden fungerar så väl som en immunkemisk metod kan göra och bedöms vara lämplig för kliniskt bruk för att mäta B-HbA1c. / Background: Glycated hemoglobinin blood (B-HbA1c) reflects the average blood sugar level over the last 8 to 12 weeks. B-HbA1c is used to monitor the treatment of diabetes mellitus. B-HbA1c can be measured in different ways with eventual results that sometimes differ from each other. During this project, a new immunochemical method, HbA1c Advanced (Beckman Coulter, USA) (AU method) was evaluated.   Methods: With patient samples, precision and bias were calculated as well as correlation with the laboratory's ordinary ion exchange chromatographic method, Tosoh G11 (G11 method).    Results: Imprecision in-series was <3 %, total imprecision was 5 %, and bias was -2.8 to -5.3  %. On average, the AU method gave values that were lower than the G11 method (2.5 mmol/mol (3.9 %) with a correlation coefficient of 0.9967. The AU method correctly measured the most common hemoglobin variants but not a pathological increase in the HbF fraction.   Conclusion: The precision and bias of the AU method fulfill the national quality objectives and the correlation with the laboratory's ordinary method, the G11 method is good for samples both with and without the most common hemoglobin variants. As expected for immunochemical methods, the AU method gives too low a value for samples with a pronounced increase in HbF.    In conclusion, the AU method fulfills the quality goals as is expected for an immunochemical method for measuring B-hbA1c and is concidered appropriate to use in clincical work.

Bakgrund: Det perifera nervsystemets axon utgår från cellkroppar i ryggmärg eller hjärna och går ut till kroppens perifera delar. Det perifera nervsystemet undersöks med hjälp av elektroneurografi. Elektroneurografi kan utföras antingen antidromt, där mätningen sker i motsatt riktning till nervimpulsens naturliga, eller ortodromt, där nervimpulsmätningen sker i nervens naturliga riktning. Vid elektroneurografi används den nervledningshastighet, amplitud och kurvformation som undersökningen resulterar i för att sätta en diagnos. Studien syftade till att undersöka om det förelåg signifikant sensorisk amplitudskillnad beroende på om antidrom eller ortodrom elektroneurografi användes genom att undersöka nervus medianus och nervus ulnaris, detta för att bedöma om den metod som använts vid framtagandet av referensvärdena har betydelse.  Material & Metod: 33 neurologiskt friska testindivider i åldrarna 18–80 år deltog i studien. Nerverna stimulerades i handledsnivå och registrering gjordes i fingrarna vid ortodrom elektroneurografi, det omvända gjordes vid antidrom elektroneurografi. Parat t- test användes. Signifikansnivån (α) sattes till 0,05 och normalfördelning ansågs föreligga då median och medelvärde hade en differens på ≤5. Resultat: Det fanns en signifikant amplitudskillnad mellan de båda metoderna vid samtliga mätningar.  Diskussion: Referensvärdena bör baseras på samma metod som kliniken använder för att undvika felaktiga positiva eller negativa diagnoser. / Background: The peripheral nervous system (PNS) goes from the soma in the spinal cord or brain out to the peripheral body parts. The PNS is studied using electroneurography. Electroneurography can be performed either by an antidrome method, which measures against the nerve impulses natural direction, or with an ortodromic method, in which the nerve impulses are measured in its natural direction. In electroneurography the nerve conduction velocity, amplitude and formation are used to make a diagnosis. The aim of the study was to examine if there was a significant difference in sensory amplitude when using an antidrome method compared to an ortodrome method by examining the median nerve and the ulnar nerve, this to be able to determine if the method used to achieve the reference values matters. Materials & Method: 33 neurologically healthy test subjects in the ages 18–80 participated in the study. The nerves were stimulated at the wrist and the registrating electrode was positioned on the fingers by the orthodromic method and the other way around by the antidromic method. Paired t- test was used. The level of significance (α) was placed at 0,05. The data was considered to be normally distributed when the median and mean had a difference of ≤5. Results: There were a significant difference in amplitudes in all of the measurements.  Discussion: The reference values should be produced using the same method that is used in the clinic to avoid misdiagnosis.

