This work introduces a brief summary of softcomputing and the solutions to NP-hard problems. It especially deals with evolution algorithms and their basic types. The next part involves the study of cartesian genetic programming, which belongs to the field of evolution algorithms, used mainly in the evolution of digital circuits, symbolic regression, etc. A special chapter is devoted to the studies of new technique Age layered population structure, which deals with the problems of premature convergence, which suggests the way of how the population could be divided into subpopulations split up according to the age criteria. Thanks to the maintaining of sufficient diversity, it achieves substantially better solutions in comparison to the classical evolution algorithms. This papier includes the suggestion of two ways of incorporation of the ALPS technique into CGP. In the next part of work there were carried out tests on the classic problems, that would be solved with evolution algorithms. These tests were made with and without using ALPS technique. In the part of work "Experimental results" there was discussed a contribution of using ALPS technique in CGP against the classic CGP.

No description available.

Im Rahmen der vorliegenden Arbeit ist es gelungen, ein Siliciumsubnitrid der Summenformel Si2N chemisch und strukturell zu charakterisieren. Die braune, metastabile Verbindung ist über eine topotaktische Reaktion aus der Zintl-Phase Calciumdisilicid und Ammoniumbromid im molaren Verhältnis 1:2 zugänglich. Charakteristisch für das Siliciumsubnitrid sind eine schichtartige Morphologie und perfekte Spaltbarkeit parallel zu den Schichten. Thermoanalytische und röntgenografische Untersuchungen belegen, dass die Reaktion im Temperaturbereich 165°- 350°C abläuft. Beim Einsatz pulverförmiger Eduktmischungen wird das Siliciumsubnitrid als röntgenamorphes Pulver im mikroskopischen Gemisch mit kristallinem CaBr2 erhalten. Die Abtrennung des Calciumbromids gelingt bisher nur unvollständig. Mit spektroskopischen Methoden (NMR, IR und Raman) konnten die Baueinheiten im Siliciumsubnitrid identifiziert werden. Stickstoff liegt im Siliciumsubnitrid in Form einer trigonalen [N(Si)3]-Koordination vor. Über REDOR-NMR-Experimente wurde belegt, dass das Subnitrid zwei unterschiedliche Siliciumspezies, eine [Si(Si4)]- und eine [Si(Si,N3)]-Umgebung, enthält. Ergebnisse elektronenmikroskopischer Untersuchungen (REM, TEM) sind mit der Bildung des Siliciumsubnitrids über eine topotaktische Reaktion im Sinne des Erhalts schichtartiger Strukturverbände aus dem Calciumdisilicid vereinbar. Im Transmissionselektronenmikroskop werden extrem dünne Schichten beobachtet. Beugungsexperimente (SAD) an partiell geordneten Bereichen zeigen den Erhalt eines hexagonalen Reflexmusters. Die topotaktische Reaktion wurde auch mit CaSi2-Einkristallen durchgeführt, deren Oberflächen durch Aufsublimation mit Ammoniumbromid belegt waren. Die Untersuchung von Edukt und Produkt mit Röntgen-Einkristallbeugungsmethoden deutet auf weitgehende Erhaltung einer periodischen Struktur während der topotaktischen Reaktion hin. Die neue Verbindung kann durch elektrisch neutrale Schichtpakete von etwa 650 pm beschrieben werden.

No description available.

