The purpose of the study is to visualize preschool teachers' understanding of and perceptions of reading aloud in preschool, and how reading aloud is organized to an increased language development. In this study, we have interviewed eight preschool teachers with different lengths of work experience, ranging from recent graduates to having worked in preschool activities for 40 years. To collect the study's data, we have used semi-structured interviews, which resulted in us deciding to use a phenomenographic approach to analyse the material. This is because the purpose of the study is to examine preschool teachers' different perceptions of reading aloud.  The results of the study show that preschool teachers understand that reading aloud contributes to increased language development in the children, and that the environment inside the ward should be organized to promote language development. This is done by placing the books at the children's level and that the books chosen are based on children's interests. The preschool teachers who were interviewed were very creative in making their own material in the different forms of books so that the children would have varied ways of reading. The material was flano-stories, book boards and wall books, which have been well received by the children. / Studiens syfte är att synliggöra förskollärares förståelse för och uppfattningar om högläsning i förskolan, samt hur högläsning organiseras för en ökad språkutveckling. I denna studie har vi intervjuat åtta förskollärare med olika långa arbetslivserfarenheter, allt ifrån nyexaminerad till att ha arbetat i förskolans verksamhet i 40 år. För att samla in studiens data har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer, vilket resulterade i att vi beslutade oss för att använda en fenomenografisk ansats för att analysera materialet. Detta eftersom studiens syfte utgår från att undersöka förskollärares olika uppfattningar kring högläsning. Studiens resultat visar att förskollärare har förståelse för att högläsning bidrar till ökad språkutveckling hos barnen, samt att miljön inne på avdelningen bör vara organiserad för att främja språkutvecklingen. Detta görs genom att placera böckerna i barnens höjd och att böckerna som väljs utgår från barnens intressen. Förskollärarna som intervjuades var mycket kreativa med att tillverka eget material i form av böcker för att barnen ska få varierade sätt att läsa böcker. Materialet var flanosagor, bokbrädor och väggböcker, vilket har mottagits positivt av barnen

No description available.

Uno de los aspectos más valiosos en la persona es el lenguaje, ya que es un ser social que necesita relacionarse con otros. El siguiente trabajo de finde grado tuvo como objetivo potenciar el lenguaje oral en los niños de 5 años mediante el programa Storytelling digital. La metodología utilizada fue de enfoque cuantitativo tipo básica – propositiva, no experimental. Para este fin, se recogió la información empleando la Prueba de Lenguaje Oral Navarra Revisada también conocida como PLON-R, que permitió evaluar las dimensiones del lenguaje oral las cuales fueron: forma, contenido y uso, dicho instrumento fue aplicado a la población conformada por 21 niños. Para procesar la información obtenida se hizo uso del programa Excel, teniendo como resultado que el 48% de los evaluados se encontraba en el nivel “retraso”, mientras que el 52 % de los niños se encuentra en el nivel “necesita mejorar”. De esta manera, se deduce que los infantes en edad preescolar necesitan que se empleen nuevas metodológicas innovadoras que estimulen y potencien su lenguaje oral sus tres dimensiones. / One of the most valuable aspects in the person is language, since it is a social being that needs to relate to others. The following end-of-grade work aimed to enhance oral language in 5 year old children from a public educational institution in Chiclayo through the digital Storytelling program. The methodology used was a basic type quantitative approach - propositional, not experimental. For this purpose, the information was collected using the Revised Navarra Oral Language Test, also known as PLON-R, which allowed evaluating the dimensions of oral language which were: form, content and use, this instrument was applied to the population made up of 21 children. To process the information obtained, the Excel program was used, with the result that 48% of those evaluated were at the "delay" level, while 52% of the children were at the "needs to improve" level. In this way, it follows that preschool children need to use new innovative methodologies that stimulate and enhance their oral language in its three dimensions.