Introduktion: Polymerase chain reaction (PCR) är en biokemisk och molekylärbiologisk laboratorieteknik som används för in vitro amplifiering av specifika gensekvenser. Det finns olika varianter av PCR, en mer utvecklad version är Realtids-PCR, även benämndkvantitativ PCR (qPCR). qPCR mäter fluorescensintensitet i varje qPCR cykel. Metoden delas in i fyra huvudfaser: linjär-, tidig exponentiell-, exponentiell- och platåfas.   Syfte: Syftet med projektet var att utvärdera prestanda hos Quantstudio 7 vid varierande reaktionsvolym och plattposition, samt vid singleplex och duplex, för att öka kvaliteten på resultat och göra metoden mer kostnadseffektiv.   Material & metod: Syntetisk DNA-sekvens (gBlock) späddes och sattes upp i en standardkurva med sju punkter och användes för 20 µl respektive 10 µl reaktionsvolymen, varje punkt bestod av 4 replikat. För att utvärdera Duplex vs Singelplex förbereddes standardkurva i kombination med en konstant koncentration av en annan assay. För att undersöka intra-plate variation sattes upp identiska reaktioner i samtliga brunnar i PCR-plattan.    Resultat: Samtliga experiment gav detekterbara ampliferingsprodukter.  Cq-värdet användes för att beräkna medelvärde och standardavvikelse, samt effektivitet och R2-värde   Slutsats: Resultatet som erhålls från QS instrumentet visade att reaktionsvolymerna 10 µl och 20 µl är jämförbara. Duplex experimentet visade att gener med låg genuttryck kan duplexas med gener som har 10 000x högre genuttryck. Resultatet från intra-plate variation visade att variationen i SD var högre i den högre sidan av PCR-plattan. / Introduction: Polymerase chain reaction (PCR) is a biochemical and molecular laboratory technique that is used for amplification of specific gene sequences. There are different variants of PCR. A more developed version is quantitative PCR (qPCR). In qPCR the fluorescence intensity is measured in realtime during each qPCR cycle.    Aim: The purpose of the project is to evaluate whether the reaction volume can be reduced by half, which leads to using less material and thus make the method more cost-effective.   Matherial & method: Synthetic DNA sequence (gBlock) was diluted and set up in a standard curve with seven standards and used for 20 μl and 10 μl reaction volume, respectively. Each standard consisted of 4 replicates. To evaluate Duplex vs Singelplex, standard curve was prepared in combination with a constant concentration of another assay. To investigate intra-plate variation, identical reactions were set up in all wells of the PCR-plate.   Results: All experiments yielded detectable amplification products. The Cq value was used to calculate the mean and standard deviation, as well as the efficiency and R2 value   Conclusion:  The obtained results showed that the reaction volumes 10 and 20 µl are comparable. In duplex assay, genes with low gene expression can be analyzed with genes that have 10,000x higher gene expression. In intraplate-assay variation, the variation in the standard deviation increased in the right side of PCR-plate.

