Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare upplever att muntligt berättande påverkar språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Studien utgår från en kvalitativ metod. Empirin samlades in genom fem semistrukturerade intervjuer. Fyra förskollärare intervjuades individuellt och två förskollärare deltog i en gruppintervju. Förskollärarna arbetade i fyra olika mångkulturella förskolor samt i en förskoleklass. Urvalet var målstyrt genom att handplocka informanter med lång yrkeserfarenhet med flerspråkiga barn. Empirin som framkom i intervjuerna kategoriserades systematiskt utifrån studiens olika frågeställningar. Resultatet analyserades därefter utifrån tidigare forskning och ett sociokulturellt perspektiv för att hitta mönster, likheter och skillnader i förskollärarnas svar. I resultatet framkom att muntligt berättande som en språkutvecklande metod främjar språkutvecklingen hos flerspråkiga barn men utförs med varierande tillvägagångssätt. Vidare framkom det att muntligt berättande främjar barnens ord- och begreppsförråd, språkuppbyggnad och innehållsförståelse. Däremot visar resultatet skillnader på förskollärarnas upplevelser av miljöns betydelse för det muntliga berättandet, om det ska vara en uppbyggd miljö eller inte.

This research examines whether a seven-year-old nonverbal boy's comprehension of syntax develops at an accelerated rate following the introduction of speech output through a portable speech synthesizer (VOIS 135). The study was motivated by (1) a general lack of agreement about the relationship of comprehension and production in language acquisition, (2) some child language investigators' claims that--at certain points during the development of language--production precedes and influences comprehension, and (3) the natural experimental condition provided by a nonverbal child who is suddenly given the ability to 'speak' with the help of a portable speech synthesizer. At the beginning of the research period, the child's sentence comprehension was thoroughly assessed with standard and special purpose tests. His production was assessed through analysis of videotaped interactions. The child was then trained to use the synthetic speech device (VOIS 135) over an eight month period. At the end of this period testing of both comprehension and production was repeated to provide a measurement of language growth in each performance mode. The child demonstrated comprehension of concatenated structures and clefts at the end of the research period; this represented a developmental leap from the beginning of the research period when he understood only much simpler structures. During the eight month study, development of comprehension on the lexical level came to an apparent halt. Production results indicated that the child experienced a definite expansion in productive vocabulary and length of utterance during the research period. Observations indicated that the child's pragmatic and discourse skills improved markedly with his use of the speech output device. Factors which might account for developments (or lack of development as in the case of lexical comprehension) are discussed. Clinical implications of improvements in pragmatic and discourse skills through the use of the device are considered along with methodological suggestions for using this study as a pilot for larger research. Conclusions are that: (1) use of the speech synthesizer led the child to listen to utterances as structural wholes; (2) the child became a more active and independent partner in the communication exchange; (3) synthetic speech garnered the child more attention and more opportunities for interaction; (4) synthetic speech gave the subject access to a greater range of communication partners. While the comprehension-production results are interesting, i.e. the child was able to understand structures at a level of unanticipated complexity after being trained to use the speech device, these results do not elucidate the nature of the comprehension-production relationship. Difficulties in interpreting the results of this study underline the need for a coherent theory relating comprehension and production in language development. / Medicine, Faculty of / Audiology and Speech Sciences, School of / Graduate

The aim of this thesis is to verify sentence imitation as a clinical marker of specific language impairment while controlling memory and morphological richness account as an explanation of problems with acquisition of grammatical markers in preschool children with SLI (basis of these assumptions is explained in the theoretical part of this work). The practical part of this thesis is based on the existing research in Hungarian (Leonard et al., 2009). In contrast to results in Hungarian research the support of morphological richness account is only limited in Czech. Children with SLI were as accurate as younger typically developing children in completions of target forms of verbs and nouns, while completions of target verbs were more successful than completions of target nouns. Near miss errors were prevalent, but not without exception, and relationship between substitutions and frequency in non near-miss errors was not proved. The sentence imitation turned out as a good clinical marker of SLI.