Huvudsyftet med studien har varit att utvärdera hur en fem timmar lång kommunikationsutbildning riktad till sjukgymnaster på habilitering påverkar sjukgymnasternas kommunikativa stil i interaktion med barn/ungdomar som på grund av cerebral pares saknar tal. Utbildningen utformades som en inlärningsmodell i åtta delmoment (åttastegsmodellen). I utbildningen och studien ingick sex habiliteringssjukgymnaster som interagerade med var sitt barn/ungdom som till följd av cerebral pares kommunicerar med alternativt och kompletterande kommunikation (AKK) i form av kommunikationskartor. Interaktionen videofilmades vid tre separata tillfällen: en inspelning före utbildning, en inom två veckor efter utbildningen samt en sista filmning tre månader efter avslutad utbildning. Analys av videomaterialet gjordes med hjälp av en kombination av kvantitativ och kvalitativ analysmetod. Analysformuläret KOMMUNIKATIV användes för att analysera sjukgymnasternas kommunikation och kompletterades med en mer detaljerad kvalitativ samtalsanalys (Conversation Analysis, CA) där interaktionen mellan individerna analyserades. Utöver detta besvarade sjukgymnasterna en enkät. Utbildningens utformning baserades på tidigare forskning i form av av miljömodifierande strategier, responsiv kommunikationsstil samt AKK-modell i form av att pekprata. Resultatet av KOMMUNIKATIV påvisade en statistiskt signifikant förändring av sjukgymnasternas kommunikativa beteende efter avslutad utbildning. Det fanns även en fortsatt mätbar, men inte statistiskt signifikant, förändring mellan andra och tredje mättillfället. Sjukgymnasterna möjliggjorde, efter utbildning, att barnen/ungdomen i större utsträckning kunde kommunicera med sin kommunikationskarta. De pekpratade i större utsträckning och var mer lyhörda för barnets/ungdomens kommunikation. Endast en av tio kommunikativa förmågor som analyseras i KOMMUNIKATIV försämrades: sjukgymnastens förmåga att förtydliga sig. Samtalsanalysen bekräftade den kvantitativa analysen på flera sätt och visade att barnet/ungdomen efter utbildning anpassade sig till sjukgymnasternas förändrade beteende och uttryckte sig i längre fraser. Interaktionsmönstret ändrades från att före utbildning vara mer styrt av sjukgymnasten till att barnet/ungdomen efter utbildning kunde införa nya ämnen och delta i reparerande sekvenser. Samtalsanalysen visade även hur sjukgymnasterna ändrade sin användning av en engagerad röstkvalitet. Före kursen användes den i flera olika kontexter, inklusive problematiska kommunikativa kontexter där den snarare förvärrade problemen. Efter kursen varierade sjukgymnasterna sina strategier för att lösa olika typer av problematiska situationer, och undvek därmed i högre grad kommunikativa problem. Åttastegsmodellen som provades i genomförandet av kursen var framgångsrik på två olika sätt. Dels medgav den att varje deltagare fick en individuell målsättning baserad på en förmätning, och dels medförde modellen ett aktivt lärande vilket bidrog till att befästa den nya kunskapen. En slutsats av utvärderingen är att en interventionsutbildning enligt åttastegsmodellen med fördel kan användas för att lära ut kommunikativa strategier till habiliteringspersonal. / The main purpose of this study was to examine how a five hour communication course given to physiotherapists working at a habilitation center changes their communication when interacting with non-speaking children and teenagers with cerebral palsy. An instructional model for teaching learning strategies in eight steps was tested. Six physiotherapists took part of a five hour communication course on three occasions. The course contained receptive communication, environmental arrangements and aided language stimulation as suggested by previous research. Interaction between physiotherapist and child/teenager communicating with a communication board was videotaped just before the course, within two weeks after the course and also three month later. The course was analyzed using a combination of quantitative and qualitative methods. KOMMUNIKATIV is a quantitative method measuring ten communication abilities of the physiotherapists. Conversation Analysis (CA) was used as a detailed qualitative complementary analysis to KOMMUNIKATIV in order to examine the interaction between physiotherapist and child/teenager. Results from KOMMUNIKATIV showed a statistically significant change within two weeks after the course. Continued changes were measured between the second and the third point of measure but that change was not statistically significant. These results strongly indicate that the physiotherapists adopted a more receptive communication style after the course. They made it possible for the child/teenager to communicate with the communication board and they increased the number of AAC-modeling. One aspect, the physiotherapists’ ability to simplify the communication, declined from the first to the second and third point of measure. The child´s/teenager´s communication adapted in some ways to the changed communicational behavior of the physiotherapists. After the course, the child/teenager used longer phrases and started to make repairs. The detailed interaction analysis verified the change in communicative behavior in several ways. One significant change was the way the physiotherapists used an engaged voice quality to encourage the child/teenager to respond to requests for action. Before the course this voice quality was used in many different contexts, including communicatively problematic contexts, where it increased the problems. After the course the physiotherapists used a more varied set of strategies to solve problematic situations, thereby avoiding communicative problems. The instructional model for teaching communicative strategies in eight steps that was used in the study was successful in two ways. Firstly, the model provides the possibility to set individual goals for each member based on preassessments. Secondly, this model enables active learning which seem to consolidate the new ability. A conclusion from the evaluation of the eight step model is that it can be used for teaching communicative strategies to professionals.