Fördröjande fältarbeten och minvapnet har länge utgjort en viktig del vid försvaret av Sverige. I slutet av 1990-talet förändrades det säkerhetspolitiska läget i Europa, Försvarsmakten omstukturerades och svensk användning av truppminor förbjöds. Med dessa händelser som bakgrund marginaliserades efterhand behovet av fördröjande fältarbeten. Mycket talar för att det existerar en kunskapslucka kring minvapnets användning de senaste 15 åren. Syftet med studien är att värdera den militära nyttan av minvapnet mot bakgrund av ett förnyat fokus på nationellt försvar. Minvapnet är ett centralt system inom fördröjande fältarbeten och studien avser belysa dess betydelse för manöverkrigföring vid försvar av Sverige. Det finns anledning att förklara sambandet mellan manöverkrigföringens behov av rörlighet och minvapnets roll relativt denna. Studien ska försöka ge både ett teoretiskt och empiriskt bidrag till minvapnets användning och därigenom kunna fylla del av den identifierade kunskapsluckan inom området. Studiens resultat visar hur minvapnet kan verka förekommande och förskjutande mot motståndaren, vilket i sig kan uppnå en paralyserande verkan. Minvapnet kan bekämpa mål på längre avstånd än motståndaren, vilket kräver användning av en större andel moderna mintändare för att motverka motståndarens förmåga till röjning. Minvapnet måste vara tillgängligt och användbart, vilket inte bara ska ses ur ett materiellt perspektiv. Egna förbands behov av rörlighet måste beaktas, vilket blir särskilt viktigt vid strid i anslutning till minor. Genom förtänksamhet, tydlighet i utklarande av gränser och minfria områden/vägar samt tidigare samövning kan behovet av egen rörlighet sannolikt ändå tillgodoses.

Minvapnet klassas fortfarande som en viktig faktor vid strid, dock har dess utveckling i den svenska Försvarsmakten hamnat i skymundan. Denna slutsats kan man dra om man ser till vilka uppgifter och vilken utrustning som i dagsläget finns för att minera. De hjälpmedel som finns och är brukbara är ytterst begränsade. Ett system som skulle kunna vända denna trend är en minkastare, något som bland annat tas upp i, för fältarbetesfunktionen, interna utvecklingsplaner. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida Försvarsmakten skulle kunna nyttja ett minkastarsystem, vad det skulle innebära för Försvarsmaktens förmåga att minera samt lyfta upp vilka kriterier ett sådant system skulle behöva leva upp till för att kunna nyttjas av svensk trupp. Huvuddelen av uppsatsen kretsar kring textanalyser av aktuella reglementen, styrdokument och utredningar. I och med den nära knytningen till Försvarsmakten används de grundläggande förmågorna som analysverktyg och som teorikoppling. Uppsatsens resultat påvisar att införandet av ett sådant system skulle utveckla arméns, och framförallt då ingenjörförbandens förmåga att minera. Dock kan den faktiska nyttan av ett sådant system ifrågasättas i dagens insatsinriktade Försvarsmakt.

Stridsvagnsminans utveckling i helhet har under de senaste 20 åren mer eller mindre stått still. I försvarsberedningens slutrapport Värnkraft beskrivs fördröjande fältarbeten med minor som ett av de prioriterade områdena för Försvarsmaktens ingenjörförband. Med denna prioritering finns ett syfte att undersöka hur vidare minor fortsatt kommer att påverka den mekaniserade striden i framtiden.  För att studera minors påverkan på den mekaniserade striden har den här studien använt Totalförsvarets forskningsinstituts simuleringsverktyg Suss-mek. Minvapnet finns sedan tidigare inte implementerat i programmet. Därför undersöks också vilka nyckelegenskaper som bör ingå i simulering med minor i strid.  Resultatet visar att effekten av framtidens minor på den mekaniserade striden kommer i grunden vara densamma som idag. Däremot kommer teknologin för framtidens minor göra att minan i sig kommer att bli effektivare med högre sannolikhet att nedkämpa motståndaren. Studien kommer också fram till flera relevanta nyckelegenskaper, till exempel front, djup, densitet och fasta beteenden vid sammanstötminering. Det är egenskaper som måste tas hänsyn till vid modellering av minor i ett simuleringsverktyg. / The development of the antitank mine has more or less stood still for the past 20 years. In the Defense Committee's final report Värnkraft, counter-mobility operations with landmines is described as one of the priority areas for the Swedish Armed Forces' combat engineer units. With this priority, there is a purpose to investigate how mines will continue to affect the mechanized battle in the future.  To study the impact of antitank mines on the mechanized battle, this study has used the Swedish Defense Research Agency's simulation tool Suss-mek. The mine weapon has not previously been implemented in the program. Therefore, it is also investigated which key characteristics that should be included in simulation with mines in battle.  The results show that the impact of future antitank- mines in mechanized battle will basically be the same as today. On the other hand, the technology of the future mines will make the mine itself more efficient with a higher probability to kill. The study also shows several relevant key characteristics for example: front, depth, density and fixed behaviours during entering minefield. They are characteristics that must be considered when modelling mines in a simulation tool.

No description available.