Bakgrund: Nervus medianus är armens mittersta nerv med både efferenta och afferenta nervfibrer. För att undersöka perifera nerver används neurografi. N. medianus sensorik går att undersöka både ortodromt och antidromt där den antidroma metoden framförallt används vid karpaltunnelsyndromfrågeställning. Vanligtvis stimuleras nerven då 7 respektive 14 cm från registreringspunkten på digitorum III, men det finns fördelar med att istället för 7 cm-punkten använda sig av proximal stimulering ovanför armvecket. För denna metod finns dock ont om referensvärden. Syftet med denna studie var därför att samla in referensvärden för latenstider och amplituder.  Metod: Försökspersonerna bestod av 34 personer mellan 22 och 65 år. N. medianus undersöktes sensoriskt med proximal stimulering och registrering på dig III med både 0,1 och 0,2 ms impulsduration.  Resultat: Peaklatenstider varierade mellan 5,94 och 8,7 ms (x̄=7,00 ms) och amplituder varierade mellan 7,2 𝜇V och 72,6 𝜇V (x̄=35,6) vid 0,1 ms impulsduration. Det fanns ett signifikant bidrag av både längd och ålder på både latenstider och amplituder och en signifikant könsskillnad mellan män och kvinnor kunde uppmätas. Det fanns en signifikant, men mycket liten, skillnad i latenstid för impulsduration, men inga skillnader i amplituder. Variationskoefficienten för tre upprepade mätningar varierade mellan 0,9 och 5,3 % för peaklatens och 1,0 och 15,6 % för amplitud.  Slutsats: Hos friska försökspersoner ses en viss variation för amplituder medan latenstider ligger mer samlat. Ålder och längd bör tas med i beräkning av individuella normalvärden och en könsaspekt kan inte heller uteslutas. Impulsduration bör inte ha någon klinisk relevans. Reliabiliteten är bättre för latenstider än amplituder. / Background:. Sensory nerves can be examined both orthodromic and antidromic with nerve conduction studies. In the mixed median nerve is the antidromic method mainly used for evaluation of carpal tunnel syndrome. Usually the nerve is stimulated 7 and 14 cm from the recording at digitorum III, but there are some advantages in changing the 7 cm stimulation point to a more proximal one. The purpose of this study was to collect reference values for peak latency times and amplitudes with a proximal stimulation.  Methods: 34 test subjects in the age of 22-65 years were recruited for the study. Sensory nerve conduction studies of the median nerve with proximal stimulation and recording at digitorum III were performed with both 0,1 and 0,2 ms stimulus duration.  Results: Latency times varied between 5,94 and 8,7 ms (x̄=7,00 ms) and amplitudes varied between 7,2 𝜇V and 72,6 𝜇V (x̄=35,6) when 0,1 ms stimulus duration was used. There was a significant contribution by both length and age on latency times and amplitudes and a significant sex difference. There was a small difference in latency times by stimulus duration, but not in amplitudes. The coefficient of variation varied between 0,9 and 5,3 % for peak latency time and 1,0 and 15,6 % for amplitude.  Conclusion: There was some variation in amplitudes, but the latency times were more gathered together. Age and length have to be taken in consideration while individually reference values are calculated and a sex difference cannot be ruled out. Stimulus duration probably does not have a clinically relevant impact. The reliability is better for latency times than for amplitudes.

Bakgrund: Ateroskleros är en känd bakomliggande orsak till hjärt-och kärlsjukdomar. Progressionen av ateroskleros är en långsam process som börjar redan i unga år. En accepterad subklinisk markör för utvecklingen av ateroskleros är carotis intima-media tjockleken. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det föreligger en statistisk signifikant skillnad på carotis intima-media tjockleken mellan unga kvinnor och män utan någon känd kardiovaskulär riskfaktor. Metod: I studien undersöktes 38 friska studiedeltagare med medelåldern 24,5 år. Carotis intima-media tjockleken undersöktes med ultraljud. Resultat: Resultatet påvisade ingen statistisk signifikant skillnad på carotis intima-media tjockleken mellan unga kvinnor och män. Diskussion: Resultatet kan påverkas av liten provstorlek och för att kunna dra mer generella slutsatser bör en större population undersökas. / Background: Atherosclerosis is a known underlying cause of cardiovascular disease. The progression of atherosclerosis is a slow process that begins at an early age. An accepted subclinical marker for the development of atherosclerosis is carotid intima media thickness. Purpose: The purpose of the study was to investigate whether there is a statistically significant difference in intima-media thickness in the carotid artery between young women and men without any known cardiovascular risk factor. Method: The study examined 38 healthy participants with a mean age of 24.5 years. Carotid intima-media thickness was measured by ultrasound. Results: The results showed no statistically significant difference in carotid intima-media thickness between young women and men. Discussion: The result can be affected by the small sample size and in order to be able to draw more general conclusions, a larger population should be examined.

