Modeindustrins lyxvarumärken har, trots sina avantgardistiska och flamboyanta förknippningar, ett varaktigt rykte om att vara konservativt inställda till förändringar av sina väletablerade affärsmodeller. Den digitala disruptionen som internets framfart innebar för modedetaljhandeln omfamnades likaså inte av lyxsegmentet förrän långt efter att resten av modeindustrin redan insett näthandelns enorma affärsmöjligheter. Det är dock inte utan giltiga argument som lyxvarumärkena ställt sig skeptiska till att anamma den här "nymodigheten". Att förvalta den sociokulturella signifikansen av varumärkets identitet är instrumentellt för lyxvarumärkens fortsatta framgång, och att överföra ett flera decennier gammalt brick-and-mortar-koncept till världen online är inte riskfritt. Förändringen står dock inte längre för dörren, utan har oblygt gjort sig hemmastadd. Således syftar den här studien till att undersöka hur modeföretag inom lyxsegmentet använder marknadsföringsmedel (exempelvis bildspråk, narrativ, layout) i sin cultural branding online för att upprätthålla sin brand identity. För att kvalitativt studera fenomenet har en netnografiskt inspirerad metod tillämpats bestående av att observera ett urval hemsidor från lyxvarumärken av akademiker klassade som accessible core. Analytiskt intressant ansågs på förhand hemsidornas visuella identitet, bildspråk, narrativa stilgrepp och layout vara, med grund i tidigare forskning. Det här informerade således fokuset för insamlingen av materialet som sedan analyserades tematiskt. Resultatet visade att narrativa marknadsföringsstrategier är olika avsett vilken typ av varumärke och i vilken utsträckning narrativen kommuniceras. En introduktion av komponenterna i webbdesign presenteras som viktiga för att skapa en estetik som upprätthåller ett varumärkes identitet online. Resultaten indikerar vidare att narrativ och webbdesign görs kongruenta genom konsekvent användning av antingen en minimalistisk eller maximalistisk designfilosofi. Avslutningsvis diskuteras resultatets funna teman i kontrast mot tidigare forskning såväl som teoretiska och praktiska följder, samt rekommendationer för framtida forskning. / Despite over-the-top aesthetics and an outward image dressed in glitz and glamour the luxury fashion industry is deeply rooted in a culture of careful conservatism. For the individual au fait with this internal culture, the industry-wide resistance to the digitalisation of a centuries old business model was not unexpected. Yet, survival is to adapt. Today e-luxury within fashion is mainstream. However, becoming mainstream does not presuppose that the risks sceptics forewarned of regarding luxury fashion going online were invalid. The fear of once prestigious and culturally significant brands being watered down when translated into a more populist forum like the internet is not without warrant. In this netnographically inspired study, the authors employed the theory of cultural branding by Douglas Holt when analysing the websites of three luxury brands within the fashion industry to determine what marketing strategies are used by the industry to sustain one’s brand identity. Results indicate that narrative strategies are diverse concerning what kind of material and to what extent stories are communicated. Also, the components of web design most important in creating an aesthetic that enforces a brand’s identity online are presented. Results further indicate that narrative and web design are made congruent through the consistent use of either a minimalist or maximalist approach. To conclude, the authors of the study theorise on the academic as well as practical implications of our results, as well as providing recommendations for future research. This thesis is written in Swedish.

Studien har med en kvalitativ ansats analyserat och diskuterat återförsäljarens beslutsfattande vid exponering och marknadsföring av lyxvarumärken, inom ramen för mixed branding strategier. Studiens syfte har grundat sig på att utforska tillvägagångssättet, hur återförsäljare tillämpar marknadsföringsstrategier och riktlinjer, samt återförsäljarens ansvar vid exponering och marknadsföring i fysisk butik. För att besvara syftet har två frågeställningar utformats: Hur arbetar återförsäljare med mixed branding strategier vid marknadsföring av lyxvarumärken? Vilket ansvar tar återförsäljare i samband med beslutsfattande i marknadsföring av lyxvarumärken? Den teoretiska referensramen baseras på tidigare forskning om återförsäljare, marknadsföring, exponering och beslutsfattande vid marknadsföring. Materialinsamlingen har grundat sig på kvalitativa metoder som har baserats på observationer och intervjuer med butiksanställda, ansvariga inom visual merchandising och en verkställande direktör. Vidare fokuserar studien på att expandera tidigare forskning genom parallella kopplingar mellan insamlat material och teoretisk referensram. Resultatet identifierade fyra grundläggande teman: mixed branding, inköp, relationer och exponering som alla kan knytas an med visual merchandising. I diskussionsdelen diskuteras temana som byggstenar för exponeringen och att det är avsevärt för återförsäljare att följa upp alla berörda områden för att maximera potentialen för en lönsam exponering och marknadsföring. Diskussionen tar vidare upp återförsäljarens förhållningssätt och återförsäljarens ansvar vid beslut där det överläggs hur återförsäljare av lyxvarumärken använder sig av den information och vägledning som temana bidrar med. Sammantaget har studien identifierat hur ansvar och externa riktlinjer korrelerar med