With the multi-layered flocking system it is possible to simulate flocks that contain different types of agents that can be of various different sizes (variations in bounding radius and height). In the original implementation, the multi-layered flocking system uses a metric distance to find the nearest-neighbours of agents. However, results from real life field studies suggest that animals interact with each other in a flock using a topological distance. The goal of this thesis is therefore to implement a version of the multi-layered flocking system that uses a topological distance for interaction between agents. This is done by adapting two methods that are used to find the k-nearest neighbours (kNN), namely the original spatial partitioning method (OSP method) and the enhanced spatial partitioning method (ESP method), to work with the multi-layered flocking system. The aim is to compare the performance of these methods in terms of query time for four different flocking scenarios (standard, obstacle, follow and steer away). The implementation contains two types of agents of two different sizes. In the standard scenario all agents move together as a flock. The obstacle scenario is similar to the standard scenario with the addition that the simulation space contains stationary obstacles. In the follow scenario the smaller sized agents follow the bigger sized agents, and in the steer away scenario the smaller sized agents steer away from the bigger sized agents. An evaluation of how different numbers of kNN affect the collective motion (polarization, extension and frequency of collisions) of the flock in the four different scenarios is also done. The evaluation was performed by implementing the multi-layered flocking system in the Unity game engine, and running simulations with flocks of different sizes (125-3125 agents) and using different numbers of interacting kNN (k=5,10,15,20) for each of the scenarios. The results show that the ESP method on average is at least twice as fast compared to the OSP method in all four flocking scenarios, and the improvement in performance in query time did not differ much between the scenarios. Moreover, a value of k=10 was shown to be a good compromise between having fast kNN query times for the ESP method, but still having flocks of agents moving in a collective manner. / Med ett flerskiktigt flockningssystem är det möjligt att simulera flockar som innehåller olika typer av agenter som kan vara av olika storlekar (variation i begränsningsradie och längd). I den ursprungliga implementeringen av det flerskiktigt flockningssystem används ett metriskt avstånd för att hitta de närmaste grannarna till agenterna. Resultat från fältstudier tyder dock på att i verkligheten interagerar djur i en flock med varandra genom ett topologiskt avstånd. Målet med denna avhandling är därför att implementera en version av det flerskiktigt flockningssystem som använder ett topologiskt avstånd för att hitta de närmaste grannarna till agenterna. Detta görs genom att anpassa två metoder som kan användas för att hitta en agents k-närmaste grannar till det flerskiktigt flockningssystem. Dessa två metoder kallas den ursprungliga spatiala partitioneringsmetoden (OSP metoden) och den förbättrade spatiala partitioneringsmetoden (ESP metoden). Syftet är att jämföra prestandan mellan dessa två metoder, vilket mäts i tid som det tar att hitta de k-närmaste grannarna för varje metod. Jämförelser genomförs för fyra olika typer av scenarion (standard, hinder, följ och styr ifrån). I standard scenariot rör sig alla agenter tillsammans som en flock. Hinder scenariot liknar standard scenariot med tillägget att simuleringsmiljön består av ett antal stationära hinder. I följ scenariot så följer de mindre agenterna de större agenterna, och i styr ifrån scenariot så försöker de mindre agenterna fly från de större agenterna. Vidare görs en utvärdering av hur olika antal k-närmaste grannar påverkar den totala flockens samlade rörelse (polarisering, förlängning och frekvens av kollisioner) för de olika scenarierna. Utvärderingen görs genom att implementera det flerskiktiga flockningssystemet med de ovan nämnda k-närmaste grannar metoderna i spelmotorn Unity. Ett flertal simuleringar genomförs sedan för de fyra scenarierna och dessa består av olika flockstorlekar (125-3125 agenter) och använder olika värden på k (k=5,10,15,20). Resultaten visar att ESP metoden i genomsnitt är dubbelt så snabb jämfört med OSP metoden. Dessutom visades ett värde på k=10 vara en bra kompromiss mellan att snabbt hitta de k-närmaste grannarna när ESP metoden används, men också ha flockar av agenter som rör sig kollektivt.

Digital innovation (DI) has enabled businesses to enhance their existing market offerings by integrating digital features. Despite advanced technologies, substantial marketing efforts, and global recognition, businesses can still struggle to convince customers to adopt their digital market offering. This process of spreading novel innovation is known as diffusion. In the fast-growing digital world, due to the unique characteristics of DI, traditional diffusion theories and models shows limited explanatory power, creating challenges for researchers and practitioners alike. With the aim to explore these challenges, we position our research within the IS literature with the following research question: "How and why do diffusion enablers and barriers emerge during digital innovation?". We conducted an interpretive case study of Company X, one of the world's largest consulting firms and an active DI practitioner. Our findings suggest that digital innovation diffusion can be enabled or hindered by several understudied interdependencies in its technological architecture. Furthermore, for successful diffusion, how DI distributed division of labor between layers must be effectively embedded and aligned for value in the clients' context. This study provides novel insights, exciting research avenues, and a diffusion strategy for DI practitioners.