Vid cancerdiagnostisering av Lynch syndrom används immunohistokemisk färgning för undersökning av eventuell defekt hos mismatch repair-generna MLH1, MSH2, MSH6 och PMS2. Färgningen använder sig av antikroppar som undersöker om cellkärnor i vävnad har intakta eller förlorade proteinuttryck hos respektive gen. Syftet med studien var att utföra en antikroppsvalidering för att granska om de nuvarande Dako Link Ready-to-Use-antikropparna (Link RTU) och koncentrerade antikroppen Dako PMS2 1:40 kunde bytas ut till Dako Omnis Ready-to-Use-antikroppar (Omnis RTU). Omnis RTU-antikropparna är optimerade för det automatiserade analysinstrumentet Dako Omnis som används vid patologavdelning på Universitetssjukhuset Örebro. Tolv vävnader med colorektalcancer och två externa positiva kontroller färgades med samtliga antikroppar för respektive gen och en jämförelse mellan Link RTU samt Dako PMS2 1:40 gjordes mot Omnis RTU-antikropparna. De nya färgningarna med Omnis RTU bedömdes som sämre, likvärdig eller bättre infärgad. Om antikroppen färgade rätt målceller och med stark färgintensitet bedömdes den och motsvarande protokoll som godkänd. Resultatet visade att Omnis RTU för MLH1 gav en förbättrad färgning. Omnis RTU för MSH2 gav i majoritet en förbättrad färgning med något mer bakgrundsfärg än önskvärt. Omnis RTU för MSH6 gav en svagare infärgning i majoriteten av fallen och Omnis RTU för PMS2 gav i majoritet en förbättrad färgning, men med för mycket bakgrundsfärg. Slutsatsen var att Omnis RTU för MSH6 och PMS2 kräver vidare optimering av protokoll innan de används i laboratoriets rutinfärgning. Protokollet för Omnis RTU för MSH2 kan behöva en mindre justering för minskad bakgrundsfärg och Omnis RTU för MLH1 fungerar väl med det nuvarande protokollet. / Immunohistochemistry staining is used in diagnostics of Lynch Syndrome to investigate possible defects in the mismatch repair genes MLH1, MSH2, MSH6 and PMS2. Antibodies is used to examine whether cell nuclei in cancer tissue have intact or loss of protein expression in said genes. The aim of the study was to perform an antibody validation to examine if the current Dako Link Ready-to-Use antibodies (Link RTU) and the concentrated PMS2 antibody can be replaced with Dako Omnis Ready-to-Use antibodies (Omnis RTU) that are optimized for the analytical instrument Dako Omnis, which is used in Universitetssjukhuset Örebro. Twelve tissues with colorectal cancer and two external positive controls was stained with all antibodies for each gene. A comparison was done between the old antibodies and Omnis RTU, where Omnis RTU was judged to be worse, equivalent or better. The antibody and used protocol were approved of laboratory use if it stained the target cells with a strong intensity. The results showed that Omnis RTU MLH1 had an improved staining. Omnis RTU MSH2 had in majority an improved staining, but with slightly more background staining than preferred. Omnis RTU MSH6 had in majority a weak staining while Omnis RTU PMS2 had an improved staining but with too much background staining. The conclusion was that the protocols for Omnis RTU MSH6 and PMS2 needed further optimization before laboratory use. The protocol for Omnis RTU MSH2 may need a minor adjustment to reduce background staining, while Omnis RTU MLH1 works well with the current protocol.