This study is focusing on the importance of the development of children’s language skills in preschools and kindergartens for successful implementation of children’s capabilities in future life. This is particularly vital for children growing up in socioeconomic vulnerable areas. The Swedish Police Authority defines Socioeconomic vulnerable areas as having a high unemployment rate, high crime rate and failed schoolings resulting which contributes to a social exclusion from the Swedish society, which lead to the unfortunate emergence of parallel societies. Swedish Government has assigned a one hundred million Swedish Krones for investing in implementation of sustainable social future for people in the socioeconomic vulnerable areas, but the Swedish scientific community is raising a concern that so far there are not enough studies made to reveal the strategic focus points for this investment. More studies on the subject are urgently needed. Therefore, the aim of this study is to investigate in this knowledge gap, particularly in finding connection between identity creation and language development and in comparing of different preschool and kindergarten teachers' approaches for improvement of children’s language development skills as well as finding ways to improve a cooperation with children’s guardians. In accordance with Sen and Nussbaum Capability Approach, an education should help children to advance in their capabilities as a prerequisite for sustainable development goals achievement in future. This study’s quotative and qualitative analysis is based on a Hermeneutic approach and semi-structured interviews. The respondents are explaining their concepts and views on the subject and several of them are noticing an age-connected pattern in development of children’s personalities as being formed primarily through development of their language skills. Some of the interview-questions touch upon finding an effective intercultural and sociocultural ways of cooperating with children’s guardians in order to develop children’s capabilities. The guardians’ greater embedment in cooperation is ought to help bringing up a democratic citizen well-integrated in the society as well as to lead to an improvement of students’ grades on later stages of compulsory education. The study lays basis for further studies on the subject. / Denna studie fokuserar på vikten av att utveckla barns språkkunskaper i förskolor för ett framgångsrikt genomförande av barns förmåga i framtida liv. Detta är särskilt viktigt för barn som växer upp i socioekonomiska utsatta områden. Polismyndigheten definierar socioekonomiska utsatta områden som hög arbetslöshet, hög brottslighet och misslyckade skolor, vilket leder till en social utestängning från det svenska samhället, vilket leder till att det uppstår olyckliga parallella samhällen. Den svenska regeringen har tilldelat hundra miljoner svenska kronor för att investera i genomförandet av en hållbar social framtid för människor i de socioekonomiska utsatta områdena, men det svenska vetenskapssamhället väcker oro för att det hittills inte finns tillräckligt med studier för att avslöja de strategiska fokuspunkterna för denna investering. Det behövs akut fler studier om ämnet. Syftet med denna studie är därför att undersöka i denna kunskapsklyfta, särskilt när det gäller att hitta samband mellan identitetsskapande och språkutveckling och att jämföra olika förskolelärares tillvägagångssätt för förbättring av barns språkutvecklingsfärdigheter samt att hitta sätt att förbättra ett samarbete med barns vårdnadshavare. I enlighet med kapacitetsmetoden Sen och Nussbaum bör en utbildning hjälpa barn att utvecklas i sin förmåga som en förutsättning för att framtida mål för hållbar utveckling ska uppnås. Studiens kvotativa och kvalitativa analys bygger på ett hermeneutiskt tillvägagångssätt och halvstrukturerade intervjuer. Respondenterna förklarar sina begrepp och åsikter om ämnet och flera av dem märker ett åldersrelaterat mönster i utvecklingen av barns personligheter som främst bildas genom utveckling av deras språkkunskaper. Några av intervjufrågorna berör att hitta ett effektivt interkulturellt och sociokulturellt sätt att samarbeta med barns vårdnadshavare för att utveckla barns förmåga. Förmyndarnas större inbäddning i samarbete borde hjälpa till att fostra en demokratisk medborgare som är väl integrerad i samhället samt att leda till en förbättring av elevernas betyg i senare stadier av obligatorisk utbildning. Studien lägger grunden för ytterligare studier om ämnet.