Arsenic (As) contamination is a worldwide problem, and millions of people are suffering from it. There are two major inorganic forms of As in waters: arsenate(V) and arsenite(III), and adsorption to a sorbent material may be an efficient method to handle them. In this study, we focused on As(III), the more toxic form, which predominates under reducing conditions. The As(III) removal properties of four sorbent materials: hydrotalcite, Mg−Al layered double hydroxide, amorphous aluminium hydroxide and amorphous titanium oxide, are examined from the following viewpoints: As(III) adsorption, the effects of pH, the effects of adsorbent concentration, adsorption as a function of dissolved As(III), and the effect of co-existing anions (HCO3− and PO43−). The maximum adsorption of As(III) to HT (0.1 mmol As(III)/g adsorbent), Mg-Al LDH (0.1 mmol As(III)/g adsorbent), am-Al(OH)3 (0.22 mmol As(III)/g adsorbent), and am-TiO2 (0.21 mmol As(III)/g adsorbent) occurred at pH 7.5, 7, 7, 8, respectively. At this pH, approximately 20%, 62%, 35%, and 98.3%, respectively, of the added As(III) was adsorbed. When the As(III) to sorbent ratio was increased, the adsorption was instead around 7% to am-Al(OH)3 (2.2 mmol As(III)/g adsorbent), and 46.3% to am-TiO2 (2.1 mmol As(III)/g adsorbent). These figures show that am-TiO2is the most efficient sorbent for As(III) adsorption of the four materials tested, Mg-Al LDH is second best, while HT and am-Al(OH)3 are not suitable for As(III) removal. The adsorption of As(III) to Mg-Al LDH as a function of dissolved As(III) could be adequately described by a linear equation, suggesting that As(III) adsorption to Mg-Al LDH was governed by anion exchange. As a result, the co-existing anions (HCO3- and PO43-) showed a significant influence on As(III) adsorption to Mg-Al LDH. Considering the interfering effects of co-existing anions on am-TiO2, HCO3− did not influence As(III) adsorption, while PO43- caused a slight but clear competition effect. Overall, am-TiO2 would be the best choice of these four materials in contact with As-contaminated groundwater due to its superior As(III) removal properties and the limited competition from co-existing anions on As(III) adsorption. / Alltför höga halter av arsenik (As) i vatten är ett världsomspännande problem som orsakar hälsoproblem för miljontals människor. Det finns två huvudsakliga oorganiska former av As i vatten: arsenat(V) och arsenit(III), och adsorption till ett material (s.k. ”sorbent”) kan vara eneffektiv metod för att avlägsna dem från vatten. I denna studie fokuserade vi på arsenit(III), den mer giftiga formen, vilken dominerar under reducerande förhållanden. Vi undersökte adsorptionsegenskaperna för arsenit(III) för fyra sorbentmaterial som kan vara tänkbara när det gäller arsenikrening av förorenade vatten: hydrotalkit, s.k. Mg-Al LDH (Mg-Al-skiktad dubbelhydroxid), am-Al(OH)3 (amorf aluminiumhydroxid), och am-TiO2 (amorf titandioxid). Dessa material undersöktes när det gäller följande: adsorption av arsenit(III) som funktion av pH,betydelsen av sorbentkoncentration, adsorption som funktion av löst arsenit(III) (”isoterm”), och konkurrens från samexisterande anjoner (HCO3− och PO43−). Den maximala adsorptionen av As (III) till HT (0,1 mmol As(III)/g sorbent), Mg-Al LDH (0,1 mmol As(III)/g sorbent), am-Al(OH)3 (0,22 mmol As(III)/g sorbent) och am-TiO2(0,21 mmol As(III)/g sorbent) inträffade vid pH 7,5, 7, 7, respektive 8. Vid dessa pH-värden adsorberades ungefär 20%, 62%, 35% respektive 98,3% tillsatt As(III). När kvoten mellan As(III) till sorbent ökades blev adsorptionen istället cirka 7% till am-Al(OH)3 (2,2 mmol As(III)/g sorbent) och 46,3% till am-Ti02(2,1mmol As(III)/g sorbent). Dock var adsorptionsmängden per viktsenhetsorbenthögre över hela pH-området. Dessa siffror visar att am-TiO2 är det mest effektiva av de fyra testade materialen för As(III)-adsorption, Mg-Al LDH det näst bästa, medan HT och am-Al(OH)3 är olämpliga för detta ändamål. Adsorptionen av As(III) till Mg-Al LDH som funktion av löst As(III) kunde beskrivas väl med en linjär ekvation, vilket antyder att adsorptionen av As(III) till Mg-Al LDH styrdes av anjonbyte. I konsekvens med detta hade de samexisterande anjonerna (HCO3- och PO43-) ett betydande inflytande på As(III)-adsorptionen till Mg-Al LDH. För am-TiO2 påverkade HCO3− inte As(III)-adsorptionen, medan PO43- orsakade en liten men tydlig konkurrenseffekt. Sammantaget är am-TiO2 det bästa valet av dessa fyra material i kontakt med As- kontaminerat grundvatten på grund av dess betydligt bättre förmåga att avskilja arsenit(III) och den förhållandevis blygsamma konkurrensen från andra anjoner.