Elektroneurografi är en grundläggande icke invasiv metod som används dagligen inom kliniska verksamheter för att diagnostisera olika perifera nervsjukdomar. Metoden speglar den funktionella statusen av de myeliniserade motoriska och sensoriska axonen. Vid sensorisk neurografi mäts sensory nerve actionpotential (SNAP) som är summan av alla aktionspotentialer som är genererade av enskilda myeliniserade axon. Vid undersökningen erhålls olika variabler som är viktiga för diagnostik såsom amplitud, duration, latenstid och ledningshastighet.   Syftet med studien var att undersöka om det finns skillnad i amplitud och duration på sensory nerve actionpotential vid antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter.   Nervus medianus stimulerades elektriskt distalt och proximalt hos 18 friska testpersoner med en hudtemperatur på minst 32°C. Antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter visade att det förelåg en signifikant skillnad i amplitud och duration mellan distal och proximal stimuleringspunkt. Reproducerbarheten för metoden visades vara hög. / Electroneurography is a basic non-invasive method that is used daily in clinical practice to diagnose various peripheral nerve diseases. The method reflects the functional status of the myelinated motor and sensory axons. In sensory neurography, sensory nerve action potential (SNAP) is measured, which is the sum of all action potentials generated by individual myelinated axons. During the examination, various variables are obtained that are important for diagnostics, such as amplitude, duration, latency time and conduction velocity.    The aim of this study was to investigate whether there is a difference in amplitude and duration of sensory nerve action potential in antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites.   The median nerve was stimulated electrically distally and proximally in 18 healthy subjects with a skin temperature of at least 32 ° C. Antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites showed that there was a significant difference in amplitude and duration between distal and proximal stimulation sites. The reproducibility of the method was shown to be high.

Kolorektalcancer är den tredje vanligaste cancerformen hos både män och kvinnor i Sverige där storkärls invasion, venös invasion (VI), är en viktig prognostisk indikator. Noggrann bedömning av VI är särskilt viktigt för patienter med kolorektal cancer i stadium II eftersom det kan påverka beslutet att erbjuda adjuvant behandling. Histologisk bedömning av VI kan vara utmanande på rutinmässig Hematoxylin och Eosin färgning (H&E). Elastinfärgning med syfte att identifiera elastinfibrer i kärlväggen kan underlätta bedömning av VI. I dagsläget finns inte någon bra elastinfärgning som kan användas rutinmässigt hos klinisk patologi i Värmland, Centralsjukhuset Karlstad, prover måste skickas till annat laboratorium vilket är tidskrävande. Denna studie ska finna den optimala färgningsmetoden för elastin genom att utvärdera tre olika färgningsmetoder för elastin fibrer. Färgningens resultat bedömdes rent histokemiskt av överläkare enlig kriterierna, frånvaro av avsedda kärl (skala 0–1), specifik infärgning (skala 0–1), specifik infärgnings intensitet (skala 1–3) och ospecifik infärgning (skala 0–1) och data samlades för respektive metod. Resultatet tyder på att rent histokemiskt är den manuella elastinfärgning metoden från Region Jönköpings län konsekvent och visade signifikant skillnad. Därför metoden är potentiellt användbar för den större frågeställningen om storkärlsinväxt i kolorektal cancer samt rekommenderas starkt som en rutinmässig elastinfärgning till klinisk patologi i Värmland, Centralsjukhuset Karlstad. / The third most common form of cancer in both men and women in Sweden is Colorectal cancer. Prognostic indicators of colorectal cancer include Large vessel invasion and venous invasion (VI). Careful assessment of VI is of particular interest especially with patients having stage II colorectal cancer. This is because it may influence decisions to offer adjuvant therapy. Accurate histological assessment of VI can be challenging on routine hematoxylin and eosin staining. But staining that can identify the elastin fibers in the vessel can enhance the assessment of VI. Currently, there is not any good Elastin staining that can be routinely used in clinical pathology in Värmland, Karlstad Central Hospital. Therefore, samples are required to be sent to other laboratories which in effect is time consuming. This study is aimed at finding an optimal elastin staining method through evaluations of three different staining methods for elastin fibers. Staining results were assessed histochemically by the chief physician according to the following criteria, absence of intended vessels (scale 0–1), specific staining (scale 0–1), specific staining intensity (scale 1–3) and nonspecific staining (scale 0–1), while different data were collected for each method. The results indicate that purely histochemically, elastin staining-manual method Region Jönköping County is consistent and significant. Therefore, the method is potentially useful for the detection of colorectal cancer and is strongly recommended as a routine elastin staining for clinical pathology in Värmland, Karlstad Central Hospital.