relationer, samt hur det visuella slutligen exponeras och framställs i fysisk butik. / Based on a qualitative approach, the study has analyzed and discussed the retailer's decision making in the exposure and marketing of luxury brands, within the framework of mixed branding strategies. The purpose of the study has been based on exploring the approach, and how retailers apply marketing strategies and guidelines, as well as the retailer's responsibilities in physical store exposure and marketing. In order to answer the study’s purpose, two questions have been formulated: How do retailers work with mixed branding strategies while marketing luxury brands? What responsibilities do retailers take in relation to decision making in the marketing of luxury brands? The theoretical frame of reference is based on previous research on retailers, marketing, exposure and marketing decision making. The gathering of material has been based on qualitative methods such as observations and interviews with store employees, visual merchandising managers and a managing director. Furthermore, the study focuses on expanding previous research through parallel connections between collected material and theoretical frame of reference. The result identified four fundamental themes: mixed branding, purchasing, relationships and exposure linked with visual merchandising. The discussion section refers to the themes as components for exposure and the significance for retailers to follow up and maximize the potential for profitable exposure and marketing. The discussion further addresses the retailer's approach and responsibilities in decisions where it considers how retailers of luxury brands use the information and guidance based on the themes. Overall, the study has identified how responsibility and external guidelines correlate with relationships, as well as how the visual is ultimately exposed and produced in physical stores.

Modeindustrin är en betydande del av människors vardag och självuttryck, men den har också en stor inverkan på miljön och naturresurser. Snabbmode och lyxmode har olika affärsmodeller och påverkar miljön på olika sätt. Snabbmode är känt för att ha höga volymer, låga kostnader och korta produktionscykler, vilket ökar dess miljöavtryck. Å andra sidan betonar lyxmode exklusivitet, kvalitet och status, men även det har miljökonsekvenser. Syftet med studien är därmed att identifiera snabb- och lyxmodesektorernas hållbarhetsstrategier och jämföra likheter och skillnader mellan arbetssätten. Detta besvarades genom en granskning av hållbarhetsrapporter från fyra koncerner och ett företag i respektive sektor. En utvecklad version av Seuring och Müllers (2008) Sustainable Supply Chain Management (SSCM)-ramverk kopplad till FNs globala mål för hållbar utveckling utgjorde studiens teoretiska perspektiv. SSCM erbjuder en struktur för att identifiera hållbarhetsstrategier som riktas mot klimatrelaterade utmaningar, medan FN:s mål sätter en gemensam agenda för miljömässig hållbarhet. Resultatet visar flera hållbarhetsstrategier samt likheter och skillnader mellan arbetssätten. Diskussionen presenterar och ställer dessa mot varandra. Slutsatsen är att både snabb- och lyxmodesektorerna implementerar flera hållbarhetsstrategier, men prioriterar dem olika i följd av sina åtskilda affärsmodeller. Studien bidrar med en förståelse för den europeiska modeindustrins hållbarhetsarbete och vilka strategier och prioriteringar respektive sektor åtar. Eftersom denna studie är avgränsad till miljömässig hållbarhet, bör vidare forskning undersöka de sociala och ekonomiska dimensionerna för att bredda förståelsen för sektorernas hållbarhetsarbete. / The fashion industry is a significant part of people's daily lives and self-expression, but it also has a substantial impact on the environment and resources. Fast fashion and luxury fashion have different business models and affect the environment in various ways. Fast fashion is known for high volumes, low costs, and short production cycles, which increase its environmental footprint. On the other hand, luxury fashion emphasises exclusivity, quality, and status, but it also has environmental consequences. The purpose of this study is to identify the sustainability strategies of the fast fashion and luxury fashion sectors and compare the similarities and differences between their approaches. This was addressed through a review of sustainability reports from four groups and one company in each sector. An enhanced version of Seuring and Müller's (2008) Sustainable Supply Chain Management (SSCM) framework, connected to the UN's Sustainable Development Goals (SDGs), constituted the study's theoretical perspective. SSCM provides a structure for identifying sustainability strategies that address climate-related challenges, while the UN's goals set a common agenda for environmental sustainability. The results show several sustainability strategies as well as similarities and differences between the approaches. The discussion presents and contrasts these strategies. The conclusion is that both the fast fashion and luxury fashion sectors implement several sustainability strategies, but prioritise them differently due to their distinct business models. The study contributes to an understanding of the European fashion industry's sustainability efforts and the strategies and priorities undertaken by each sector. Since this study is limited to environmental sustainability, further research should investigate the social and economic dimensions to broaden the understanding of the sectors' sustainability efforts.