No description available.

[pt] As ferramentas de perfilagem eletromagnética para poços e túneis têm sido objeto de interesse da engenharia por muitas décadas devido às suas aplicações para a exploração de petróleo. A fim de obter uma avaliação precisa de uma formação geofísica, uma ampla variedade de métodos de eletromagnetismo computacional foi desenvolvida. O alto custo em termos de recursos computacionais para o procedimento da discretização espacial é um ponto negativo desses métodos tradicionais. Esta pesquisa tem como objetivo explorar novas abordagens semianalíticas para analisar a propagação de campos eletromagnéticos em meios anisotrópicos compreendendo camadas planares. Apresentaremos uma formulação matemática para os campos eletromagnéticos de uma fonte solenoidal em termos de um somatório de autofunções modais. O método proposto permite a análise de cenários geofísicos análogos aos do Pré-Sal brasileiro, onde rochas carbonáticas de alta condutividade são predominantes. Além disso, o efeito das formações do pré e pós-sal nas ondas eletromagnéticas pode ser facilmente incorporadas no nosso modelo. Apresentaremos resultados numéricos de validação, que demonstram o potencial da abordagem proposta neste trabalho para modelar sensores geofísicos de forma computacionalmente robusta e eficiente. / [en] Electromagnetic well-logging tools have been subject of interest for many decades due to their applications in oil exploration. In order to obtain accurate formation evaluation, a wide variety of numerical methods have been developed on Computational Electromagnetics. The high cost in terms of computational time and resources of these methods for the spatial discretization procedure is a negative point of these traditional methods. In this work, we will explore new semi-analytical approaches to analyze the propagation of electromagnetic fields in anisotropic media comprising planar layers. We will present a mathematical formulation for the electromagnetic fields due to a solenoid source in terms of a sum of modal eigenfunctions. The proposed method allows the analysis of geophysical scenarios similar to those of the Brazilian Pre-Salt, where high conductivity carbonate rocks are predominant. In addition, the effect of pre- and post-salt formations on electromagnetic waves can be easily incorporated into our model. We will present numerical validation results, which demonstrate the potential of the approach proposed in this work to model geophysical sensors in a computationally robust and efficient way.

Modeling articulated objects made of rigid layered parts used to populate 3D scenes in video games or movie production is a complex and time-consuming task for digital artists. This work proposes a sketch-based approach to efficiently model 3D layered articulated objects, such as animals with rigid shells and armors, in annotating a single 2D photo manually, and eventually fabricate it from automatically computed 2D patterns. In considering symmetrical objects seen under a 3/4 view, and an- notating salient features such as extremities of the rigid articulated parts as a mix of circular and Bézier curve, this approach is able to retrieve depth information, hidden parts, and rotation-articulated structure. The resulting shape consists of a set of quadrangulated polygons that may be flattened in 2D. Details such as ears, tails, and legs were further models using dedicated annotations. The accuracy of the reconstruction has been validated on synthetic cylindrical examples, and its ro- bustness in reconstructing a 3D model of armor, armadillo, and shrimp. The latter was finally fabricated using paper. / Att modellera artikulerade objekt gjorda av styva delar lagda i lager som används till att fylla 3D-scener i datorspel och filmskapande är en komplex och tidsödande uppgift för digitala konstnärer. Den här undersökningen föreslår ett skiss-baserat tillvägagångssätt att effektivt modellera artikulerade 3D-objekt lagda i lager, såsom djur med styva skal och rustning, i att annotera ett 2D-foto manuellt, och eventuellt skapa det från automatiskt beräknade 2D-mönster. Hänsyn är tagen till symmetriska objekt sedda under en 3/4 vy, och annotera framträdande egenskapersåsom extremiteter av de styva artikulerade delarna som en blandning avcirkulära och Bézier-kurvor, kan det här tillvägagångssättet hämta information om djup, gömda delar och rotations-artikulerade strukturer. Den slutliga formen består av ett set av fyrsidiga polygoner som kan bli tillplattade i 2D. Detaljer såsom öron, svansar och ben där framtida modeller använder dedikerade annotationer. Noggrannheten av rekonstruktionen har blivit validerad på syntetiska cylindriska exempeloch dess robusthet i att rekonstruera en 3D-modell av en rustning, ett bältdjur och en räka. Den senare skapades slutligen med hjälp av papper.